Bonnbönan

Magen har kollapsat en smula av stress och hemlängtan och vad mer det nu kan vara. Jag var till sjukhuset igår för att få hjälp. Blev ordentligt undersökt och fick två mediciner utskrivna. Det som är grejen med den här rackarns magkatarren är att den gått så långt att den är på g att bli magsår så nu måste det här bli bra innan det går illa. Magen är spänd, värker och gör att jag inte vill äta något alls direkt.

 

Jag måste säga att jag blev glatt överraskad över att komma till sjukhuset i den här stan. Här tar de hand om en. Lyssnar. Ställer 1000 frågor. Och är framför allt inte nöjda med ett jakande svar utan vill veta hur man faktiskt mår. Orsaker, bakgrund. Både sjuksköterskan och läkaren som tog hand om mig igår var fantastiska. Inget macho-trams som jag mött hemma i Tierp de senaste 3 gångerna jag varit där med min mage och min andning. Det har varit halvstöriga utlåtanden av stressade läkare om att "ingenting är minsann fel, det finns andra som behöver vår hjälp bättre. Ta och lugna ner dig ska du se att det ordnar sig!!" och dömande sköterskor som inte tar en på allvar, samt samma medicinering som fortsatt i omgångar trots att det bara funkat för stunden.

 

Här fick jag hjälp och blev lyssnad på. Äntligen.