Bonnbönan

Till igår blev jag tvungen att bli frisk. Det fanns inget annat, för då var det dags för äventyr för Åsa och mig. Sedan Åsas födelsedag i augusti hade vi biljetter till Ugglas Revy på Chinateatern. Så jag släpade mig till skolan för att titta på en idrottslektion och ha en halvtimmes musikteori innan vi begav oss till allas vår Hufvudstad.

Efter en middag på T.G.I.Friday's promenerade vi till China och gick 3,5 timme senare därifrån med kramp i mage och käkmuskler och sönderskrattade halsar. Jag som aldrig någonsin egentligen gillat Uggla var också lite omvänd efteråt. Bara en sån sak som att se Sarah Dawn Finer (iklädd nitar och läder) gränsla pyttelilla Magnus var ju en upplevelse i sig. Haha. Annika Andersson som också var med är nog lite utav min nya idol efter revyn. Störtskön.

Att jag gick och nynnade på Uggla-hits hela vägen till Centralen såg Åsa som en seger. Men hon brukar ju lyckas med sina "uppdrag" min Åsa. Jag menar, hur 80-talsskadad vore jag inte utan henne? Så i fortsättningen kanske jag inte skriker rakt ut när hon spelar Uggla i bilen. Kanske.

Vi hade en mysig kväll och idag är jag trött trött trött. Nästan kry men fortfarande förkyld så det förslår.

EDIT: Vid närmare eftertanke finns det en sak Åsa har misslyckats med. Niclas Wahlgren-biten. Där ger jag aldrig med mig.