Bonnbönan

Partaja till mobilladdaren vetja. På med några lager kitschiga nagellack och låt torka ordentligt. Sen partar ni loss du och laddaren, alldeles härligt uppiggade av att laddaren numer ser ut att vara dränkt i något en skulle kunna tänka sig vara kräks från en enhörning. Eller varför inte en My Little Pony? 

Sakta men säkert förbereder vi för flytt här hemma, ett litet steg i taget för att vi ska slippa bli döstressade sista veckan. Det är ju trots allt bara drygt två månader kvar. Vi har nyss skickat iväg vårt piano till en vän - en vän med ett gäng starka kompisar, haha! Pianon väger verkligen multum, helt sjukt. Nu är vårt vardagsrum lite tråkigare, lite mer tomt och framför allt mer flyttvänligt.

 

I övrigt ägnar jag helgen åt lite jobb: stickbeställningar närmare bestämt. Har ett par knästrumpor och ett par raggisar på gång, så min Emeliekofta får vila lite vilket visserligen inte gör så mycket eftersom den stundtals drivit mig till rent vansinne (jag har fått repa upp allt utom resåren TVÅ gånger..).

 

Nu blir det dock paus för nu ska vi över till grannarna och dricka kaffe. Bra söndagsaktiviteter när det snöar ute! 

Förresten kan jag visa vad jag gjorde en kväll när jag ledsnat på trassliga hörlurssladdar. Jag virkade in dem i grönt bomullsgarn. Fiffigt, praktiskt och snyggt :D

 

I helgen har jag legat med feber och en förbannad rethosta och jag blir nåt så alldeles rastlös av sådant. När en blir svettig av att resa sig och ta en dusch liksom, nä det är minsann inte skoj. Idag är febern i alla fall borta och jag och Fredrik har även i helgen tagit beslut om framtiden som känns helt rätt. Vi har pratat oss överens om var vi ska ta vägen efter Pite-tiden (som snart tar slut) och nu börjar lite av en nedräkning. Dock känns våren och sommaren långt borta när termometern visar mellan -20 och -28,8 om dagarna...

 

Hur som helst hittade jag en ganska rolig lista hos Egoina som jag tänkte sno!

 

Hittills har det nya året visat sig från sin bästa sida och det blev en helfestlig kväll på nyårsafton. Det nya året började med UAKs nyårskonsert i Uppsala på nyårsdagen och superhärliga återseenden med fina körmänniskor, underbart. Barabara Hendricks var solist och gjorde en fantastisk insats. Det är inte alla 65-åringar som kan kliva upp på scen i guldklänning och sjunga med den pondusen, utstrålningen och det uttrycket. Fantastiskt fin människa!

 

Ni vet ju att jag har hakat på min pyssel-och-handarbetspartner-Fridas syjunta tidigare och nu när jag är hemma i krokarna passade vi på att samla ihop gänget (så när som på 3 stycken). Så igår hade jag en mysig heldag med kussarna - bakade till syjuntan, spelade Fia med knuff och lagade mat lagom till morbror & Frida kom hem från jobbet. Sedan blev det dags för junta därhemma och jag fortsatte med mitt evighetsprojekt som kommer bli så jädrans bra när det är klart! Det håller på att bli en stickad ullfilt i rött och vitt med mönsterstickade rutor i olika varianter. Av 35 rutor håller jag på med min 5:e sedan julafton så den bör bli klar till nästa jul kan jag tycka..

 

Att sedan fortsätta det nya året med spontanlunch hos en fin vän, tillsammans med en annan fin vän, satt inte heller fel. Vi pratade, fikade och åt i 3 timmar idag på eftermiddagen och det satt så himla fint att få träffa vänner som en på nåt sätt alltid vet var en har. Vi har känt varandra sen 5-årsåldern och allt bara känns precis som sist, även om det gått över ett år sedan sist. Det är som att samtalet bara fortsätter där det slutade. <3

 

 

9 timmar kvar av detta ganska unkna år. Jag kan nästan inte bärga mig för att få skåla in ett nytt år. Fram med ett nytt, fräscht år och låt oss börja på ny kula - det är verkligen dags nu!

 

2013 var ett år av utmattningsdepression, sjukskrivning och en helvetesväg tillbaka, jobbsökningar utan resultat. Ett år när musiken var helt frånvarande 75 % av tiden. Ett år när en av jordens finaste människor var tvungen att lämna och låta himlen ta emot henne. Ett år när välmående känts långt borta både för mig och människorna omkring mig. Men också ett år när jag kanske kommit på vad jag faktiskt vill med livet.

 

Nu kan det bara bli bättre. 2014 ska bli året när saker ordnar upp sig och faller på plats. Jag ska söka en utbildning som inte har en promille med musik att göra, utan låta musiken bli mitt fritidsintresse. Jag ska tillsammans med Fredrik flytta ner till Uppland och komma närmre släkt och vänner.

 

Jag ska ta hand om mig själv.

 

Låt oss slänga det här året i soptunnan och gå vidare mot ett gott, nytt 2014!

 

Sen i tisdags har jag varit tillbaka på uppländsk mark och första stoppet gjorde jag hos pappa. Där var det ett dygn av full rulle med kattunge, terrier, och lilla lillebror på 1,5 år. Dessa tre små vildingar höll mig verkligen igång kan jag säga!

 

Nu är jag i Stav och är mätt i magen efter en av mig lagad middag som bestod av ugnsstekt lax på mormors vis. En laxsida fick steka med skinnet uppåt i 200 grader i en ugnsfast form ca 20 min. Sedan ut med laxen, av med skinnet och på med salt, citronpeppar, ett par nypor dill och 3-4 dl grädde. In i ugnen igen och "gratinera" en kvart. Lätt som en plätt! Vi åt laxen med lättsaltad kokt potatis och en citronskiva. Göttigt och bonnigt enkelt.

 

Efter maten har jag med Abbes och Elins hjälp bakat ut en saffransdeg som jag slängde ihop. Saffranssnurror väntar på att få komma in i ugnen och ska lagom till de ska äts penslas med smält smör och doppas i strösocker.
Det här sista fixet alldeles innan jul älskar jag. Sista veckan av småpyssel, knåpande, bakande, allt. Saffransbröd bakas för mellandagarnas fikastunder, lakritskola kokas, ett par juliga kuddfodral blir äntligen färdigsydda, julklappar slås in... Åh.

 

Vi har haft en riktigt mysig adventssöndag, sådär härlig som den första söndagen i advent ska vara. Vi sov länge, åt frulle, tände första ljuset och kollade How I met your mother. Efter att sen ha fått ett utbrott på katt-aset, som slog sönder den andra blomkrukan på ett dygn, satte jag fart med att sy på lilla lillebrors julklapp. Den kommer bli helt ljuvligt mysig!

 

På eftermiddagen tog jag mig i kragen och klädde på mig anständiga kläder och drog en borste genom mitt numer chokladbruna hår (kände inte för att se ut som ett urblekt höstlöv såhär till jul) för att knalla över till grannen och vännen Astrid som hade lite glöggmingel/adventsmys hemma hos sig! Galet mysig idé och den lilla loftgångslägenheten var fylld till bredden av människor som drack glögg, åt nybakta lussebullar och pepparkakor.

 

Med mig hem från Astrid hade jag julfeeling som hette duga och Fredrik fick ett juligt glitter i ögonen när jag frågade om vi skulle äta risgrynsgröt och köttbullsmackor till middag. Sagt och gjort! Under tiden gröten svällde till och de små smörgåsvänliga miniköttbullarna stektes jäste en liiiiten saffransdeg som så småningom blev en krans och en längd.

 

Det är så fint att ha såna här riktiga mys-njutar-dagar ibland. Nu ska dagen avslutas som den började: Med te och How I met your mother. (Och en bit lussekrans)

 

* Att jag fått hem mitt demo-paket och nu kan kalla mig för återförsäljare av Scrap It Up pysselsaker! Jag kommer berätta mer om det i ett eget inlägg men i fortsättningen kommer ni kunna köpa massor av härliga pysseltillbehör av mig, så himla kul!

 

* Att Abbe & Evve kommer upp hit med flyg ikväll, lillebror och kusse alltså. Som jag har längtat efter di där två tonåringarna <3 Vi kommer garanterat hitta på massor av härligt mys i helgen.

 

* Att jag nyss fick beröm av en tant när jag var i tvättstugan. Jag "manglar fint och gör henne glad över att det finns ungdomar som vet hur man gör!". Jomenvisst, så jag fick dra den där farmor-och-mormor-har-lärt-mig-allt-dom-kan-grejen och hon började, smått rörd, prata om att hon brukar ta med sig sina barnbarn till tvättstugan när de hälsar på och visa hur man gör. Haha, jag säger då det..

 

* Att det är rep med kammarkören om ett par timmar och jag är supertaggad. Kammarkören känns riktigt härlig och harmonisk i år, både i klangen och i personkemin sångarna emellan. Tummen upp!

 

 

 

Efter att ha tillbringat tre veckor hos Gösta och Ewa, låtit Elin klippa av mig min hår-man, jobbat, myst och varit på utflykter, åkte jag hem och mådde riktigt bra. De där sommarveckorna hittade jag på något sätt en plats i Holmbergsfamiljen och det lade liksom grunden för den där naturliga hemmakänslan som jag ända sedan dess har haft hos dem när jag återkommande har varit där så mycket jag kunnat och hunnit.

 

Just därför är det för mig inget märkligt att gå på farfars mosters begravning, för jag kan verkligt säga att jag kommer sakna att hälsa på henne när jag är i Robertsfors. Sammanlagt är det många timmar jag suttit i hennes kök och druckit kaffe. Och inte minst tog hon sig faktiskt hela vägen ner till Uppsala för att kolla på Grease för 2,5 år sedan. Det är minsann inte illa!

 

Det är även därför jag självklart tackar ja till att gå på fyrmänningarnas dop och sjunger på bröllop, för det känns som att släkten typ har hoppat över två led. Det borde liksom vara närmre för det är ju så det känns!

 

Och i Evelina, brevkompisen som inte ens var född när "Ett bondeår i norr" spelades in, har jag kommit att hitta en riktig vän i - för vi är faktiskt rejält lika på väldigt många sätt.

 

Det var faktiskt rätt läckert förra helgen när vi faktiskt kollade igenom "Ett bondeår i norr" av ren nostalgi, att tänka på att det bara är drygt tio år sedan som jag nötte det där bandet om och om igen utan att känna människorna. Nu satt jag där i just det köket och tittade på just den filmen och kände mig alldeles hemma. Underbart!

 

 

 

Sommaren 2007, på gammelmormor Astas 93-årsdag närmare bestämt, skulle farmor & farfar bege sig till Norrland på släktträff. De skulle fara upp till Robertsfors med en husbil de hade hyrt och göra en riktig tripp. Typ två timmar innan de skulle åka bestämde jag och Abbe mig för att vi minsann ville följa med! Hallå äntligen hade vi ju chansen att se den där gården vi sett rulla på videobandet i många år. Plus att jag skulle få träffa brevkompisen Evelina!

 

Det slutade med att mamma & pappa också spontanåkte upp och vi alla blev välkomnade i Robertsfors hos "farfars kusin med mustaschen" med grillstuga och badtunna in på sena natten. Efter en helg med släktträff och mys på gården så ville jag dit mer, så var det bara. Jag återupptäckte mitt bonniga jag, trivdes med mina avlägsna släktingar som jag nyss lärt känna och ville veta allt allt allt om allt. Att träffa de gamla blev en häftig upplevelse, särskilt att träffa farfars moster. Hon var som en kopia av farfars mamma, min gammelfarmor och plötsligt kunde jag minnas bortglömda saker med min gammelfarmor som gått bort när jag var liten. Lyckan blev total när jag på hösten det året, i åttan, kunde komma upp och praoa en vecka på gården. Jag fick göra allt - gå upp kl 6 och mjölka, fixa med kalvar, vara med om både liv och död, göra ost med Ewa och dricka litervis med iskall mjölk direkt ur tanken.

 

Några månader senare åkte jag tillbaka igen, mitt i smällkalla vintern på sportlovet i 25 minusgrader. På sommaren var det dags åter igen och det var lite ett sätt att fly vardagen att få komma upp till gården. Särskilt det sommarlovet var speciellt på det viset att mamma och pappa precis flyttat ifrån varandra och just då var den bästa medicinen att få komma upp till släktingarna som blivit mer som en nära familj. Drygt tre veckor stannade jag och mådde gott - jobbade i ladugården varje dag, umgicks, tog hand om nyfödda kattungar och njöt på ett sätt jag inte gjort på flera månader.

 

<3

 

 

Vissa antyder att det är lite konstigt "annorlunda" att jag sörjer min gammelfarmors syster (eller farfars moster, om det låter närmre), att jag prioriterar mina fyrmänningars dop framför konsert, eller att jag förra sommaren sjöng på pappas tremännings bröllop när jag även då skulle kunnat vara på konsert. När jag var i Robertsfors i helgen så påmindes jag om hur det det hela faktiskt började - alltså hur min relation till Holmbergs och gården blev så nära, så jag tänkte att vi tar det från början, för det är faktiskt en trevlig liten historia som vi kan dela upp i ett par-tre delar.

 

Hos farmor och farfar fanns det ett VHS-band som särskilt gick varmt när jag var liten. Det hette just "Ett bondeår i norr" och jag och lillebror Abbe föredrog det bandet framför väldigt mycket annat som gick att titta på. Det var en skildring, i tre delar, av ett bondeår som var inspelad på 80-talet och det var sååå kul eftersom farfar berättade att det där var minsann på hans släktingars gård i Norrland! Han i mustasch var farfars kusin och tanten som körde postbil och målade vackert, ja det var farfars moster. Hej och hå. Abbe tittade på de delar där traktorerna var i fokus medan jag alltid spolade fram till: 3. Djuren. Kalvningen var lika spännande varje gång och oj vad kul det var att se när fåren blev klippta! Det blev tragedi i huset när det här bandet i fråga gick sönder (troligen gick bandet av någonstans där kring kalvningen) och farfar blev tvungen att ringa till sin kusin långt borti Norrland för att be om ett nytt.

 

Ungefär i samma veva som farfar ringde och bad om ett nytt videoband slog det någon att jag var på pricken lika gammal som yngsta dottern i familjen och vi började brevväxla, jag och Evelina. Vi avhandlade intressen, skolgång, namn på kattungar, och gud vet allt, i breven som var skrivna med spretiga mellanstadiehandstilar på sockersött brevpapper....

Det är rena rama julafton här hemma idag. Fredrik råkade nämligen få sitt paket från Apple ett par dagar tidigare än väntat. Ett pling på dörren, förvånade blickar, ett brunt paket och lyckan var total när poletten föll ner. Sprillans nylanserad MacBook - och plötsligt känns min endast två år gamla MacBook som en pensionär i jämförelse med Fredriks kliniskt rena, fabriksdoftande, alldeles snordyra leksak. Tur att jag åker bort i helgen så de får lite alone-time, haha!

 

Ikväll efter körrepet styr jag kosan ner mot Robertsfors för diverse släktsammankomster i både sorgens och glädjens tecken. Imorgon eftermiddag begravs Anny, syster till min gammelfarmor, som var en fantastiskt söt och härlig liten tant och som kom att kännas lite som en gammelfarmor jag kunde få ha till låns under alla år när jag varit i Robertsfors. Hon påminde otroligt om sin syster, min gammelfarmor som gick bort för många år sedan. Farfar och Berra kommer upp och ansluter till begravningen så mitt i det tråkiga känns det ändå jätteskönt att få tillfälle att se min farfar-skrutt några timmar.

 

På söndag är det dop för sommarens nytillskott i släkten - Emil & Ellen! Det är så dundermysigt med dop och jag har egenhändigt tillverkat alldeles supersöta små presenter att lämna över.

 

I övrigt räknar jag med en del kalvmys och kraftig ladugårdsdoft i håret, toppat med iskall opastöriserad mjölk direkt från mjölktanken plus en massa tid med släkten.

 

Fredrik får stanna hemma och sköta Kammarkörs-förpliktelserna under helgen då det vankas Allhelgonakonsert i Luleå på söndag, men jag tror inte han är ledsen med tanke på den nya älsklingen han har sällskap av:

 

Det är något med Italien som jag är så himla kär i. Vet inte om det mest är för att det är otroligt vackert, maten, allt kulturellt som gör att en får krupp (på ett bra sätt), att alla italienare älskar mig och vill gifta sig med mig (true shit), eller om det är desserterna.

 

Nu har det börjat bli mörkt som attan häruppe i norr. Klockan tre på eftermiddagen idag hade det börjat skymma och inte långt därefter blev det svart så ända in i natta'. Jag riktigt längtar efter snön så det blir lite liv och ljus.

 

Medan jag sitter här och väntar på snön äter jag pasta, tittar på ett avsnitt av "Niklas mat", som i särklass är det bästa matprogrammet just nu, och kollar Pinterest under kategorin "Italy". Shit pommes vad jag vill åka till Italien. NU. Det är runt 20 grader och därmed alldeles perfekt Medelhavs-höst i Rom nu. Njutbart är ordet. Tillåt mig dagkvällsdrömma lite.

 

Om jag vore i Italien (var som helst i Italien faktiskt, är inte alldeles för kinkig på det viset) i morgon skulle jag:

..börja dagen med en världsgod finkaffe på ett litet café, i gott sällskap av ett italienskt surdegsbröd med en snaskig ost och goda charkisar.

Det har rådit extremt kaos i garderoberna här hemma egentligen ända sedan vi kom upp för hösten. Det var lite som att vi bara slängde in allt vi någonsin hade med oss i våra resväskor och stängde igen fort som attan. Sedan har det bara fortsatt. Och sånt får det att krypa under skinnet på mig. Jag hatar den där oordningen samtidigt som jag är så förbannat slö så det krävs liksom ett klimax innan jag tar rätt på det. Man skulle kunna säga att jag nådde detta klimax idag när jag skulle lägga in ren, nystruken tvätt och garderoben typ kapsejsade. Samtidigt tittade jag på hälften av kläderna och tänkte: "öh, när använde jag den här trasan sist?". Jag är helt värdelös på att rensa ur kläder och tänker alltid att det "kan vara bra att ha när jag målar" och sånt trams. Vad jag inte tänker på är att jag aldrig någonsin kommer behöva 20 målar-outfits som består av urtvättade (för små) kläder från 2006.

 

Nu är alltså rensningen gjord och Mozart håller just nu på att bestämma vilket i renshögen som ska till vilken nästa hög: släng eller sälj. Dock hade han kunnat göra sitt jobb bättre än att gosa sig igenom det.

 

VILKEN HÄRLIG MÅNDAGSMORGON!

 

Fast nä.

 

Min måndagsmorgon började med att hela frukosten vändes rakt ner i ryamattan i vardagsrummet. En filtallrik och en äggmacka med löskokt ägg på. Inte den bästa frukosten att lägga i mattan kan jag tycka. Så det blev skrubbande och torkande och ett antal svordomar och sen blev det överbliven lasagne till frukost istället.

 

Nu känner jag lite att den här dagen bara kan bli bättre!

 

Jaha. Idag är det vinter i Norrland, där jag alltså är tillbaka nu efter min hemmahemma-vistelse. Prick noll grader och snöfall hela förmiddagen. Snön ligger alltså KVAR på marken fortfarande, känns liiiite tidigt men jag såg på SMHI att det ska bli 10 grader plus och regn nästa vecka och då har jag faktiskt hellre snö och lite kallt. Bra mycket mysigare det!

 

Mozart är ute och skuttar och är glad medan jag passade på att koka kaffe, dra på mig onepiecen, raggsockar och ta fram en stickning. Med tanke på alla julklappar som stundar lär stickorna få gå varma de kommande veckorna.

 

I söndags hade jag dejt med pappsen och hans familj hemma hos farmor och farfar. Lilla lillebror var på strålande humör och körde traktor på ett helt överlyckligt sätt, kutade runt i leran, plockade äpplen direkt från träden och fick lära sig att doppa pepparkakor i kall mjölk.

 

Jag byter färg på naglarna som vanligt folk byter underkläder. I alla fall nästan. Precis som jag skrev förra veckan när jag skrev om min förkärlek till att experimentera med makeup älskar jag att experimentera med naglarna eftersom även det är en uttrycksform i sig själv och naglarna är ett utrymme för konst.

 

Mina naglar är alltid kortklippta, lite skaviga men alltid i regnbågens alla färger. Nu har jag fått dille på grönt och blått och favvisarna är de här:

 

 

I somras stickade jag mig en riktigt härlig sjal efter att jag hade fått rejäl stick-inspiration på syjuntan. En av juntisarna stickade nämligen en sån här sjal i naturfärgat garn och den var Så. Vacker. Jag som inte hade stickat sen jag gick i högstadiet fick ett ryck och fick reda på mönstret (som kommer från Yll & Tyll i Uppsala) och gick och köpte mig ett snyggt lingarn på samma affär.

 

Det här med att välja garn och färg är alltid ett gissel i sig självt. Särskilt färg. Jag älskar ju alla möjliga färger och vill helst göra en sjal i varje färg, men så får jag alltid beslutsångest och tänker "nämen vitt eller svart kanske". Tills jag ger mig själv en smäll i huvudet och skärper till mig och väljer en färg. När jag skulle välja färg till den här sjalen hade jag Abbe med mig och det slutade med att han fick välja åt mig när valet stod mellan en snygg turkosgrön färg och den här vinröda. Jag tycker han gjorde ett bra val tonårspöjken!

 

Sjalen är mjuk och glesstickad och faller väldigt snyggt. Eftersom den är gjord i lingarn är det liksom en tyngd i den som gör att den är galet snygg att hänga över axlarna, då den är V-formad, plus att då syns ju verkligen den virkade lilla spetskanten! Men den går minst lika bra att böka till runt halsen och snurra ihop till en tub.