Helande kraft - utan andar
Inte behöver man tro på en helig ande för att känna sig lite helad ibland heller. Eller helad vet jag inte, det var väl att ta i, men...
Musiken är för mig lite helig. I julas när jag satt en förmiddag och frös i Västlands kyrka och blev intervjuad av en kvinna från Arbetarbladet bad hon mig förklara vad musiken liksom innebär och betyder för mig. När jag var klar sa hon med ett skratt: "det där lät ju nästan lite religiöst!". Ja, kanske.
Igår var jag på konsert i Universitetsaulan - en TV-spelskonsert med bara TV-spelsmusik. Jag har aldrig spelat ett TV-spel i hela mitt liv (förutom GuitarHero, hallå!) men hade hört att musiken skulle vara bra. Dessutom fick vi fribiljetter från skolan. Och vilken konsert det blev då! Kungliga Akademiska Kapellet gjorde verkligen en fantastisk konsert och dirigent Stefan Karpe var som vanligt i sitt esse. Att titta på hur han konstnärligt leder sin orkester är ett underhållande skådespel i sig självt. Tusan vad avundsjuk jag blir på folk som spelar orkesterinstrument alltså. Och ännu mer på folk som leder orkestrar...
Nu ikväll har jag varit och sjungit med UAK efter en dag som var lite annat än bra, ärligt talat. Det finns ganska många sådana dagar nu, för att inte säga allt för mycket. Att sjunga tillsammans med dem är också en sådan sak som GER energi. Musicerandet blir på något sätt aldrig så levande och nära som mitt i en bra ensemble.
Bra meducin.
Musiken är för mig lite helig. I julas när jag satt en förmiddag och frös i Västlands kyrka och blev intervjuad av en kvinna från Arbetarbladet bad hon mig förklara vad musiken liksom innebär och betyder för mig. När jag var klar sa hon med ett skratt: "det där lät ju nästan lite religiöst!". Ja, kanske.
Igår var jag på konsert i Universitetsaulan - en TV-spelskonsert med bara TV-spelsmusik. Jag har aldrig spelat ett TV-spel i hela mitt liv (förutom GuitarHero, hallå!) men hade hört att musiken skulle vara bra. Dessutom fick vi fribiljetter från skolan. Och vilken konsert det blev då! Kungliga Akademiska Kapellet gjorde verkligen en fantastisk konsert och dirigent Stefan Karpe var som vanligt i sitt esse. Att titta på hur han konstnärligt leder sin orkester är ett underhållande skådespel i sig självt. Tusan vad avundsjuk jag blir på folk som spelar orkesterinstrument alltså. Och ännu mer på folk som leder orkestrar...
Nu ikväll har jag varit och sjungit med UAK efter en dag som var lite annat än bra, ärligt talat. Det finns ganska många sådana dagar nu, för att inte säga allt för mycket. Att sjunga tillsammans med dem är också en sådan sak som GER energi. Musicerandet blir på något sätt aldrig så levande och nära som mitt i en bra ensemble.
Bra meducin.
Kommentarer
Trackback
