Det blir en grisig sommar i år!
Jag som sa på hösten 2010 att "Nää, nu har jag testat det här med grisar. Det var HUR mysigt och kul som helst men nu kan jag det. Det blir inget mer. Punkt."
Nu sitter jag här med grisplanering. Eller planering och planering förresten. Det blev som sist jag hade sommargrisar. Snabbt och fort gjort.
Fortfarande har jag inte hört något från sommarjobben jag sökte i januari-februari och när jag tänkte lite så kanske det inte skulle vara så smart ändå att jobba en massa med tanke på hur våren varit. Så över påsk sa jag på skämt att jag kanske får skaffa några grisar ändå. Jag släppte aldrig den tanken riktigt, så jag kollade om jag kunde få ha dem på samma ställe som sist och om alla som eventuellt blir inblandade om det skulle vara okej. Till och med en avbytare har jag fixat om det skulle krisa (Abbe).
Så nu är det klart. I mitten-slutet av maj flyttar det in 10 smågrisar á 25 kg i hagen som i princip redan står färdig och bara väntar. Det är liksom för sent att gå tillbaka till skolan när sjukskrivningen är slut i mitten av maj. Det blir tidig slakt, i slutet av augusti, och jag har som mål att allt ska vara färdigt och avslutat på min 20-årsdag. Sen kan jag åka till Piteå igen.
Vissa kanske tycker det är heltokigt att dra igång ett projekt som jag är nu, men jag tror det är precis vad som behövs. Det är inte särskilt mycket som behöver förberedas eftersom allt finns sen sist, sen kommer grisarna och jag måste helt enkelt hålla mig hemma för att ta hand om dem. Det är 10 små liv jag ska ha på mitt ansvar i 3 månader och det blir fantastiskt. Jag styr själv över mina arbetstider och kan göra vad jag vill mellan morgon- och kvällspasset. Dessutom får jag vara utomhus och ta i. Slippa sitta still och tänka. Bestämma själv när jag vill träffa folk.
Det här blir perfekt.
En liten check ute i hagen idag.
Mus-diktaren kallad mamma
För en vecka sen höll jag på att skratta ihjäl mig av ett sms. Mamma har hela hösten bedyrat att de inte haft några möss inne i huset (förutom de i elskåpet då) utan att de lyckligt nog hållt sig under diskbänken den här vintern.
Sen hann hon väl inte mer än säga det så kände mössen att kusten var klar och poff så blev det musbesök. Mamma var inte sen att skriva en liten dikt om själva förloppet... Haha!
Nu när jag är hemma så förväntar jag mig musjakt - de brukar känna när jag och min hockeyklubba är på krigsstigen så då dyker de minsann upp. Vill ni ha fler mushistorier i januarikylan så kan ni ju alltid läsa HÄR.
Saliv i örat och mjölkstänk i ögat.
Jag är i Robertsfors hos fina släktingar för bröllop imorgon och ett par dagars retreat därefter. Och av någon anledning får jag då för mig att skriva ett inlägg i den här bloggen som under hela sommaren blivit berikad med endast TVÅ inlägg.
Varför jag får för mig att skriva just idag kanske är för att jag finner inspiration här och tänker varje gång jag kommer hit: "varför åker jag inte hit oftare?". Det tänkte jag även förr om åren när jag trots allt kunde tillbringa totalt 5-6 veckor här på ett år.
Nu är det mer sällan jag kommer upp hit och andas men effekten är oförändrad. Här finns fantastiska människor, plats, utrymme för kreativitet, kroppsarbete, djur, hög aktivitet, variation, trygghet och ett norrländskt lugn. Det liksom bara är en plats att trivas på och jag är SÅ glad över att ha en sån plats. Vad jag längtar efter nu är att jag om 1,5 vecka återkommer hit tillsammans med Fredrik och ska få visa honom allt detta som jag känner en slags nästan fånig stolthet över att ha tillgång till.
Jag behöver ta i och få skit under naglarna för att må bra och så tacksam jag är över att jag får komma hit och få det ibland.
Varför jag får för mig att skriva just idag kanske är för att jag finner inspiration här och tänker varje gång jag kommer hit: "varför åker jag inte hit oftare?". Det tänkte jag även förr om åren när jag trots allt kunde tillbringa totalt 5-6 veckor här på ett år.
Nu är det mer sällan jag kommer upp hit och andas men effekten är oförändrad. Här finns fantastiska människor, plats, utrymme för kreativitet, kroppsarbete, djur, hög aktivitet, variation, trygghet och ett norrländskt lugn. Det liksom bara är en plats att trivas på och jag är SÅ glad över att ha en sån plats. Vad jag längtar efter nu är att jag om 1,5 vecka återkommer hit tillsammans med Fredrik och ska få visa honom allt detta som jag känner en slags nästan fånig stolthet över att ha tillgång till.
Jag behöver ta i och få skit under naglarna för att må bra och så tacksam jag är över att jag får komma hit och få det ibland.
I morgon är det dags för bröllop!
Mycket asfalt & lite jord
Bonden inom mig skriker rakt ut just nu och vill göra sig hörd och påmind. NU NU NU vill den ut, lufsa runt i gummistövlar med tofs mitt på huvudet, ha smuts under naglarna och klia en ko eller gris mellan öronen.
Hela våren har det varit väldigt mycket asfalt och väldigt lite jord i Karlssons liv och visst, ett tag funkar det väl. Sen är det som om nånting brister i kroppen och nånting saknas. Ganska många veckor nu har jag haft någon märklig missnöjeskänsla i kroppen som visat sig då och då. Stressen har krupit omkring som små larver i hela kroppen och skapat oreda men stress brukar inte knäcka mig i normala fall.
Idag sa min mentor ett sanningens ord: "det är för att du inte har några grisar att klappa, hahaha!". Det var menat som ett skämt men han fattade nog inte hur rätt han hade. För jäklar i min lilla låda vad jag skulle behöva släppa ut bonnjäntan inom mig just nu. Instängd bland läxor och måsten skulle jag bara vilja ut ut ut och gå i skogen, klia en gris eller mata en kalv.
Känslan av att ge en nyförlöst kalv råmjölk för första gången och se den slurpa i sig för fullt, gnida den varm med ett knippe halm, eller sitta med ett dussin grisar halvt i knäet mitt i en hage i solen - det slår det mesta.
Läxor känns inte viktigt just nu. Gud sån abstinens.
Hela våren har det varit väldigt mycket asfalt och väldigt lite jord i Karlssons liv och visst, ett tag funkar det väl. Sen är det som om nånting brister i kroppen och nånting saknas. Ganska många veckor nu har jag haft någon märklig missnöjeskänsla i kroppen som visat sig då och då. Stressen har krupit omkring som små larver i hela kroppen och skapat oreda men stress brukar inte knäcka mig i normala fall.
Idag sa min mentor ett sanningens ord: "det är för att du inte har några grisar att klappa, hahaha!". Det var menat som ett skämt men han fattade nog inte hur rätt han hade. För jäklar i min lilla låda vad jag skulle behöva släppa ut bonnjäntan inom mig just nu. Instängd bland läxor och måsten skulle jag bara vilja ut ut ut och gå i skogen, klia en gris eller mata en kalv.
Känslan av att ge en nyförlöst kalv råmjölk för första gången och se den slurpa i sig för fullt, gnida den varm med ett knippe halm, eller sitta med ett dussin grisar halvt i knäet mitt i en hage i solen - det slår det mesta.
Läxor känns inte viktigt just nu. Gud sån abstinens.
Nästan lite nostalgisk.
När jag är ledig passar jag på att göra allt det som aldrig hinns med ordentligt annars. Till exempel få kvalitetstid med diverse människor runtomkring. I natt sov jag kasst på en träbänk i en grillstuga men jag hade en supermysig kväll och natt på alla vis med tre av mina söt-kusiner. Jag är så stolt över att de alla tre vågade sova där ute hela natten själva med mig utan protester och utan minsta gny när det var sovdags! Axel, 6 år, somnade först och sov nog bäst av oss alla. Impad!
Idag har jag ägnat dagen åt att ta reda på rabarber med mormor. Alla våra stackars rabarber ryckte jag upp och for med till Snatra, jag tillbringade dagen i köket och nu återfinns de endast i marmelad- och saft-form. Mysigt att vara på gården en hel dag och låta mormor rå om en.
Det har med andra ord varit "typiska" sommarlovsdagar hemma i Vad och Snatra. Det har känts precis som förut. Ingen stress, inget jobb, inget skoltänk. Bara mys, släktingar, traktorer, bara fötter på ladugårdsbacken, katter som rullar i rabatterna och kaffe på altanen. Jag älskar sommarlov.
[Hjärta]
Inte vilken tonåring som helst.
I bilen mot Snatra:
Vi åker förbi en hage där kossorna i godan ro ligger och vilar sig i flock.
Jag: KOLLLAAAA vad mysigt de ser ut att ha det! åååh!
Mamma: Ja du skulle ju kunna gå och lägga dig där hos dom mitt i högen...
Jag: Men gud! Hur kunde du veta vad jag precis tänkte på???
Bonnböna som mer än gärna skulle gå ut och vila tillsammans med kossorna.
Vi åker förbi en hage där kossorna i godan ro ligger och vilar sig i flock.
Jag: KOLLLAAAA vad mysigt de ser ut att ha det! åååh!
Mamma: Ja du skulle ju kunna gå och lägga dig där hos dom mitt i högen...
Jag: Men gud! Hur kunde du veta vad jag precis tänkte på???
Bonnböna som mer än gärna skulle gå ut och vila tillsammans med kossorna.
Nytt uttryck
Evelina o jag diskuterade vår uppväxt idag och kunde enigt konstatera hur nöjda vi är med att vara uppvuxna på landet. Från jord till bord, och liv och död så att säga. Då hunden, mitt i vår diskussion om Landet vs Stan, försökte äta upp våra chokladbrownies myntade Ewa ett nytt uttryck:
"Choklad för hunden he e som fetmjölk'a fö stadsbon".
Det tyckte vi var riktigt roligt.
"Choklad för hunden he e som fetmjölk'a fö stadsbon".
Det tyckte vi var riktigt roligt.
Ro och frid i kroppen
Det har, tack och lov, alltid samma effekt på mig att åka upp hit. Jag befinner mig alltså i Robertsfors fram tills på lördag om någon missat det. Ladugårdslukten har redan satt sig i håret och jag har kalvslem och mjölk lite varstans. Att åka hit gör att jag släpper allt annat och bara är. Det ger en ro att bara få umgås, vara med djuren och ta i ordentligt med kroppen. Att få en annan vardag än den vanliga, så att säga.
Nu ska jag inte ödsla tid här mer. Tjohejs.
En aning tidigt
Att gå upp klockan fem är att gå upp MINST en timme för tidigt. Särskilt om man somnat sent. Hm. Men nu är jag iaf äntligen på väg! Så mysigt! Jag kan lova att jag kommer sova gott på planet..
Packa packa packa
Packandet är igång! I morgon styr jag kosan norrut! :D
Det bara hände
"Nej det här var inte okej. Jag fick en bröstvårta i handen".
Och så var de bara 7
Jag har precis vant mig vid tanken av att bara ha sju grisar i hagen inför kvällen när det är matning på gång. Det blev alltså inte fyra, vi tog fem "när vi ändå höll på". Gissar att övriga sju är glada över att slippa trängas vid middagen ikväll...
Nu hänger fem prima grisar på avsvalning och mörning efter en väldigt snabb och smidig slakt med en mycket duktig slaktare! Allt har gått som på räls tack och lov. Både praktiskt och mentalt.
Det är egentligen lite konstigt det där hur pass bra man ställer in sig på saker och ting när det väl gäller. Jag hade bestämt mig för att inte vara med under det första stadiet av slakten men när pappa skrattande hojtade (visserligen på skämt) "Är du en bonnunge eller är du en mes?" blev jag ju nyfiken. När första grisen var färdig var jag iskall. Då hade jag släppt allt - då var det kött. Så fungerar min hjärna. Sedan kunde jag till och med hjälpa till lite med saker och ting och tycka att det var riktigt intressant.
Okej, jag är rå. Men hata mig inte. Tänk istället på det "fina" limousinköttet från Brasilien som ni äter till fredagsmiddag. Som färdats över halva jordklotet och är uppfött i mångfald, GMO. (Haha det där kan jag alltid ha som motargument.)
Några erfarenheter rikare och några grisar fattigare. Jag kan stolt säga att jag vuxit ett huvud idag.
Idag var jag ganska tacksam över att jag - innan jag var tillräckligt gammal för att få vara med där ute - stod i dörrhålet hos mormor och tjuvtittade ut när de tog reda på älgarna.
Nu hänger fem prima grisar på avsvalning och mörning efter en väldigt snabb och smidig slakt med en mycket duktig slaktare! Allt har gått som på räls tack och lov. Både praktiskt och mentalt.
Det är egentligen lite konstigt det där hur pass bra man ställer in sig på saker och ting när det väl gäller. Jag hade bestämt mig för att inte vara med under det första stadiet av slakten men när pappa skrattande hojtade (visserligen på skämt) "Är du en bonnunge eller är du en mes?" blev jag ju nyfiken. När första grisen var färdig var jag iskall. Då hade jag släppt allt - då var det kött. Så fungerar min hjärna. Sedan kunde jag till och med hjälpa till lite med saker och ting och tycka att det var riktigt intressant.
Okej, jag är rå. Men hata mig inte. Tänk istället på det "fina" limousinköttet från Brasilien som ni äter till fredagsmiddag. Som färdats över halva jordklotet och är uppfött i mångfald, GMO. (Haha det där kan jag alltid ha som motargument.)
Några erfarenheter rikare och några grisar fattigare. Jag kan stolt säga att jag vuxit ett huvud idag.
Idag var jag ganska tacksam över att jag - innan jag var tillräckligt gammal för att få vara med där ute - stod i dörrhålet hos mormor och tjuvtittade ut när de tog reda på älgarna.
Slakt inom kort
Okeeey. Värdefull information kommer här:
Grisslakt inom en vecka. Iiiiiih!
Ett grisigt inlägg - Ond rygg och onda grisar
Idag var grisarna ta mig sjutton på rent djävulskaps-humör. Då skulle det bitas och krånglas och geggas i leran. Efter regnet såg det ut som sunksnusk i mathoarna så det behövde skuras ordentligt. Jag klafsade ut i mina, en gång blå, foppatofflor men insåg rätt snart att jag borde ha haft stövlar istället då den blöta leran drog mig neråt och sög fast skorna så att förflyttning blev en omöjlighet. Det fick bli en nödlösning - ta av skorna och gå barfota.
Med ett dussin hungriga grisar omkring (som mer än gärna passade på att nafsa lite på mina bara ben och orsaka ett par nya blåmärken) och två hoar som skulle skuras i en decimeter djup blöt lera kunde det inte sluta med annat än en aktivitet lik gjyttjebrottning.
Tur att ingen kom ut och såg mig. Denne hade väl i såfall börjat klia mig mellan öronen och undrat hur den 13:e grisen kommit dit.
Bra dag hos grisarna idag måste jag säga. Haha min klagosång kommer aldrig till ända. När jag med mina mjölkbackar körde över vägen till ladugårdsbacken studsade två backar med tomtetror AV kärran. Självklart kom en bil som tursamt nog var snäll och stannade så jag hann plocka upp mina 30 förpackningar från vägen.
Det går bra nu!
Förresten har grisarna blivit groteskt stora väldigt snabbt och "värre" ska det väl bli! Ännu är det inte slakt på minst 1½ månad (med undantag för en som kommer få gå lite tidigare).
Vill ni veta en sak? Jag ser så många likheter mellan grisar och människor. Rätt lustigt. Kanske. De starka tar täten, de svaga kommer efter lite småförsynta. Det förekommer kärlek, mobbing, bråk och gängbildningar som i vilken skolklass som helst.
Nu ska jag och min onda rygg försöka ta oss till grisarna för ett andra besök idag. Tack gode Gud för att Jörgen tar emot mig i morgon för att rätta till ryggen. Guld värt!
Med ett dussin hungriga grisar omkring (som mer än gärna passade på att nafsa lite på mina bara ben och orsaka ett par nya blåmärken) och två hoar som skulle skuras i en decimeter djup blöt lera kunde det inte sluta med annat än en aktivitet lik gjyttjebrottning.
Tur att ingen kom ut och såg mig. Denne hade väl i såfall börjat klia mig mellan öronen och undrat hur den 13:e grisen kommit dit.
Bra dag hos grisarna idag måste jag säga. Haha min klagosång kommer aldrig till ända. När jag med mina mjölkbackar körde över vägen till ladugårdsbacken studsade två backar med tomtetror AV kärran. Självklart kom en bil som tursamt nog var snäll och stannade så jag hann plocka upp mina 30 förpackningar från vägen.
Det går bra nu!
Förresten har grisarna blivit groteskt stora väldigt snabbt och "värre" ska det väl bli! Ännu är det inte slakt på minst 1½ månad (med undantag för en som kommer få gå lite tidigare).
Vill ni veta en sak? Jag ser så många likheter mellan grisar och människor. Rätt lustigt. Kanske. De starka tar täten, de svaga kommer efter lite småförsynta. Det förekommer kärlek, mobbing, bråk och gängbildningar som i vilken skolklass som helst.
Nu ska jag och min onda rygg försöka ta oss till grisarna för ett andra besök idag. Tack gode Gud för att Jörgen tar emot mig i morgon för att rätta till ryggen. Guld värt!
