Mezzo på väg
Jag är hes av förkylning, har sovit sex timmar i natt och trött i kroppen men ändå lyckades jag uppbåda krafter på sången som krävdes för att stärka mitt sångsjälvförtroende ett snäpp!
Sånglektionerna är alltid bra, givande och peppande. Och lite konstiga, idag stod jag med ett papper i munnen och höll fast min tunga. Tydligen ställer min dialekt till det så att mina a:n har gjort att jag inte haft så mycket höjd tidigare. Tungan står på prio att få ordning på nu, för det ger resultat när den är där den ska. Alldeles nyss har jag, första alten med trestrukna c som högsta ton, visat på ett register gott nog för en mezzosopran genom att plocka en halvton till sedan förra veckan.
Så härmed säger jag: hej trestrukna f! Nu vill min röst vila.
Och varför vill man då upp och pipa på de där höga tonerna som inte ens låter fint? Jo, för att för varje ton man plockar med piprösten har man fler toner att sjunga snyggt på, enkelt förklarat. För helt plötsligt känns det där trestrukna c:et (som förr var det högsta jag kunde pipa fram) inte lika svårt. Det är ju trots allt en kvart lägre än jag nyss sjungit. Därför vill man (jag) plocka höjd!
Hej och hå!
