Bonnbönan

Tänka sig, i år lyckades jag tajma så jag kunde gå på julmässan i Österby. Mässan är alltid såhär vansinnigt tidig och det är nästan alltid 10 plusgrader och sol när halmbockarna och lutfisken dukas upp. Ändå är det så obeskrivligt mysigt att få en dos av jul och sedan leva på det och få längta ända fram tills det är "tillåtet" att börja julfixa.

 

Inte helt oväntat så är Matboden min favvo. Gudars vad jag har smakat godis, pepparkakor, senap, spisbröd, leverpastej och korvar. Åh åh åh. Mamma och jag har också fikat den sedvanliga saffranssemlan med vaniljkräm. Alltså oj vad det väcks julkänslor av saffran och den där lilla smakprovs-hutten med slottsglögg.

 

Det skulle gå väldigt bra att göra av med många tusenlappar på den där mässan kan jag säga, men nu är jag ju inte precis den mest förmögna människan som finns. Dock var hjortronsylten given på inköpslistan, plus ett handfärgat miljövänligt garn som jag ska sticka handledsvärmare av. Glöggen, godiset och kryddorna som mamma köpte räknar jag kallt med att få vara med och kalasa på... Såna här mässor ser jag också som världens möjlighet till inspiration. Där är alltid massor av hantverkare och det väcks ju määängder med idéer på vad som går att göra när en ser deras alster. Därför tänker jag mycket: "nä det där behöver jag inte köpa, det kan jag göra själv" om jag ser något fint som är gjort i en hantverksteknik jag själv behärskar.

 

Magen och idébanken är härmed påfylld.

 

Vad det känns fint att vara i hemtrakterna! Är på plats hos farmor och farfar och ska få lite fika och mat innan det bär av hemåt för att plugga genetik med stora lillebror, samt gosa loss med stormonsterkatten.

 

Jag hade turen att kunna åka med farfar, som varit på cellgiftsbehandling, från Uppsala så hemkomsten har gått himla smidigt. Det är SÅ skönt att resa när allting klaffar och schemat går ihop sig. Då tycker jag det är riktigt trivsamt att vara på resande fot. Det är uppfriskande och fint att se mångfald och, som någon av mina vänner skrev på Facebook här om dagen, kanske är det därför det på något vis är så charmigt med flygplatser.

 

Tony Irving var för övrigt med på mitt plan från Lule, så jag messade mamma och Abbe och frågade om de inte tyckte att jag skulle dra några schyssta moves för honom. De tyckte inte det. Tyvärr. Det hade ju kunnat bli kul! Hehe. Då kanske Expressens löpsedel hade sett ut såhär i morgon: "TONY IRVING SKAKAD: LILLA-MY-LIKNANDE HIPPIE DANSADE OBSKYR DANS PÅ FLYGET". Jag menar, de verkar ju inte ha så mycket annat spännande att skriva om.

 
Ett par totalt omotiverade Photo Booth-bilder, häpp!

Efter en lugn förmiddag med packning inför avfärden i morgon, långfrukost och soffmys börjar det bli dags att rycka tag i det här hushållet på riktigt. Vi har ju konsert med Piteå Vokalensemble ikväll och måste dra iväg vid fyra. Så nu på eftermiddagen blir det piffelipiff, leta fram nå anständiga, höstiga kläder att ha på konserten, lite nagelmålning och en sista snabbövning på det vi ska sjunga. Osså mat och kaffe, icke att förglömma.

 

Till lunch blir det Fredriks spagetti och köttfärssås, rester från gårdagen. HUR god som helst. Han tyckte den blev "misslyckad" men jag tyckte det var den godaste köttfärssås jag någonsin ätit, så det så!

 

På fredag ska jag ha en heldag med mormor och farmor. Jag har bokat bagarstugan i Karlholm och så ska vi baka Karlholmsbröd tills svetten lackar och vi blir vita av mjöl i ansiktet. I övermorgon bär det som sagt av hemåt Uppland och det ska bli underbart - jag älskar verkligen mina hemtrakter! Under sommaren har jag förstått hur rotad jag är där. Skulle jag skriva en egen nationalsång skulle den sluta "ja jaaaaag vill leva jag vill döööö i Nooooooooooord.....UPPLAND!".

 

Hur som helst, åter till världens godaste bröd och åter till farmor och mormor. Jag är uppvuxen hängandes i deras kjolar och jag uppskattar, älskar och beundrar dem något alldeles enormt. Att de inte ens hade hunnit fylla 50 när jag föddes har gjort att de (och morfar och farfar också förstås) under hela min uppväxt varit unga och starka och orkat finnas för alla oss barnbarn. Vi lär oss saker av varandra - jag lär mig massor av matnyttig kunskap av dem, om mat, hantverk, civilkurage, blommor, you name it. Jag hoppas och tror att jag lär dem en del också när det kommer till hur det är att vara ungdom idag, genom att alltid säga vad jag tycker, diskutera lite genus och normkritik och framför allt hoppas jag att jag visar mina mor- och farföräldrar den uppskattning de förtjänar.

 

Nu är det i alla fall bara två dagar kvar och sen ska vi baka bröd. Jag och mina allra närmaste "tanter". De som har gjort mig till den tant jag är. 

 

 

Jag kom alldeles nyss hem från distriktssköterskan som konstaterade att jag idag är feberfri, att jag har en såpass liten infektion att kroppen själv kan ta hand om den och att det jag trodde var en svullen lymfkörtel förmodligen är något annat krafs. Jomenvisst! Skönt!

 

Har fortfarande värk i kroppen och är allmänt hängig men att febern är borta gör väldigt mycket för livslusten och jag kunde till och med njuta av promenaden fram och tillbaka från vårdcentralen - gott tecken.

 

Nu ska jag sätta i mig en kopp fluffig varm choklad och släppa ut det svarta lilla odjuret som bor tillsammans med oss. Honom hittade vi förresten i en tall igår, 6 meter upp i luften. Länge och väl satt han däruppe och skrek och vi stod nedanför och lockade och lockade. Vips sa det så slängde han sig handlöst ut i luften och sprang in illa kvickt. Han borde ha blivit extremsportare eller något istället för katt, känner jag rent spontant.

 

Lite så känns det nu. Som att jag inte har någon aning. Jag vet inte om jag kommer få något av de alla jobb jag sökt, jag vet inte när jag får in pengar på kontot nästa gång, jag vet inte var jag (vi) bor i sommar, jag vet inte vad jag gör nästa höst. De två senare frågorna känns dock helt lugna, det är sånt som kommer komma med tiden.

 

SÅ vi kan ju börja i den ände som känns mest relevant och aktuell. Jobb. Hjälp mig nu att gnugga geniknölarna riktigt, riktigt hårt och tipsa mig om allt, stort som smått, som går att få in lite kosing på här i Pite. Mina idéer håller på att ta slut. Och mitt tålamod. Mvh /Desperat

Dagar som den här, kanelbullens dag, går ju liksom inte att bara låta gå obemärkta förbi. Kladdkakans dag, fettisdagen, kanelbullens dag osv osv är som rena rama nationaldagarna för oss gottegrisar.

 

Därför tänker jag med GOTT samvete ta mig en bulle till kaffet (precis som jag gör alla andra dagar också, vem försöker jag lura liksom). Gör det du också!

 

- Jag hade enorm hemlängtan ett tag, som uppenbarade sig från en sekund till en annan. Alltså ENORM som i att hulkgråta över att "ALLA ÄR DÄR NERE UTOM JAAAAAAG".

 

- Ångest över att inte ha fått svar på jobbansökningarna. Jag vill jobba. Nu! Nu!

 

- Både Fredrik & jag har träningsvärk i benen. "Aj!" *aaaaaaarghhhh* *brööööl* "Jag har ooooont!"

 

- Att jag tränat för första gången på hundra år. Yeah! Och det var underbart! Vad som började som en PW blev PW+joggingtur+styrka i nybyggda utomhusgymmet i elljusspåret.

 

- Jag har idag bestämt mig för att åka hem över nästa helg, plus några dagar, för att få en dos av alla mina nära och kära. *tralalala* Självklart tajmar jag även in Karlholmsbrödbak och Österby Julmässa.

 

- Kammarkören är verkligen ett fantastiskt "pack" med människor och repet idag gav verkligen energi trots att jag blir sjukt trött rent fysiskt av att sjunga i sopranstämman och nippra omkring på höjden.

- Nu ska jag avsluta dagen med nåt bra: krypa ner i sängen och slingra in mig i min älskades armar och somna in till doften av hans hud och Mozarts ljuvliga spinnande lägga mig bredvid Fredrik och spela Plants vs. Zombies 2 tills vi somnar med mobilerna i ansiktet.

Guten nacht die alles!

Igår var jag och Fredrik på Apoteket då vi båda skulle ha diverse saker till oss själva och till Mozart. Jag gick till recept-kassan och Fredrik till den vanliga kassan och när vi kom ut sa Fredrik: "Jag köpte en sak till dig!" och plockade fram ett Rosa band. Jag började asgarva för jag hade också köpt ett. I ungefär samma sekund köpte vi alltså varsitt. Bra där! Årets band tycker jag är så otroligt fina med sina fingeravtryck. Att de dessutom är designade av Elsa Billgren och hennes mamma gör verkligen inte saken sämre <3

 

I födelsedagspressy av mammsen fick jag bland annat en 6-månaders prenumeration på Glossybox, yay! När det gäller kroppsfixering och sådan hets är jag väldigt ohetsig och icke-normativ med mitt röda hår, min lugg och mina runda former som jag inte skäms över. När det kommer till själva ytan är jag mer intresserad, och det på en experiment-nivå. Jag älskar att experimentera med mönster, färger, former osv och därmed kan jag också tycka att make up till viss del är en konstform - om inte annat en uttrycksform. Och jag älskar att uttrycka mig.

 

Glossybox är något en ser lite här och var på alla stora bloggar och tyvärr på de mest utseendehetsande bloggarna men jag har alltid tyckt att det verkar spännande att varje månad få hem en box med fem nya smink-, hudvårds- och hårvårdsprodukter i resestorlek att testa. Jag vet inte riktigt varifrån mitt behov av att vilja prova dessa skönhetssaker kommer. Kvinnorna jag vuxit upp med har aldrig haft annat än hudkräm och mascara på sin höjd. När jag var liten sminkade sig mamma aldrig. Kanske har det att göra med att jag alltid haft problemhud och varit ett s.k. eksembarn. Det har alltid varit krämer och salvor hit och dit och ett himla experimenterande för att hitta vad som funkar bäst. Kanske grundar det sig i det, att jag vill testa och fixa och greja.

 

När vi ändå är inne på krämer och annat är jag just nu inne i en Lush-period och det känns klokt med tanke på att Lush flesta produkter är vegangodkända, med andra ord fria från animaliska ingredienser och garanterat inte testade på djur. Förpackningarna består av återvunnen plast och produkterna är handgjorda på färska ingredienser. Det känns som ett bra märke att fastna vid för grejerna är helt underbara för min kliande hårbotten och min eksem.

 

Min första Glossybox kom i fredags och temat var passande nog "Beauty that matters". De fem produkter som var med kom från märken som satsar på rättvisemärkta, ekologiska och naturliga ingredienser. Najs!

 

Jag har pysslat lite här på bloggen, ser ni det? Om inte kan ni trycka på "refresh" eller "uppdatera" så bör nymodigheterna dyka upp.

 

En liten bomb från Instagram kommer här, hepp hepp!

 

Vad underbart skönt det är att efter några riktigt trötta dagar få en härlig glad-dag där tröttheten inte spelar någon roll, utan där det går att pyssla på med saker utan planering, stress och massa folk.

Den här dagen var precis vad jag behövde. Totalt oplanerad var den från början och ändå har jag gjort saker hela dagen. Gjort härliga saker. Farfar ringde i morse när jag låg och drog mig och på 5 min hade jag hoppat upp och klätt på mig, gett katterna mat och var på väg till Vad med farfar som hade vägarna förbi Stav. I Vad utfodrade jag grisarna och även mig själv och sedan fortsatte farfar och jag med ett jobb som kunde likna Tetris. I "tältet" på gården där maskinerna står skulle vi få ut en traktor. Traktorn stod längst in i ett hörn. Förstås. Framför stod slåtterkross, två traktorer, en stor traktorkärra, en rejäl Deutz Fahr-tröska, en liten veterantröska och annat smått och gott.

 

Vi är ett bra team farfar och jag. Han är lugn, kunnig, saklig och vågar släppa mig även med de stora leksakerna. Jag är smidig (nåväl, lite smidigare än farfar i alla fall, hihi), nyfiken, vetgirig och har ett jädra temperament. Om det där temperamentet är positivt eller ej är nog en tolkningsfråga. Vi fick ut traktorn och lyckades dra igång den med.

 

Senare på kvällen, efter en planteringssväng hemma i Stav där jag även gömde mig för Jehovas, hade jag ett riktigt Hallelujah moment med grisarna. Jisses vad underbart det var där i hagen i kvällssolen. Det lugnet som de där grisarna kan ge är ju nåt alldeles otroligt. Jag satt där i gräset jag, på en fläck som de ännu inte bökat upp, och kliade och klappade tills jag hade ett par 70-kilos-grisar snarkandes runtom mig. Så himla mysigt.

 

Det blev ingen hajpad fredagskväll det här inte. På kvällningen parkerade jag mig i soffan i Snatra med en kopp te och lite glass och där satt vi, mormor och jag, och virkade och stickade som de tanter vi är.

 

Karins Konstgrepp är en fantastisk kvinna, blogg, konstnär, allt. Ja alltså jag känner ju inte henne men bilden jag fått av henne via nätet och Instagram är att hon är en fullständigt fantastisk människa. Hon hade hittat en lista som jag tyckte var lite rolig så jag snor in den hit.

 

Det tråkigaste som hänt dig i år. 
Att jag gick in i väggen. Så. Ruttet.


Det bästa som hänt i år.
Att jag gick in i väggen. "ÄRU STÖRD ELLER?!" tänker ni nu. Men det är faktiskt så. Nu lever jag inte efter ett livslångt schema som jag haft förbestämt i flera år. Jag har släppt min plan. Nu har jag börjat förstå vad som är viktigt och mindre viktigt i livet, vad jag mår bra av och känner att lite vad som helst kan hända i framtiden så länge jag har Fredrik vid min sida, kommer bo i ett hus och ha några barn i framtiden.

Tre senaste sms. 
"Tycker du & Fredrik om Strawberry Daiquiri? [...]" Ebba om midsommardagsplaner.

"*hjärta och upptumme*" Klara om att PLL säsong 4 har börjat

"Skeppet!" Benji som skickat mass-sms om vart dom är på krogen i Uppsala

Nuvarande beroende: 
musik: podcast: Hannah & Amandas fredagspod. Så. Bra.
tv-serie: Pretty Little Liars och Game of Thrones
kläder: Klänning
mat: Rabarberpaj. Omnomnom.


Ett jobb du aldrig kan ha.
Höghusönsterputsare. Höll ju för tusan på och svimma när jag skulle måla taket i köket och då stod jag ändå bara på en stege. Tänk då hur jag skulle bete mig i en skylift på 24:e våningen.

Något du inte gillar hos andra.
Småaktighet.


En dålig sida med dig själv.
Att jag får katastroftankar. Det är ett problem både för mig och för andra. Svarar inte mamma i telefon på en kvart kan jag hinna börja planera hennes begravning för jag tror att hon kört över ett vildsvin i mörkret på vägen hem, voltat med bilen osv osv osv. Och så stod hon egentligen i duschen.


En maträtt du är sugen på just nu. 
Fett mätt efter pizza på Hundshar'nsbryggan. Är typ sugen på vatten.


Helgplaner?
Hälsa på Hans & Birgitta vid deras kolonilott utanför Uppsala i morgon. Det ska spöregna så regnjackan åker på!

Idag är ingen vanlig da' tralalallalalalalalaaaaa!

 

...för idag kommer min älskling/fästman/bättre hälft/gosegris/levnadskamrat/bästa kompis/love of my life/osv osv osv HEM FÖR SOMMAREN!

 

TJOHO!!!

 

Ni kan nog gissa hur lycklig jag är över att få hem honom efter några veckor själv här nere i södern.

 

I morse vaknade jag utan att känna mig febrig i kroppen, hurra! Snorig, hostig osv. men minsann inte febrig. Jag fick hjälp med pigsen på morgonen för att få vila ut lite mer av det onda men har nyss kommit hem från farmen, efter att på eftermiddagen tigg till mig lite fika, fixat med grisarna och överlämnat en full IKEA-kasse med böcker till min(a) bokslukande kusin(er).

 

Mamma och jag rensade vårt bibliotek igår. Jag satt på golvet och sorterade böcker i: ställa upp igen - magasinera - låna ut - ge bort - lämna tillbaka - högar. Det tog sin tid men nu är det gjort. Jag sorterade ut en hel mängd med chic lit till Klara som hon kan njuta av i sommar. Arvid fick en hög hockeyböcker och Axel ett par rejäla handböcker från Gröngölingarna som förgyllde många av mina sommarlovsdagar när jag gick i låg- och mellanstadiet. Han har redan börjat planera hur han ska sätta ihop sitt egengjorda metspö, agna med ost och fiska upp abborrar att helgrilla över öppen eld. Självklart skulle jag få provsmaka, hehe.

 

När jag satt och gick igenom alla härliga böcker jag lämnade iväg till Klara fick jag lust att lusläsa igenom varenda en igen för jag kommer ihåg hur fantastiska jag tyckte de var när jag var 10-15 ungefär. Jag slukade allt som kom i min väg och på somrarna gick det alltid 10-20 böcker beroende på vädret. Jag fick en sån där liten nykärlek till att läsa när jag satt där och sorterade, för nu har det gått en halv evighet sen jag läste en bok. Senaste två årens avkoppling har dels inte existerat, dels har det där bokläsandet inte varit möjligt med min avsaknad av koncentrationsförmåga på sistone.

Nu känner jag att det är dags att hugga tag i någon av böckerna uppe i hyllan. Jag älskar att läsa om böcker jag tycker är fantastiska för jag upptäcker alltid nya saker, så det kan hända att jag börjar med nåt sånt. Da Vincikoden skulle sitta som en smäck tror jag rentav.