En gris på magen gör gott för dagen

Det blåser i princip storm ute idag och dessutom regnar det. Jag är lite småtrött efter en riktigt härlig gårdagskväll med vänner och vin i Söderfors och hänger i soffan med en kaffekopp i handen framför brasan som sprakar. Rena rama höst-feelingen.
 
Igår var det då rakt ingen höstkänsla i grishagen i alla fall. Solen sken och jag lade mig raklång på rygg mitt i hagen och lät de små knorrisarna bekanta sig. De nafsade i stövlarna, nosade mig i ansiktet med sina jordiga trynen, klampade runt på mig och runt mig och ställde sig mitt på magen på mig. Det är så fint att komma nära djur och lära känna dem på det där okomplicerade viset där ord är totalt betydelselösa.


Växtligheter

Fredagen för en och en halv vecka sedan hämtade jag lillkusin (som inte är så liten längre) i skolan och hon hängde hos mig hela eftermiddagen. Vi planterade ut purjolök, satte vitlök och grejade i växthuset. Det växer så det knakar där ute nu, även om det har pausat lite de senaste två dagarna när det inte varit mer än 8 grader och blåst snålblåst ute.
 
Mina kryddor tar sig finfint och mormors blommor och tomatplantor blir bara mer och mer ståtliga! Snart går det alldeles utmärkt att toppa basilikan för att förgylla tomatsalsan, eller rosta potatis med mängder av timjan. Mums!

För övrigt är det helt sjukt hur mycket det vuxit sedan jag tog bilderna för 1,5 vecka sedan! Fantastiskt!

6 små grisar

Idag har jag varit och hämtat sex stycken små 25-kilosgrisar som ska få ha det bra i sommar. Fantastiska små lyckopiller är vad de är även om en av dem drev oss till vansinne genom att rymma till skogs. Två brännässelbrända knän och en målvaktsräddning senare kom dock den lille knorrisen till rätta, tack och lov.
 
Lilla lillebror tjuter av lycka när han får vara med grisarna - det är fantastiskt att se vilket utbyte barn har av att få träffa och vara nära djur och jag tänker på vilket stort värde det har haft för mig själv. Ovärderligt!
 

Toppenhelg med sushi och farmor Anka-paj

Vilken fin långhelg det har varit. I fredags eftermiddag tog jag alltså bussen ner till Robertsfors där jag möttes av fredagsmys. Först rännde vi ut i kalvstallet för att göra småkalvarna mätta och sedan fortsatte vi in för att göra oss själva mätta och glada.
 
Helgen fortsatte sedan med fyrmänningsmys hela lördagen (måste hitta på ett nytt ord för fyrmänning, det låter ju helt vansinnigt avlägset), och på söndagen fyllde Evve år! Ewa och jag fixade och donade hela dagen med diverse förberedelser under tiden själva födelsedagsbarnet var på jobbet. Vi rullade sushi, jag vispade chokladmousse och när födelsedagsbarnet kom hem blev det en alldeles förträffligt trevlig familjemiddag med hela storfamiljen.
 
Det blir lätt ett genomgående mat-tema på Herrgårdsfäboda när jag är där. Vi experimenterar och fixar och jag suger i mig kunskap så mycket jag någonsin kan. Således blev det ett pajexperiment igår till eftermiddagskaffet. Vi ville göra en riktig farmor Anka-paj sådär med flätat lock ni vet, amerikanskt så det förslår, och vi hittade ett recept som faktiskt blev himla bra. Kvällen spenderade vi i grillstugan runt elden, inlindade i renskinn och påklädda som små hattifnattar. Utanför var det -12, stjärnklart och fullmåne. Där inne satt vi och värmde föttren vid brasan, åt den godaste grillade osten jag någonsin ätit (Ewas hemgjorda, MUMS), slickade i oss curry-aioli och tjattrade om allt möjligt. Mitt i alltihop var såklart labben Bruno som är som en charmig, busig tonåring som är totalt oförarglig <3
 
Så bra jag har det som har en extrafamilj att åka till och bara må sådär himla bra!

Ja ni ser ju: som en hattifnatt mitt i ett hjärtligt gapskratt, min signaturpose, där axlarna hoppar och den charmerande dubbelhakan uppenbarar sig.
 

Finular på trädgårds- och växthusgrejer såhär i lördagsdvalan

Jag sitter i min lilla pysselhörna (a.k.a. bombnedslaget men pga städning igår ser det numer rätt mysigt ut) och fnular på lite allt möjligt. Vi är helt sjukt slöa här hemma idag och dricker lite för mycket kaffe, kollar serier, gosar med katten och är inte särskilt produktiva. Himla mysigt en lördag när det toksnöat mer eller mindre hela dagen.
 
Mitt i snön är jag så himla peppad på att flytta till hus så jag knappt vet var jag ska ta vägen och i princip varje kväll den här veckan har jag legat med telefonen i sängen och nyttjat Pinterests trädgårdskategori tills jag somnat. Åh så mycket fint folk gör i sina trädgårdar alltså! Jag är inte sådär himla intresserad av att odla blommor egentligen. Eller, ett par rabatter är trevligt med lite fina astrar och luktärter. Färglatt och härligt. Älskar att ha blommor på bordet och i fönstren osv, men i själva odlandet är det är ju grönsakerna och kryddorna jag vill åt. Oj oj oj.
 
Drömmen är att någon gång i framtiden vara självförsörjande på grönsaker och örtkryddor åtminstone halva året och nu när vi provar på det här med hus och får möjlighet till odling tänker jag att det är perfekt att testa lite. Vi har möjlighet att gräva ett rejält trädgårdsland och har även tillgång till växthus. Så jag tänker mig att jag ska försöka mig på att odla sånt som vi äter ofta och mycket. Örter, lite rotfrukter, tomater, gurka, sallad, squash, lök och kanske någon kålsort. Hur funkar det att odla kål? Är det relativt enkelt? Berätta! Jag är nybörjare och behöver lite hjälp. Vi äter mycket vitkål och en del broccoli, är sånt svårt att odla i norduppland?
 
Mvh Peppad Bonnböna som dock inte tänker odla bondbönor, namnet till trots.

Snart har jag inte bara en pysselhörna utan ett pysselrum!!

Medan alla andra kollar på fotboll...

...så har jag precis pratat nån timme med bästis, ska ta mig en liten sipp glögg, lyssna på årets Spotifylista (som för övrigt kommer fyllas på) och pilla lite i julklappslistan. Idag kan jag bocka av ett par saker, dels som färdigställts i julklappsverkstaden och dels några som än så länge är i idéstadiet och kommer att inhandlas.
 
För övrigt lagade jag fläskkotletter igår som kom från storgrisen jag hade i somras. Helt vansinniga kotletter fick jag ut av den grisen alltså. Två får precis plats i pannan - som faktiskt är rätt rymlig. Galet. Men är man uppfödd på kärlek, mjölk och bullar så blir man å andra sidan ganska awesome. Hehe. Allvarligt talat så känns det faktiskt helt fantastiskt att vi till stor del har kunnat äta oss mätta på egenuppfött fläsk hela hösten, och många veckor till framöver.
 
Saftigt, gott och rejält. På slutet av stekningen (som skedde i smör, allkrydda, salt & peppar) rörde jag ner lite soya och grädde som fick puttra med under tiden som jag mixade ihop blomkålsmos.
 

Hej vintern (igen)

Jag har återkommit från Robertsfors till min lilla familj och sitter och tittar ut på snön som tydligen tyckte det passade bra att komma i natt. Mozart och jag tog oss en skön sovmorgon och funderar nu på vad dagens projekt ska bli.
 
Igår alltså for jag upp 2,5 timme med buss efter att ha tillbringat helgen hos Holmbergs. Det har varit en riktig toppenhelg måste jag säga trots att den inleddes med begravning - som var väldigt fin. Världens mys! Det är något speciellt med den där går'n och familjen. Jag blir som en geleklump av avslappning och mår så himla gott av att vara där. Vi har pratat i massor, jag har varit i kalvstallet och fått gosa med en hel massa nappflaskebebisar, arbetat med kroppen och däremellan har vi ätit gott, suttit i grillstugan, stickat och bara myst. Dessutom avslutades helgen med ett tokfint dubbeldop i söndags.
 
Jag känner mig alltid väldigt rik när jag varit nere i Robban. Vilken släkt! Och trots att jag egentligen är släkt på så pass långt håll så har det kommit att bli så nära, hur blev det så då? Jo det började med ett nött VHS-band när jag och Abbe var små men den historien kan vi ta lite senare!
 
 

Så mycket utomhusfix som går att uppbringa i en lägenhet

För en som är van att bli utskickad varenda ledig stund på höstarna för att rafsa (räfsa) ihop löv i en trädgård som består av cirkus 5000 kvm gräsmatta (varav hälften är lövtäckt) kan det tyckas vara skönt att bo i lägenhet.
 
Men.
 
Jag vet att jag sa det förra hösten också och jag säger det igen - jag skulle så himla gärna kliva i ett par gummistövlar och ta på mig fulkläder för att räfsa löv. Det hör ju till, liksom! Särskilt efter sommaren som grisbonde där jag var utomhus 90% av min vakna tid känns det konstigt att inte kunna kliva utanför dörren och på en gång ha saker att ta tag i. Såklart känns det otroligt skönt att inte ha de måsten som t.ex. en trädgård för med sig, men jeeezez vad ska jag göra när höstsolen lyser?
 
Jag vill räfsa, plocka bort gamla torra blommor ur rabatterna, klippa ner växter och täcka dem med granris och mossa för att skydda dem mot den kommande snön, ställa undan trädgårdsmöbler, göra vackra höstarrangemang, kun....MEN vänta nu? En sak av dessa kan jag faktiskt göra. Fixa lite höstblommor på balkongen. Hepp!
 
 
... Sagt och gjort, mycket glad i höst-själen! <3 För sakens skull hade jag på mig gummistövlar, en varm stickad tröja och en rykande kopp kaffe med mig ut på balkongen. Osså katten förstås.

En solig kväll hos gosegrisarna/vinterfläsket

Jag hade gäster hos grisarna idag! Familjen Tibring följde med och fick sig en dos av grisdoft och gyttja. Barnen fick lära sig att skilja på tjej- och killgrisar, var fläskfilén sitter och komma in och klappa den sträva borsten och de lena trynena. De döpte även två grisar efter sig själva, så nu har en av grisarna ett stort "F" på ryggen och en annan har ett rejält "A". Mysig kväll!
 
 

Några grisigt underbara bilder av Evelina

För ett par veckor sedan följde morbror med familj med till grisarna. Evve är superhändig med kameran och sköt av några skott där ute i grishagen. Och se bara så fint det blev!
 
Evves blogg hittar ni här: http://eveliiina.blogg.se
 
 

Den blomstertid nu kommer

Efter en tidig (nåja) morgon med frukost hos farmor & farfar, och grisrutiner så kickar jag igång den här dagen med skolavslutning i Hille. Kusin slutar sexan och tycker det är oerhört pinsamt att ha storkusin här, hoho.

Grisarna var sådär gosiga och härliga i morse när de klev ur sin sovhydda. Varma och gosiga ville de bli kliade bakom öronen innan det var dags för mat. Det ultimata sättet att starta en dag på är faktiskt just att sätta sig därute och klia några grisar, lyssna på fågelkvitter och ha det fint. Då försvinner liksom allt annat.

Nu ska jag sjunga den blomstertid så det står härliga till. Saknar det där härliga pirret som infann sig varje år kring skolavslutningen. Massor av förväntningar inför sommaren som kändes sådär oändligt lång.


Pusselipuss!


Pigsen piggare än piggast!

Det var lite halabaloo på Annas 40-årsdag vet ni att jag skrev, men det var ju såklart inte så allvarligt som jag fick det att låta. Inte alls allvarligt faktiskt. Jag var helt enkelt lite orolig för mina små djur betedde sig inte riktigt som vanligt. Grisar som varit innegrisar och blir utflyttade i det gröna kan få brist på vitamin E och ett spårämne som heter Selen. Det får dem helt enkelt för att som innegrisar äter de endast fullfoder och får i sig alla viktiga ämnen. När de går ute blir det lite annat, för då käkar de det som finns i marken och får komplettering i form av kornkross och vitaminkoncentrat. Eftersom marken här är just E- och selenfattig så är det lätt hänt att de får brist. Jag menar, när de kommer ut i det gröna är det rena rama happeningen att käka rötter osv och då är det där nyttiga fodret inte lika intressant.

Grisarna fick alltså antydan till att ha brist på de här ämnena i helgen och då gäller det att få i dem vitamintillskott så fort som möjligt innan de blir svaga. Det som händer är att bakbenen och ryggen blir svaga. Det är såklart alltid oroligt när ens djur inte beter sig som vanligt men tursamt nog handlade det inte om sjukdom utan om något så simpelt som vitaminbrist.
 
Men nu jädrans är det fullt ös i hagen alltså! Herregud vilka piggisar jag har. Det är så härligt med djur. Det är verkligen bästa medicinen att få arbeta fysiskt och ha ett gäng knorrisar att pyssla om.
 

Bara en massa festligheter hela helgen

Ja alltså vilken helg. Massor av aktiviteter. Mysiga sådana!
 
Jag har fyndat massa fantastiska saker på loppis i Norrskedika. Igår gick jag hem med finfina saker efter 1,5 timmes rundvandring kring bakluckorna i snålblåsten. Plånboken blev inte ens 300 kronor fattigare trots att jag hade en full resväska plus en kasse med mig hem (med enbart nödvändiga saker. Inget hafs-krafs). Det kallar jag kap. Imorrn kan ni till och med få se vad jag införskaffade för prylar om ni är snälla! DOCK köpte jag inte det största kapet vilket även resulterade i att jag nästan grinade när vi skulle åka hem. På en annan loppis-/vintageaffär hittade jag nämligen min brudklänning. Ja gud alltså vad jag vill gifta mig i den klänningen. 500 spänn. Och jag köpte den inte. *dunkar huvudet hårt i väggen 1000 gånger*
 

När jag hade släppt klänningen för en sekund så blev det byfest i Snatra. Byfest/Jaktlagsfest är ett skitbra påfund. Snacka om avslappnat och roligt bondeparty. Långbord på logen (i en lada, för er som inte förstår bonnska), grillat vildsvin skjutet alldeles runt hörnet osv osv. Självklart var det lövat och pyntat med julgransbelysningar som var upphängda i potatislådorna som var staplade runtom. Vi träffades kl 16 då grillen tändes. Halv tolv stängde vi igen kalaset. Då var vi 10 som var kvar sist alldeles nöjda.
 
Idag har festligheterna bara fortsatt. 3 anledningar att fira:
 
- Mors dag, och eftersom min mamma är en helt fantastisk människa är hon värd det bästa i världen. Men det kan jag förstås inte ge henne förrän jag är rik och berömd. Tyvärr. Men hon får min kärlek <3
 
- Faster fyllde 40 år! Festligheter dagen lång! Det hela kryddades även med en stor dos action. Mer om det imorgon.
 
- SIST MEN INTE MINST: Fredrik och jag har vår tvåårsdag idag. Hela två år har vi hängt ihop och ännu är jag sådär alldeles kärleksfnissig och pirrig när jag är med honom. Det är så konstigt med oss för vi är som ett gammalt gift pensionärspar som firat guldbröllop, men samtidigt härligt nykära. Min härliga prins! Fredrik är den jag en dag kommer fira guldbröllop med, det vet jag. <3
 
Nu ska jag sova som en sten innan jag far iväg till mina knorrdjur som fått selensprutor idag. Marken i norduppland är selenfattig och då blir grisarna svaga i bakbenen. Inte kul, men nu är det åtgärdat!
 
Dagens lärdom: En ska vara tung, bastant och ha korta ben, då är det lätt att springa ifrån stöddiga typer. Med andra ord ska en vara som en gris alltså. (Eller som mig.)

Min "härligt" svullna arm efter att ha badat bland brännässlorna i grishagen idag. 

.. och den dära himla klänningen jag vill ha. Pust.
 
 

Förkyld och hängig med drömmar om sommar

I morse vaknade jag och var helt totalt däckad. Dyngförkyld. Hes och snorig och varm. Cyklade iväg till grisarna och gjorde morgonrutinen med tunga ben och bultande huvud. Grisarna gjorde mig glad som vanligt men redan på förmiddagen var jag sjukt ledsen över att jag insåg att min kväll med Fredrik skulle gå åt skogen. Han är i Uppsala ikväll och jag skulle dit och träffa honom eftersom han åker till Nederländerna imorrn bitti. Men det känns inte helt snällt att åka och smitta ner honom som ska sjunga i en vecka på turné. Blä. Jag som längtat (längtar) så.
 
Det är nåt alldeles otroligt hur ynklig en kan bli av en vanlig förkylning. Jag har legat i soffan exakt HELA dagen och Abbe fick ta kvällsfixet med grisarna, men det ska banne mig inte bli långdraget det här. Det väntar både jaktfest och födelsedagsfirande i helgen och då måste jag vara frisk!
 
Nä nu vill jag att det ska bli sommar på riktigt och att alla andra ska bli lediga. Jag ser fram emot en riktig bullerby-sommar med kärlek, grisar, släkt, vänner, hårda sommarfötter, valkiga händer, brunbränd näsa, sommarkalas och annat mys. Och en stark kropp.
 
Några bilder från gårdagens grispyssel
 
 

Nedkomsten

Hela förmiddagen kändes det som om jag skulle förlösa nånting på eftermiddagen. Föda barn eller så.
 
Sen hämtade vi dem.
 
Och nu är de anlända, och det känns så fantastiskt underbart. Jag har legat i hagen lääänge och bara tittat på de små liven. Tittat, skrattat och lett åt tokigheterna de har för sig. Tagit några kort och låtit dem bekanta sig med mig.
 
Om jag är förälskad? JA!
 
 

Storfamiljen finns liksom där i alla lägen och då blir en aldrig ensam

Usch idag har jag haft tendenser till ett litet bakslag. Det är inte kul när jag faktiskt mått himla bra den senaste veckan. Men så kom det. En natt när jag låg och skruvade mig som rena rama korkskruven på pricken HELA natten och drömde den ena sjuka drömmen efter den andra. Drömmarna gav obehagskänslor som satt i hela dagen. Uäh. Och när sömnen blir otillräcklig känner jag det direkt - det blir minsann inte bra. Andningssvårigheter, obehag, trötthet, osv osv. Dessutom får jag enormt kort stubin.
 
Nåt som jag är så otroligt tacksam och stolt över är att jag har en så stor släkt. Den är inte bara stor utan den är fantastisk och jag känner mig som en spindel mitt i ett nät av otroliga släktingar. Hela släkten känns som en stor, nära familj åt alla håll och kanter och äter jag lunch hos några, kan jag senare hänga med några andra, för att senare fika i det tredje hushållet. Dagar som idag är det fantastiskt att ha alla dessa människor att vara med och luta sig emot.
 
Vid högtider, födelsedagar, föreställningar (och alla andra gånger det finns chans att fira) samlar vi ihop oss och umgås. Umgås högt och ljudligt och trivsamt. Det är högt till tak, massor av skratt och vi alla tycker verkligen om varandra så djupt in i hjärtat. Det känns. Å andra sidan krävs det inte så mycket heller för att vi ska samla ihop oss. Det blir spontana fikastunder, "tjenahejsan vi kommer över om en kvart", barnvaktande åt varandra, middagar, hjälp med allt möjligt.. Jag har alltid varit mycket hos alla släktingar och hos mormor och farmor hittar jag lika bra i skåpen som de själva, haha.
 
Det bästa min mamma och pappa gjort i mitt liv var att inte skicka in mig på dagis. Istället var jag hos famor & farfar, och mormor & morfar när mammsen och pappsen var på sina jobb. Allt jag lärde mig hos dem på deras gårdar har inget dagis eller förskola i världen kunnat ge mig (utan att säga något ont om dagis/förskolor). Och det sociala fick jag ändå. Öppna förskolan, kyrkans barntimmar, ja allt sånt där. Tack mamma och pappa!

När jag är hemma i Uppland känner jag mig aldrig ensam. Visserligen känner jag mig aldrig ensam tack vare att jag har min fina Fredrik, men när jag är långt ifrån den härliga storfamiljen är det nåt som fattas i kroppen. TACK OCH LOV har både jag och Fredrik våra närmsta i Uppland inte allt för långt ifrån varandra, så jag gissar att valet av landsdel när vi ska stadga oss ordentligt i framtiden inte blir så svårt att göra eftersom vi båda är rejält familjekära (och dessutom familjekära i varandras familjer).
 
Mamma och pappa och en pluttis-Matildis.
 

En skogsdröm

Jag önskar att ni alla fick känna det jag upplever nu.

En kopp kaffe på en mossig sten.

Fågelkvitter

Vind i håret och vind som viner i trädtopparna.

Pyttiga granplantor som luktar vår.

Totalt lugn.


Kusinmysdag som avslutas med rumphugget plöjningsförsök

Fredag ja, jag har ju egentligen fredag hela veckan nu för tiden. Det är helt sjukt hur dagvill en kan bli av att vara sjukskriven alltså. Ingen koll alls. Rätt vad det är så är hela ens omgivning ledig och då kommer en på att "jaha, hehe visst ja, helg nu ja!"
 
"Lillkusin" Ellen har varit här idag när föräldrarna och storesyrran jobbade och gud så vi har donat. Pysslat en massa, lagat lunch, spelat uteplockepinn, fixat trädgårdslandet, bakat sockerkaka...osv. Hur mysigt som helst!
 
Nu kom jag precis hem från farmen där jag varit med pappa för att plöja åt farfar, men vi kom inte så långt. Det blev lite rumphugget alltihop när det visade sig att plogen inte alls fungerade som vi tyckte att den borde. Så nu är det service som gäller och sen kan jag brumma vidare i veckan (när jag nu fått allt grisfix i ordning då).
 
För övrigt mår jag himla bra av att vara hemma i Uppland och bonna mig. Det är SÅ skönt att få gå i arbetsbyxor, t-shirt och fula skor med håret i en slarvtofs och bara fixa. Just nu är jag verkligen så väldigt mycket JAG som jag kan bli tror jag. Ja. Så är det. Jag tar traktorn och åker iväg och fikar, ordnar för grisarnas ankomst, vårbrukar åt farfar, grejar lite i trädgården hos mamma, pysslar lite, syr lite.
 
Jag kan lätt säga att om det inte vore så jädrans svårt att leva på bondeyrket skulle jag inte tveka att välja det som yrke. Det skulle ju vara helt guldigt.


Begravning och en stor och brokig, härlig släkt

Det var en himla vacker begravning i torsdags. Jobbig nåt så alldeles, men ändå så fin, hjärtlig och värdig. Hela stora släkten var där och det var som om Birgithas värme värmde oss alla som var där och tog farväl av henne. Alla, både närmast sörjande och vi släktingar "lite längre bort", känner det ofattbart att hon är borta. Hon har verkligen gjort avtryck i hjärtat på oss alla och ingen kommer att glömma hennes klingande skratt. Det var en på minnesstunden efteråt som sa ungefär såhär: är det något vi ska ta med oss som lärdom efter Birgitha och bära med oss är att en aldrig ska ge upp. Och det är så sant som det är sagt.
 
Trots att det var av sämsta tänkbara anledning vi alla sågs så var det ändå så fint att träffa hela släkten. Dels att få vara ett par dagar i trygga Robertsfors och bara få ro i kroppen och dels att träffa folk en inte har sett på 5-6 år. Det bästa av allt är att hela stora släkten är som en enda brokig skara av fantastiska människor där det är lätt att känna att en passar in och trivs. Jag är så tacksam över att vara del av en så härlig släkt däruppe i norr!
 
Nu är farfar och jag snart hemma i Uppland, vi har väl en 15 mil kvar men det känns liksom som en piss i mississippi med tanke på att vi redan avverkat kring 50 mil idag. På vägen har vi stannat och träffat ännu lite mer härlig släkt och dessutom hämtat upp världens charmigaste veterantraktor som vi haft på släp sen Ö-vik.
 
I helgen och veckan är det bara att börja stängsla för grisarna och dessutom ska farfars vårbruk påbörjas. Skit under naglarna, valkar i händerna, olja och jord på kläderna och kanske ett par stickor i fingrarna väntar. Och det bästa av allt: diesellukten som sätter sig i håret efter en dag på traktorn.

Nedan är det bara bilder på må-bra-stunder från Norrland, perfekta för att samla den energi jag behöver få. Grillstugemys på Herrgårdsfäboda, och min nya förälskelse: labradoren Bruno. Dessutom lite kalvmys från igår morse.

Tidigare inlägg