Bonnbönan

9 timmar kvar av detta ganska unkna år. Jag kan nästan inte bärga mig för att få skåla in ett nytt år. Fram med ett nytt, fräscht år och låt oss börja på ny kula - det är verkligen dags nu!

 

2013 var ett år av utmattningsdepression, sjukskrivning och en helvetesväg tillbaka, jobbsökningar utan resultat. Ett år när musiken var helt frånvarande 75 % av tiden. Ett år när en av jordens finaste människor var tvungen att lämna och låta himlen ta emot henne. Ett år när välmående känts långt borta både för mig och människorna omkring mig. Men också ett år när jag kanske kommit på vad jag faktiskt vill med livet.

 

Nu kan det bara bli bättre. 2014 ska bli året när saker ordnar upp sig och faller på plats. Jag ska söka en utbildning som inte har en promille med musik att göra, utan låta musiken bli mitt fritidsintresse. Jag ska tillsammans med Fredrik flytta ner till Uppland och komma närmre släkt och vänner.

 

Jag ska ta hand om mig själv.

 

Låt oss slänga det här året i soptunnan och gå vidare mot ett gott, nytt 2014!

 

Mammsen fick enbart handarbetade julklappar av mig i år. Olika små projekt som jag pysslat med under hösten. Julkulor, tubhalsduk, virkad mössa och ett par små gulliga raggsockor. Vantarna som syns på bild fick hon i födelsedagspresent redan i höstas och därför passade det utmärkt att till julklapp virka en mysig ullmössa i garnet som blev över.

 

Se så glad och fin hon är!

Såhär en timme före julafton känner jag det alldeles lägligt att önska er alla en riktigt god jul. Jag sitter nerbäddad i sängen med tända ljus och njuter av Robbie Williams-konserten på SVT2. SVT är bäst i juletider, så är det bara. Det kändes i alla fall skönt att få övergå till att vila ögonen på detta sköna charmtroll efter att ha tittat på gubben Oldsberg på uppesittarkvällen...

 

Da'n före doppareda'n är det alltså idag och inget har förändrats i mig sen jag var liten. Fortfarande pirrig, fortfarande hoppetossig och förväntansfull. Fortfarande barnsligt förtjust och fruktansvärt traditionsbunden. Traditionsjunkie som jag är kan jag faktiskt rentav drabbas av ångest om traditionerna blir radikalt förändrade. Det kan hämma mig och göra att jag mår dåligt i onödan ibland, men å andra sidan vet jag ju att varje jul blir sådär härligt fantastisk!

 

Apropå traditioner var vi som vanligt hos moster med familj igår för att fira kusin Jakob som fyllde fjortis dagen till ära. Jakobs födelsedagskalas är alltid som själva startskottet för julhelgen. Släkten samlas, därhemma är julfint och stämningsfullt och både julsmörgåsarna och julgodiset fyller magen till bredden. Sen kan allt liksom bara fortsätta. Så himla mysigt.

 

Sent igårkväll klädde vi på granen och jag var rentav tvungen att fuska och ge mamma en julklapp. 4 stickade julkulor med vita sidenband att hänga upp i granen. Idag har det där allra sista fejandet gjorts med lite städning, griljering av skinka och sista julklappspysslet. En fin prick över det lilla i:et var att Ebba och Erik stannade till på deras väg hem från Västerås så jag fick pussa och krama på bästa vän 5 min innan de for vidare.

 

Imorgon väntar firande på flera håll, precis som vanligt (hej traditioner!) och jag väntar mig en ordentligt mysig julafton och sedan juldag med min stora tjocka bullriga släkt. <3

 

Sen i tisdags har jag varit tillbaka på uppländsk mark och första stoppet gjorde jag hos pappa. Där var det ett dygn av full rulle med kattunge, terrier, och lilla lillebror på 1,5 år. Dessa tre små vildingar höll mig verkligen igång kan jag säga!

 

Nu är jag i Stav och är mätt i magen efter en av mig lagad middag som bestod av ugnsstekt lax på mormors vis. En laxsida fick steka med skinnet uppåt i 200 grader i en ugnsfast form ca 20 min. Sedan ut med laxen, av med skinnet och på med salt, citronpeppar, ett par nypor dill och 3-4 dl grädde. In i ugnen igen och "gratinera" en kvart. Lätt som en plätt! Vi åt laxen med lättsaltad kokt potatis och en citronskiva. Göttigt och bonnigt enkelt.

 

Efter maten har jag med Abbes och Elins hjälp bakat ut en saffransdeg som jag slängde ihop. Saffranssnurror väntar på att få komma in i ugnen och ska lagom till de ska äts penslas med smält smör och doppas i strösocker.
Det här sista fixet alldeles innan jul älskar jag. Sista veckan av småpyssel, knåpande, bakande, allt. Saffransbröd bakas för mellandagarnas fikastunder, lakritskola kokas, ett par juliga kuddfodral blir äntligen färdigsydda, julklappar slås in... Åh.

 

Den här veckan har varit en sån där vecka när jag måste tänka mig för så att jag inte trillar tillbaka i gamla spår igen. Snart är det ett år sedan jag blev sjukskriven för utmattningsdepression och jäklar vad jag har gjort framsteg under den här tiden. Från botten och 9 månader helt utan musik, till att leva ett normalt liv igen där jag hittat en balans där jag har precis så mycket (lite?) musik i mitt liv som behövs för att jag ska må bra.

 

Men så kommer de här veckorna när det kör ihop sig. Nu i veckan har det varit helt vansinnigt med långa dagar, mycket kaos och mycket praktiska problem. Och ja, jag älskar ju det där fixet. Bökandet. Stökandet. Organiserandet. MEN det är också det som kan få mig att trilla över kanten om det blir för mycket av det. Tack och lov har jag ändå klarat att lyssna någorlunda på kroppen och hållit mig på banan, även om det krävdes att jag fick stanna hemma från ett kvällsrep i sista sekunden. Jag hade ett dåligt samvete som hette duga men jisses vad jag behövde de där två timmarna att sova i soffan innan vi resten av kvällen band tärnkransar här hemma.

 

Luciaveckan är ändå något särskilt. Jag var luciaansvarig för Kammarkören i år, för eftersom jag ännu inte har ett jobb att gå till såg jag det som lite av ett jobb. Mycket kaos, mycket kul och mycket mys. I onsdags hade jag alla körens damer här hemma och drack te och band kransar, hur mysigt som helst. Folk kom och gick i kranspysslet och killarna som inte ägde strykjärn droppade in för varv och strök sina lusselinnen inför torsdagskonserten.

 

Nu är jag socialbakis som bara den. Efter veckans alla rep och fix, torsdagens kvällskonsert med efterföljande mingel och gårdagens förmiddagskonsert samt födelsedagsfest på kvällen är det med största tillfredsställelse jag lägger upp fötterna idag. Tidigare idag gjorde vi ett städ-ryck här hemma men efter det tillåter vi oss att vara precis hur slöa vi vill. Jag sitter och dricker kaffe, har ätit nån bit rocky road för mycket, lyssnar på poddar och stickar. Fredrik spelar dator så tangenterna och datormusen glöder.

 

Konserten igår, som var Musikhögskolan i Piteås julkonsert, sändes live på nätet men finns också att kika på i efterhand. Kolla får ni se! http://digitallive.eu/program/julkonsert-2013/

 

Det har varit skämsigt dött här inne senaste veckan. Nu när bloggen egentligen borde blomstra och gnistra av pysseltips, recept och annat härligt julmys. Istället har jag tillbringat en kort och intensiv helg av konserterande hemma i Uppland och precis som sig bör i musikvärlden kring juletid så har den mest intensiva musikveckan precis startat. Luciaveckan. På musikhögskolan innebär det produktionsvecka med musikaliska rep och logistiska problem som ska ordnas på rad, för att sedan resultera i två fantastiska julkonserter i slutet av veckan.

 

Ikväll sitter jag dock på arslet i soffan och gottar mig i kungligheter på TVn. Som den bonnunge jag är så älskar jag att dyka ner i den där flärden som kungahuset för med sig. Jag är fånigt förälskad i kungafamiljen och skulle aldrig vilja att vi avskaffade Monarkin i Sverige. Ända sedan jag gick på lågstadiet har jag suttit bänkad varje Nobeldag och följt spektaklet på TV - suktat över vackra klänningar, uråldriga smycken som bär en historia, lyssnat på oförståeliga motiveringar om varför vem har fått vilket pris och funderat över vilka samtalsämnen som kungen vid middagen avhandlar med fysikpristagarens fru osv osv. Och varje gång flikar fru Ribbing in några regler om vett och ettikett. Det är något med det där som jag nästan på ett lite skämsigt sätt bara älskar.

 

Till kvällsteet ska jag moffa i mig ett par bitar Rocky Road som jag svängt ihop nu på kvällen. Världens enklaste godis.

 

* Hacka 100 g mörk choklad och 200 g ljus choklad.

* Smält 2/3 av chokladen över vattenbad och rör sedan ner den resterande tredjedelen. Rör tills allt smält ned.

* Blanda ner ca 20 dumlekolor som du delat på mitten

* Blanda ner en påse minimarchmallows

* Tryck ut smeten i en form klädd med plastfolie eller bakplåtspapper

* Strö över lite extra marchmallows och kanske lite snyggt strössel så det ser vintrigt och härligt ut

* Låt stelna, skär upp i bitar och ÄT.

Bra grej: Eftersom du tempererar chokladen (smälter 2/3 och blandar ner 1/3 efteråt) så stelnar chokladen i rumstemperatur. Du behöver alltså inte förvara godiset i kylen och du blir heller inte dö-kladdig om fingrarna när du ska moffa.

 

Vi har haft en riktigt mysig adventssöndag, sådär härlig som den första söndagen i advent ska vara. Vi sov länge, åt frulle, tände första ljuset och kollade How I met your mother. Efter att sen ha fått ett utbrott på katt-aset, som slog sönder den andra blomkrukan på ett dygn, satte jag fart med att sy på lilla lillebrors julklapp. Den kommer bli helt ljuvligt mysig!

 

På eftermiddagen tog jag mig i kragen och klädde på mig anständiga kläder och drog en borste genom mitt numer chokladbruna hår (kände inte för att se ut som ett urblekt höstlöv såhär till jul) för att knalla över till grannen och vännen Astrid som hade lite glöggmingel/adventsmys hemma hos sig! Galet mysig idé och den lilla loftgångslägenheten var fylld till bredden av människor som drack glögg, åt nybakta lussebullar och pepparkakor.

 

Med mig hem från Astrid hade jag julfeeling som hette duga och Fredrik fick ett juligt glitter i ögonen när jag frågade om vi skulle äta risgrynsgröt och köttbullsmackor till middag. Sagt och gjort! Under tiden gröten svällde till och de små smörgåsvänliga miniköttbullarna stektes jäste en liiiiten saffransdeg som så småningom blev en krans och en längd.

 

Det är så fint att ha såna här riktiga mys-njutar-dagar ibland. Nu ska dagen avslutas som den började: Med te och How I met your mother. (Och en bit lussekrans)