Bonnbönan

Det är en himla tur för mitt liv att jag bara har lektioner på eftermiddagen på torsdagar. Vet sjutton inte hur det skulle gå ihop annars. Hade inte blivit mycket till Pite-packning till exempel.

Ikväll går flyget upp till Norrland för att tillbringa helgen hos Fredrik och se hur han lever sitt "ungkarlsliv" som ljudteknikerstudent däruppe! Det ska bli spännande och jag längtar nåt oerhört efter honom.

Nu ska jag se om jag kan få lite ordning och reda på mitt liv. Har en lång att-göra-lista idag.

Äntligen är årets dansaudition till musikalen avklarad. Jag gick dit med inställningen: Ska inte skämmas. Bara ha kul. Inte vara nervös.

Lyckades med målet gjorde jag också! Trots att jag gjorde bort mig big times, haha. Jag lär ha sett ut som en bortkommen åsna. Minst. Men alla kan ju inte vara bra. Det var roligt åtminstone! Får trösta mig med att några förhoppningsvis sjunger falskt på måndag på sångaudition.

(Okej, inte snällt sagt men när det är audition är det tyvärr så illa att man i det tysta måste få glädjas åt andras olycka.) Så: Grattis idag till alla som kunde dansa. Jag gjorde ert liv lite enklare. Hoppas ni är barmhärtiga och gör detsamma mot mig på måndag!

- Du fuskade bra! *hoho*
- Tack *nervöst skratt* (eller?)

Kan ni gissa vem som åker till Pite i morgon? WohO! Lyckligtjej.se

Förra veckan blev ju övningen med kyrkokören inställd då jag låg hemma med feber men idag var vi back on track, så att säga.

Vi hade en givande och effektiv övning och jag lärde mig (igen) att det inte jämt funkar klockrent att ta ett arr rakt upp och ner och tro att det funkar i kören. Så: Karlsson måste arra om lite till nästa vecka.

Jag har lite spännande grejer på gång till Adventskonserten. Vi ska få uruppföra ett rykande färskt stycke då tillsammans med orkestern. Ett stycke skrivet för oss, kan man säga. Fantastiskt roligt. Just nu säger jag inte mer än att kören idag fick smaka lite på det. Hihihi, kul som sjutton.

Det stycket vi ska uruppföra håller alldeles precis just nu på att skrivas och det är så häftigt tycker jag att få "vara med" under själva skrivandeprocessen - få lite i taget, anpassat efter kören. Från övning till övning ha ett nytt rykande färskt blad i handen, direkt taget från kompositören och dess huvud. Väldigt häftig känsla.

Vad mycket jag tycker om mitt jobb!

Hej och hå. Nu är det full fart igen. Jag har besegrat min förkylning och har enbart kvar en hes hals och en snorig näsa.

Därmed är Karlsson i farten som i vanlig ordning!

Veckan har en hel del grejer på schemat:

Må: Övning med UAK
Ti: Äntligen träffa min egen kära Kyrkokör igen efter förra veckans inställda rep.
On: Dansaudition till Footloose
To: Pite!

Nu Pyskologi A, vilken det är snarkvarning på. Tyvärr.

Hepp hepp!

Jag är trött som en get. Därför ska jag härmed slita mig från projektarbetet och begrava mig i de 30 sidor jag har kvar av Singoalla samt packa de nödvändigheter jag behöver för att kampera i stan det första dygnet av veckan.

Nu för tiden äventyrar jag i stan varje måndag nämligen. I somras vikarierade jag och Fredrik, under en Master Class i kördirigering, i Uppsala Akademiska Kammarkör (UAK) vilka var dirigenternas övningskör. UAK är en av Uppsalas främsta körer med 40 duktiga sångare under ledning av Stefan Parkman.

Gissa om jag fick blodad tand. Så, jag sökte till kören när de hade intagningar i början av månaden - och jag kom med! Det fanns dock "bara" vikarieplatser i min stämma men det är nog så gott. Så fram till 3 januari (minst) håller jag till på Musicum på måndagkvällarna och repar med dem. Tjoho! Just nu är det Shakespeare på repertoaren. Hur kul som helst.

Hörni!

Det är såhär att den 4:e december (andra söndagen i advent), har jag projektarbeteskonsert i Tierps kyrka. Det är församlingens traditionella adventskonsert som i år ligger på mitt ansvar. Kyrkokören, Norra Upplands Kammarorkester mfl kommer att medverka. Berättar mer senare...

Skriv upp det i almanackorna redan nu, det kommer bli tokbra! :-)

Alltså: Tierps kyrka den 4/12 kl. 19.00

Be there!

Efter att ha snoozat i 1,5 timme är jag lite småseg. Frukosten blev en lunch och nu sitter jag här och tänker på att jag måste plugga. Hm.

Gårdagskvällen var en trevlig sådan. För det första var det första dagen på hela veckan som jag kände mig någorlunda fräsch efter den sjuk-vecka som varit med host och snor och feber. Smink, hårtvätt och snygga kläder gjorde rena rama wow-känslan. Uj uj.

Och vad gjorde vi då? Jo vi var till Stockholm och gick på Golden Hits, Festivalshowen, vilket morfar fick i 70-årspresent i våras. Riktigt duktiga människor som jobbar där. Jag skulle inte tacka nej till jobb på deras scen!

Mitt under kvällen så hamnade morfar på scenen och fick oss alla att tappa hakan ett slag. Alla som var där och firades för någonting blev upptagna på scenen, blev hurrade för, och fick dansa loss en sväng. Morfar skötte sig exemplariskt må jag säga! Han kan stolt säga att han minsann var på Golden Hits-scenen före mig (om jag nu någonsin kommer sätta ens min högra stortå där).

Nu ska jag ta på mig mina fantastiska läsglasögon (!) och öppna skolböckerna för en stund:

Hej Singoalla. Hej då Levnadsglädje. Bah.

Har alla människor en s k livsuppgift? Isåfall måste min vara att vara effektiv. Att hinna så mycket som möjligt på kortast möjliga tid.

Det är min ständiga tanke i alla lägen: Hur ska jag göra detta så fort och effektivt (och bra) som möjligt?

Jag är en motsägelsefull brud. Kolla bara på dessa typiska egenskaper som jag har:
- impulsiv (gällande det mesta)
- kontrollerande (gällande situationer och tidpunkter)
- effektiv
- tidskrävande
- högpresterande
- småslö
- multitaskande
- lite disträ

De tar ut varandra. Jag borde stanna på noll.

Hur kom jag då in på det här? Jo, jag satt nämligen nyss och försökte traggla med Viktor Rydbergs bok Singoalla som vi läser i Svenska B just nu. Den ska vara färdigläst på måndag och jag har läst 70 av 220 sidor. Jag tycker om att läsa MEN det är bara det att den här boken är skriven på träig, gammaldags svenska som t a r  t i d  a t t  l ä s a.

Som på kommando började min hjärna för en stund sedan funndera över: "humm, det här tar ju en förbaskad tid. Undrar vad jag ska göra. Läsa boken slarvigare? Snabba upp Matildas lilla hjärna? Kolla om det finns en filmatisering av boken att titta på istället?" Rätt var det var så kom jag på mig själv med att ha läst 5 sidor utan att veta vad det stod. Bra jobbat. Ett dåligt sätt att effektivisera.

Det goda i att vara effektiv är att jag hinner göra väldigt mycket saker och upplever ganska mycket får jag väl lov att säga ändå. Det gäller bara att veta hur man ska utnyttja sin effektivitet för jag skulle aldrig, över min döda kropp, göra något halvdant eller lämna ifrån mig någonting som var dåligt.

Jag är en timesaver. Vilken är din "livsuppgift"?

Jag önskar mig en ny bloggdesign. Enkel. Retro. Lite höstig. Och Matildig.

Tack.