Bonnbönan

Hej på er!

Tidigare idag när jag skrev befann jag mig vid en av vänskolans datorer, därav avsaknaden av å, ä, ö. (lustigt förresten att vänskola rättar sig till vändplan i autocorrect). Då hade vi precis avslutat skolaktiviteterna för dagen och skulle bege oss vidare till Culture street.

Culture street var ett enda stort nätverk av gator och traditionella kinesiska hus och prydnader och alla gator var kantade av försäljare och små butiker. Helt fantastiskt roligt att gå omkring där och prata och pruta, titta, förundras och handla. Det blev en del handlat idag också. Typiska souvenirer, ett par musikinstrument och en klänning i något sidenliknande material. Sjukt fin!

Det här med pengar blir en grej här på marknaderna och allt handlar om hur mycket saker kostar och att pruta så lågt som möjligt. Det är nästan otäckt också hur snål man blir efter ett tag - armbanden vi köpte igår och tyckte var billiga (17 kr/st) fick jag idag likadana 6 st för 50. Det märkliga då är att vi tycker gårdagens 17 är sååååå dyyyyyrt, medan vi hemma i Sverige skulle köpa likadana för kanske 60-100 kr styck. Märkligt. Inflation fast tvärtom.

På middagsbordet idag stod otroligt god mat och morbrodern skulle enkelt kunna komma till Sverige och starta en kinesisk restaurang. Riset är väl självskrivet på menyn men till det åt vi het biff med något stark jalapeno-liknande, rödkål, en grön grönsak som inte finns i Sverige tillsammans med tomatröra, räkchips och kyckling. Kycklingen var verkligen spännande, den såg ut att ha blivit kokt hel direkt efter slakten (eller så var det sättet att döda den på - koka den) för skinnet satt kvar och delarna var bara enkelt isärbrutna från varandra och upplagda på ett fat. På ett fat på diskbänken låg huvudet, som var intakt med kam, halsdaller och ögon, samt fötterna. Det enda som saknades var inälvorna. Väldigt gott var det iaf!

Pappan i familjen som tidigare knappt sagt ett knyst har idag varit lite mer pratsam även om engelskan tillnärmelsevis är obefintlig. Han vill väldigt väl! I morgon kommer businessmum hem och på lördag flyttar jag visst över mitt pick och pack till Joyce, min andra kines. De skulle tydligen få "dela" på mig. Det blir skoj!

Man vänjer sig väldigt fort med nya miljöer märker jag men det är fortfarande knappt så jag förstår att jag faktiskt är här. Trots taijilektioner, knutar, kineser överallt och försäljare som ropar efter en när man handlat: "Swedish girl! I love you!". Det är lite som att jag inte känner att jag gör sakerna utan snarare ser mig själv utifrån uppleva allt. En väldigt märklig känsla som blir mest tydlig när vi går till skolan på morgonen i rusningstrafiken och alla kollar på mig som om jag vore från Mars. Antingen glor de, börjar viska, eller så ler de jättestort. Det sistnämnda hör mest till männen. Kvinnorna blänger som mest.

Klockan är nio och det är god natt för mig. Klockan ringer 6 i morgon med och vi ska på utflykt hela dagen. Eventuellt ska vi på studiebesök på någon fabrik. Spännande!

Hej så länge!

P.S. Min kines frågade vid pratstunden efter middagen om jag sover mer på vintern än på sommaren. "Jo kanske, för på sommaren sover jag väldigt sent". Då fick jag svaret "yes I remember that from when I was in Sweden. In the summer you were dark under your eyes and now you're not...but both are beautiful!!". Kanske skulle satsa på 21-6-sömn varje natt. D.S.