Bonnbönan

Hjärta.

Bilden må vara gammal men jag vill ändå ta med den då den är helt underbar. Den togs på ett "Halloweenparty" kanske när jag gick i tvåan? Det verkar stämma med tanke på vilka vi var som var med. Vi höll till här hemma och jag tror bestämt att det här var den första i raden Halloweenpartyn som kom att bli tradition här i Stav.

Somliga av vännerna har jag knapphändig eller ingen kontakt med och somliga mycket mer och en väldigt bra och tajt relation till än idag! :-) Det roliga med alla människor på bilden (undantaget en, av förklarliga skäl då jag inte sett honom på ca 4-5 år) är att det alltid går att ta vid där man slutade på ett bra sätt trots att vi ses toksällan nu för tiden.

Fr v: Felicia, Jakob, Julia, Victor, Jag, Jossan, Angelica

En tokig, men rolig, idé fick mig att åka till Uppsala igårkväll för att titta på Oscarsgalan under natten. Fram till fyra på morgonen klarade vi oss innan jag somnat i soffan och vi var less efter fem timmars tittande. Kvart i sju ringde mobilen och tralala så var det dags att gå upp. I det läget var idén inte lika rolig längre. Hm.

MEN vi peppade till och drog till skolan berikade med 2,5 timmars "god" sömn, haha. (Jag sov som en stock förvisso, det gjorde inte de andra). Otroligt nog tog vi oss igenom dagen som pågick 8.30-17.45. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det gick till om jag ska vara ärlig. En powernap i Teorin hjälpte iaf mig. Det återstår att se hur pigg och hurtig morgondagen blir.

Som Jenny skriver så är Oscarsgalan rätt överskattad. Ändå är det roligt att få lite "stjärnglans" på tillvaron och röda mattan och klänningarna är helt klart roligast. Och Scarlett Johansson var sjukt snygg. Punkt.

Dagens PLUS: Natten. Vi hade roligt som attan!
Dagens MINUS: Den jädra hemska förkylningen som tagit över alla delar av min kropp under dagen. Prosit!

Då ska vi se...

HAPPY-låten är:

En ledig man - Eldkvarn bland andra, bör tilläggas. Jag vet inte egentligen varför, men det är en glad-låt som jag tycker om att lyssna på när jag är på gott humör.

SAD-låten är:

Brothers and sisters - Coldplay. För är jag på sådant sad-humör vill jag lyssna på sån musik också. Coldplay är perfekt, för de har någon låt för varje sinnesstämning så egentligen hade jag kunnat fylla den här listan med bara deras låtar.

BORED-låten är:

Let me entertain you - Robbie Williams för att jag då vill se om jag fortfarande kommer ihåg hela texten till punkt och pricka. DÅ är jag rejält uttråkad. Annars lyssnar jag av någon anledning alltid på jazz och lugna låtar när jag har tråkigt, för har jag tråkigt gör jag i regel något tråkigt. Sällan helt sysslolös...

HYPED-låten borde egentligen vara den här:

Gå sion din konung att möta - Psalm av Erik Nyström. Tänker jag mig en hypad Matilda, tänker jag mig en hypad Ebba bredvid och då hör jag för mitt inre hur vi med våra tillgjorda röster skrålar denna psalm i en alldeles för hög tonart. Det scenariot har man kunnat skåda otaliga gånger i mitt kök. Av någon anledning tycker vi väldigt mycket om att göra oss roliga över den sången!  :D

MAD-låten är:

Come ye - Nina Simone då jag gärna i det här tillståndet lyssnar på Nina Simone. Hennes älskvärda röst får mig alltid att mjukna. Men är jag riktigt jädra skitarg behöver jag lugn och ro. Och största möjliga tystnad.

Sådär ja, några stickprov var det!

Varför är det alltid så mycket lättare att ta upp saker som man inte är stolt över? Där skulle jag kunna räkna upp en handfull saker. Alltid. Och det inte så att jag är missnöjd med mig själv jämt och ständigt, utan för att det är de dåliga sakerna som sätter sig på skallen. Buu!

Det är på något sätt enklare gjort att klaga, "hata" och vara negativ/missnöjd än att berömma (och ta beröm!), få vara nöjd och älska. Ändå försöker jag oftast se positivt på saker och ting och göra det bästa av situationen. Det i sin tur kräver större ansträngning men ger mer!

Något jag däremot är stolt över från de senaste dagarna är faktiskt att jag tagit mig tid att vara ledig. Vanligen när jag har lov hinner jag inte gå ner i varv och tillåta mig själv att vara helt ledig. Även om jag inte fysiskt gör en läxa, pluggar, eller gör något "arbetsrelaterat" så jobbar hjärnan ändå. MEN den här veckan har jag nästan lyckats stänga av helt. Grease har förstås snurrat en del i skallen men mest för nyfikenhets och förhoppnings skull. Stundtals har jag känt mig jättestressad och jo, jag satte mig och pluggade ett par timmar, men jag har varit ledig!

Det känner sig Yrvädret Karlsson rätt stolt över.

Duktig som jag skulle vara tog jag med mig pluggunderlag för Litteraturhistoria, Grease-manuset och engelsk-boken upp hit. Hur mycket har jag fått gjort? Nada. Det är väldigt lätt att tänka hemma: "Jag får säkert tråkigt en stund så jag kan göra det här".

Yeah right! Även om jag haft tråkigt småstunder har jag ju varit så urbota trött att plugga inte direkt varit det första jag tänkt på att göra. Det känns lite bättre att hoppa in i bastun eller kika på dagens skörd av foton när man är här uppe.

Semester-hjärna-dygnet-runt-syndromet kallar jag det för.

Eftersom februari är så gott som slut får det bli för mars månad istället.

Mina mål för mars utan inbördes ordning:

- Inte ta på mig mer att göra än det jag redan har uppskrivet i kalendern. Eftersom jag behöver fokusera på det jag verkligen ska göra. Jobba jobba och hårdköra med musikalen. Verkligen hårdköra.

- Fokusera. På grund av ovanstående. Nu får jag banne mig inte falla ihop och ruttna för småsaker. Den här månaden blir intensiv och det har jag vetat länge nu.

- Låta energin gå till rätt saker. Hör också ihop med ovanstående. Jag behöver all energi jag kan få för att kunna ge all energi jag någonsin har.

- Äta mellanmål. Varje dag. Jag blir nämligen inte snäll när jag kör soppatorsk.

- Njuta trots hård press. Träffa Fredrik, träna, ägna mina vänner tid osv. Saker som ger positiv energi. "Nej jag har inte tid" får inte hindra. Då får jag väl tammetusan skriva in det i kalendern så jag vet att det faktiskt finns tid. Eller ta den sura smällen att kanske få VG på ett prov.

När jag såg den här dagens rubrik blev jag lite fundersam över hur jag faktiskt skulle tolka den. En bild med positiv inverkan/effekt eller en negativ, upprörande och uppseendeväckande bild med riktig genomslagskraft.

Jag bestämde mig för att köra på den positiva banan idag.

Bilderna nedan ger mig hopp om livet sådär så jag blir alldeles varm inombords. De visar något rent, äkta och levande. Och det slår mig i ansiktet med en redig kraft. På ett superpositivt sätt.




Klicka på bilderna för att komma till källplatserna.

Min mamma är en riktig hjälte i mina ögon. Batman, Stålmannen, Spindelmannen och Catwoman är inga jag någonsin direkt brytt mig om och fascinerats av. Men ju äldre jag blir desto mer inser jag vilka "hjältekrafter" min mamma måste ha.

Hon är aktiv och har alltid tusen bollar i luften och höga krav på sig som ensamstående med två barn i veckorna, ett krävande jobb med mycket resor och ett hus på ca 250 kvm och en tomt på 10 000 kvm att ta hand om. Hon finns alltid för mig och Albert och är helt enkelt en klippa 24 timmar om dygnet. Alltid med positiv syn på saker och ting och alltid med nära till skrattet.

Min mamma är min hjälte. <3

I morse när Åsa gick upp och satte i motorvärmaren vid sju-tiden var det 31 minusgrader här i Sälenbyn. Tio timmar senare när vi åkte från Lindvallen visade termometern 8 minus. ÅTTA. Skaplig skillnad - till det bättre. Nu kommer det förhoppningsvis vara lite snällare resten av veckan.

Solen har varit framme exakt hela dagen så på eftermiddagen tog vi oss upp på fjället och fick med några fina åk köra bort lite av de semlor jag bakade igår när det var för kallt för att ens gå utanför dörren. Fin dag med andra ord. Jag mår bra!

Här nedan syns "Spanska trappan" i Rom. Bilden togs 29/5-2009 någon gång mitt på dagen. Mamma och jag hade precis anlänt till den italienska huvudstaden efter att ha varit vakna hela natten och färdats först till Skavsta flygplats och sedan flugit ner i Europa. Snortrötta tog vi oss ut på upptäcktsfärd och promenerade till Fontana di trevi och Spanska trappan i stekhet värme.

Vidare under helgen shoppade vi och kikade på sevärdheter, allra främst målgången av Giro d'Italia. En galen folkfest med tokiga cyklister och cykelintresserade i hela staden som fullkomligen kokade av uppståndelsen. Till råga på allt hade vi tokbra platser och stod precis vid startfållan, längst fram vid kravallstaketen och hade verkligen möjlighet att både se, fota och heja på hela världseliten. En helt klart tipptopp mamma-dotter-helg sådär på försommaren. <3

Hehe. Vi "råkade" hamna just på den tvärgata där exakt ALLA teambussarna stod. Där kryssade vi fram saaaakta på vägen till hotellet.

Det här var en svår en! Men en vana som jag verkligen får lida för, är att jag inte tar tag i saker om det inte verkligen är bråttom. Det gör att jag alltid är stressad trots att jag kanske egentligen haft tid.

Men å andra sidan.. Ibland kan jag få dåligt samvete för att jag inte utnyttjat ett 30-minutershål i skolan och gjort en läxa som sen tar 2 timmar att göra hemma på kvällen för att jag då har svårare att fokusera. MEN egentligen kanske jag gjorde rätt som tog ledigt den stunden för att orka resten av mastodont-dagen. Så det är inte lätt att dra gränsen.

Det är i alla fall väldigt störigt när jag ibland slängt bort tid istället för att förbereda och sedan får hetsa i sista stund.

Nu bär det snart av till vårt älskade Sälen! Tjohoo! Och om ni ville veta så HAR JAG SPORTLOV!! Det är nästan för bra för att vara sant. SOM jag har längtat. Och SÅ mycket som jag behöver vara ledig nu...

Jag har ingen aning om ifall jag fått med mig allt jag behöver men det lär ju visa sig så småningom. Inget bekymmer just nu. Nu tar jag kudden under armen och drar.

På återseende!

Ett inte helt nytaget foto men jag har visst inte egofotat mig själv på länge så det här får duga!

Femton intressanta fakta om mig är sannerligen en utmaning att komma på och vissa av dem (eller alla) vet ni garanterat ni som känner mig:

1. Jag är just nu mitt uppe i musikalrepetitioner för musikalen Grease, där jag spelar den kvinnliga huvudrollen Sandy. Musikal är ett helt nytt forum för mig, men jag tycker det är galet roligt. Vi sätter den upp på Reginateatern 8-16 april!

2. Gröna ärtor tycker jag är bedrövligt otrevligt och osmakligt. En ointressant fakta om mig men som ofta förvånar folk. En kommentar jag fick en lunch var: "Men HUUUUR kan man vara så 'Matildig' och inte tycka om ärtor??"

3. Lite småskumma och mystiska saker gillar jag att grotta ner mig i. Exempelvis satte jag, när jag läste Da Vinci-koden andra gången, igång att göra drösvis med research om målningar, brödraskap och dylikt.

4. När jag hamnar i rätt sällskap tycker jag det är superintressant att diskutera Jesus trots att jag inte är särskilt religiös av mig. Det är mer ur ett historiskt perspektiv.

5. Fåglar är min värsta och största fobi. Jag skulle hellre bli jagad av en krokodil än av en struts.

6. Jag bor i ett hus på landet som jag på sommaren älskar utav hela mitt hjärta och på vintern inte älskar lika mycket...
7. Trots att jag själv inte är världens bästa på att svara i telefon tycker jag alltid det är sjukt störigt när folk inte svarar i telefon när jag behöver få tag i någon fort.

8. I vår familj har vi en Norsk skogskatt. Alladin (även känd som KF och Katten Storsvans). Det är bara det att jag inte vet om jag tycker om honom eller inte. Han är nämligen en SMULA fisförnäm och har grova adelstendenser.

9. För att kunna slappna av helt fullt ut krävs det att jag åker bort. Det spelar nästan inte någon roll vart men för maximal standby har jag några smultronställen.
10. Att åka till Fredrik är ett av de smultronställena. Att träffa honom är energihämtning i allra högsta grad.

11. Robertsfors är det bästa stället att åka till för att hämta livskraft och glömma allt som är jobbigt. När jag åker grusvägen ner mot Herrgårdsfäboda försvinner alla problem från tankeverksamheten. Då bara är jag - Jag.

12. Sälen och farmors och farfars stuga är ett av mina övriga andingshål och varje gång vi svänger upp på Prins Lars väg känns det "Hem ljuva hem".

13. Jag är oerhört envis och ettrig och kör på i hundratjugo procent tills jag stupar. Inte alltid jättebra.

14. Under våren kombinerar jag jobb och skola. Har en liten tjänst på 25% i Tierp-Söderfors Församling som körledare.

15. Jag har ännu ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv och vad jag vill jobba med i framtiden. Verkligen ingen blekaste aning.

I höstas använde sig Evelina av en lista i sin blogg som hette "30 days". Jag tyckte den var lite mysig och tänkte nu helt brutalt härmas och testa den från och med idag. Vi får kalla det "blogghjälpen". Förhoppningsvis kommer den sporra till lite roliga inlägg den närmaste månaden! Here we go!

När det är snö, då går bussarna. Men när det är ordentlig kyla då krånglar det banne mig rejält. Bussen från Skärpan var en kvart försenad, jag missade tåget i Tierp med två minuter men hann som tur var preciiiiis med bussen mot Uppsala istället. Så, jag har just påbörjat min 75-minutersfärd mot stan. Bussen tar galet lång tid på sig. Jag vill ha ett körkort!

GISSA om jag blev överlycklig när jag fick veta att bokseminariet på engelskan blivit framflyttat till efter lovet. Nu slipper jag ligga vaken och läsa halva natten. Jippie!

Mamma sa för övrigt nyss att jag var lite konstig som lade ut mina "förbjudna ämnen" igår. Just för att det liksom var sånt man inte kan säga att man tänker på. Då frågade jag om folk tror att jag är konstig när de läser såna inlägg. "Ja" sa hon. "De vet redan att jag är det" sa jag då. Punkt. Sedan frågade hon om jag hade glömt att berätta något eftersom jag upprepade gånger avslutat inlägg med "halleluja" den senaste veckan. Nej det har jag inte. Promise. (Amen) Hoho.

Förresten är det rena rama värmeböljan. Hela 17 grader i mitt rum! Nästan så man tror att det inte är sant!

God natt gott folk! I morgon väntar rep exakt hela eftermiddagen. Först ett stycke sånglektion, därefter Duvemåla och sedan Grease. Grease för första gången helt utan manus. Oj oj!

En liten kraftsamling inför övningen med kyrkokören som dimper in här alldeles strax!

Med Lilla stjärnan utövades idag rytmiklekar med ägg, marackas och triangel. Tro mig när jag säger att det pågick ett mindre (eller större..) kaos under 40 minuter.

Stora stjärnan var en liten skara idag, 4 stycken! Trots det så gjorde vi väldigt mycket och hade det roligt vill jag påstå. Både tjejerna och jag var lite småtrötta men vi gav oss bland annat i kast med att jobba med sångteknik och sjunga samma sång med olika uttryck osv. Den 13:e mars sjunger de på gudstjänsten i Månkarbo kyrka kl. 11, kom och lyssna vetja!



NU: Kyrkokör! Trumpeter skall ljuda och Kristus återuppstå. Halleluja!

Det finns faktiskt vissa saker som man går och funderar på och undrar över ibland, men kanske inte är de första saker man väljer att diskutera med någon eller ta upp att man tänker på.

Exempelvis:

1. Hur det känns att bli överkörd av en bil
Jag menar, såklart varenda vettig människa på denna jord fattar att det gör ont så in i bomben och så kanske man till och med dör på köpet. MEN vad känns först? Är kroppen chockad först så det inte känns ett dugg? Hur låter det? Ett dovt duns? Sådant jag tänker ibland när jag går över vägen.

2. Hur det känns att dra ut en tand med tång utan bedövning (o. dyl)
Sådär som Lina i Emil i Lönneberga skulle bli tvungen att göra. Eller som i filmen Cast Away när Tom Hanks rollfigur måste slå ut ett par trasiga tänder med en sten (eller hur det nu var). Det borde ju värka till TUSEN. Men - krasar det? Låter det "plopp"?
- Sen undrar jag förresten precis lika mycket hur det känns när ett ben i kroppen går av.

3. Vilka som skulle komma på min begravning om jag dog i morgon
Erkänn att du också tänkt den tanken. En känslig fråga som frustrerande nog aldrig går att få svar på - eller, "tack och lov" kanske jag borde säga.

Ser ni att allt har en sak gemensamt? Slutet på livet och smärta. Vad funderar du på?

Jag vill bara understryka att jo, jag är fullt frisk och nej, jag tänker inte försöka ta reda på ett svar på något av ovanstående.

För tillfället är det en ganska slutkörd Bonnböna som sitter här.

Jag är äckligt trött, har för mycket att göra men får ingenting gjort och är därmed en något instabil människa för stunden. Just nu önskar jag mig enbart en gnutta bondeliv och skit under naglarna, att få träffa min kära kärlek och inte ha någon press på mig över huvud taget. Utan att överdriva kommer ett ledigt sportlov i fjällen väldigt efterlängtat i år och nu behöver jag bara släpa mig igenom fyra högintensiva dagar för att ta mig fram till målet! Tjoho!

De senaste dagarna har jag saknat mina grisar något enormt faktiskt. Inte just direkt DE grisarna på det viset att jag sitter och gråter och vill att de ska återuppstå direkt från frysen och att jag ångrar att jag tog död på dem. NEJ NEJ. Inget sådant trams.

Det jag saknar är pysslet med de små liven - och sommaren. Känna landet. Känna mig levande mitt ute i naturen. Jag vill gå barfota och småsmutsig utomhus i ett par trasiga jeansskjorts, en urblekt Lantmanna-keps och ha skit under naglarna. Och ha några små liv att ta hand om. Trots allt ansvar, trots att jag var låst exakt hela sommaren, trots att jag var fattig som en kyrkråtta, så mådde jag på många plan väldigt bra av att ha det dussinet grisar. De mådde utomordentligt bra och då mådde jag också bra.

Sommarens Matilda-vardag är så långt ifrån dagens Matilda-vardag det går att komma. Nu flänger jag och far, fryser, sitter stilla och slänger tre timmar av mitt liv i soporna varje dag genom att resa.

Inlägget här låter väl lite krisartat men lugn bara lugn. Det är bara dags för lite luftombyte.

Nog för att jag har ett fint namn, men vissa dagar skulle jag hellre heta något annat än Matilda Karlsson.

I'm still standing, yeah, yeah yeah.

Jag har i skrivande stund middagspaus mellan körerna. Tisdagarna ser nämligen ut som följer:
Förmiddag   - Ledig
11.30-13.30 - Förberedelser och lunch
13.30-15.30 - Körer!
15.30-19.00 - Förberedelser, arrangering och mat
19.00-21.15 - Kyrkokör.

För övrigt händer det mycket överallt just nu men ändå inte lika mycket som det brukar. Trots det och trots att jag sover massor har jag den senaste veckan varit trött som ett as dygnet runt = inte bra. Inte ens kaffe hjälper. Liksom. Aj då.

Inom snar framtid väntar i alla fall roliga saker som händer. Nästa torsdag, den 17:e, har vi Duvemålakonsert igen på Nannaskolan så ni som missade den sist har chansen igen! Det blir nästan likadant som förra gången förutom att ett par låtar försvinner och en knölig 7/8-takts-låt tillkommer.

Senare ska det även bli sportlov och då rymmer jag upp till Sälen för att inte kunna anstränga mig så väldigt mycket mer än genom skidåkningen. Det blir väl behövligt med tanke på hur mars och april ser ut med körframträdanden, musikal och annat. Vojne vojne!

Det här var enbart vad vi kallar en "statusuppdatering" och hade väl inget mer värde än så egentligen. Nu vet ni att jag lever, tralala.


Päronskrutt i mungipan, ful grimas, rufs i håret och kli på näsan. En helt vanlig tisdag.


Här försökte jag se normal ut. Det gick inte som ni ser.