Jag har precis krupit ner i sängen i Stav med min trötthet som inte går att mäta för fem öre. Vi har haft otroligt fina dagar i Konstanz (Tyskland) och Zürich (Schweiz). Lärorika, roliga och intensiva!
I morgon bär det av upp till Piteå igen då ursprungsplanen som var att åka upp ikväll gick inte ihop sig. Kören blev uppdelad på några olika flyg hem och Fredrik var en av de stackare som fick mellanlanda i Danmark i 5 (!) timmar.
Mozart har precis varit här i sängen och gosat och kurrat - SOM jag har saknat honom! Lillskrutten våran. Nu blir det tyvärr ännu mer sakna eftersom vi inte får med honom på flyget i morgon. Eftersom vi var för sent ute med att boka biljett fick vi avslag på vår förfrågan om katt. 2 andra katter hade hunnit före... Det är bara tur att han trivs här nere och kan stanna hos mamma men jag kan säga att jag kommer gråta floder i morgon när jag ska lämna honom för en månad. Fy alltså.
I morgon ska jag bildbomba er med bilder från turnén. God natt!
Igår var vi ut till slottet Mainau och fick träffa grevinnan som är av Bernadotte-släkt. Hon är Lennart Bernadottes dotter och vi fick träffa henne och sjunga för henne. Otroligt sympatisk och trevlig människa som dock skulle behöva en stylist. Vi hade en liten konsert i slottskyrkan för en skara människor som blev riktigt ordentligt berörda av våra svenska folksånger som var blandade med Mendelssohn och Sandström bl.a. Konserten gick bra trots att vi alla var galet nippriga och övertrötta...
Kvällen avslutades som sig bör i Tyskland - med Schnitzel och öl!
Idag fick vi härlig sovmorgon på hotellet där vi bor som hör till ett kloster utanför stan. Det är nunnor som jobbar där och vi har mysiga rum och goooood frukost.
Nu är det skarpt läge efter en förmiddag på stan. Rep och konsert här inne i Konstanz. Imorgon bitti åker vi till Zürich för workshop och konsert!
Favvisar redan! I år blev det bruna. Är less på svart, även om de svarta jag haft de senaste två vintrarna har varit de bästa skor jag någonsin haft. Nu är de slut och när ni läser det här vandrar jag garanterat omkring någonstans i Zürichområdet i mina bruna najsiga kängor!
Min Bolands-abstinens blev lite hjälpt igår. Jag & Fredrik fick lite tid över så vi tog oss en liten tur dit på eftermiddagen och hälsade på. Så himla roligt! Det är så märkligt - trots att jag liksom "klippte navelsträngen" därifrån i våras vid studenten och har gått vidare så finns det bara en känsla när jag går in genom entrén: "Här hör jag HEMMA!".
Å andra sidan åt, levde, och verkade vi på Boland i tre år och gjorde för sjutton inget annat under den tiden (jo förstås men det mesta var ändå Boland-relaterat på ett eller annat vis..).
Boland = hemma. Och de dum-jävlar som vill lägga ner skolan eller ta bort estet har jag INGENTING till övers för. Heja Boland!
Bälgar just nu i mig en stor kopp med te för att krypa till kojs. Imorgon far vi söderut och fortsätter (eller börjar på riktigt) vår turné!
Om ni inte är up to date med hur Fredrik "hamnat" i det här projektet så är det så att han vickade på dirigentkursen i somras där UAK som vanligt var övningskör. Eftersom han är duktig karln min och eftersom det alltid är tenorbrist så blev han tillfrågad om att åka med. Och glada blev vi för det! Tjoho! Han ingår i det där lyckliga tenorsläktet som liksom alltid tycks vara minoritet. Man skulle ha varit tenor alltså...
Så nu är vi sov-redo och lite resfeber kan jag tyckas ana.
Klockan är ställd på 04.00. Önska oss lycka till...
P.S. Eftersom jag inte har någon som helst aning om huruvida det finns wifi o dyl där nere i södern så kan det hända att det blir lite tomt här över helgen. Håll till godo! Jag ska ha kameran i högsta hugg! D.S.
Idag har vi haft den andra förberedelsekonserten och den här gången i Missionskyrkan i Uppsala. Vi har ett fantastiskt fint Zürichprogram med musik av bl.a. Jan Sandström, Purcell, Arvo Pärt, Felix Mendelssohn Bartholody & Jakko Mäntyjärvi. Det var himla kul och rösten och uttrycket kändes mycket bättre idag!
Kul är också att vi inte bara har körmusik i programmet utan även två orgelstycken som Gudmund i kören spelar. Han är kyrkomusiker till vardags och spelar de två styckena helt fantastiskt fint. Två orgelstycken i min smak!
Ebba & jag inledde dagen på bästa sätt. Hon hämtade upp mig vid nio och så åkte vi till Tierp till Royal och köpte nybakat bröd, lite andra godsaker på ICA och så åkte vi hem till stav och bullade upp världens godaste frukost! Vi hade bransch hela halva eftermiddagen och sen var det bara för mig att hoppa in i duschen och dra till stan för konsert.
Vilken fantastisk människa! Jag vill också vara med i Kalles program och musicera med de där härliga människorna, spela folk och bara mysa i Dalarna.
Självkaste Kalle verkar vara som en liten tomte. Ett riktigt original men så himla kalasbra. Gud vad jag hoppas att jag får tillfälle att åtminstone säga hej åt honom eller nåt när han kommer till Pite och vi ska sjunga med Orsa Spelmän. Då kommer jag dö sådär fånigt lycklig. Om inte annat får jag väl försöka igen i Bingsjö i sommar. Han brukar ju visa sig där.
Zürichturnén börjar ju som sagt på torsdag men vi tjuvstartar i Sverige med genrepskonserter. Idag har jag varit hela dagen ute i Simtuna där vi haft en lyckad konsert för en i princip fullsatt kyrka. Jätteskoj!
Min tråkiga hals hade dock kunnat vara bättre. Förkylningen hänger liksom kvar, men det frestar faktiskt på mer att prata än att sjunga i nuläget. Talförbud? Eehhhh. Nja...
Mormor & morfar kom och lyssnade och de var snälla och tog med mig hem så nu åker vi precis in i Västland. Världsmetropolen!
Såhär såg min gårdag ut! Jag hade tyvärr inte riktigt tid med er något för jag har världens bästa vän hemma på besök i stav. Det var fem veckor sedan vi sågs så vi hade en del att catcha up. Och äta. På dagen hade jag varit i Vad och pussat på lillebror några timmar. Mysigt!
Jag är hemma! Hemma i vår vackra sal med massor av ljus tända och en sprakande brasa. Småkall om fötterna är jag också, precis som det ska vara.
Mormor & morfar är här och vi har ätit en rejäl go-middag med ugnsstekt lax, sås och pressad potatis. Till efterrätt en experimentpaj som jag ägnat eftermiddagen åt att leka fram.
Det är mysigt att vara hemma, rota runt, stoja på, ha folk runtom, ha trädgården inpå hörnet. Åh vad härligt!
Nu är vi glada igen. Flygbusschauffören från Lule var iaf snäll så vi kom fram i tid. Mozart är glad över att vi hittade en liten tallskog där han kan springa av sig en stund.
Det är inte så lätt som man kan tro. Jag tänkte "Nämen det är bara att åka som vanligt så det är ingen fara". Jovisst.
Först fick jag inte åka studenttransfern från Pite utan skulle behövt beställa egen taxi vilket skulle kostat exakt 4 gånger så mycket som transfern. Ja vad finns det då för alternativ, jo gå upp svintidigt och åka 3 olika bussar istället. Sagt och gjort!
Det var bara det att när jag kom fram till busstationen i Pite till bussen som skulle ta mig till Lule, fick jag inte gå på. "Katten får sitta i lastutrymmet". "i helvete heller" tänkte jag, trugade tills tårarna brände i ögonen och såg framför mig hur jag skulle missa flyget. Det var bara att packa ur alla grejerna igen och leta upp en annan buss. Haparandabussen var snäll och nu sitter jag här med en bångstyrig Mozart som säkerligen känt av oroligheterna.
Gaaaah. Kan jag inte bara få flytta fram klockan fyra timmar...
Efter min enda lektion idag - en 45-minuters gehörslektion - är jag på väg hem igen för att slänga ihop lite mat, gosa med Mozart, byta om och dra iväg till kören. Vi har rep från fem och sedan ska vi knalla ner till Gallerian på stan och sjunga på deras 5-årsjubileum kl. 20. Det blir spännande!
Gehörslektionen var 45 min vända-ut-och-in-på-hjärnan så nu ska jag försöka ägna en stund åt att vända den rätt igen.
I morgon bär det av hem till Uppland och SOM jag längtar! Det är lite ombytta roller nu - förut suktade jag alltid efter att andas norrländsk luft och ville uppåt. Nu får jag längta ner istället och det är rätt nyttigt.
Jag har bara lektion på eftermiddagen idag så jag kan ägna ett par timmar åt att packa och göra klart skolarbeten som ska lämnas innan jag åker och det är en himla tur för i morgon ska jag gå upp mitt i natta och hinner inte direkt göra något alls innan jag åker. Har precis som vanligt när jag packar överöst sängen med klädhögar i ett organiserat kaos. Sedan är det dags för nästa steg: SÅLLA. Det brukar gå....sådär. Mozart försöker hjälpa men leker mest med mina halsband och kör "idioten" mellan klädhögarna. Inte lätt att ha så mycket energi (tro mig, jag vet hur det känns)...
Fredrik och jag fick rycka in och hjälpa Björn, som går ljud-ettan på musikhögskolan, med en skolgrej. Han har i uppgift att spela in akustiskt i stereo. Typ. Så här är vi nu, i Musikhögskolans aula och spelar in Gethsemane. Jag på piano, Fredrik på sång.
Jag märkte att jag saknat att spela. Att kompa. Samspela liksom. Måste skaffa hem en klaviatur till lägenheten...
Att jag hatar att gå upp tidigt på morgnarna är inte direkt någon nyhet men nu har jag varit nåt så kopiöst trött den senaste tiden att det knappt kan vara sant. Jag sover rätt mycket men det räcker liksom aldrig. Det enda som väcks när väckarklockan ringer är Fredrik, samt ett väckarklocke-hat inom mig.
Ibland kan jag tycka det är rätt skönt att gå upp tidigt men då ska jag liksom ha bestämt det själv (fast 9 gånger av 10 när jag bestämt mig för att gå upp tidigare kommer jag ändå inte upp, haha).
Nu är jag iaf uppe och på väg till skolan med massor att göra. Har en håltimme från Evigheten idag som ska utnyttjas till att göra allt som ska vara klart till imorgon. Har en drös med saker som jag ska lämna in innan jag åker hemåt på fredag, eftersom jag är borta hela nästa vecka.
Jag är hes av förkylning, har sovit sex timmar i natt och trött i kroppen men ändå lyckades jag uppbåda krafter på sången som krävdes för att stärka mitt sångsjälvförtroende ett snäpp!
Sånglektionerna är alltid bra, givande och peppande. Och lite konstiga, idag stod jag med ett papper i munnen och höll fast min tunga. Tydligen ställer min dialekt till det så att mina a:n har gjort att jag inte haft så mycket höjd tidigare. Tungan står på prio att få ordning på nu, för det ger resultat när den är där den ska. Alldeles nyss har jag, första alten med trestrukna c som högsta ton, visat på ett register gott nog för en mezzosopran genom att plocka en halvton till sedan förra veckan.
Så härmed säger jag: hej trestrukna f! Nu vill min röst vila.
Och varför vill man då upp och pipa på de där höga tonerna som inte ens låter fint? Jo, för att för varje ton man plockar med piprösten har man fler toner att sjunga snyggt på, enkelt förklarat. För helt plötsligt känns det där trestrukna c:et (som förr var det högsta jag kunde pipa fram) inte lika svårt. Det är ju trots allt en kvart lägre än jag nyss sjungit. Därför vill man (jag) plocka höjd!
Varannan vecka har vi nånting i skolan som kallas för gemensam sång. Det är ett substitut till Kammarmusik för oss sångare eftersom alla andra har små blåskvintetter och stråkkvartetter och dyl.
På den här tiden sjunger vi för varandra i små konstellationer - solosånger och duetter med olika slags komp som kommer in från vår egen klass och hjälper oss. Pianister, gitarrister, cellister osv. Kul! Det blir liksom lite roligare att göra saker tillsammans!
Snart smiter jag hem för att möta upp Fredrik, dra iväg till Kallax och flyga till Uppsala.
I morgon åker Fredrik och jag, precis som förra måndagen, ner till Uppsala en supersnabbis för att repa med UAK. Sista repet innan Zürichkonserterna i Sverige och innan turnén som närmar sig. Mamma kommer och hämtar oss på Arlanda och jag kan knappt bärga mig innan jag får krama och pussa på henne! Det har gått fyra veckor nu och det är rätt lång tid...
På fredag däremot åker jag hem för att tillbringa helgen hemma innan Zürichkarusellen drar igång! Det ska bli så himla mysigt och jag längtar efter att få träffa alla.
Hela mitt liv har farmor och mormor manglat. Manglat dukar, lakan, örngott, kökshanddukar... Allt möjligt. Hela mitt liv har mamma tjatat om att hon vill ha en mangel till att mangla just allt möjligt.
Jag har aldrig förstått tjusningen med detta manglande och hela saligheten kring mangeln och hur slätt och fint allting blir. Visst - dukar, lakan och handdukar har alltid varit oklanderligt släta hos ovan nämnda personer men ändå. Hallå strykjärn är väl nog?
Mm. Fram tills jag flyttade upp hit och hittade en mangel i den allmänna tvättstugan. Då var saligheten liksom gjord på en gång. "Jamen farmor brukar mangla lakan, det kan jag ju testa". Farmor var ju dessutom här i egen hög person när jag tvättade de första tvättarna så hon lärde upp mig och sen är jag också frälst i denna mangel-församling.
Nu manglar jag också allt möjligt. Lakan, påslakan, örngott, dukar och kökshanddukar, och linneskåpet ser ut som om det tillhör Hildur 60+. Och lycklig är jag!
Hurra!
Dagens husmoderligheter: Koka köksduken ren från fläckar och sedan mangla den slätare än aldrig förr.
Efter 4 "små" rätter på thairestaurangen här i stan är vi trötta och mätta. Och mätta. Och mätta.
Vi hade en supertrevlig middag med Sanna & Christer med riktigt bra thaimat! Hett, gott och smakrikt. Mummmms. Efter middagen blev det dags att krama dem hej då eftersom de bor på Stadshotellet och åker hemåt tidigt tidigt i morgon bitti för att hinna till Uppsala till kvällen.
Nu är vi rätt så tjockmätta och ska slänga oss i soffan med Pirates 4 som vi inte sett sedan vår 1-månadersdag förra sommaren då vi var och såg den på bio i Uppsala. Mysigt!
Idag kalasade vi till det lite med kyckling - en råvara som blivit lyxvara sedan vi flyttade hit och det slog mig hur dyrt det faktiskt är med bra kyckling. Visst, det går att köpa ICA basic-kyckling för 5 kr/filé men näe. Jag vill förmodligen inte ens veta varifrån den kycklingen kommer. Därför lyxar vi hellre få gånger med bra kyckling. Mycket bättre!
Sanna & Christer (Fs mamma med respektive) är här över helgen så därav en anledning att kalasa!
Kycklingen jag lagade blev en improvisation grundad på en standard som mamma och pappa brukade köra hemma mycket för några år sedan.
Recept (4 pers):
- Drygt 1 kg färska kycklingfiléer
- Olivolja
- 2 vitlöksklyftor
- 75 g fetaost
- 10-12 gröna oliver
- 4-6 soltorkade tomater i olja
- 1/2 tärning grönsaksbuljong
- 500 g finkrossade tomater
- Basilika
- Oregano
- Salt & peppar
- 4 portioner Tagliatellepasta
1. Börja med att förbereda fyllningen till filéerna: Finhacka oliver och soltorkade tomater och mosa ihop det med fetaosten så att det blir krämigt.
2. Snitta filéerna på längden och lägg fyllning i snittet. "Sy" sedan ihop filéerna med tandpetare så att fyllningen inte rinner ur vid stekningen. Stick i tandpetarna snett igenom de båda sidorna så sitter de bäst.
3. Hetta upp stekpannan ordentligt. Dela vitlöksklyftorna på mitten och låt dem stekas i rikligt med olivolja i pannan under tiden pannan blir het.
4. När pannan är tillräckligt varm, plocka upp vitlöksklyftorna och släng dem. Bryn filéerna ordentligt på båda sidor och salta & peppra.
5. Slå på 1-2 dl vatten i pannan och smält ned buljongtärningen.
6. Häll över de finkrossade tomaterna och rör om. Tillsätt rikligt med basilika och lite oregano efter smak.
7. Sätt ett lock på pannan och låt puttra på låg värme ca 15 min.
8. Koka pastan med salt och olivolja.
9. KLART!
Servera med sallad, gärna med fetaost, kryddad olivolja som dressing och lite saltrostade pinjenötter på toppen!
Halsen skraltar lite ännu men på förmiddagen var jag upp till Musikhögskolan och hade extra sånglektion eftersom det inte var så givande när var sjuk i tisdags. Nu känns det ändå helt okej, stämbanden töjer sig fin-fint (ju högre ton desto mer uttöjda stämband, därför = bra) och slemhinnorna är inte lika svullna.
Yeey! Jag och mina nyfunna höga ton-kompisar kunde därmed återförenas fredagen till ära.
Bjuder på en vidrig fredagsbild ur Photo Booth. GLAD FREDAG PÅ ER! Snart får vi besök!
Matbranschen, lantbruket eller musiken. Det blev musiken.
Igår kväll var det premiär för "Kockarnas kamp" på TV, tävlingen för stjärnkockar där "den bästa av de bästa" ska koras. Jag är ett rätt stort fan av matprogram så jag var nyfiken och var tvungen att kika. Vilket himla härligt program! Så mycket kompetens samlad på ett ställe. Rätt fascinerande att se hur dom jobbar under press i tävlingarna.
När Abbe, lillebror, var liten så sa han: "När jag blir stor ska jag bli, bonde eller bagare!". Jag tror inte att nåt av de yrkena är särskilt aktuella för honom längre men däremot har jag insett att är det är de två branscherna jag skulle välja mellan om jag inte hade valt att leva med, för och av musiken. Det finns vissa likheter mellan matlagning, särskilt kockyrket, och musiklivet och det är nog därför jag gillar det. Kreativitet, framförande, tanke, känsla, komposition, känsla för detaljer och noggrannhet är utgångspunkter.
Hade jag inte valt musiken hade jag valt maten, nästan helt säkert. Både Naturbruks-, Livsmedels- och Restaurang-programmet fanns med på min urvalslista när jag skulle söka gymnasiet.
För övrigt skulle jag vilja ha Leif Mannerström som släkting eller nåt. Vilken gubbe! Där snackar vi erfarenhet.
Jag har börjat piggna till och har varit till skolan på gehörslektion alldeles nyss, och ikväll blir det kammarkörrep dock med lite begränsade röstresurser.
Hur som helst är jag iaf utanför dörren igen och det känns skönt. Få saker gör mig så rastlös som att vara sjuk.
Under dagen ska jag också försöka bestämma mig för om jag ska vara med i en till kör här uppe eller inte. Den verkar hur mysig som helst, även om det är på lite lägre nivå än Kammarkören (= skönt och kul på ett annat sätt) plus att körens namn är lite, hmm, suspekt. Det låter inte som vad det är... Förkortas TG gör det iaf. Allt med kören verkar bra förutom namnet så kanske kan jag tänka mig att bortse från det. Haha.
Hur bra vi än har det här uppe osv osv osv osv och hur mycket jag än ville komma iväg osv osv osv osv så LÄNGTAR JAG HEM ibland.
Som nu när jag är sjuk. Shit, jag skulle kunna döda för att komma hem till Västland och bli ompysslad med Rabarber-grädd i favoritmuggarna i mammas kök (kanske en av världens godaste mamma-blåbärsbullar också...?), få lite hemkokt mannagrynsgröt med sylt hos mormor som när jag var liten, en tallrik ljummen löpskaka med jordgubbsröra hos farmor, eller en bit perfekt tiramisú hos pappa.
Nu handlade det där mest om ätliga saker, visst, men något som skapar minnen och upplevelser för livet är just smaker och lukter. Ofta här uppe lagar och gör jag saker som påminner mig om hemma. Det hjälper. Rätter som jag alltid fått hemma hos mamma, pappa, mormor, farmor... Och så känns det genast lite närmare.
Men det går inte att komma ifrån att de där 75 milen ibland känns väldigt väldigt långa och jag bara önskar att jag satt där hemma i de lantliga köken med den familj och släktingar jag längtar så efter att träffa...
...för mina pannbiffar smakar ju inte som mormors (även om jag tänker på morfar så fort jag skalar en potatis)
Efter ett försök till sånglektion idag åkte jag hem, kallsvettig och feberglansig på ögonen. Nedrans förkylning! De pigga ögonen från helgens fotostund i höstsolen känns litegrann som ett minne blott. Hur det blir i morgon får vi se.
Idag har jag alltså tillbringat dagen i soffan med onepiecen på (thank god for my sparkdräkt!), mitt täcke, många kuddar och ett gäng desperata hemmafruar. Desperate Housewives har varit mitt beroende hela sommaren. Snart är säsong 5 avklarad!
Benny Andersson, Kalle Moraeus, Gunnar Idenstam. Och jag & Fredrik.
Såhär är det.
Nu under hösten ska Piteås egen nya skrytbygge otroligt påkostade och omtalade orgel invigas. Det är en helt nybyggd konsertorgel med budget på flera tiotal miljoner som nu under lång tid byggts upp i konserthuset Acusticum som ligger i anslutning till Musikhögskolan. Den ska verkligen bli något i hästväg och som om det inte vore nog med att gå till konserthuset och lyssna på konserter ska det även gå att följa konserter spelade på orgeln från biografer, hemmabios osv både i Sverige och internationellt. Om jag inte minns fel har det varit tal om att det även ska fungera att sitta någon annanstans i Sverige/världen med midi-klaviatur, uppkopplad mot orgeln och spela på den. Hmm.
Orgeln (länk) ska invigas med en stor orgelfestival som pågår 11-22 oktober och som innefattar ett antal konserter och seminarier. Kammarkören ska medverka i ett par konserter och såhär ser det ut för vår del:
14 oktober kl. 19.00 - Kammarkören och Kevin Bowyer, organist. En av invigningskonserterna av orgeln spelas alltså av den engelske organisten Kevin Bowyer som är en sjukligt kompetent och duktig musiker.HÄRkan du köpa biljetter till konserten.
21 oktober kl.16.00 - Kammarkören, Benny Andersson, Gunnar Idenstam och Orsa Spelmän. Vi uruppför nyskriven musik av självaste Benny, och Idenstam och Orsa Spelmän kommer att medverka i konserten tillsammans med Kammarkören. HÄR kan du köpa biljetter till konserten.
Behöver jag säga att jag är FULLSTÄNDIGT TOSSIG över de här här konserterna?! Det kommer bli bland det häftigaste vi någonsin gjort! Jag menar, uruppförande av Benny Andersson. Nästan overkligt! Som sagt, det hålls inte tillbaka på resurserna nu när orgeln håller på att vara färdig men inte är väl jag ledsen för det!
Tjoho!! Klicka på bilderna för att komma till deras källor.
En förkylning har attackerat Fredrik och mig inatt. Riktigt pisstråkigt faktiskt. Ont i kroppen, svid i halsen, huvudvärk och nästäppa. Trestrukna e känns väldigt avlägset inför dagens sånglektion.
Men i eländet så behöver jag ha något roligt att berätta för er och det har jag också! Men det får vänta till efter skolan när jag har lite mer tid. En rolig sak som innefattar självaste Benny. Och en Kalle också.
Vi har varit på blixtvisit i Uppsala ikväll och repat med UAK inför Zürich-resan. Kom ner strax innan repet och nu lyfter vi snart igen för att fara hem till norr.
Vi är trötta som getter så vi hörs imorrn istället!
Waff waff. Jag tycker man låter som en hund när man ska säga våfflor på engelska. Waff waff. Grrr.
Idag som sånt där "mitt-emellan-mål" gjorde vi jag våfflor. Jag fick något infall, sådär som jag får ibland, letade upp ett recept och rotade fram våffeljärnet vi fick med från pappa. På med lite lättvispad grädde och farmors hallonsylt och så var det klart!
Det blev eftermiddagsmys på balkongen med våfflorna eftersom solen behagade lysa idag. Mitt favoritväder tror jag faktiskt att det var idag: klar, hög höstluft, typ 10-12 grader och strålande sol. Det är perfekt. Då kan jag andas, jag får sol på näsan och kan dessutom mysa in mig i varma kläder och sitta i raggsockor på balkongen.
Självklart kom jag på när jag gräddade SISTA våfflan att jag skulle fota. Därav en o-hel.
Man kan väl säga att jag drog nitlotten idag. Såhär 6 maskiner senare. Men det jämnar väl ut sig antar jag: igår fick Fredrik helvetesdisk att ta hand om så nu "är vi kvitt" haha!
I veckan svängde jag in på H&M och hittade den här, som ni såg i de tidigare inläggen från dagen också. Från och med idag är den helt klart min höstfavvo. Världens mysigaste tröja - till leggings, jeans, allt. Nästan lika bra som en lusekofta. MYS!
I torsdags när jag fyllde år hade jag helt enkelt inte mycket tid till att blogga och igår var det en sån där magkatarr-dag där allt kändes värdelöst - men som slutade hur trevligt som helst. Det är en annan historia.
Now I'm BACK!
På självaste 19-årsdagen lyckades jag hux flux bli ledig tack vare att två lektioner ställdes in, så jag tillbringade dagen hemma och grejade. Senare blev det en liten tur på stan och rep med Kammarkören. Och vilken kör... Otroligt begåvade och klangen var fantastiskt fin. Så himla roligt! Att jag dessutom blev uppvaktad med den vackraste "Happy Birthday" jag någonsin hört (improviserad, mångstämmig!) gjorde inte saken sämre.
Efter repet gick vi hem och lagade till 3-rättersmiddagen som vi förberett på dagen.
Förrätt: Brietårta med honung och saltrostade pinjenötter
Varmrätt: Helstekt nötfilé från Robertsfors, klyftpotatis, sås och sallad.
Efterrätt: Chokladmousse med grädde och banan.
Namnamnam.
Det kändes lite konstigt att inte vara "hemma" på födelsedagen, och dessutom så långt borta men fördelen var att jag fick mycket härlig och rolig post i flera dagar! Brev, kort och paket. Så himla roligt! Tack! Fredrik är också världens bästa som gjorde min dag mysig och bra. <3
Igårkväll var vi och storhandlade och passade också på att handla mig lite kvällspyssel. Lite blomster till balkongen och så var höstmyset och lyckan gjord.
Jag fick besked idag om att de antar mig till Kammarkören! Så härmed är jag med i Musikhögskolans Kammarkör! Så himla roligt - jag är verkligen hur glad som helst åt detta!
Dessutom är det snabba puckar för redan imorgon kväll är det dags för rep, spännande. Det blir mitt femte år i rad tror jag där jag firar min födelsedag i ett musikaliskt sammanhang. Alla år förutom förra året dessutom i körsammanhang. Förra året, på min 18-årsdag, spelade vi spetsshow på och jag stod som konferencier på UKK för en "show" signerad "Tianjin Experimental High School". Det var en annorlunda dag det med.
Imorgon är det alltså dags för Piteå Musikhögskolas Kammarkör, ett nytt kapitel i mitt musikliv att starta!
Alltså den här prylen = bäst. Med den här och min Kitchen Aid är jag oslagbar i köket, typ så känns det. Den här turbomaskinen vispar 2 deciliter grädde på 20-30 sekunder. SEKUNDER! Crazy.
Provsjungningen till kammarkören är avklarad och det gick riktigt, riktigt bra. Jag är väldigt nöjd med vad jag gjorde ifrån mig så om jag nu inte kommer med tänker jag inte sitta hemma och tänka "jag borde ha gjort bättre" för det hade jag inte kunnat.
- Provet gick till så att jag först fick sjunga en sång jag valt själv (Music for a while, barockmusik av Purcell),
- därefter fick jag göra omfångstest för att de skulle se hur högt och lågt jag kunde gå,
samt ett test som gick ut på att jag fick sjunga en kromatisk skala nedåt samtidigt som en spelades uppåt, och sedan byta håll.
- Sedan var det dags för a vista-provet. Med andra ord ett prov i direkt notläsningsförmåga. Jag fick en körnot och skulle sjunga min stämma medan de andra spelades på pianot och det gick så himla bra! Tjoho!
Fortsätt nu att hålla era snälla tummar: den här gången för att jag faktiskt ska komma in också, nu när provet är klart.!
Ni kanske vet att jag inte direkt storgillar att sitta tyst och still hur länge som helst och nu har jag precis klivit ut från en 90-minuters musikhistorielektion. Det var inte nådigt kan jag säga. Och det är frustrerande när hälften av informationen i föreläsningen går bort för att energin ligger på att tycka de där förbannade myrorna i benen borde försvinna.
Nu är jag helt slut efter att ha koncentrerat mig på att koncentrera mig.
Mer 5-minuterspauser och syre i huvudet åt folket!
Imorgon är det så att jag heeeeeemskt gärna vill ha er allas fulla stöd och uppmuntran och så många tum-hållningar jag någonsin kan uppbringa:
Imorgon klockan 16.15 ska jag nämligen provsjunga för Musikhögskolans Kammarkör (länk) här uppe som leds av Erik Westberg!
Kören är blandad (både killar och tjejer) och består till mestadels av folk som går på musikhögskolan (Fredrik t.ex!)(Och jag känner att parenteserna flödar idag). Men även Framnäsfolk är välkomna att söka om de känner för det och det gör vi jag ju!
Så, jag hoppas på att verkligen göra bra ifrån mig och hugga en plats. Det vore verkligen kul då de är otroligt duktiga. Det är ett ställe att utvecklas på och människor att utvecklas bland.
Såhär ska jag försöka att inte se ut när jag sjunger i morgon, vad tror ni om det?
Jag har minsann varit så hurtig att jag varit ute och joggat idag efter skolan - skönt! Mina knän gör blandade prestationer kan jag säga. Rätt länge har jag haft det trassligt med knäna och med största sannolikhet är det mina missanpassade fötter som ställer till det och därför har jag ibland problem med att springa. Sist jag var ut gick det skitdåligt och idag gick det kanonbra. Skönt!
Det är perfekt att sångläraren antytt att löpning/jogging hjälper sångandningen för då får jag äntligen arslet ur vagnen. Plus att jag självklart också gör mina dagliga situps och armhävningar, for notice!
Säg hej till Matilda-med-fett-dålig-kondis-och-ett-jätte-fejk-smajl (egentligen värkte benen illa när jag kom hem men shit the same, jag var stolt så då kunde jag väl plira dit ett litet leende och ett par crazy ögon också):
Nya ämnen ploppar upp lite här och var och idag hade vi vår första repertoarkännedom. Ett ämne som ska "fylla igen alla luckor" mellan andra ämnen. Vi ska få kännedom om basrepertoar för alla instrument och bli mer aktiva och medvetna musiklyssnare - typ. Det innebär att vi lyssnar igenom repertoar, reflekterar över den osv och i slutet av terminen har vi någon form av igenkänningsprov. Stycken spelas och vi ska ha full pejl på vem som skrev, om det är violin- eller violakonsert (tex), vad stycket heter/har för nummer, samt vilken sats det är. Det är rätt spännande faktiskt, men jag anar att mitt musiklyssnande kommer att ta en vändning. Mindre Coldplay och jazz och mer hornkonserter och Brahms, för att bara nämna en liten bråkdel.
Ett mysigt ämne där vi lyssnar grundligt på musik och dricker te.
Annars har jag just haft individuellt gehör som förberedelse för grupplektionerna. Vad som är jobbigt med ny skola och nya lärare är att alla lärare har olika sätt för att lära ut och precis så är det nu i gehörsläran. Här ska det bytas taktik HELT och som sångare är det inte helt enkelt. Wää. Men det blir nog bra så småningom.
Som jag skrev tidigare har jag haft en högrev i ugnen på kok i gryta hela dagen och nu har den intagits med kokt potatis och sås. Såsen så simpelt gjord enbart med lite grädde och soja ner i grytan i köttkoket där buljong stått och puttrat i flera timmar med lök, paprika och morötter bl.a.
Det här blir det garanterat på matbordet flera gånger - långkok är kul eftersom det mest sköter sig själv och blir huur gott som helst.
Mormor, farmor & Ewa, döm om min stolthet när det smakade nästanlika bra som hos er! Tack för vad ni lärt mig om husman, jag för det stolt vidare på mitt eget matbord.
Apropå mat så har den här matutmaningen visat sig vara lika rolig som jag tänkte att den skulle bli - åtminstone än så länge när det finns tid och ork. Att ta reda på rester till exempel blir mycket roligare om man gör det med lite tanke istället för att bara "värma upp" maten.
I fredags helstekte vi en kyckling och åt med ris och sås och självklart var det omöjligt för oss att sätta i oss ett kilo kyckling på en middag...
...så igår kväll tärnade jag upp det sista av kycklingen, hackade en halv gul lök, en halv röd paprika och fräste allt tillsammans med kryddor och olja, till sist slängde jag i riset med och lät det stekas ihop med det andra, samt en matsked soja. Vips så hade vi en ny rätt - och såsen jag kokat kvällen innan på crème fraîche, grädde, vitlök och kycklingbuljong blev exakt lika god kall på vår "wok". Mums filibabba!
Fredrik & jag åker i slutet av månaden till Zürich med UAK på en liten turné så vi har suttit klistrade vid youtube en stund och övat. Pärt, Mendelssohn, Mäntyjärvi och annat trevligt!
Söndagar passar det lagom att vara sådär husmoderlig så imorse gräddades det frukostbullar som stått på kalljäsning över natten. Nygräddat bröd till frukost = billig och enkel superlyx.
Hittade ett enkelt recept HÄR och det blev hur gott som helst!
För att fortsätta mina husmodertakter hade jag också tinat upp en högrev från Robertsfors under natten som for in i ugnen på förmiddagen och ska stå i grytan fram till eftermiddagen tillsammans med kryddor, lite olja, lök, morötter och annat snask. Till det blir det hederlig potatis och brunsås så småningom.
Fredrik har nu efter middagen precis stoppat ner mig i ett varmt bad med tända ljus, rökelse och en ansiktsmask. Antar att det är nån form av kompensation för att han ska gå iväg nu och inte vara hemma ikväll, haha.
Vi var på stan en sväng idag och hamnade mitt i en Jesusmanifestation. Nu vet vi visserligen att vi har hamnat i en rätt frikyrklig stad men ändå, predikan på torget på lördagsförmiddagar är vi inte riktigt vana med. Pastor och läsarsånger, falsksång, elorgel och hela kittet. Hela torget stod och gungade i takt och sjöng.
Solen och jag skiner inte ikapp idag om man säger så, vi är rätt gråa båda två. Helgstädningen är precis avklarad och Mozart far i skrivande stund runt och halvförstör allt igen genom att jaga sina nyinköpta leksaksråttor.
Igår var vi som sagt hem till vår sånglärare och vi fick inte direkt sjunga tillsammans, utan sjunga för varandra och vi alla hade en liten minilektion inför varandra. Typ som en workshop. Rätt skönt att ha hört alla andra och liksom ha "kollat läget". Det blev en himla trevlig eftermiddag med sång, fika, andnings-prat och armhävningar(!).
Armhävningar och magövningar varje dag främjer sångkondisen så det är bara att sätta igång! Ny sångläxa:
