Bonnbönan

Några dagar innan jag for upp till norr kom mormor dragandes med en konsumkasse med något mjukt och vitt i. Det visade sig vara ett helt gäng (JÄTTEMÅNGA) mormorsrutor. En variant av alla de olika sorter som finns. Helt vita och virkade i bomullsgarn, tillräckligt många för att få ihop till en babyfilt, späjlsängsöverkast, kuddfodral eller något annat rajtantajtan.

 

Rutorna i fråga har virkats av mormors mamma och det är åtminstone 25 år sedan hon satte virknålen i dem. Mormor erbjöd mig att göra något kul av rutorna och det ska jag minsann göra! Det blir i slutändan som ett fint litet samarbetsprojekt med min gammelmormor - härligt tycker jag eftersom det trots allt är hela 16 år sedan hon gick bort. Ett sätt att få påminnas om henne och friska upp de korta minnesbilder jag har av henne från det att jag var 3-4 år (som när vi dansade, hon och jag, i vardagsrummet och det så stojigt och intensivt att hon trillade omkull = trauma för en 3-åring).