Så mycket kärlek från en liten lurvtuss

Nästan varje dag tänker jag: "GÅR det att tycka om en liten varelse såhär mycket??" när jag tittar på lilla fis-Mozart. Han är ju bara en katt liksom. Ett djur med extremt stora gula ögon och extremt svart och mjuk päls.
 
...men så är han världens bästa sällskap när man är ensam. Han orsakar både många gapskratt varje dag (lika många suckar). Kommer lite sömning och spinner och ska ligga nära. Sover vid mina fötter varenda natt och så skänker han så extremt mycket kärlek.
 
Jag som alltid mobbat mamma för hennes fjanterier med Alladin. Nu är jag likadan, om inte värre. Alltså den där listan med saker (ni vet den där med egenskaper man inte vill ta efter från sina "föregångare" men ändå tar efter) bara fylls på. Puh.
 
Tursamt att vi båda, jag och Fredrik, är lika "fjantiga" med vår lilla tuss.


Den där Mozart alltså... <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera något vetja, så blir jag glad!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress/hemsida:

Kommentar:

Trackback