Bonnbönan

Jag konstaterade just att jag ätit min sista middag på två veckor där jag vet vad exakt vad maten innehöll. Nu väntar hot pots och andra kulinariska (o)läckerheter, enligt utsago, innehållandes specialiteter som inlagd manet, hönsfötter och annat snaskigt. Hej Omeprazol!

För övrigt är jag skitnervös just nu. På riktigt. Just nu är jag i förnekelsestadiet. "Nej jag stannar hemma. Jag ska inte åka till Kina. Jag vill inte bo i familj."

Det bästa är att jag vet att det gått över om en kvart. Så har det hållt på hela dagen nämligen, från kvart till kvart.

Saker jag oroar mig för just nu:

- MATEN, och med andra ord min krånglande mage
- Toaletterna, som följd av den förra punkten (har ni hört om kinesiska toaletter? Om inte, kolla inte upp det.)
- Att familjen ska tycka att jag som svensk är oartig och framfusig

Mindre oroande, men dock oroande saker:

- Att Conversen inte finns i min storlek
- Att det inte finns några Converse ALLS!
- Att jag kärar ner mig i något svindyrt instrument jag inte ens kan spela på musikgatan i Peking. (Typ en ASFIN cello som gör mig ruinerad och som får sitta i mitt knä hela flygresan hem)
- Att jag köper kryddor på någon marknad och fastnar i tullen på vägen hem för narkotikasmuggling
- Att jag ska få sån beslutsångest angående vilket studentklänningstyg jag ska välja att jag inte köper något alls.
- Att pappan i värdfamiljen ska vara superdiktatur-fan så vi hamnar i diskussion och jag blir utkastad...
...och att Mao Zedong som vänder sig i sin grav för evigt ska hata mig, den oskyldiga lilla svensken, och skickar mig till helvetet i alldeles för tidig ålder.

Som ni ser. Jag har att oroa mig över.