Paket till dörren och packning för helgen

Det är rena rama julafton här hemma idag. Fredrik råkade nämligen få sitt paket från Apple ett par dagar tidigare än väntat. Ett pling på dörren, förvånade blickar, ett brunt paket och lyckan var total när poletten föll ner. Sprillans nylanserad MacBook - och plötsligt känns min endast två år gamla MacBook som en pensionär i jämförelse med Fredriks kliniskt rena, fabriksdoftande, alldeles snordyra leksak. Tur att jag åker bort i helgen så de får lite alone-time, haha!
 
Ikväll efter körrepet styr jag kosan ner mot Robertsfors för diverse släktsammankomster i både sorgens och glädjens tecken. Imorgon eftermiddag begravs Anny, syster till min gammelfarmor, som var en fantastiskt söt och härlig liten tant och som kom att kännas lite som en gammelfarmor jag kunde få ha till låns under alla år när jag varit i Robertsfors. Hon påminde otroligt om sin syster, min gammelfarmor som gick bort för många år sedan. Farfar och Berra kommer upp och ansluter till begravningen så mitt i det tråkiga känns det ändå jätteskönt att få tillfälle att se min farfar-skrutt några timmar.
 
På söndag är det dop för sommarens nytillskott i släkten - Emil & Ellen! Det är så dundermysigt med dop och jag har egenhändigt tillverkat alldeles supersöta små presenter att lämna över.
 
I övrigt räknar jag med en del kalvmys och kraftig ladugårdsdoft i håret, toppat med iskall opastöriserad mjölk direkt från mjölktanken plus en massa tid med släkten.
 
Fredrik får stanna hemma och sköta Kammarkörs-förpliktelserna under helgen då det vankas Allhelgonakonsert i Luleå på söndag, men jag tror inte han är ledsen med tanke på den nya älsklingen han har sällskap av:
 

En bonnbönas kvällsdrömmar: finkaffe, gelato, färska frukter och solvarma gränder

Det är något med Italien som jag är så himla kär i. Vet inte om det mest är för att det är otroligt vackert, maten, allt kulturellt som gör att en får krupp (på ett bra sätt), att alla italienare älskar mig och vill gifta sig med mig (true shit), eller om det är desserterna.
 
Nu har det börjat bli mörkt som attan häruppe i norr. Klockan tre på eftermiddagen idag hade det börjat skymma och inte långt därefter blev det svart så ända in i natta'. Jag riktigt längtar efter snön så det blir lite liv och ljus.
 
Medan jag sitter här och väntar på snön äter jag pasta, tittar på ett avsnitt av "Niklas mat", som i särklass är det bästa matprogrammet just nu, och kollar Pinterest under kategorin "Italy". Shit pommes vad jag vill åka till Italien. NU. Det är runt 20 grader och därmed alldeles perfekt Medelhavs-höst i Rom nu. Njutbart är ordet. Tillåt mig dagkvällsdrömma lite.
 
Om jag vore i Italien (var som helst i Italien faktiskt, är inte alldeles för kinkig på det viset) i morgon skulle jag:

..börja dagen med en världsgod finkaffe på ett litet café, i gott sällskap av ett italienskt surdegsbröd med en snaskig ost och goda charkisar.

...vandra runt i fantastiska solvarma kvarter, snickesnacka med termperamentsfulla italienare, insupa kultur och titta på vackra hus. Vore jag i Rom skulle jag ta med mig en gelato eller tiramisú på vägen och sätta mig i spanska trappan och titta på folk i eftermiddagssolen.


...i en liten kvartersbutik skulle jag köpa med mig färska frukter, kryddor och dyr, kallpressad olivolja och vid middagstid kila förbi en trattoria för en enormt god men enkel måltid tillagad på fina råvaror och en pasta kavlad av en gammal mormor i huckle som inte gjort annat än lagat pasta i 70 år.

 
...och oj vad jag skulle njuta.
 
Samtliga bilder är lånade från Pinterest

Ägnar mig åt att valka vantar

Åh vad jag pysslar med härliga saker idag! Jag har färdigställt två par ullvantar - ett par beställda och ett par till mig själv. De är i Lovikka-stuk och stickade i ett ospunnet ullgarn. Ett perfekt tovningsgarn. När garnet är ospunnet är det "fluffigt" och jag tyckte de färdiga vantarna blev rätt glesa. Det kändes som att det skulle blåsa rakt igenom dem så jag började kolla efter tips på hur man kan tova stickade vantar för att få dem lite mer kompakta och varma.
 
Efter googling och facebookande hade jag en instruktion från Tant Kofta och en tvättbräda lånad av grannen. Så.
 
Detta var alltså igårkväll och självklart kunde jag inte hålla mig ifrån att valka de första vantarna trots att klockan var halv elva. Det blev SÅ bra.
 
Idag fortsätter jag med de andra vantarna och just nu ligger de på tork. Jag kommer då inte behöva frysa om händerna i vinter!
 
Såhär gick det till:

Först blötte jag upp vantarna i fingervarmt vatten och fördelade såpa jämnt över hela vanten.

Sedan gnuggade jag in såpan i vanten så det började löddra, och rullade ihop vanten för att sedan börja knåda och gno mot tvättbrädan.
 
 
Jag gnodde på längden och bredden och lite extra på några småpunkter där det behövdes krympas tills formen var bra. Då och då skvätte jag på varmt vatten på vanten, när jag tyckte den började svalna (tovningen "avstannar" liksom om temperaturen sjunker för mycket).
 
Därefter sköljde jag ordentligt i varmt vatten och rullade in vanten hårt i en frottéhandduk för att pressa ur vattnet. Sist men inte minst formade jag vanten genom att dra i den på längden och bredden och göra den jämn och fin. Sedan var det dags för samma procedur med nästa vante och nu ligger de båda och torkar på ett väldigt välskrubbat ugnsgaller.
 

Den ultimata hjälpredan (?)

Det har rådit extremt kaos i garderoberna här hemma egentligen ända sedan vi kom upp för hösten. Det var lite som att vi bara slängde in allt vi någonsin hade med oss i våra resväskor och stängde igen fort som attan. Sedan har det bara fortsatt. Och sånt får det att krypa under skinnet på mig. Jag hatar den där oordningen samtidigt som jag är så förbannat slö så det krävs liksom ett klimax innan jag tar rätt på det. Man skulle kunna säga att jag nådde detta klimax idag när jag skulle lägga in ren, nystruken tvätt och garderoben typ kapsejsade. Samtidigt tittade jag på hälften av kläderna och tänkte: "öh, när använde jag den här trasan sist?". Jag är helt värdelös på att rensa ur kläder och tänker alltid att det "kan vara bra att ha när jag målar" och sånt trams. Vad jag inte tänker på är att jag aldrig någonsin kommer behöva 20 målar-outfits som består av urtvättade (för små) kläder från 2006.
 
Nu är alltså rensningen gjord och Mozart håller just nu på att bestämma vilket i renshögen som ska till vilken nästa hög: släng eller sälj. Dock hade han kunnat göra sitt jobb bättre än att gosa sig igenom det.
 
 

Snabbaste äppelkakan

Jag har hittat ett bra substitut till äppelsmulpajen. Äntligen!
 
Igår hade jag lunchmöte här hemma med styrelsen för Piteå Vokalensemble där jag är sekreterare. Jag bjöd på sopplunch och vi pratade och "mötade" hela halva eftermiddagen. Som sötsak till kaffet skulle jag bara slänga ihop något lite snabbt på morgonen och googlade typ "snabb äppelkaka". Man kan väl säga att jag fann, bakade, smakade och kom till kakhimlen.
 
125 gram smör/margarin smälts i en kastrull. 1 ägg, 1,5 dl socker och 1,75 dl mjöl rörs ner i smöret och smeten hälls sedan över i en smörad och bröad bakform. 2 äpplen skalas och skivas och sticks ner i smeten. Kanel och pärlsocker strös över kakan och sedan får den gräddas 20 minuter i 200°. Serveras med fördel tillsammans med hemmagjord vaniljvisp. Alltså: 50/50 av vaniljsås och vispad grädde som rörs ihop. Guuuudomligt.
 
SYND för mig att det blev en bit kvar som jag kunde ta till mitt kvällste såhär på en sketen lördag!
 

Jag och mitt turbanpannband

Som jag skrev i förrgår så har jag snabbstickat mig ett varmt och gosigt pannband i Järbo garns "Raggi" som är ett tjockt raggsocksgarn med 70% ull och 30% polyamid. Eftersom det inte bara är ull så blir det inte så stickigt för en stick-känslig mes som jag. Det är världens enklaste mönster som faktiskt vilken stick-nybörjare som helst klarar av då det bara består av en lång stickad korv av räta och aviga maskor. Korven viras sedan ihop så den blir som i två varv och så sys skarven ihop på baksidan.

Beskrivningen kommer också från Järbo garn och går till ungefär såhär:

Lägg med stickor 5,5 eller 6 upp 16 maskor.

Sticka varv 1: 6 rm, 4 am, 6 rm
Varv 2: 6 am, 4 rm, 6 am

Upprepa 1-2-1-2-1-2 osv tills "korven" mäter ca 120 cm (eller passar två varv runt ditt huvud). Pressa korven (exempelvis genom att ta strykjärnet på lägsta möjliga värme och pressa försiktigt på baksidan/avigsidan) så den rätar ut sig lite och sy sedan ihop ändarna. Sno ihop körven två varv runt huvudet och njut av värmen som infinner sig i lill-huv'e. KLART! Det tog mig en eftermiddag.

rm=räta maskor
am=aviga maskor


Inget trolligt men lite mera sångigt

Nä det blev inget trolldegande igår så degen vilar vidare i kylen än så länge. Istället stickade jag mig ett svart pannband i ett tjockt blandgarn av ull och akryl. Svart och ihopsnurrat i turban-stuk. Najs som tusan. En dag när det inte regnar och är mörkt som i graven (=dåligt fotoljus) ska jag fota och visa er!
 
Idag blir det inte heller något trolligt bakande för nu bär det iväg på sångframträdande med Kammarkören. Vi ska fara till Lule och sjunga för Centek på någon form av evenemang (efter en titt på deras hemsida kan det tänkas vara någon form av firande att de startade för 30 år sedan. Hm.). Hur som helst ska vi sjunga finmusik och äta mingeltallrik innan det bär av hemåt igen.
 
Hej från mig med en kaffekopp i handen för att bota den obligatoriska tröttheten som infinner sig vid dagar av spöregn och åter spöregn.
 
 
 

Trolleri trollera

Igår gjorde jag något som jag inte gjort sen jag var riktigt liten och var hemma hos farmor. Jag gjorde en sats trolldeg! Nu ska jag dock inte sitta och plåttra ihop små gubbar och allt vad jag nu gjorde när jag var liten, utan nu är det dags för fin-pyssel.
 
I tidningen jag köpte igår fanns det helt vansinnigt fina saker gjorda av helt vanlig trolldeg. Det var servettringar, ljusstakar och girlander med stjärnor - supersnygga och väldigt stilrena då de på exemplen i tidningen hade målat trolldegen vit med hobbyfärg efter att den torkat. Än så länge ligger min deg och vilar i kylen men i morrn kan jag nog inte hålla mig ifrån att testa den lite. Om detta blir så bra som tidningen utlovar kommer det vara världens bästa budget-pyssel alltså, med tanke på att det inte precis är några dyra material som behövs.
 
1 liten sats trolldeg:

- 4 dl vetemjöl
- 2 dl varmt vatten
- 2 dl salt
- 1 msk matolja
 
Blanda ner saltet i det varma vattnet så det löses upp någorlunda. Rör sedan ner mjöl och matolja och knåda rejält till en smidig deg. Plasta in degen och lägg den i kylen för att vila ett par timmar. Sen är det bara att leka loss och de färdiga "figurerna" får torka i 100° varm ugn i 4-10 timmar beroende på hur tjocka/stora figurerna är.

Patriarkatet kan skada din hälsa

Dagens och gårdagens handarbetesbonanza resulterade i en supersnygg tavla som ska pryda hemmet. Inte alls pjåkig om jag får säga det själv!


Det var inte meningen, det bara hände

Det kan möjligtvis vara så att det hände en grej idag när jag var på vår ICA nära-butik för att köpa mjölk. En liten liten liten grej som fick dagen att bli mycket bättre.
 
Det kan möjligtvis vara så att jag råkade köpa en jultidning full med julpyssel och därmed kan det vara så att julen flyttade in här hemma idag. I sinnet i alla fall. Det är ju för bövelen snö på marken.
 
Jag säger bara en sak: om ni är jul-freaks som jag så är det här i kategorin "Jul hos Bonnbönan" ni ska hänga nu och fram till jul för jag kommer gå crazy, det är en sak som är säker.
 
Det är nu det börjar.
 

En ryamatta full med filmjölk

VILKEN HÄRLIG MÅNDAGSMORGON!
 
Fast nä.
 
Min måndagsmorgon började med att hela frukosten vändes rakt ner i ryamattan i vardagsrummet. En filtallrik och en äggmacka med löskokt ägg på. Inte den bästa frukosten att lägga i mattan kan jag tycka. Så det blev skrubbande och torkande och ett antal svordomar och sen blev det överbliven lasagne till frukost istället.
 
Nu känner jag lite att den här dagen bara kan bli bättre!
 
 

Återfunnen matlagningslust blev en mustig lasagne

Senaste veckan har jag tyckt det varit så urbota tråkigt med matlagning och haft exakt noll inspiration till att laga härlig mat, vilket är väldigt olikt mig. Fredrik och jag har delat lika på matlagningen vilket är himla skönt men just den här veckan har inte ens det hjälpt för matlagningslusten.
 
Men så idag! Jag fick supersug efter lasagne och satte fart med att dona och greja i köket. En mustig köttfärssås fick stå och puttra länge och det blev en himmelskt god lasagne med ett gott rödvin till tidig middag. Mums! Det känns plötsligt även roligare att hugga tag i alla udda bitar som ligger i frysen från både gris och vildsvin. Vid slakt blir det ju en himla massa delar en kanske inte köper i normala fall och vissa gånger har jag inte en aning om vad som blir gott av just de bitarna men samtidigt är det en härlig utmaning att ta vara på precis ALLT och allt eftersom lära sig just det. För med rätt tillagning blir faktiskt de mest udda bitarna riktigt bra. Bland annat ska det bli spännande att tina upp griskinderna jag har i frysen och göra ett långkok på. Däremot har jag mindre bra idéer om hur jag ska ta reda på vildsvinslägg...
 
Åter till lasagnen. Min lasagne gjorde jag den här gången med 50/50 nötfärs och fläskfärs. Finkrossade tomater från ICA, en tetra med basilikasmak samt en halv tetra med chilismak. Två vitlöksklyftor, en skvätt rödvin, några droppar kinesisk soja, ett par matskedar grädde, extra basilika, oregano, salt och peppar. Detta fick puttra länge innan jag svängde ihop en vit sås på klassiskt vis med smör, mjölk och mjöl. På slutet fick 2 dl riven prästost smälta ner i den vita såsen. Det hela varvades med torkade lasagneplattor i en ugnsform och gratinerades i 220° i 20 min. Inga konstigheter alltså, men så himla gott. Skvätten vin i köttfärsen och överflödet av basilika blir fina grejer.
 

Foundationhy, samtalsämnen och frizoner

Något jag har så jäkla svårt för är när både smink-, hud- och nagelfix (och viktprat!) leder till en sorts mani och ett självklart verktyg för att utseendet ska "duga". Ett tag (länge) gick jag aldrig till skolan utan smink, tvättade håret varje dag osv osv för tänk om håret skulle se liiite fett ut i hårbotten. Jesus alltså, då kunde ju någon tycka att jag var äcklig. Och herregud om jag inte hade täckt över en finne, då kände jag mig liksom exponerad och tänkte enbart på det resten av dagen. 
 
Det började någon kampanj på Aftonbladet förra veckan som går ut på att kvinnor (media-folk såklart) lägger upp bilder på Instagram med hashtagen #osminkad för att visa att "HEY vi är också vanliga, fula människor när vi inte har TV-smink!!". Bra tanke, men jag gillar't inte. Att lägga fokus på osminkade fejs tar inte bort fokuset på kvinnors utseende utan uppmärksammar på något sätt kvinnors utseende ÄNNU mer. Lek med tanken att vi bara slutar prata om varandras och vårat egna utseende istället. Vad skulle hända då?
 
Sminket i sig tycker jag inte är problemet, det är HUR en användander det. När sminket blir lika viktigt som att ta på sig skorna för att kunna gå ut genom dörren, när de välmanikyrerade naglarna är ett måste för att känna sig trovärdig på jobbet, när lite flottigt hår får en att tappa självförtroendet totalt, eller kanske framför allt när mat-, vikt- och träning är det enda vi kan prata om (förutom vädret då). Då har vi ett problem och det är ju så vanligt att alla ser det som "naturligt".
 

Medvetenhet är det viktigaste i allt det här tycker jag. En medvetenhet om att "nu sminkar jag mig för att jag ska gå på fest och vill förstärka min outfit/mitt uttryck" istället för att sminka sig för att "jag är ful utan". En medvetenhet om att den jag pratar träning och mat med faktiskt vill lyssna istället för att väcka ångest hos mottagaren. Även en medvetenhet om att folk på TV har TV-smink, vi kan aldrig se ut så i verkligheten. Jag söker frizoner där det är exakt NOLL fokus på yta och då snackar jag inte om en hashtag på Instagram som heter #osminkad, utan frizoner i verkligheten. Frizoner där vi kan skita helt i vår egna och varandras yta och fokusera mer på innehållet. Jag snackar också yta en del, som när jag skrev om Glossybox och nagellack men jag hoppas och tror att jag väljer en sund sida av det. Framförallt väljer jag vem eller vilka jag pratar yta med och jobbar varje dag på att inte ge ytliga komplimanger när jag träffar folk (och framför allt barn).
 
Hej och hå vilket luddigt inlägg det blev men ni kanske fick något att fundera över i alla fall? Mer ytliga frizoner till folket!
 
 
 

Skogsgröna natursköna volangvärmare

Och nu är de färdiga! Garnet som införskaffades för prick en vecka sedan har mirakulöst transformerats till ett par supersköna och jättevarma halvvantar/handledsvärmare. De är så fina, precis i min färg och så inte på pricken lika tack vare garnet som är naturligt färgat i olika gröna nyanser. Lite skogsgrön färg sådär.
 
Så pass opp, här kommer ett bildregn!
 
 

Ulligt och mulligt

I Österby förra helgen införskaffade jag ju ett naturfärgat ullgarn att sticka handledsvärmare av och äntligen går det att se lite av hur slutresultatet kommer bli. På varje handledsvärmare kommer det vara som 3 volanger och hittills är den översta klar på båda. Sedan ska det plockas upp maskor och stickas två volanger till på vardera halvvante.
 
Förresten, om ni som jag tycker om att lyssna på poddar och dessutom gillar stickning, virkning och humor så har jag ett podd-tips! Stickpodden! Så galet rolig och härlig podd som körs av två tjejer i 25-30-årsåldern. De pratar om allt mellan himmel och jord som har med främst stickning att göra men själva behållningen ligger helt klart i att de har sån härlig humor och är nördiga på det där "lagoma", underbara sättet. Ladda ner på iTunes och sticka loss. De har en hemsida/blogg som du finner HÄR.
 
Förutom att sticka och mysa i vintersolen (ja, för det är snö på marken och -3 grader = vinter), samt konstatera att på Platsbanken finnes intet nytt, så ska vi hjälpas åt att hugga tag i tvätten här hemma och ikväll blir det fredagsmys för hela slanten.
 
 

Garnnystan och tygtravar

När jag var hemmahemma i helgen var jag stundtals lite nere och mamma tyckte jag behövde pepp, så hon plockade faktiskt fram en av mina julklappar. Ni kanske minns förra årets skedring som jag råkade få ett par månader innan julafton? Vi är lite värdelösa på att hålla oss kan man väl säga, särskilt med de där perfekta små sakerna som man vet att den andra bara kommer döööö-älska (som med ringen, som jag haft på mig varje dag sen jag fick den).
 
Fram ur gömmorna åkte en bok fram som mamma införskaffat på Hem & Villa-mässan som var för ett par veckor sedan. Roligast av allt var att hemma här i Piteå hade jag till och med ett urklipp ur en tidning med den boken, uppklistrat ovanför mitt pysselbord i "kom-ihåg-och-köp-syfte".
 
Hur som helst så är det en riktigt Matildig bok som heter "Garnnystan och tygtravar", skriven av Susanna Zacke & Sania Hedengren. Det är instruktioner och inspiration till både virkat, stickat, lite broderat, sytt och även några inredningstips. Allt ifrån virkade "nackstödsmössor" till bilen, gardiner sydda av gamla broderade dukar, upp-piffning av tråkiga kläder osv. Lite Pippi Långstrumpfeeling sådär.
 
Jag har verkligen hittat det här med hemslöjd, DIY, hantverk och pyssel. Det är verkligen jag. Och det bästa är att det finns så himla många uttryckssätt, tekniker och användningsområden. Nu har jag snöat in lite på att jag vill testa att färga garn. Det ska nog få bli nästa utmaning. Har lyckats nosa upp på internet att det går att färga ullgarn med ägg-färger...


Ser ni de virkade trasmattorna? Precis som de jag gjorde i våras!
 
 

Nämen tjenare

Jaha. Idag är det vinter i Norrland, där jag alltså är tillbaka nu efter min hemmahemma-vistelse. Prick noll grader och snöfall hela förmiddagen. Snön ligger alltså KVAR på marken fortfarande, känns liiiite tidigt men jag såg på SMHI att det ska bli 10 grader plus och regn nästa vecka och då har jag faktiskt hellre snö och lite kallt. Bra mycket mysigare det!
 
Mozart är ute och skuttar och är glad medan jag passade på att koka kaffe, dra på mig onepiecen, raggsockar och ta fram en stickning. Med tanke på alla julklappar som stundar lär stickorna få gå varma de kommande veckorna.
 
 

En liten gla'skit till bonnunge

I söndags hade jag dejt med pappsen och hans familj hemma hos farmor och farfar. Lilla lillebror var på strålande humör och körde traktor på ett helt överlyckligt sätt, kutade runt i leran, plockade äpplen direkt från träden och fick lära sig att doppa pepparkakor i kall mjölk.
 
 

Lika ofta som ni byter underkläder

Jag byter färg på naglarna som vanligt folk byter underkläder. I alla fall nästan. Precis som jag skrev förra veckan när jag skrev om min förkärlek till att experimentera med makeup älskar jag att experimentera med naglarna eftersom även det är en uttrycksform i sig själv och naglarna är ett utrymme för konst.
 
Mina naglar är alltid kortklippta, lite skaviga men alltid i regnbågens alla färger. Nu har jag fått dille på grönt och blått och favvisarna är de här:
 
 
1. H&M Turquoise
2. Essence nr 10 glorious aquarius
3. H&M Blue Bliss
4. Gina Tricot nr 123 Blue bug
5. IsaDora nr 739 Surfers paradise
6. IsaDora nr 128 Ocean Crush
7. Gina Tricot nr 151 Berry glitter
8. Gina Tricot nr 159 Purple Nights
9. Barry M nr 292 Navy
 

Detaljrikt, lite gammalt, lite nytt och alldeles hemtrevligt

... och så en katt på toppen. Det är mammas hus det. Gammalt och nytt i en härlig blandning, lite rörigt och helt perfekt på sitt eget lilla vis. Mammas sekelskifteshus är ett typiskt sånt där hus där det kan ligga lite skit i hörnen och damm på hyllorna utan att det märks, för det är utomordentligt hemtrevligt och mysigt ändå.
 
Naturmaterial, trasmattor, rostfritt, blommigt, mönstrat, helvitt, kolsvart, pelargoner och kaktusar. Skolplanscher och fotografier, eldstäder i 7 rum, gammalt Rörstrandporslin, IKEA-glas, budgetporslin och kristaller. Gulligt, romantiskt, industri, lantligt och stilrent.
 
Jag älskar det!
 
 

Snusnäsduken är min bästa vän

Jag har en såndär hår-korv som jag har gjort nå snygga retrofrisyrer med. Som en korv som går att rulla upp håret i nacken på. Världens bästa grej, men det tar ju en vansinnig tid att få till det snyggt. Det ska rullas, fästas med sjuttioelva hårnålar, sprayas och så kanske den hamnar lite snett och OJ vad arg en kan bli.
 
Nu har jag hittat min vardagsfrisyr och den ser nästan likadan ut men tar ungefär en tiondel så lång tid att ordna till. Jag rullar ihop en snusnäsduk, knyter den runt huvudet (liksom ovanpå håret) och sedan helt enkelt bara bökar jag in allt hår runt näsduken så att den "göms". Åh vad jag älskar när saker går snabbt och enkelt. Det tar liksom 2 minuter att få till en frisyr som ändå ser relativt arbetad ut och som är ett bra alternativ till min sedvanliga Lilla My-/Teskedsgumman-knut mitt på huvudet.
 
Yeah!
 
 

En stickad favoritsjal i världens bästa höstfärg

I somras stickade jag mig en riktigt härlig sjal efter att jag hade fått rejäl stick-inspiration på syjuntan. En av juntisarna stickade nämligen en sån här sjal i naturfärgat garn och den var Så. Vacker. Jag som inte hade stickat sen jag gick i högstadiet fick ett ryck och fick reda på mönstret (som kommer från Yll & Tyll i Uppsala) och gick och köpte mig ett snyggt lingarn på samma affär.
 
Det här med att välja garn och färg är alltid ett gissel i sig självt. Särskilt färg. Jag älskar ju alla möjliga färger och vill helst göra en sjal i varje färg, men så får jag alltid beslutsångest och tänker "nämen vitt eller svart kanske". Tills jag ger mig själv en smäll i huvudet och skärper till mig och väljer en färg. När jag skulle välja färg till den här sjalen hade jag Abbe med mig och det slutade med att han fick välja åt mig när valet stod mellan en snygg turkosgrön färg och den här vinröda. Jag tycker han gjorde ett bra val tonårspöjken!
 
Sjalen är mjuk och glesstickad och faller väldigt snyggt. Eftersom den är gjord i lingarn är det liksom en tyngd i den som gör att den är galet snygg att hänga över axlarna, då den är V-formad, plus att då syns ju verkligen den virkade lilla spetskanten! Men den går minst lika bra att böka till runt halsen och snurra ihop till en tub.
 
 

Jul på Österby bruk

Tänka sig, i år lyckades jag tajma så jag kunde gå på julmässan i Österby. Mässan är alltid såhär vansinnigt tidig och det är nästan alltid 10 plusgrader och sol när halmbockarna och lutfisken dukas upp. Ändå är det så obeskrivligt mysigt att få en dos av jul och sedan leva på det och få längta ända fram tills det är "tillåtet" att börja julfixa.
 
Inte helt oväntat så är Matboden min favvo. Gudars vad jag har smakat godis, pepparkakor, senap, spisbröd, leverpastej och korvar. Åh åh åh. Mamma och jag har också fikat den sedvanliga saffranssemlan med vaniljkräm. Alltså oj vad det väcks julkänslor av saffran och den där lilla smakprovs-hutten med slottsglögg.
 
Det skulle gå väldigt bra att göra av med många tusenlappar på den där mässan kan jag säga, men nu är jag ju inte precis den mest förmögna människan som finns. Dock var hjortronsylten given på inköpslistan, plus ett handfärgat miljövänligt garn som jag ska sticka handledsvärmare av. Glöggen, godiset och kryddorna som mamma köpte räknar jag kallt med att få vara med och kalasa på... Såna här mässor ser jag också som världens möjlighet till inspiration. Där är alltid massor av hantverkare och det väcks ju määängder med idéer på vad som går att göra när en ser deras alster. Därför tänker jag mycket: "nä det där behöver jag inte köpa, det kan jag göra själv" om jag ser något fint som är gjort i en hantverksteknik jag själv behärskar.
 
Magen och idébanken är härmed påfylld.
 

Det stora brödbaket

Vilken dag vi hade igår! I 8 timmar var vi i bagarstugan och bakade Karlholmsbröd så vi blev både trötta, mjöliga och sotiga. Och glada!
 
I hucklen och förkläden knådades, kavlades och gräddades det. Farmor och mormor stod för kavling och jag skötte ugnen och ni ska veta att det tar en himla tid innan en får kläm på det där med ugnen. Första timmen blir allt mest fult innan en fattat hur mycket det ska glöda/brinna för att få det lagom varmt i kombination med att en också ska fatta VAR i ugnen det blir varmast, osv osv. Men det är kul, det blir som en liten vetenskap det där som en kan vara mallig över sen när det funkar och flyter på, haha.
 
Det rullade in folk som mest hela dagen och oj så mysigt det var! Morfar och farfar kom och fikade, lillkussen Ellen kom och var med ett par timmar, storkussen Evve kom förbi och myste med oss, morbror och moster kom och sa hej, en gammal kompis kikade in och pratade en stund.
 
Ellen var med och bakade och hjälpte mig med gräddningen. 8 år och vetgirig som jag vet inte vad. Hon nöjde sig inte med att komma med ogräddade brödkakor till mig som la in dem i ugnen, utan skulle själv ha hand om brödspaden och he in dem i ugnen och det gick såklart hur bra som helst. Jag känner igen mig så mycket i hennes sätt att vilja vara med, vilja lära sig, prova saker och ta initiativ på ett självklart sätt. "Jag vill prova!" "Jag vill vara med!" "Det där kan jag göra Matilda!" "Kan du så kan väl jag!".
 
En urmysig dag som resulterade i att vi gick hem drygt 50 brödkakor i var. GOTT!


 
 

Vedspisen sprakar

Det bästa med mammas hus såhär på hösten är att det går att tända brasor i nästan varenda rum. En lite halvruggig morgon som den här finns det inget bättre än att dra på raggsockor och tända i vedspisen i köket. Sagt och gjort, nu under tiden jag harvat i mig frukosten har brasan sprakat och knäppt sådär mysigt.
 
Om tio minuter hämtar farmor upp mig och så ska vi möta upp mormor i bagarstugan. Myyyycket bröd kommer det bli idag (och en del provsmakning). På med gympadojor för att orka stå hela dagen, på med förklädet och upp med håret så det inte hänger och slänger neri degen.
 
Nu kör vi!
 

"Jamen killar äääääär ju sådäääär du veeet, han tycker bara oooom dig!" *klapp på huvudet*

Men för i helvete.
 
Jag blir så förbannad varje gång jag läser om våldtäkter, barnporr och annat skit. Varför tror ni det begås våldtäkter? Varför tror ni män tar sig sexuella friheter? Varför tror ni tjejers sexualitet skambeläggs?
 
Jo, dels för att just såna här idiotkommentarer kläcks så himla ofta när t.ex. småkillar är nyfikna oförskämda och tafsar på småtjejerna. Killars beteende viftas bort med att "de är sådär", "han tycker bara om dig", "kärlek börjar alltid med bråk!". Vad är det för sorts människosyn att fördumma halva jordens befolkning egentligen? Vem blir hjälpt av det?
 
- Inte tjejen, för hon får lära sig att det inte är lönt att ha en åsikt om vad som händer med hennes egen kropp.
- Inte killen, för han får lära sig att han kan göra vad han vill och vaggas in i att han kan vara en macho-typ resten av sitt liv och leva upp till att vara häftiga, coola killen.
- Den enda personen som blir hjälpt av detta är personen som uttalar idiotkommentaren (oftast en kvinna!), som helt enkelt inte orkar uppfostra. Hon slipper undan med en liten ursäkt och ett smajl och kan gå vidare obekymrad.
 
Alltså jag orkar inte. När jag tänker på det så är det precis så här det var hela skoltiden. Förskolan till nian. Killarna brötade på och det var minsann så jäääävla kul att trycka ner tjejerna som inte var med på gympan pga mensvärk. Det var även kommentarer som "kolla, nu har HON börjat få glasstrutar under tröjan, HÖHÖ". Det skröts på skolgården om att den och den hade lyckats få göra tung-rullare i parken med HENNE och HON har ju störst bröst av alla! Score! Det viskades och pekades och killar grinade på pussjagan när tjejerna de ville pussa sprang ifrån dem efter otaliga fasthållningsförsök i mörkret bland svartvindbärsbuskarna. Och efter tjat och åter tjat gav sig tjejerna och pussades med killarna som nyss hållt fast dem och nu inte alls ville pussas med.
 
Vi blev fastbundna med hopprep, blev retade för vår mens och våra bröst, gick med på att pussas med killar vi inte ville pussa. Ändå var det vi som var fåniga. Löjliga. Skulle ta det som komplimanger.
 
Jag minns särskilt en lärare som alltid sa med läppstiftsröda läppar: "ääääsch det är inget att bry sig om, de är bara lite flörtiga *blink*".
 
Fan, tänk om vi kunde ta och börja uppfostra alla killar till att NEJ ÄR ALLTID NEJ istället för att lära tjejer att underkasta sig. Lära killarna att vara öppensinniga, känsliga och lojala istället för att lära tjejerna att aldrig gå ensamma i mörkret eller att, gud bevare mig väl, inte klä sig horigt och "BE OM DET".
 
Vad kan vi mer göra för att få stopp på skiten?
 
 

Hemma på bonn-lanne'

Vad det känns fint att vara i hemtrakterna! Är på plats hos farmor och farfar och ska få lite fika och mat innan det bär av hemåt för att plugga genetik med stora lillebror, samt gosa loss med stormonsterkatten.
 
Jag hade turen att kunna åka med farfar, som varit på cellgiftsbehandling, från Uppsala så hemkomsten har gått himla smidigt. Det är SÅ skönt att resa när allting klaffar och schemat går ihop sig. Då tycker jag det är riktigt trivsamt att vara på resande fot. Det är uppfriskande och fint att se mångfald och, som någon av mina vänner skrev på Facebook här om dagen, kanske är det därför det på något vis är så charmigt med flygplatser.
 
Tony Irving var för övrigt med på mitt plan från Lule, så jag messade mamma och Abbe och frågade om de inte tyckte att jag skulle dra några schyssta moves för honom. De tyckte inte det. Tyvärr. Det hade ju kunnat bli kul! Hehe. Då kanske Expressens löpsedel hade sett ut såhär i morgon: "TONY IRVING SKAKAD: LILLA-MY-LIKNANDE HIPPIE DANSADE OBSKYR DANS PÅ FLYGET". Jag menar, de verkar ju inte ha så mycket annat spännande att skriva om.
 
Ett par totalt omotiverade Photo Booth-bilder, häpp!

Att ha katt-separationsångest

Nu kommer jag ju vara borta från vår lilla kolsvarta lurvtuss några dagar och självklart har jag separationsångest som den cat mama jag är, trots att jag vet att han kommer ha det suveränt bra med sin cat papa under tiden.
 
Saker jag kommer sakna:
 
- Att höra spinnspinn *kurrkurr* när han ligger och gosar i sängen
 
- Att bara titta på den där lilla söta gose-saken gör att en smälter och dör söthetsdöden
 
- Att ha det sedvanliga morgon- och kvällsmyset när vi vaknar/somnar
 
- Hans små utbrott när han springer av sig energi här i lägenheten och ser ut som en galning med örona' rakt bakåt, sötstackarn
 
Saker jag kommer sakna lite mindre:
 
- Att springa runt och leta efter honom när han varit ute 5-6 timmar i sträck (han är det mycket frivilligt), och bli orolig osv osv
 
- De sedvanliga SÅREN på armarna som morgon- och kvällsmyset för med sig. Små klösmärken som han gör "av välbehag" den lille torteraren. Röda och ilskna.
 
- När det spöregnar och han sitter vid vår dörr och skriker och tycker att det är syndast om honom i hela världen för att vi inte släpper ut honom. Observera att om vi försöker släppa ut honom så vill han inte (obviously, det spöregnar ju) så då sätter han sig nere vid porten, på tröskeln, och skriker där istället. Tror han skriker: "Heavenly God, can you pliiiiiiiz stop this shit??" (Om nu vår katt kan engelska).
 

Men annars ska det väl gå rätt bra, det finns ju en hel del cats att mysa med nere på nordupplandsslätten också. Bland annat en bamsig norsking som ska sitta vakthundkatt åt mig och Abbe i morgon natt.
 
Alltså ni ser ju, vem vill inte bara trycka ner sin näsa på den där suuuuuperlena pälsen mellan öronen på den här krabaten och bara nosa loss? Va va va? Lite samma hypnotiserande myskänsla som infinner sig när en får sticka ner näsan bland huvudfjunen på en liten bebis.
 

Min favoritbok...

... är helt klart "Supertanten" av Elin Ek.
Supertanten : för dig som redan är en och för dig som vill bli : sylt, småkakor, syjuntor och civilkurage
 
Ett porträtt som hyllar den äkta tanten och alla egenskaper som hon för med sig. En ärlig betraktelse av hur den generella tanten är, vad hon gör och vad hon tycker. Tanten kan vara barsk, ifrågasättande och kanske lite irriterande, men alltid väldigt rättvis, omtänksam och omhändertagande. Dessutom älskar jag det faktum att tanterna, trots att de om några är uppvuxna och itutade de gamla könsstereotypa normerna och har levt efter dem, ser sitt eget värde. De uttalar det inte alltid men det finns i botten i deras civilkurage, pondus och rättframhet. De tar sin plats och låter ingen trampa på dem.
 
Jag gillar tanter.
 
Bilderna nedan är lånade rakt från boken och är några riktiga guldkorn.
 
 

Lite lunch och kaffe på det här så

Efter en lugn förmiddag med packning inför avfärden i morgon, långfrukost och soffmys börjar det bli dags att rycka tag i det här hushållet på riktigt. Vi har ju konsert med Piteå Vokalensemble ikväll och måste dra iväg vid fyra. Så nu på eftermiddagen blir det piffelipiff, leta fram nå anständiga, höstiga kläder att ha på konserten, lite nagelmålning och en sista snabbövning på det vi ska sjunga. Osså mat och kaffe, icke att förglömma.
 
Till lunch blir det Fredriks spagetti och köttfärssås, rester från gårdagen. HUR god som helst. Han tyckte den blev "misslyckad" men jag tyckte det var den godaste köttfärssås jag någonsin ätit, så det så!
 

En mysdag med två av de kvinnor jag beundrar mest

På fredag ska jag ha en heldag med mormor och farmor. Jag har bokat bagarstugan i Karlholm och så ska vi baka Karlholmsbröd tills svetten lackar och vi blir vita av mjöl i ansiktet. I övermorgon bär det som sagt av hemåt Uppland och det ska bli underbart - jag älskar verkligen mina hemtrakter! Under sommaren har jag förstått hur rotad jag är där. Skulle jag skriva en egen nationalsång skulle den sluta "ja jaaaaag vill leva jag vill döööö i Nooooooooooord.....UPPLAND!".
 
Hur som helst, åter till världens godaste bröd och åter till farmor och mormor. Jag är uppvuxen hängandes i deras kjolar och jag uppskattar, älskar och beundrar dem något alldeles enormt. Att de inte ens hade hunnit fylla 50 när jag föddes har gjort att de (och morfar och farfar också förstås) under hela min uppväxt varit unga och starka och orkat finnas för alla oss barnbarn. Vi lär oss saker av varandra - jag lär mig massor av matnyttig kunskap av dem, om mat, hantverk, civilkurage, blommor, you name it. Jag hoppas och tror att jag lär dem en del också när det kommer till hur det är att vara ungdom idag, genom att alltid säga vad jag tycker, diskutera lite genus och normkritik och framför allt hoppas jag att jag visar mina mor- och farföräldrar den uppskattning de förtjänar.
 
Nu är det i alla fall bara två dagar kvar och sen ska vi baka bröd. Jag och mina allra närmaste "tanter". De som har gjort mig till den tant jag är. 
 
 

Feberfri!

Jag kom alldeles nyss hem från distriktssköterskan som konstaterade att jag idag är feberfri, att jag har en såpass liten infektion att kroppen själv kan ta hand om den och att det jag trodde var en svullen lymfkörtel förmodligen är något annat krafs. Jomenvisst! Skönt!
 
Har fortfarande värk i kroppen och är allmänt hängig men att febern är borta gör väldigt mycket för livslusten och jag kunde till och med njuta av promenaden fram och tillbaka från vårdcentralen - gott tecken.
 
Nu ska jag sätta i mig en kopp fluffig varm choklad och släppa ut det svarta lilla odjuret som bor tillsammans med oss. Honom hittade vi förresten i en tall igår, 6 meter upp i luften. Länge och väl satt han däruppe och skrek och vi stod nedanför och lockade och lockade. Vips sa det så slängde han sig handlöst ut i luften och sprang in illa kvickt. Han borde ha blivit extremsportare eller något istället för katt, känner jag rent spontant.
 
 

Det här med att inte ha någon aning om någonting

Lite så känns det nu. Som att jag inte har någon aning. Jag vet inte om jag kommer få något av de alla jobb jag sökt, jag vet inte när jag får in pengar på kontot nästa gång, jag vet inte var jag (vi) bor i sommar, jag vet inte vad jag gör nästa höst. De två senare frågorna känns dock helt lugna, det är sånt som kommer komma med tiden.
 
SÅ vi kan ju börja i den ände som känns mest relevant och aktuell. Jobb. Hjälp mig nu att gnugga geniknölarna riktigt, riktigt hårt och tipsa mig om allt, stort som smått, som går att få in lite kosing på här i Pite. Mina idéer håller på att ta slut. Och mitt tålamod. Mvh /Desperat

Våga välja färg!

Idag är det ruttet i den här kroppen som sitter bakom tangenterna. Ena lymfkörteln baki huvudet är svullen och öm och det värker i kroppen. Värdelöst.

Det enda som möjligen kan vara bra med det är att jag har en befogad anledning att inte göra ett jota utan kan ägna mig åt att dammsuga cyberspace på vackra mönster, färger och inspirationsbilder. Mitt absolut bästa sätt att hitta all möjlig fix-inspiration är att titta på tapeter. Jag har märkt att det är någonting visst med relationen mellan mig och färger. Jag älskar att experimentera med färg, form och mönster.
 
Apropå tapeter tycker jag det är synd att inte fler vågar sig på att göra roliga effekter i hemmet med tapeter. Att inte fler vågar sätta kanske en eller två våder med en utstickare istället för att måla vitt vitt vitt överallt. Att inte fler vågar sig på starkare färger. Jag tror helt klart på att mer färg i hemmet får en att till viss mån må bättre. Sen om det är i form av några knalliga kuddar, en fondvägg eller en vågad fåtölj - det må kvitta.
 
Tapeter jag hittat på det senaste som riktigt får det att pirra till i fixar-nerven:

 

5-minuterspyssel: bästa telefonpiffet

Du vill ha:
En piffig mobiltelefon
 
Du har:
Mobiltelefon som ser tråkig ut
Washitejp (papperstejp)
Sax
5 minuter över
 

Put'em together med lite precision och mönsterpassning och...
 
Du får:
En piffig mobiltelefon!
 
Bäst av allt? Att washitejp inte kladdar, som vanlig tejp gör, utan är bara att dra bort från telefonen igen när du ledsnat - utan att behöva skrapa bort massor av jobbiga tejprester. Perfa!
 

En överbliven servett från en 20-årsfest

Kvällen igår hos Björn och Frida var huur trevlig som helst. Vi käkade knytismat och spelade sällskapsspel till halv två. Då var jag så trött att jag höll på att trilla av stolen och en kvart senare låg jag i min säng och sussade på söta örat.
 
Nu är det pyssel på gång här hemma. Söndagar är liksom pysslets högtidsdag - bästa dagen för slött pysselmys! Innan jag har hunnit få igång något projekt tänkte jag visa ett annat impulsprojekt jag hade för ett par veckor sedan. Vi har en sån där smidig pall med ett "trappsteg" från IKEA, ni vet. Superfunktionell men supertråkig. Och den får ju gärna vara o-tråkig för min del eftersom den jämt jämt jämt står framme. I våras målade jag pallen, som var träfärgad från början, vit och klistrade fast snygga papper på sitsen. Det visade sig vara en dålig idé för när jag skulle lacka ytan knölade pappret ihop sig = dåligt papper.
 
Då var det bara att börja om, inte mig emot, så jag skrapade bort det gamla knöggelpappret och hittade en supersnygg servett som blev över från min 20-årsfest och gjorde helt enkelt ett fint decoupage på pallen istället. Eftersom servetten var liiiite för liten för att täcka hela så lämnade jag en cm runt hela kanten och satte washitejp som en ram runt hela. Nu är pallen inte bara en tråk-pall utan en riktig liten godbit!
 
Decoupage: Du klipper eller river ut det motiv du vill använda (eller använder en hel servett som jag gjorde) och använder sedan decoupagelack, som finns på t.ex. Panduro, för att montera det på föremålet. Sedan lackar du över hela föremålet för att få en hållfast yta.
 

Snapshot

 

Lite finmusik såhär på lördagen

Vi är vansinnigt sega här hemma idag. Men inte Mozart såklart, han är ute på äventyr som vanligt medan vi är inne och slö-hänger. Dricker kaffe, Fredrik spelar Xbox, jag surfar runt, lyssnar på veckans repertoar och annat mys.
 
Om ett par timmar är det dags för rep med Piteå Vokalensemble - vi har konsert på onsdag! Onsdag den 9:e alltså, i Hortlax kyrka kl. 19. Välkomna!
 
Efter repet blir det knytismiddag hos några vänner, och under tiden jag är i duschen kan ni ju alltid lyssna lite på ett smakprov av vad vi kommer sjunga på onsdag:
 
 
 
 

Candylampan: en före-bild

Apropå candylampan som jag kallar den, så satt jag och bläddrade igenom mina iPhonebilder och hittade faktiskt en bild på hur den såg ut när jag köpte den! Alltså var jag i mina sinnens fulla bruk och tog en före-bild redan då eftersom jag förstod att den dagen förvandlingen väl skulle ske skulle jag redan ha hunnit halvvägs innan jag kommit på: "just ja, jag kanske borde ha tagit en före-bild". Nu hade jag, så att säga, safeat.
 
Se upp, här kommer lampan i sin fulla prakt!
 

Från träig till glammig

Jag har ganska länge haft en ljusstake (ljuspedistal?) i antikvit färg, lite shabby chic-stil. Eftersom jag inte är särskilt shabby utan mer kitsch nu för tiden så har jag tyckt att ljusstaken i fråga varit lite svårplacerad. När jag spraymålade lampfoten till min candylampa gick jag loss på ljusstaken också, utan att direkt tänka efter.
 
Oftast blir det faktiskt bäst när kreativitet sker på impuls utan större eftertanke, och jag kan säga att SÅ nöjd jag är med denna ljusstake nu alltså. Helt plötsligt passar den in lite varstans här hemma bland allt annat kitsch och krafs!
 
Fredags-glam åt folket!
 
(Blockljuset som brinner är det bästa jag någonsin haft. Kommer från Clas Ohlsson och är 100% stearin. Varför är det så bra för då? Jo för hela ljuset blir utnyttjat, äntligen! Kanterna hänger med ner liksom. Inte som de jag haft från IKEA förut där lågan bara gräver sig längre och längre ner och när ljuset är "utbrunnet" är 80% av ljusmassan kvar)
 
 

Kanelbullens dag utan kanel

Dagar som den här, kanelbullens dag, går ju liksom inte att bara låta gå obemärkta förbi. Kladdkakans dag, fettisdagen, kanelbullens dag osv osv är som rena rama nationaldagarna för oss gottegrisar.
 
Därför tänker jag med GOTT samvete ta mig en bulle till kaffet (precis som jag gör alla andra dagar också, vem försöker jag lura liksom). Gör det du också!
 

Dåligt vs. bra

Dåliga saker med den här dagen:

- Jag hade enorm hemlängtan ett tag, som uppenbarade sig från en sekund till en annan. Alltså ENORM som i att hulkgråta över att "ALLA ÄR DÄR NERE UTOM JAAAAAAG".
 
- Ångest över att inte ha fått svar på jobbansökningarna. Jag vill jobba. Nu! Nu!
 
- Både Fredrik & jag har träningsvärk i benen. "Aj!" *aaaaaaarghhhh* *brööööl* "Jag har ooooont!"
 
 
Bra saker med den här dagen:

- Att jag tränat för första gången på hundra år. Yeah! Och det var underbart! Vad som började som en PW blev PW+joggingtur+styrka i nybyggda utomhusgymmet i elljusspåret.
 
- Jag har idag bestämt mig för att åka hem över nästa helg, plus några dagar, för att få en dos av alla mina nära och kära. *tralalala* Självklart tajmar jag även in Karlholmsbrödbak och Österby Julmässa.
 
- Kammarkören är verkligen ett fantastiskt "pack" med människor och repet idag gav verkligen energi trots att jag blir sjukt trött rent fysiskt av att sjunga i sopranstämman och nippra omkring på höjden.

- Nu ska jag avsluta dagen med nåt bra: krypa ner i sängen och slingra in mig i min älskades armar och somna in till doften av hans hud och Mozarts ljuvliga spinnande lägga mig bredvid Fredrik och spela Plants vs. Zombies 2 tills vi somnar med mobilerna i ansiktet.

Guten nacht die alles!


Mozart på höghöjdsbana

På eftermiddagen ropade Fredrik från köket: "MATILDA KOM HIT!"

"Men tja Mozart, där sitter du på cykelgaragetaket och fiffilurar" sa jag. Inte.
 
Jag sa: "Fredrik spring ut så hämtar jag kameran!!" /Mvh störd kattmamma
 
Så det hände sig så att jag stod i köksfönstret med teleobjektivet i högsta hugg medan Fredrik förgäves försökte locka ner det lilla kattaset från taket på ett av cykelgaragen. Nej förlåt, jag menar BÅDA cykelgaragen. Mozart var nämligen så smart att när Fredrik stod mitt emellan garagen (som visserligen står rätt nära varandra) passade Mozart på att ta ett skutt rätt över till andra garaget, rakt ovanför huvudet på Fredrik. När han hade retats färdigt föll han för frestelsen att jaga en pinne vid kanten på taket och bli infångad.
 
Resultat: Mozart = fett sur.
 
 
 

Once you go ginger you never go b(l)ack?

Vilket skit det är att vara fejk-rödis. Jag ÄLSKAR mitt röda hår när det lyser som eld sådär fantastiskt, men vad jag inte älskar är att röd hårfärg sitter som skräp. Det där härliga mattas ur innan jag hinner blinka = drygt. Karins Konstgrepp hade samma problem men hon fann lösningen! Som arbetslös finns det inte feta pengar på kontot så att gå och köpa dyra färginpackningar har jag ingen lust med. Därför kom Karins lösning som ett brev på posten - att beställa en intensiv-toning på eBay för billiga pengar.
 
Idag trillade beställningen ner i brevlådan och för samma pengar jag skulle fått en pump med flashig färgmask här i Sverige fick jag 4 burkar + frakt från England av den här braiga grejen jag nyss testat! Nu första gången använde jag toningen som den var, direkt ur burken, men de följande gångerna när det är för att "hålla efter" behövs bara en matsked per gång som jag blandar med vanligt balsam.
 
Resultatet blev perfekt! Jag fick tillbaka den orangea knallfärgen som Ebba färgade på mig för en månad sen och är alltså hur nöjd som helst (och det tog bara 20 min). Bäst av allt är att det luktar balsam, inte starka kemikalier som fräter i näsan.
 

Två spexare på ett kärleksmoln

Vad som kan hända när en är rejält uttråkad och råkar ha en Canvas, lite glitter, servetter, färg och knappar till övers.

Ett litet evighetsprojekt tar sin början

Några dagar innan jag for upp till norr kom mormor dragandes med en konsumkasse med något mjukt och vitt i. Det visade sig vara ett helt gäng (JÄTTEMÅNGA) mormorsrutor. En variant av alla de olika sorter som finns. Helt vita och virkade i bomullsgarn, tillräckligt många för att få ihop till en babyfilt, späjlsängsöverkast, kuddfodral eller något annat rajtantajtan.
 
Rutorna i fråga har virkats av mormors mamma och det är åtminstone 25 år sedan hon satte virknålen i dem. Mormor erbjöd mig att göra något kul av rutorna och det ska jag minsann göra! Det blir i slutändan som ett fint litet samarbetsprojekt med min gammelmormor - härligt tycker jag eftersom det trots allt är hela 16 år sedan hon gick bort. Ett sätt att få påminnas om henne och friska upp de korta minnesbilder jag har av henne från det att jag var 3-4 år (som när vi dansade, hon och jag, i vardagsrummet och det så stojigt och intensivt att hon trillade omkull = trauma för en 3-åring).
 

Dubbla band = dubbel gåva

Igår var jag och Fredrik på Apoteket då vi båda skulle ha diverse saker till oss själva och till Mozart. Jag gick till recept-kassan och Fredrik till den vanliga kassan och när vi kom ut sa Fredrik: "Jag köpte en sak till dig!" och plockade fram ett Rosa band. Jag började asgarva för jag hade också köpt ett. I ungefär samma sekund köpte vi alltså varsitt. Bra där! Årets band tycker jag är så otroligt fina med sina fingeravtryck. Att de dessutom är designade av Elsa Billgren och hennes mamma gör verkligen inte saken sämre <3