Bonnbönan

Idag känns inte direkt nånting rätt. Det känns lite vilset och förvirrande inuti mig.

 

Jag har tillbringat större delen av dagen i soffan framför del 2 i Millennium-trilogin. Extended version. 3 timmar. Mest för att skingra tankar. En stund satt jag på balkongen i solen, lyssnade på en podcast om att "vara i nuet".

 

Igår gick en fin människa, släkting och vän till himlen. Alldeles för ung. En människa som trots motgångar alltid haft nära till skrattet och delat med sig av sin kärlek och glädje till dem runtomkring. Hon fick cancer, en av de värsta sorterna och det har gått fort fram.

 

Trots att vi inte alls sågs så ofta så är hon så förknippad med trygghet för mig. Trots att hon var så "långt bort i släkten" som farfars kusin så kändes hon så självklart nära för oss alla. Jag kommer sakna henne något enormt när jag sitter i badtunnan eller grillstugan i Robertsfors.

 

Det är inte rättvist.

 

Det känns faktiskt befogat att stanna i soffan idag.