Bonnbönan

Det var lite halabaloo på Annas 40-årsdag vet ni att jag skrev, men det var ju såklart inte så allvarligt som jag fick det att låta. Inte alls allvarligt faktiskt. Jag var helt enkelt lite orolig för mina små djur betedde sig inte riktigt som vanligt. Grisar som varit innegrisar och blir utflyttade i det gröna kan få brist på vitamin E och ett spårämne som heter Selen. Det får dem helt enkelt för att som innegrisar äter de endast fullfoder och får i sig alla viktiga ämnen. När de går ute blir det lite annat, för då käkar de det som finns i marken och får komplettering i form av kornkross och vitaminkoncentrat. Eftersom marken här är just E- och selenfattig så är det lätt hänt att de får brist. Jag menar, när de kommer ut i det gröna är det rena rama happeningen att käka rötter osv och då är det där nyttiga fodret inte lika intressant.

Grisarna fick alltså antydan till att ha brist på de här ämnena i helgen och då gäller det att få i dem vitamintillskott så fort som möjligt innan de blir svaga. Det som händer är att bakbenen och ryggen blir svaga. Det är såklart alltid oroligt när ens djur inte beter sig som vanligt men tursamt nog handlade det inte om sjukdom utan om något så simpelt som vitaminbrist.

 

Men nu jädrans är det fullt ös i hagen alltså! Herregud vilka piggisar jag har. Det är så härligt med djur. Det är verkligen bästa medicinen att få arbeta fysiskt och ha ett gäng knorrisar att pyssla om.