Helgrepan i lördags
Vi hade heldagsrepa med UAK i lördags och just nu repar vi inför Uppsala International Sacred Music Festival där vi ska vara med och ha konsert den 6:e november tillsammans med Allmänna sången och Gävle Symfoniorkester.
"Festivalen som tar fasta på andlig musik och musikens andlighet utan att begränsa sig till några särskilda genrer, har vuxit och etablerat sig som en av Europas viktigaste i sitt slag" står det på UKK:s hemsida
Hur som haver. Vi repade iaf. Och samma stycken repade vi även i måndags. SM i notläsning var det, minst sagt. SÅ mycket noter! I lördags satte sig en hel del lite bättre iaf och då inser man vilken fantastisk musik det är vi sjunger. De ögonblicken i inlärningsstadiet då man inte sitter och tvärfokuserar på enbart sin egen stämma utan även kan kosta på sig att hinna njuta av helheten.
Stora verk av Poulenc, Bach, Händel, Fauré och Brahms. Som en enda levande lektion i musikhistoria. Många långa sidor av noter och texter i tjocka kompendier, men rätt vad det är har alltihopa sjungits igenom på några timmar som bara har flugit iväg. Knäppt. Trots nästan huvudvärk och ett "dövvet" huvud efter all a vista-läsning är det ändå med ett leende på läpparna vi går hem från Musicum på lördagseftermiddagen.
Dirigenten sa (dock inte ordagrant): "Ja, ni ställer ju upp här och sliter och ägnar er värdefulla tid och får inget betalt. Men å andra sidan ska ni se det som ett verkligt privilegium att få sjunga denna fantastiska musik!"
Det "värsta" är att han har så rätt man kan ha. Vi har roligt. Vi trivs.
Vi njuter.
"Festivalen som tar fasta på andlig musik och musikens andlighet utan att begränsa sig till några särskilda genrer, har vuxit och etablerat sig som en av Europas viktigaste i sitt slag" står det på UKK:s hemsida
Hur som haver. Vi repade iaf. Och samma stycken repade vi även i måndags. SM i notläsning var det, minst sagt. SÅ mycket noter! I lördags satte sig en hel del lite bättre iaf och då inser man vilken fantastisk musik det är vi sjunger. De ögonblicken i inlärningsstadiet då man inte sitter och tvärfokuserar på enbart sin egen stämma utan även kan kosta på sig att hinna njuta av helheten.
Stora verk av Poulenc, Bach, Händel, Fauré och Brahms. Som en enda levande lektion i musikhistoria. Många långa sidor av noter och texter i tjocka kompendier, men rätt vad det är har alltihopa sjungits igenom på några timmar som bara har flugit iväg. Knäppt. Trots nästan huvudvärk och ett "dövvet" huvud efter all a vista-läsning är det ändå med ett leende på läpparna vi går hem från Musicum på lördagseftermiddagen.
Dirigenten sa (dock inte ordagrant): "Ja, ni ställer ju upp här och sliter och ägnar er värdefulla tid och får inget betalt. Men å andra sidan ska ni se det som ett verkligt privilegium att få sjunga denna fantastiska musik!"
Det "värsta" är att han har så rätt man kan ha. Vi har roligt. Vi trivs.
Vi njuter.
Kommentarer
Trackback
