Hejsan!

Tankte bara lamna ett livstecken. De senaste dagarna har varit helt utan internet och sa kommer det fortsatta till hemresan!

Sen sist har vi besokt muren, smaragddalen och Gula berget, samt varit runt i dalarna kring bergen. Finfin natur!

Sag ni mig i Arbetarbladet?

Hors pa mandag nar jag kommer hem! I morgon aker vi till Peking och tillbringar sista dagarna dar med shopping. Massor.

Tjing!

Fint ska det va!

Jösses anåda. Befinner mig på finfin restaurang med Lhunas familj + Joyce. Vi har t.o.m. ett eget litet rum på restaurangen!

Nu till efterrätten - nudlarna.


En sak att erkänna

Igår vid den här tiden när jag skulle sova fick jag ett spännande samtal. En ihärdig "okänt nummer"-ringare ringde tre gånger på rad och jag ville inte svara eftersom det kostar satan här borta. Den tredje gången gav jag med mig och tur var väl det.

"Hej, jag ringer för att meddela att du vunnit landstingets kulturstipendium i musik!"

Hoppsan hejsan! TACK sa jag lite halvförvirrad och otroligt överväldigad när en motivering full av blomstrande ord lästes upp, för ett stipendium jag inte ens själv sökt utan som jag visst gått och blivit nominerad till. Världens bästa överraskning!

Helt otroligt! Wohooo!! Glad och stolt tjej :-) Nu väntar stipendieutdelning och ceremoni i maj. Idag ringde tidningen och ställde några frågor (korta sådana. Kina = dyrt) så håll utkik i Arbetarbladet som jag vill minnas att journalisten var ifrån.

Ni kanske kan gissa hur lätt det var att somna igårkväll. Rörd till tårarna och hispig och lycklig som en liten knasboll.


Tack käraste musiklärarlaget på Boland för att ni nominerade mig.


Hönshuvud på frukostbordet och duvhuvud till lunch - men jag är i alla fall en jäkel på att göra dumplings!

Hönshuvudet som igår låg på diskbänken låg idag på frukostbordet. Fräscht! Det låg överst på högen av kycklingbitar och jag kunde välja att inte äta det men ändock. Det låg liksom och distraherade litegrann kan man väl säga där det låg och stirrade med öppna ögon.

På förmiddagen idag besökte vi ett ölbryggeri men fick inte se produktionen, bara en utställning, och provsmaka ölen. Minsann. Har ingen som helst aning om varför vi var där och det hade inte lärarna heller. Vänskolan hade ordnat en guide som tog oss dit och visserligen var själva "provsmakningen" på lättöl men nog skrattade vi gott när vi stod där med ett litet glas (0,5 dl) öl i var tillsammans med lärarna. Efter bryggeriet var vi till nån typ av kommunikationscenter på studiebesök. Det gick inte att förstå särskilt mycket där heller tyvärr men lite spännande var det allt.

Precis före lunchen kom chock nummer ett, att guidetjejen som stod längst fram i bussen och pratade i mikrofonen plötsligt sjöng en sång för oss som "appetiser". När vi väl befann oss på restaurangen för lunch dök en hel duva upp på bordet. Inklusive huvudet. De gillar huvuden kineserna.

På eftermiddagen var vi på en ganska skitig och märklig marknad där vi handlade klockor, plånböcker och bälten. Allt i äkta Hermés, Prada och Omega förstås.. Till ungefär en hundradel av ordinarie pris. Märkligt. Haha. Det finns mycket sjuka grejer på marknaderna och det är himla roligt med alla konstiga saker och mystiska människor! Mindre rolig var den mystiske blottaren som öppnade upp jackan mitt framför en av mina klasskompisar och ville visa upp sitt stånd i all sin prakt. Som tur var så slapp vi andra den upplevelsen. Urk.

Nu är klockan nio och jag har precis svalt maten. Matbestyren tog sin lilla tid idag då vi gjorde dumplings! Hur kul som helst! Jag fick vara med och pyssla ihop dem och det visade sig att jag var bättre än pappan på att kavla - och hjälp vilken uppståndelse det blev! Det är en egoboost att vara i Kina ska ni veta. Fullt hus har det varit ikväll. Båda mina kineser, mamman som kommit hem från "World Water Forum" i Europa, pappan, farbrorn och en kusin på 13 år. Fart och fläkt och skoj!

Det var allt för nu!

Puss så länge.


Inflation fast omvänt - och ett hönshuvud på diskbänken

Hej på er!

Tidigare idag när jag skrev befann jag mig vid en av vänskolans datorer, därav avsaknaden av å, ä, ö. (lustigt förresten att vänskola rättar sig till vändplan i autocorrect). Då hade vi precis avslutat skolaktiviteterna för dagen och skulle bege oss vidare till Culture street.

Culture street var ett enda stort nätverk av gator och traditionella kinesiska hus och prydnader och alla gator var kantade av försäljare och små butiker. Helt fantastiskt roligt att gå omkring där och prata och pruta, titta, förundras och handla. Det blev en del handlat idag också. Typiska souvenirer, ett par musikinstrument och en klänning i något sidenliknande material. Sjukt fin!

Det här med pengar blir en grej här på marknaderna och allt handlar om hur mycket saker kostar och att pruta så lågt som möjligt. Det är nästan otäckt också hur snål man blir efter ett tag - armbanden vi köpte igår och tyckte var billiga (17 kr/st) fick jag idag likadana 6 st för 50. Det märkliga då är att vi tycker gårdagens 17 är sååååå dyyyyyrt, medan vi hemma i Sverige skulle köpa likadana för kanske 60-100 kr styck. Märkligt. Inflation fast tvärtom.

På middagsbordet idag stod otroligt god mat och morbrodern skulle enkelt kunna komma till Sverige och starta en kinesisk restaurang. Riset är väl självskrivet på menyn men till det åt vi het biff med något stark jalapeno-liknande, rödkål, en grön grönsak som inte finns i Sverige tillsammans med tomatröra, räkchips och kyckling. Kycklingen var verkligen spännande, den såg ut att ha blivit kokt hel direkt efter slakten (eller så var det sättet att döda den på - koka den) för skinnet satt kvar och delarna var bara enkelt isärbrutna från varandra och upplagda på ett fat. På ett fat på diskbänken låg huvudet, som var intakt med kam, halsdaller och ögon, samt fötterna. Det enda som saknades var inälvorna. Väldigt gott var det iaf!

Pappan i familjen som tidigare knappt sagt ett knyst har idag varit lite mer pratsam även om engelskan tillnärmelsevis är obefintlig. Han vill väldigt väl! I morgon kommer businessmum hem och på lördag flyttar jag visst över mitt pick och pack till Joyce, min andra kines. De skulle tydligen få "dela" på mig. Det blir skoj!

Man vänjer sig väldigt fort med nya miljöer märker jag men det är fortfarande knappt så jag förstår att jag faktiskt är här. Trots taijilektioner, knutar, kineser överallt och försäljare som ropar efter en när man handlat: "Swedish girl! I love you!". Det är lite som att jag inte känner att jag gör sakerna utan snarare ser mig själv utifrån uppleva allt. En väldigt märklig känsla som blir mest tydlig när vi går till skolan på morgonen i rusningstrafiken och alla kollar på mig som om jag vore från Mars. Antingen glor de, börjar viska, eller så ler de jättestort. Det sistnämnda hör mest till männen. Kvinnorna blänger som mest.

Klockan är nio och det är god natt för mig. Klockan ringer 6 i morgon med och vi ska på utflykt hela dagen. Eventuellt ska vi på studiebesök på någon fabrik. Spännande!

Hej så länge!

P.S. Min kines frågade vid pratstunden efter middagen om jag sover mer på vintern än på sommaren. "Jo kanske, för på sommaren sover jag väldigt sent". Då fick jag svaret "yes I remember that from when I was in Sweden. In the summer you were dark under your eyes and now you're not...but both are beautiful!!". Kanske skulle satsa på 21-6-sömn varje natt. D.S.


Masters!

Yeah! Vi ar numer mastare i bade taiji och kalligrafi. Samt har vi hunnit med en improviserad forestallning for ett gang kineser och dessutom hort den varsta Justin Bieber-tolkningen i varldshistorien!

Vi hinner med mycket har som ni marker!

Nu drar vi till "Culture Street" och shoppar loss!

Pussen!

Under 200-lappen

Helt okej kasse om ni frågar mig. Pris totalt: Under 150 kr.

4 sjalar
1 plånbok
1 neccessär (som innehåller fyra mindre à la "tripp-trapp-trull-principen")

2 armband

1 ett läppstiftsetui
1 par solbrillor

Så klandra mig inte om jag ser ut som en hel kines när jag kommer hem.

Woho! Nedprutat armband synes nedan.




Mätt och belåten och inte skräckslagen

Jag har det faktiskt väldigt bra hos min kines. Familjen är snäll och trevlig och morbrodern kommer och lagar middag på kvällarna eftersom mamman i huset är på affärsresa i Italien. Tydligen kan pappan bara laga dumplings påstår han.

Middagen bestod i alla fall av någon het bläckfiskwok som var riktigt smarrig, vitlöksstjälkar (?) och stekt fläsk, svamp, någon form av stekt sallad och en soppa. Mumsigt! De skrattar lite åt hur jag håller pinnarna men envisas åtminstone inte med att ge mig kniv och gaffel.


En för tio och fem för femton!

Nu är vi igång! Jag har just landat hos min kinesiska familj för kvällen och har nu en liten vilodags före maten. Kineserna är mycket för det där med att vila både före och efter maten och inte mig emot!

Förmiddagen bestod av att knyta kinesiska lyckoknutar, vilket var ett handarbete som liknade makramé litegrann. Kul att få pyssla lite! Vi var även med om en liten välkomstceremoni med tal av rektorer, utdelning av gåvor och sådant. Roligast med hela ceremonin var när den svensk-kinesiske tolken skulle tolka vår rektor till kinesiska men istället började tolka svenska till svenska, haha!

På eftermiddagen har vi shoppat, först på Budhong som inte alls var kul utan mest skitigt och hysteriskt. Dock var det fantastiskt att vi hittade ett krypin där de hade SJUKT mycket sjalar - och gissa vad de kostade! 10 yuan styck! (10 yuan = ca 11 kr) Sedan fortsatte vi på en lite mer turist-artad marknad vilket faktiskt var mycket roligare. Så himla söta saker! Där kom vi igång ordentligt med handlandet och litegrann med prutandet. Det är otroligt svårt att tänka valutan likvärdig med vår. Det är så himla lätt hänt att man tänker i Euro och tänker att sakerna är tio gånger så dyra. Det blir en glad överraskning när man upptäcker att så inte är fallet.

Om en stund väntar middag. Spännande att se vad för kulinarisk upplevelse som väntar. När jag såg kycklingfötterna på frukostbordet ville jag nämligen springa och gömma mig.

Zaijien!

 


Far det lov att vara lite torkade grashoppor?

Hämta bild.JPG (177,2 kB)

Jag kan blogga!

Och utan att det kostar en förmögenhet! Tack du kines som låter ditt nätverk vara öppet och oskyddat så att jag kan snylta lite!

Jag ligger nu på min stenhårda säng i gästrummet hos min värdfamilj i Tianjin. Trött som få men vid gott mod! Hittills har vi inte hunnit med så mycket trots att det enligt klockan här är 1,5 dygn sedan jag lämnade hemmet. Tidsskillnaden gör mig knäpp - att ni nyss svalt lunchen medan jag ska sova. Va! Å andra sidan somnar jag ovanligt tidigt, klockan är bara nio här men med tanke på det fåtal timmar som skrapats ihop under resan hit lär jag behöva den här skönhetssömnen.

Lite har jag iaf hunnit med, jag har:

- I vanlig ordning suttit och sovit med öppen mun på bussen och därmed missat massor av tiomiljonersstaden vi befinner oss i, där vi tydligen åkte en runda innan vi hamnade på utbytesskolan.
- Blivit fotad av fnittriga småtjejer som förmodligen aldrig sett en västerlänning i verkligheten förut.
- Ätit ris. Tre gånger.
- Förfasats över miljön här tusen och åter tusen gånger. Kina är grått, gråare och gråast. Smogg över hela staden och en lukt som gör att man börjar ana oråd, så att säga.
- Återförenats med mina kinesvänner som bodde hos mig i somras!
- Gått på en liten matmarknad där de hade både det ena och det andra.

Jag tycker om att punkta upp saker och ting. Nu ska jag sova. Klockan ringer 06.00 i morgon! (05.59 egentligen, har tics och kan inte ställa på heltal). Håll tummarna för att nätverket funkar resten av veckan också så kan ni få en update på kvällarna.

(Om ni vill??)


ADJÖ

Hörs om ett par veckor!

DET PÅGÅR BLANDADE KÄNSLOR

Tänkte att nu får ni ju inte se mig på länge.






Ja, ni ser till och med resväskan i bakgrunden!

Olika hår, men samma talibaner (Lady Dahmer 2012-03-18)

Innan jag åker tänkte jag att ni skulle få något att tänka på. Allra helst eventuella manliga läsare.

Klicka på länken HÄR. Och fundera.



Bilden kommer härifrån.

Vitt

Ja det var väl förjäkla onödigt att det skulle börja kräksnöa nu när det äntligen var torrt och fint ute, men vad rör det mig!

Jag åker ju snart.


Mao kommer och kidnappar mig.

Jag konstaterade just att jag ätit min sista middag på två veckor där jag vet vad exakt vad maten innehöll. Nu väntar hot pots och andra kulinariska (o)läckerheter, enligt utsago, innehållandes specialiteter som inlagd manet, hönsfötter och annat snaskigt. Hej Omeprazol!

För övrigt är jag skitnervös just nu. På riktigt. Just nu är jag i förnekelsestadiet. "Nej jag stannar hemma. Jag ska inte åka till Kina. Jag vill inte bo i familj."

Det bästa är att jag vet att det gått över om en kvart. Så har det hållt på hela dagen nämligen, från kvart till kvart.

Saker jag oroar mig för just nu:

- MATEN, och med andra ord min krånglande mage
- Toaletterna, som följd av den förra punkten (har ni hört om kinesiska toaletter? Om inte, kolla inte upp det.)
- Att familjen ska tycka att jag som svensk är oartig och framfusig

Mindre oroande, men dock oroande saker:

- Att Conversen inte finns i min storlek
- Att det inte finns några Converse ALLS!
- Att jag kärar ner mig i något svindyrt instrument jag inte ens kan spela på musikgatan i Peking. (Typ en ASFIN cello som gör mig ruinerad och som får sitta i mitt knä hela flygresan hem)
- Att jag köper kryddor på någon marknad och fastnar i tullen på vägen hem för narkotikasmuggling
- Att jag ska få sån beslutsångest angående vilket studentklänningstyg jag ska välja att jag inte köper något alls.
- Att pappan i värdfamiljen ska vara superdiktatur-fan så vi hamnar i diskussion och jag blir utkastad...
...och att Mao Zedong som vänder sig i sin grav för evigt ska hata mig, den oskyldiga lilla svensken, och skickar mig till helvetet i alldeles för tidig ålder.

Som ni ser. Jag har att oroa mig över.






Ett dygn

Ville bara upplysa intresseklubben om att OM ETT DYGN ÄR JAG PÅ VÄG TILL ARLANDA!!

Ett litet utbrott sådär på söndagseftermiddagen. Om ett dygn bär det faktiskt av mot kines-landet. Jag packar och donar men får väl kanske inget riktigt gjort egentligen. Än går jag mest runt och fjantar och är lite halvnervös. Projektrapporten som måste lämnas in senast i morgon känns inte lika kul.

Hur som helst har de sista nödvändigheterna inhandlats idag, låneväskan har hämtats (en större!), presenter har slagits in osv osv. Det hanns liksom med en hel del på förmiddagen eftersom jag kl. 07.45 slog upp de blå, pigg som en lärka.

På återseende!




Resfeber

Nu satan i gatan går dagarna fort. Två dagar kvar. Puh.

På G till skolan nu för att repa musikal ett par timmar på eftermiddagen. Det är sjukt läskigt att åka iväg nu och inte komma hem förrän intensivveckan i princip startar. Igår var det sista skoldagen på länge och det känns som att vi inte kommer vara i skolan alls fram till i maj.

v. 12 - Kina
v. 13 - Kina

v. 14 - Påsklov
v. 15 - 4 ynka dagar i skolan
v. 16 - Intensivvecka
v. 17 - Musikal-uppspels-vecka
v. 18 - Valborg, 1:a maj och SEN tre dagar skola
v. 19 - Normal skolvecka
v. 20 - Tre dagar skola, Kristi Him.
v. 21 - Skola - Betygen sätts
v. 22 - Skola - Studentskiva
v. 23 - STUDENTEN


Matilda på bussen med resfeber och skolstress.

Ingen klar rapport

Jag var visst så positiv och till mig i förra inlägget att jag trodde rapporten var klar. Det är den inte förstås - annars skulle jag ju inte ens behöva fundera över att eventuellt bekymra mig över den...


En liten petitess i sammanhanget

Vi åker till Kina om två och en halv dag, expen idag var bäst, det är inget fel på mina stämband, jag fick MVG på superprovet om människokroppen i NkB och jag har till råga på allt en fin och duktig pojkvän som det går bra för. PLUS att jag skickat ansökan till Framnäs idag!

Hur skulle jag då kunna klaga över projektrapporten som är klar och förkylningen som gett sig på mig?

Kina. Kina. Kina.


Tre små dagar kvar

Fredag.
Lördag.
Söndag.

MÅNDAG!

Så nära är det alltså nu. Resan vi suktat efter i två år står liksom för dörren och det känns sjukt som tusan. Om fyra dygn den här tiden sitter vi på planet. Gaaaah!

Vi hade Kinamöte ikväll och tusan vad med roliga grejer vi har på det intensiva programmet som är inbokat. Aktiviteterna har som ingen ände. Marknader överallt, muren, tågutflykt, himmelska fridens torg, gula berget i Nanjing, PEKING, bo i familj....

Wäää


brum brum

En bil vore bra att ha.

Men ett körkort kanske vore bra att ha först.

VARFÖR SKA DET TA SÅN TIIIIIIIID!?

Helande kraft - utan andar

Inte behöver man tro på en helig ande för att känna sig lite helad ibland heller. Eller helad vet jag inte, det var väl att ta i, men...

Musiken är för mig lite helig. I julas när jag satt en förmiddag och frös i Västlands kyrka och blev intervjuad av en kvinna från Arbetarbladet bad hon mig förklara vad musiken liksom innebär och betyder för mig. När jag var klar sa hon med ett skratt: "det där lät ju nästan lite religiöst!". Ja, kanske.

Igår var jag på konsert i Universitetsaulan - en TV-spelskonsert med bara TV-spelsmusik. Jag har aldrig spelat ett TV-spel i hela mitt liv (förutom GuitarHero, hallå!) men hade hört att musiken skulle vara bra. Dessutom fick vi fribiljetter från skolan. Och vilken konsert det blev då! Kungliga Akademiska Kapellet gjorde verkligen en fantastisk konsert och dirigent Stefan Karpe var som vanligt i sitt esse. Att titta på hur han konstnärligt leder sin orkester är ett underhållande skådespel i sig självt. Tusan vad avundsjuk jag blir på folk som spelar orkesterinstrument alltså. Och ännu mer på folk som leder orkestrar...

Nu ikväll har jag varit och sjungit med UAK efter en dag som var lite annat än bra, ärligt talat. Det finns ganska många sådana dagar nu, för att inte säga allt för mycket. Att sjunga tillsammans med dem är också en sådan sak som GER energi. Musicerandet blir på något sätt aldrig så levande och nära som mitt i en bra ensemble.

Bra meducin.

ÖNSKELISTA STUDENTEN

Drömma går hur fint som helst tydligen. Titta bara.

Köket är den absolut viktigaste punkten i huset för mig. Lätt. Jag längtar ihjäl mig tills jag får pyssla i mitt eget kök. Jäklar så fint jag/vi ska ha det!

En liten önskelista sådär på fredagskvällen. En KitchenAid i stark färg kommer stå överst på min önskelista tills jag får en, alternativt har råd att köpa en själv. Det är inget hot. Det är ett löfte. Färgen är förhandlingsbar, nästan, men pastellfärger går bort. Starka färger [hjärta] Matilda. Den ska ju synas, herregud.





P.S. Presentkort på Cervera eller Fullerö Handel går också bra. D.S.

Hälsar

/Mindre-än-100-dagar-kvar






Listat

Snodde en lista från Egoina i brist på annat.

Vad är du rädd för?
- Att inte räcka till. Samt att inte komma in på Framnäs till hösten.


Vad är du mest nöjd med hos dig själv?
- Min kreativitet/engagemang, talförmåga och rastlöshet som gjort att jag redan fått vara med om mycket mycket mycket roliga saker redan i livet.


Det roligaste jobbet du haft/har?
- Haha ja, de har ju inte varit så många. Körledare för Tierps kyrkokör!


När grät du senast?
- För cirkus 2 timmar sen. Less på magen och vad som orsakar dess besvär.


När skrattade du senast?
-  När jag nyss under middagen tog fetaosttärningar på maten och var på väg att lämna en ynka i skålen innan jag frågade "får jag ta den sista också" varpå mamma brast ut i ett asgarv som smittade av sig. Förresten har Ice Age 2 på 7an orsakat en del skratt den sista timmen också.


Vem åkte du bil med sist?
- Mammsen


Vem åt du mat med sist?
- Mamma och lillebror


Vem sov du hos sist?
- I svärmors lägenhet i Uppsala


Vem sov hos dig sist?

- Fredrik


Vad var du rädd för när du var liten?
- Gunghästen hos farmor, haha! Och hönsen i hönsgårn.. Fy tusan!


Vad ville du, som liten, bli när du blev stor?
- Oj, det minns jag inte. Har nog alltid tänkt mig ett artistiskt yrke i någon form.


Hur många gånger har du besökt ett sjukhus när du själv varit patient?
- Två gånger för lite större grejer. Opererat bort ett stort födelsemärke en gång och opererat bort tre tänder långt nere i käken en annan gång. Det sistnämnda var hemskt då jag var vaken hela operationen när de krossade tänderna där de låg i käken och fick plocka upp bit för bit...


Har du någonsin sportat?
- Tro det eller ej men jag har en förträngd tid som fotbollsspelare i Karlholms GoIF. Plus att jag var himla aktiv på cykeln några år samt har varit väldigt aktiv som spinninginstruktör. Det skulle jag fortfarande vara om jag inte hade tidsbrist.


Någon du ser upp till?
- Jag har många starka personer i min närhet som jag ser upp till. Mina mor- och farföräldrar har alltid stått väldigt högt på den listan eftersom det är de, förutom mamma och pappa, som präglat mig så pass mycket. Kanske mest ser jag upp till dem eftersom de båda paren i år varit gifta i 45 år vardera - trots att de inte ens är värstans gamla <3


Vad finns alltid i din handväska?
- Stämgaffel, tuggummi, handkräm, plånbok, nycklar, rött läppstift och en fickspegel.

Så. Inte. Jag.

Maghelvetet begränsar inte bara de senaste dagarnas skola och valet av matintag utan även ork och socialt liv. Magen kan dö, känner jag spontant just nu.

Allt som är "jag" är bara att välja bort. Kaffe, god mat, dagar med späckat schema av aktiviteter jag utmanas och njuter av, socialt liv (ingen ork), kreativitet och ett batteri som självaste duracell skulle bli avundsjuk på.

Jag vill vara jag igen. Pigg och glad och utan magont. Vad hände?

Ingen bra dag.


Egoboost


Fotboll i magen och stickigt i armarna

Det finns två saker jag önskar mig en dag som denna när magkatarren är i sitt esse, men jag skulle kunna nöja mig med att det ena uppfylls.

1. En ny mage. Frivillig sökes till att sonika stoppa in handen och plocka ut min mage (och kanske stoppa dit en ny, frisk)
2. Ett stressfritt liv. Med risken att du som frivillig måste ansvara för att diverse betyg måste hållas i schack och diverse övriga uppgifter och uppdrag måste hållas igång.

Tack på förhand.



/Hälsar hon som sitter med stick i BÅDA armarna och ser ut som nån knarkare. Skenet bedrar. 6 rör blod har tagits.

Tjockmätt igen

- som så många gånger förr


Illern Göran ska dö, har vi hört

För det första så är jag svinigt trött efter att ha tillbringat hela dagen i skolan med musikalrep. Puh. Gissar att det kommer komma någon form av ett smärre damputbrott i form av övertrötthet senare.

Nu bär det nämligen av till storstan för att checka in Robert Gustafssons jubileumsshow. Yeah. Kapten klänning är där och Illern Göran ska begravas har vi hört. Blir nog bra!

Sedan vill jag också säga att det är bra bra bra att jag får reaktioner på inlägget om viljan! Kul! Och bra!

Hungrig Karlsson (med andra ord är leendet bara en täckmantel för hungerdjävulen som väcks till liv i mig):


Fri vilja finns inte

I alla fall inte i dess rätta bemärkelse. Dagens filosofilektion mynnade ut i en diskussion om den fria viljan - som så många gånger förr - och fick i alla fall mig att tappa tron på att människan skulle ha en fri vilja.

Vid närmare eftertanke är det så att även om vi väljer hur vi handlar så är alternativen aldrig fria. Det finns alltid någon underliggande orsak till våra handlingar. Uppfostran, konsekvenser osv.

Normer, etik och moral kommer också in i det här precis som vår uppfostran. Vi har grundläggande värderingar och erfarenheter och de påverkar oss i våra val oavsett om vi vill det eller inte - och oavsett huruvida vi är medvetna om det eller ej.

Jag tror att fri vilja är ett försvar som människor har hittat på för att skydda sig. En tanke om att vi alla har en fri vilja är fin, visst, men vad innebär egentligen fri vilja? Är det att kunna välja vilken skola man vill? Är det att kunna döda en människa om man känner för det? Är det att välja partner eller vilket smågodis du ska köpa på ICA?

Det skrämmer många människor att tänka "fri vilja finns inte" för de tror att det är en begränsning för deras liv att inte ha fri vilja. Att fri vilja är ett försvar tror jag för att det gör det lättare för människor att leva om de tänker att de kan göra vad de vill med sina liv, och det kan de ju också. Även utan den ultimata fria viljan eftersom vi anpassar oss: Vi tror ju att vi har en fri vilja trots att vi blivit uppfostrade och påverkade från alla möjliga håll som tagit bort vår fria vilja.

Jag vill inte säga att livet är förutbestämt för det tror jag inte. Jag tror man kan handla så det påverkar och får konsekvenser senare i livet utan att det fanns en mening från någon högre makt, men tanken om att jag skulle ha en ren, fri vilja finns inte mer.

Så, kom igen: hit me! Fri vilja eller inte?


Ståtligt

Det är en väldigt ståtlig kör jag sjunger i må jag säga

Foto: Lars Wallin