Att ha katt-separationsångest

Nu kommer jag ju vara borta från vår lilla kolsvarta lurvtuss några dagar och självklart har jag separationsångest som den cat mama jag är, trots att jag vet att han kommer ha det suveränt bra med sin cat papa under tiden.
 
Saker jag kommer sakna:
 
- Att höra spinnspinn *kurrkurr* när han ligger och gosar i sängen
 
- Att bara titta på den där lilla söta gose-saken gör att en smälter och dör söthetsdöden
 
- Att ha det sedvanliga morgon- och kvällsmyset när vi vaknar/somnar
 
- Hans små utbrott när han springer av sig energi här i lägenheten och ser ut som en galning med örona' rakt bakåt, sötstackarn
 
Saker jag kommer sakna lite mindre:
 
- Att springa runt och leta efter honom när han varit ute 5-6 timmar i sträck (han är det mycket frivilligt), och bli orolig osv osv
 
- De sedvanliga SÅREN på armarna som morgon- och kvällsmyset för med sig. Små klösmärken som han gör "av välbehag" den lille torteraren. Röda och ilskna.
 
- När det spöregnar och han sitter vid vår dörr och skriker och tycker att det är syndast om honom i hela världen för att vi inte släpper ut honom. Observera att om vi försöker släppa ut honom så vill han inte (obviously, det spöregnar ju) så då sätter han sig nere vid porten, på tröskeln, och skriker där istället. Tror han skriker: "Heavenly God, can you pliiiiiiiz stop this shit??" (Om nu vår katt kan engelska).
 

Men annars ska det väl gå rätt bra, det finns ju en hel del cats att mysa med nere på nordupplandsslätten också. Bland annat en bamsig norsking som ska sitta vakthundkatt åt mig och Abbe i morgon natt.
 
Alltså ni ser ju, vem vill inte bara trycka ner sin näsa på den där suuuuuperlena pälsen mellan öronen på den här krabaten och bara nosa loss? Va va va? Lite samma hypnotiserande myskänsla som infinner sig när en får sticka ner näsan bland huvudfjunen på en liten bebis.
 

Kommentarer
Postat av: Emma Roos Lindberg

På ett sätt vill jag mer än nåt annat bara sticka ner näsan i alla pälsar (levande) som jag träffar på, och på ett sätt inte. Eftersom jag kommer ångra det efteråt när ögonen rinner och svider och kroppen kliar och jag knappt kan andas i flera dagar. Jäkla satans allergi, varför finns sånt... Orättvist.

Svar: Åh jag förstår ditt dilemma... :/ Fy tusingen, inte kul :(
Matilda Karlsson

2013-10-10 @ 18:15:26
URL: http://elrl.blogg.se

Kommentera något vetja, så blir jag glad!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress/hemsida:

Kommentar:

Trackback