Bonnbönan

Är hos farmor och kollar på kort och jag minns denna lilla kanins tragiska död.  En morgon låg han död och stelnad i växthuset där han bodde. Ner i en skokartong lade vi honom, men de dödstela bakbenen stack ut så locket inte gick att stänga. Sedan stod vi där, farmor och jag, i den tragiska stunden och grävde ner kaninen. Toppade med ett kors, sjöng Tryggare kan ingen vara och läste Gud som haver. En vanlig dag i fyraårsåldern.