Det tar tid att smälta många intryck
Ikväll är det en vecka sedan vi kom hem från Kina och på ett sätt känns det inte ens som att jag varit där och på ett annat sätt känns det verkligen som att jag nyss kom hem.
Vad jag märkte redan förra måndagen var att kinaveckorna blev overkliga så fort jag kom hem. Jag kom inte ens ihåg den där karakteristiska kinalukten, att kissa på stå-toa blev otänkbart igen och att jag kvällen innan ätit hund fanns liksom inte på världskartan. Inte förrän nu när jag berättat om upplevelserna hundrasjuttioåtta gånger och visat de otaliga bilderna så känns det som att jag fattar att jag faktiskt var där.
Eller, det var nog igår på väg hem från Sälen som jag riktigt förstod det. För då blev jag panikkissnödig när vi nästan var hemma - mellan Gävle och Tierp på E4:an - så det var bara till att stanna och slå en liten drill vid Dragon Gate* (bra att (övnings)köra, då får man bestämma vart bilen ska gå). Direkt när jag klev in genom valvet som var kantat med de sedvanliga superkinesiska lejonen och kom in i butiken jag var tvungen att gå igenom, så slog Kinadoften emot mig. Väldigt märklig upplevelse. Det luktade EXAKT som i Kina och dessutom var ju alla grejer där inne kinesiska. Sjalar, vattenhjul, kinesiska växter, souvenirer, röda rislampor... You name it.
Då kom det tillbaka till mig och jag insåg på grund av känslan som spred sig i kroppen att oavsett om jag vill eller inte så kommer Kina resten av mitt liv att ha en speciell plats i hjärtat och kroppen. Men jag har för övrigt fortfarande inte bestämt mig huruvida jag gillar Kina eller inte. Återkommer.
Trumtornet i Tianjin. Precis såhär kinesiska ser dessutom byggnaderna på Dragon Gate-området ut också.
* Dragon Gate är ett Kina-place vid E4:an utanför Älvkarleby, mitt emellan Tierp och Gävle, med restaurang, butik osv. Ett litet mini-kina med kinesiska byggnader, ett torg och typiska kinaprylar.
Vad jag märkte redan förra måndagen var att kinaveckorna blev overkliga så fort jag kom hem. Jag kom inte ens ihåg den där karakteristiska kinalukten, att kissa på stå-toa blev otänkbart igen och att jag kvällen innan ätit hund fanns liksom inte på världskartan. Inte förrän nu när jag berättat om upplevelserna hundrasjuttioåtta gånger och visat de otaliga bilderna så känns det som att jag fattar att jag faktiskt var där.
Eller, det var nog igår på väg hem från Sälen som jag riktigt förstod det. För då blev jag panikkissnödig när vi nästan var hemma - mellan Gävle och Tierp på E4:an - så det var bara till att stanna och slå en liten drill vid Dragon Gate* (bra att (övnings)köra, då får man bestämma vart bilen ska gå). Direkt när jag klev in genom valvet som var kantat med de sedvanliga superkinesiska lejonen och kom in i butiken jag var tvungen att gå igenom, så slog Kinadoften emot mig. Väldigt märklig upplevelse. Det luktade EXAKT som i Kina och dessutom var ju alla grejer där inne kinesiska. Sjalar, vattenhjul, kinesiska växter, souvenirer, röda rislampor... You name it.
Då kom det tillbaka till mig och jag insåg på grund av känslan som spred sig i kroppen att oavsett om jag vill eller inte så kommer Kina resten av mitt liv att ha en speciell plats i hjärtat och kroppen. Men jag har för övrigt fortfarande inte bestämt mig huruvida jag gillar Kina eller inte. Återkommer.
Trumtornet i Tianjin. Precis såhär kinesiska ser dessutom byggnaderna på Dragon Gate-området ut också.
* Dragon Gate är ett Kina-place vid E4:an utanför Älvkarleby, mitt emellan Tierp och Gävle, med restaurang, butik osv. Ett litet mini-kina med kinesiska byggnader, ett torg och typiska kinaprylar.
Kommentarer
Trackback
