Bonnbönan

Något jag har så jäkla svårt för är när både smink-, hud- och nagelfix (och viktprat!) leder till en sorts mani och ett självklart verktyg för att utseendet ska "duga". Ett tag (länge) gick jag aldrig till skolan utan smink, tvättade håret varje dag osv osv för tänk om håret skulle se liiite fett ut i hårbotten. Jesus alltså, då kunde ju någon tycka att jag var äcklig. Och herregud om jag inte hade täckt över en finne, då kände jag mig liksom exponerad och tänkte enbart på det resten av dagen. 

 

Det började någon kampanj på Aftonbladet förra veckan som går ut på att kvinnor (media-folk såklart) lägger upp bilder på Instagram med hashtagen #osminkad för att visa att "HEY vi är också vanliga, fula människor när vi inte har TV-smink!!". Bra tanke, men jag gillar't inte. Att lägga fokus på osminkade fejs tar inte bort fokuset på kvinnors utseende utan uppmärksammar på något sätt kvinnors utseende ÄNNU mer. Lek med tanken att vi bara slutar prata om varandras och vårat egna utseende istället. Vad skulle hända då?

 

Sminket i sig tycker jag inte är problemet, det är HUR en användander det. När sminket blir lika viktigt som att ta på sig skorna för att kunna gå ut genom dörren, när de välmanikyrerade naglarna är ett måste för att känna sig trovärdig på jobbet, när lite flottigt hår får en att tappa självförtroendet totalt, eller kanske framför allt när mat-, vikt- och träning är det enda vi kan prata om (förutom vädret då). Då har vi ett problem och det är ju så vanligt att alla ser det som "naturligt".

Medvetenhet är det viktigaste i allt det här tycker jag. En medvetenhet om att "nu sminkar jag mig för att jag ska gå på fest och vill förstärka min outfit/mitt uttryck" istället för att sminka sig för att "jag är ful utan". En medvetenhet om att den jag pratar träning och mat med faktiskt vill lyssna istället för att väcka ångest hos mottagaren. Även en medvetenhet om att folk på TV har TV-smink, vi kan aldrig se ut så i verkligheten. Jag söker frizoner där det är exakt NOLL fokus på yta och då snackar jag inte om en hashtag på Instagram som heter #osminkad, utan frizoner i verkligheten. Frizoner där vi kan skita helt i vår egna och varandras yta och fokusera mer på innehållet. Jag snackar också yta en del, som när jag skrev om Glossybox och nagellack men jag hoppas och tror att jag väljer en sund sida av det. Framförallt väljer jag vem eller vilka jag pratar yta med och jobbar varje dag på att inte ge ytliga komplimanger när jag träffar folk (och framför allt barn).

 

Hej och hå vilket luddigt inlägg det blev men ni kanske fick något att fundera över i alla fall? Mer ytliga frizoner till folket!