Ett grisigt inlägg - Ond rygg och onda grisar
Idag var grisarna ta mig sjutton på rent djävulskaps-humör. Då skulle det bitas och krånglas och geggas i leran. Efter regnet såg det ut som sunksnusk i mathoarna så det behövde skuras ordentligt. Jag klafsade ut i mina, en gång blå, foppatofflor men insåg rätt snart att jag borde ha haft stövlar istället då den blöta leran drog mig neråt och sög fast skorna så att förflyttning blev en omöjlighet. Det fick bli en nödlösning - ta av skorna och gå barfota.
Med ett dussin hungriga grisar omkring (som mer än gärna passade på att nafsa lite på mina bara ben och orsaka ett par nya blåmärken) och två hoar som skulle skuras i en decimeter djup blöt lera kunde det inte sluta med annat än en aktivitet lik gjyttjebrottning.
Tur att ingen kom ut och såg mig. Denne hade väl i såfall börjat klia mig mellan öronen och undrat hur den 13:e grisen kommit dit.
Bra dag hos grisarna idag måste jag säga. Haha min klagosång kommer aldrig till ända. När jag med mina mjölkbackar körde över vägen till ladugårdsbacken studsade två backar med tomtetror AV kärran. Självklart kom en bil som tursamt nog var snäll och stannade så jag hann plocka upp mina 30 förpackningar från vägen.
Det går bra nu!
Förresten har grisarna blivit groteskt stora väldigt snabbt och "värre" ska det väl bli! Ännu är det inte slakt på minst 1½ månad (med undantag för en som kommer få gå lite tidigare).
Vill ni veta en sak? Jag ser så många likheter mellan grisar och människor. Rätt lustigt. Kanske. De starka tar täten, de svaga kommer efter lite småförsynta. Det förekommer kärlek, mobbing, bråk och gängbildningar som i vilken skolklass som helst.
Nu ska jag och min onda rygg försöka ta oss till grisarna för ett andra besök idag. Tack gode Gud för att Jörgen tar emot mig i morgon för att rätta till ryggen. Guld värt!
Med ett dussin hungriga grisar omkring (som mer än gärna passade på att nafsa lite på mina bara ben och orsaka ett par nya blåmärken) och två hoar som skulle skuras i en decimeter djup blöt lera kunde det inte sluta med annat än en aktivitet lik gjyttjebrottning.
Tur att ingen kom ut och såg mig. Denne hade väl i såfall börjat klia mig mellan öronen och undrat hur den 13:e grisen kommit dit.
Bra dag hos grisarna idag måste jag säga. Haha min klagosång kommer aldrig till ända. När jag med mina mjölkbackar körde över vägen till ladugårdsbacken studsade två backar med tomtetror AV kärran. Självklart kom en bil som tursamt nog var snäll och stannade så jag hann plocka upp mina 30 förpackningar från vägen.
Det går bra nu!
Förresten har grisarna blivit groteskt stora väldigt snabbt och "värre" ska det väl bli! Ännu är det inte slakt på minst 1½ månad (med undantag för en som kommer få gå lite tidigare).
Vill ni veta en sak? Jag ser så många likheter mellan grisar och människor. Rätt lustigt. Kanske. De starka tar täten, de svaga kommer efter lite småförsynta. Det förekommer kärlek, mobbing, bråk och gängbildningar som i vilken skolklass som helst.
Nu ska jag och min onda rygg försöka ta oss till grisarna för ett andra besök idag. Tack gode Gud för att Jörgen tar emot mig i morgon för att rätta till ryggen. Guld värt!
Kommentarer
Trackback
