Bonnbönan

Nu är det ungefär 5 ½ månad kvar tills jag blir myndig och med andra ord lite mer "vuxen". Aldrig någonsin förut har saker känts så frustrerande. Jag vill att allt ska hända fort, jag vill komma vidare, göra verklighet av allt jag går och funderar på.

18 år är väl ingen ålder egentligen. Ingenting är klart då och hela livet ligger framför. Men just nu blir jag tokig av att saker går så sakta. Jag tror liksom att jag måste göra ALLT nu och förstår inte att jag har hur många år som helst på mig (förhoppningsvis). Förmodligen är jag rädd att det inte blir gjort om jag inte gör det nu på studs.

Önskelista i raketfart:

- Någon som gör alla mina skoluppgifter som inte blir gjorda för tillfället. Tid = noll.
Min hjärna = *kööör greased lightning, kööör. Det är dej jag vill ha, uh uh uh. Ja goddag, det är jag som är Sandra Dubrowski*.

- Eget boende där jag skulle tjäna tid på att bo. 3 timmar förlorad tid om dagen är inte praktiskt när man har tusen och åter tusen järn i elden.

- Eget företag. Hej-jag-vill-vara-lite-mer-självständig

- Ett antal (läs: många) tusenlappar för införskaffande av diverse nödvändiga och utvecklande musiknyttiga prylar.

- Tid. Av självklara skäl.

Tänk att trots att det händer så mycket just nu känns det som om jag står och stampar.