Bonnbönan

Igår kväll när vi precis som vanligt skulle gå och lägga oss på vår knarrande uppblåsbara madrass (som vi har istället för säng just nu) så skulle Fredrik, precis som vanligt, stoppa in sin bettskena i munnen som han har efter det att tandställningen blev borttagen.

 

Och han stoppade in bettskenan i munnen i godan ro och lyckligt ovetandes hade han den i munnen ett par minuter tills det att Mozart hoppade upp på sängbordet och drack ur vattenglaset där bettskenan hade legat.

Det var då jag för min inre syn fick en flasback och såg hur Mozart även tidigare på kvällen när jag sorterat tvätt i sovrummet hade stått och druckit i glaset där skenan låg och jag tänkt: "det är ingen fara, det är ju bara vatten däri. Det ska ju ändå bytas till natten".

 

Hah. I glaset där jag låtit katten helt lugnt och fridfullt stå och dricka sig otörstig på "nattgammalt vatten" låg alltså även Fredriks skena som numer låg i hans mun.

 

Och han visste inget förrän jag i äcklad panik började skrika: "UT MED SKENAN! UT UT UT! SKÖLJ MUNNEN!!! NUUUUUU!!!! KATTEN HAR SLICKAT PÅ DEN!!" och sedan bröt ihop i ett övertrött skrattanfall på golvet under tiden som en chockad och lika äcklad Fredrik sprang till badrummet och borstade tänderna. Igen. Och sköljde. Igen. Och igen. Och igen. Och igen....

 

Det är jag och Alex i Solsidan helt enkelt. Han ger Ove bajsmackor, jag ger Fredrik kattslickad bettskena.

 

Yeah.