Ja här sitter jag med gurkmeja i fejset
Det är en sån där dag idag. Hoppas på bättre lycka i morgon. Nu sitter jag och ser ut som att jag har kletat in ansiktet med spädbarnsbajs, men det är bara en simpel ansiktsmask med gurkmeja, tada!
Masken (vars recept jag hittat hos LD) består av:
4 msk mjölk
2 msk mjöl
1 msk äppelcidervinäger
1 msk gurkmeja
En klutt av det har jag penslat på ansiktet och när det torkat ska det sköljas av. Bra för gamla finn-ärr bl.a.
Masken (vars recept jag hittat hos LD) består av:
4 msk mjölk
2 msk mjöl
1 msk äppelcidervinäger
1 msk gurkmeja
En klutt av det har jag penslat på ansiktet och när det torkat ska det sköljas av. Bra för gamla finn-ärr bl.a.
Ett glossigt (ytligt) söndagsinlägg
I födelsedagspressy av mammsen fick jag bland annat en 6-månaders prenumeration på Glossybox, yay! När det gäller kroppsfixering och sådan hets är jag väldigt ohetsig och icke-normativ med mitt röda hår, min lugg och mina runda former som jag inte skäms över. När det kommer till själva ytan är jag mer intresserad, och det på en experiment-nivå. Jag älskar att experimentera med mönster, färger, former osv och därmed kan jag också tycka att make up till viss del är en konstform - om inte annat en uttrycksform. Och jag älskar att uttrycka mig.
Glossybox är något en ser lite här och var på alla stora bloggar och tyvärr på de mest utseendehetsande bloggarna men jag har alltid tyckt att det verkar spännande att varje månad få hem en box med fem nya smink-, hudvårds- och hårvårdsprodukter i resestorlek att testa. Jag vet inte riktigt varifrån mitt behov av att vilja prova dessa skönhetssaker kommer. Kvinnorna jag vuxit upp med har aldrig haft annat än hudkräm och mascara på sin höjd. När jag var liten sminkade sig mamma aldrig. Kanske har det att göra med att jag alltid haft problemhud och varit ett s.k. eksembarn. Det har alltid varit krämer och salvor hit och dit och ett himla experimenterande för att hitta vad som funkar bäst. Kanske grundar det sig i det, att jag vill testa och fixa och greja.
När vi ändå är inne på krämer och annat är jag just nu inne i en Lush-period och det känns klokt med tanke på att Lush flesta produkter är vegangodkända, med andra ord fria från animaliska ingredienser och garanterat inte testade på djur. Förpackningarna består av återvunnen plast och produkterna är handgjorda på färska ingredienser. Det känns som ett bra märke att fastna vid för grejerna är helt underbara för min kliande hårbotten och min eksem.
Min första Glossybox kom i fredags och temat var passande nog "Beauty that matters". De fem produkter som var med kom från märken som satsar på rättvisemärkta, ekologiska och naturliga ingredienser. Najs!
Frys'n full'i vaniljbulla'
Dagens aktivitet var en av mina favoriter: bullbak. Och inga dröniga torrbullar med för mycket kanel i här inte, nä vaniljbullar är det som gäller för hela slanten. Det blev både vanliga småbullar och längder i mormor-stil. Att klippa bullängder med mormor är ett barndomsminne som är rotat, men jag har inte precis fått upp samma tempo som mormor har. *schvipp, scvhipp schvipp* säger det och så är hela längden klippt, vikt vänster-höger-vänster-höger och klar innan jag hinner blinka (när hon gör det alltså). Jag ligger i lä där.
Receptet är det vanliga standardreceptet som står på varenda mjölpåse men knepet är att inte smälta smöret utan ha i det i rumstempererade tärningar efter att jästen lösts upp av mjölken, och även ha i ett ägg i degen. Jag skippar även kardemumman i degen och snålar verkligen inte på smör och vaniljsocker i fyllningen...
Receptet är det vanliga standardreceptet som står på varenda mjölpåse men knepet är att inte smälta smöret utan ha i det i rumstempererade tärningar efter att jästen lösts upp av mjölken, och även ha i ett ägg i degen. Jag skippar även kardemumman i degen och snålar verkligen inte på smör och vaniljsocker i fyllningen...
Internationella abortdagen
Hörni idag är det en viktig dag: Internationella abortdagen
Text lånad från rfsu.se:
"Den 28 september uppmärksammar vi den internationella dagen för kvinnors tillgång till säkra och legala aborter. Denna dag har sitt ursprung i Latinamerika där det sedan drygt 20 år tillbaka finns en rörelse som arbetar för att legalisera abort och minska stigma och diskriminering av kvinnor som har utfört en abort. Runtom i världen utsätts kvinnor dagligen för förtryck och diskriminering av sina reproduktiva rättigheter. Varje år dör cirka 50 000 kvinnor i sviterna av osäkra aborter. Miljontals andra lider av komplikationer i samband med ingreppen."
Jag tycker det är otroligt viktigt att uppmärksamma de privilegier vi har i Sverige för att inte ta dem för givet. Som texten ovan beskriver är det 50 000 kvinnor runtom i världen som dör varje år pga osäkra aborter. Här har vi kommit längre än så, tack och lov, och har rätt att kostnadsfritt gå till sjukhuset och göra abort på ett säkert sätt. Det är varje kvinnas rättighet att inte behöva känna skam och skuld över sin kropp och sexualitet och där ingår även att inte behöva känna skuld över att avbryta en graviditet. Inte heller ska vi behöva känna skuld över det där ligget som "orsakade" graviditeten. Shit happens för även "den bästa", liksom.
Tyvärr finns det även i Sverige förlegade, konservativa människor som menar att det är oansvarigt att göra abort, att det är mord, att tjejer bör vara "klokare än så" och veta hur säkert sex funkar osv osv. Allt för många lägger den här skammen just på tjejer precis som att det enbart är tjejers ansvar att undvika misstag.
Hur som helst är det fantastiskt att vi har möjligheten här i Sverige att bestämma över våra kroppar på det här sättet för det borde vara en självklarhet världen över. Men ännu har vi långt kvar innan skambeläggningen är borta och det är också mycket därför en dag som Abortdagen behövs - som ett led i att avdramatisera det hela.
Bilderna nedan är lånade från rfsu.se/abortdagen.
70-talet ringde och ville ha sina grytlappar tillbaka
Min loppispartner in crime, tillika pyssel- och handarbetspartner (och moster!) Frida, hittade i somras ett virkmönster på roliga grytlappar hos sin mamma och började sedan på våra kreativa myskvällar att producera. Galet härliga grytlappar blev det, och nu när jag är 75 mil ifrån denna härliga människa behövde jag få in lite Frida-feeling i köket. Så jag gjorde mina egna snurr-grytlappar som andas massor av härligt 70-tal!
Ett gratismönster finns hos Panduro om ni också vill göra supersnajsiga grytisar: HÄR. (Det är en pdf-fil med flera olika grytlappsmönster).
Så mycket utomhusfix som går att uppbringa i en lägenhet
För en som är van att bli utskickad varenda ledig stund på höstarna för att rafsa (räfsa) ihop löv i en trädgård som består av cirkus 5000 kvm gräsmatta (varav hälften är lövtäckt) kan det tyckas vara skönt att bo i lägenhet.
Men.
Jag vet att jag sa det förra hösten också och jag säger det igen - jag skulle så himla gärna kliva i ett par gummistövlar och ta på mig fulkläder för att räfsa löv. Det hör ju till, liksom! Särskilt efter sommaren som grisbonde där jag var utomhus 90% av min vakna tid känns det konstigt att inte kunna kliva utanför dörren och på en gång ha saker att ta tag i. Såklart känns det otroligt skönt att inte ha de måsten som t.ex. en trädgård för med sig, men jeeezez vad ska jag göra när höstsolen lyser?
Jag vill räfsa, plocka bort gamla torra blommor ur rabatterna, klippa ner växter och täcka dem med granris och mossa för att skydda dem mot den kommande snön, ställa undan trädgårdsmöbler, göra vackra höstarrangemang, kun....MEN vänta nu? En sak av dessa kan jag faktiskt göra. Fixa lite höstblommor på balkongen. Hepp!
... Sagt och gjort, mycket glad i höst-själen! <3 För sakens skull hade jag på mig gummistövlar, en varm stickad tröja och en rykande kopp kaffe med mig ut på balkongen. Osså katten förstås.
Återvinning när den är som bäst - pysseltips!
Igår vid nio på kvällen fick jag ett ryck sådär som jag kan få ibland. Ett pysselryck. Jag hade en glasslåda med massor av ljusstumpar som låg och skräpade. Stumpar efter helt vanliga stearinljus som suttit i vår kandelaber, men som nu var totalt oanvändbara göra-om-bara.
Så vad gjorde jag då? Jo, jag tog mina små ljusstumpar samt två stycken lite längre ljus som hade blivit avbrutna på mitten. De två långa ljusen bröt jag av på ytterligare ett par ställen och kunde då när ljuset kexats sönder få ut själva veken ur dem. Yeah!
Allt stearin lade jag i en rostfri, oömtålig skopa (hade dock föredragit en stor konservburk), som jag satte över vattenbad på spisen. Under tiden stearinet smälte plockade jag fram ett par kaffekoppar från 60-70-talet (som jag hittat i mormors källare) och förberedde dem på sitt nya liv. Mitt i koppens botten satte jag en klick lim med limpistolen, tryckte fast ena änden på en ljusveke, och tog sedan en penna och knöt fast andra änden i för att hålla veken lodrät.
När stearinet smält helt plockade jag upp de små vek-stumparna som frigjorts och nu låg och badade, och hällde ner stearinet i kopparna. Sedan var det bara att låta det stelna och VIPS hade jag två fantastiska koppljus istället för en låda med stumpar! Pris: NOLL kronor.
En dålig in the moment-bild
Se så fint det bidde!
Raggisar och huvudvärk
Jag har känt mig småsjuk i ett par dagar nu. Sjuk men inte sådär riktigt SJUK om ni förstår. Kallsvettig, tung i huvudet, huvudvärk, lite skakis, lite varm, lite svid i halsen. Det bästa vore nästan om det bara kunde bryta ut riktigt jädra ordentligt så det försvinner nån gång. Gah. #lesstjej
Hur som helst så tillverkas det raggisar för full rulle här, måste förbereda inför vargavintern, haha!
Tittar in genom ett nyckelhål på mitt gamla musikliv.
Sen vi kom upp till Piteå har jag faktiskt varit på två stycken körrepetitioner. Förra veckan ett med Piteå Vokalensemble och idag med Musikhögskolans Kammarkör.
Och SÅ KUL DET ÄR!
Ja, det är det verkligen. Det är mer än 9 månader sedan jag blev sjukskriven och sedan dess har jag bara sjungit på ett bröllop och ett dop, och övat inför dessa kanske en timme. Sammanlagt. Mer än så har jag inte sjungit (förutom i traktorn, med lurarna på högsta volym och allmänt buller runtomkring. Lät säkert jääääättebra). Jag har varit livrädd för att ta mig an musiken igen. Livrädd för att det ska vara ångestframkallande. Livrädd för att komma tillbaka till gamla, destruktiva(!) vanor.
Så var jag på ett rep förra veckan och det var så in i bomben roligt. Jag sjöng bra, läste bra (á vista = direkt från noten) och kände att "ja, nu är det dags att börja igen". Därför bestämde jag mig också för att fortsätta i Kammarkören nu medan jag ändå inte har något jobb och därmed har väääldigt mycket freetime.
När jag satt där på repet idag, framför en av sveriges främsta kördirigenter, i en av sveriges musikhögskolors körer, kände jag att: det räcker såhär. Jag måste inte göra mer än såhär. Jag behöver inte öva min operaröst två-tre timmar om dagen och fokusera 100% på var tungroten håller hus varje gång jag sjunger en aouåeiyäö. Jag måste inte satsa på att gå en musiker-/oganist-/musiklärarutbildning på KMH i Stockholm. Jag måste ingenting. Det RÄCKER för mig att sjunga i en kör och en vokalgrupp för att få mitt liksom.
Genom att sjunga i kör känns det som att jag kan stå utanför och kika in genom ett nyckelhål på mitt gamla musikliv. Kika in men stanna utanför och ändå vara nöjd. Jag har fortfarande nyckeln men har insett att det går jädrigt bra att stoppa ner den i fickan och nöja sig med det lilla hälsosamma.
Kreativiteten flödar: en ful-lampa blev en candy-lampa!
På loppis i somras hittade jag en fantastiskt bedrövlig lampa, ca 60 cm hög, med en fot i missfärgad och fläckig guldfärg. Skärmen var sydd i ett tjockt, gammelrosa sammetstyg och dessutom dekorerad med tofsband nertill. Den var skitig och allmänt äcklig, men jag ville åt modellen. Särskilt modellen på lampskärmen som var fantastisk.
Nu mellan jobbsökningarna behöver jag saker att aktivera mig med för att inte hamna i dö-läge och då tar jag verkligen tillfället i akt att hugga tag i projekt som den där lampan.
En burk silver-/kromfärg var det enda som behövdes. Plus överblivna gamla tygbitar jag redan hade hemma. Till det en symaskin, ett måttband, lite matematik, sax, linjal, papper & penna. Och en virkad snodd.
Resultatet:
En sån där Instagrambomb
1. Hösten innebär slakt och skörd. Här på väg till slakt med grisarna på släp
2. Fika på åkern!
3. Fika på åkern här med
1. Till sensommaren hör hallon till!
2. Å hemgjord leverpastej som tillverkades när Evelina var på besök!
3. Hon fick vara med om grisslakt också.
1. Mina händer var trötta efter bondesommaren. Trötta som i torra, spruckna, såriga med ingrodd smuts på toppen.
2. En goskatt som jag myste med en eftermiddag. Familjen Norlings lilla Curry <3
3. En go' kaka med hål i. Mums.
1. Vi invigde eldningssäsongen hemma i Stav. Så himla mysigt att komma ner på morgonen och brasan sprakar i köket!
2. Att dessutom käka en smörgås med egengjord leverpastej gör inte tillvaron sämre.
3. Sedan var det dags för förändring på toppen. "Vad ska hEnda?!"
1. Det råkade bli orangerött! Hurra!
2. "Tihi" dagen före min födelsedag.
3. Å en världsgod födelsedagstårta dagen då jag råkade fylla 20.
1. Vi kom tebax till Pitä där den nya, fantastiska 70-talslampan raskt åkte upp i taket.
2. En härlig middag intogs med farmor och farfar innan de styrde kosan neråt landet igen. Potatisen fick förgylla skålen jag hittade i mormors källare förra veckan som hon gärna ville bli av med.
3. Jag har nått oanade höjder i min tant-skala. I skrivande stund har jag just fäst trådarna på min allra första raggsocka. Den är SKITFIN!!
Back in PTO som en 18-årig pensionär
Så var vi tillbaka! Fredrik pluggar på och jag söker arbeten som en tok. Just nu är jag alltså arbetslös. Jag är liksom inte STUDERANDE längre eftersom jag bestämt mig för att inte fortsätta på Framnäs. Fattar ni hur sjukt det känns? För första gången på nästan 15 år är jag inte studerande, utan arbetssökande. Puh.
Förresten fyllde jag ju 20 år förra veckan! Mycket som känns sjukt nu för tiden alltså. I mitt huvud är jag fortfarande 18 år. Det är som att det tog sån tid att vänja sig vid att säga "jag är 18!" att när jag väl vande mig så skulle det vara så resten av livet. Konstigt det där med ålder egentligen, för till sättet känner jag mig mer som en pensionär än en 18-åring. Nåväl.
Mozart och jag får dagarna att gå genom att pyssla på här hemma samt söka jobb när Fredrik är borta. Plus att vi kämpar på med det där jädrans körkortet. Nu är i alla fall halkbanan bokad! Någon promenad och fika blir också av. Mozart har hittat nya kompisar att hänga med så nu är "morsan" inte så mycket värd längre. Hans kompisar "Igge" och "Pigge" är det som gäller nu:
