Bonnbönan

Idag är det en sådan dag som man känner stor hatkärlek till - det är konsertdag. Jag älskar att vara mitt i smeten där det händer grejer, stress, förberedelser och lite nerver. Men det är den förbannade väntan som jag aldrig lär mig acceptera riktigt. Timmar som bara går utan att någon egentligen vet vad som händer, vem som står på tur för att göra soundcheck, vilka som måste finnas till hands de närmaste två timmarna. MEN det är lite det som är charmen. Att gå där och bli lite småirriterad för att sen få göra ett snabbt genomdrag och få belöningen ett par timmar senare. Belöningen är känslan efter framträdandena. Nöjda och trötta - men glada - människor. Det här blir en bra dag!