Bonnbönan

Det här snöandet känns lite...tjatigt...eller vad man ska säga.. Det är inte bara det att det snöar lite fint utan det KRÄKsnöar hela tiden. Såhär mycket snö brukar det knappt vara på sportloven här och ännu är det bara november.

Jag håller mig inomhus idag och försöker göra nytta, men istället för att göra den nytta jag borde så gör jag annan nytta. Exempelvis har jag röjt upp i en av tre bokhyllor i "biblioteket" och gjort plats för de drösar med kokböcker som hade invaderat köket. Rensa är något jag är kass på - det tar alltid en hel evighet för att jag måste stanna upp och kolla igenom allt extra noga. Fotoalbum, gamla skoldagböcker och annat grejs. Och så får jag beslutsångest om vad som ska kastas, sparas, stå kvar eller säljas på loppis.

Men jag kan inte påstå något annat än att det är roligt. Jag blir rentav lycklig av boksamlingen vi har här ute och jag upptäckte idag hur mycket jag saknar att ha tid att läsa. Förut läste jag jämt. Hela tiden. En bok i veckan var inget märkvärdigt. Ibland två. Därför blev det lite nostalgi att plocka runt i alla de böckerna som jag en (eller flera) gång varit helt förlorad i. Det känns lite sorgligt att inte mer få uppleva känslan och aha-upplevelsen jag fick när jag läste Anne Franks dagbok första gången och sådana saker.

Böcker har jag, precis som många andra, ändå en väldigt speciell relation till. Bokhandlar kan jag irra omkring i hur länge som helst och jag läser gärna om bra böcker (eftersom jag har ett kasst minne och aldrig kommer ihåg exakt). John Marsdens bokserie "I morgon när kriget kom" glömmer jag aldrig när jag plöjde mig igenom. Där snackar vi upplevelse. Det är såna "upplevelser" jag menar att det är bittert att inte ha kvar. Då måste jag hitta något nytt.

Kokböcker och faktaböcker har jag också en förkärlek till. Nog för att det finns receptbanker på internet MEN jag köper ändå hellre en till kokbok för ett par hundralappar just för känslan av en rejäl bok. Det känns mer på riktigt då. Böcker är vackra!

Nu för tiden hinner jag ju knappt läsa de noveller och böcker som lärarna ger oss - vilka inte är överdrivet många.

Jag har just återupptäckt min läslust och tråkigt nog har jag inte alls tid att få utlopp för den. Jag har inte tid att gå förlorad i timtal längre...


Mina älskade kokböcker stökar nu inte längre ner köket utan har fått givna platser. Döm om min förvåning när jag räknade dem. 45 stycken. Är det friskt?