Bonnbönan

 Torsdag morgon åkte vi iväg, trötta som få, till Arlanda och flyget som skulle lyfta 06.20. Okristligt tidigt om ni frågar mig. Jag var övertrött och alldeles för speedad, fram tills jag stupade och somnade som en sten på planet. Likadant hade det varit kvällen innan. När Fredrik försökte sova låg jag och sjöng "En elefant balanserade" och kunde inte alls sova.

 

Vi anlände till Zürich flygplats men åkte raskt över med tåg till den tyska sidan och den ursöta staden Konstanz. Det visade sig att vi skulle bo på ett kloster-hotell utanför stan där vi skulle lämna av våra grejer innan vi tog oss ut till Mainau där konsert vankades.

 

Sagt och gjort. Klosterhotellet tog emot oss, dock utan rum färdiga, så i samlad trupp stod vi alla i lobbyn och bytte om och sminkade oss inför eftermiddagens äventyr som fortsatte ute på Mainau.

 

Det omtalade Mainu var vackert så det var synd att jag var alldeles för trött och ointresserad för att inse det vid tillfället. Hela kören var lite knollriga och trötta när vi letade oss igenom den enorma parken fram till slottet och slottskyrkan där vi skulle ha konsert för turisterna. Vi gjorde en fin konsert med blandad repertoar som bestod bl.a. av svensk körlyrik och en del kyrkomusik.

 

Kvällen spenderade vi några stycken inne i Konstanz på en restaurang där vi åt det man ska äta. Schnitzel med pommes och en öl. Trots den hägrande tröttheten var "party-på-rummet" ett faktum efter middagen. Det blev en del prat men ändå en tidig kväll efter en låååång dag.