Bonnbönan

I 20-årspresent fick jag som ni kanske vet ett vildsvin. Ett litet, ungt, nyskjutet vildsvin som var bara att stycka upp, frysa ner och frakta upp hit till Pite efter festen som ägde rum i hembyn.

 

Vildsvinsfärsen har sedan länge varit uppäten och avnjuten i både tacos, köttfärslimpa och färsbiffar och nu finns det kvar ett helt gäng lite otydliga bitar i frysen. Två av dem plockade jag upp och gjorde en redig fredagsmiddag av idag - revben och innanlår.

 

Revbenen (som var väldigt magra och matfattiga då grisen var liten) kokade jag buljong av och innanlåret skar jag ner i tärningar, 3x3 cm.

 

Min vildsvinsgryta kom så småningom att se ut ungefär såhär:

 

500 g innanlår

2 vitlöksklyftor

Viltkryddor (mejram, körvel, enbär, lagerblad, peppar)

Ett par deciliter vatten, samt buljong av revben-koket

1,5 dl rödvin

Två rejäla nypor torkade trattkantareller

Ett par deciliter grädde

En skvätt kinesisk soja

Salt

 

Jag brynte på köttet tillsammans med vitlöksklyftorna som jag endast delat mitt itu. Jag höftade ner kryddor, vatten, buljong och rödvin och lät koka ca 1,5 timme. Till slut rundade jag av det hela med trattisar, grädde, soja och smakade av med salt. Jag redde även av såsen med en matsked mjöl för att få den lite mer mustig och inte så rinnig. Till det hela hade vi potatisklyftor, morötter och rödlök som jag rostat i ugnen på 225 grader med massor av olja, salt och timjan. GÖTT!

 

Stickade julkulor. Alltså mysigaste någonsin. De finns överallt nu att köpa - på Åhléns och i princip alla andra ställen där de säljer pynt. Dock har jag hamnat i ett läge att när jag ser nåt handarbetat tänker jag "najs med inspiration, det där kan jag göra hemma". Jag testade alltså att göra ett par stycken själv efter ett mönster jag hittade på nätet. Istället för att sticka in hjärtan i mönstret körde jag enfärgat paljettgarn till mina kulor. Det blev sjukt fint och blingigt!

 

Det bästa med att ha ett grundmönster som jag hittade HÄR är att utifrån det går det att improvisera precis hur mycket som helst. Sy på pärlor, paljetter, använda flera färger och göra randiga julkulor kanske? Eller leta upp ett litet mönsterdiagram på snöflingor, snögubbar, tomteluvor, ja inte vet jag, att helt enkelt använda när du stickar dina kulor.

 

SÅ sätt igång och sticka julkulor vettja, det går supersnabbt (45 min-en timme per kula ungefär)! Stoppa med vadd och sy fast supersnygga upphängningsband.

 

Jag har använt stickor 2,75, Stella Paljettgarn och mönstret hittade jag som sagt här.

 

Ja hade det varit vit kant på mössan hade jag banne mig känt mig som en tomte-mora'!

 

Nu är trådarna fästa och mössan är användningsklar såhär lagom till december tar sin början. Jag har använt Raggi-garn från Järbo och deras mönster 11-08. 

 

Nej nu ska jag ta mig i kragen och göra ett ryck i lägenheten som ser ut som ett bombnedslag, för att kunna börja adventsfixa sedan, mys!

 

 

 

Lagom till helgen fick jag hem mina rundstickor på posten (eBay i mitt hjärta!! 45 kronor totalt för typ alla storlekar som finns) så jag var tvungen att premiärsticka en mössa till mig själv. Den håller alldeles strax på att bli färdig, det är bara det där sista supertråket kvar: att fästa trådar. Mössan är en riktig Matilda-mössa - juligt knallröd, baskermodell, ganska grovstickad och supervarm i ullgarn blandat med lite lite akryl för att ta hänsyn till mitt kli-känsliga huvud.

 

Om det inte vore för att det är kolsvart ute och alltså sämsta möjliga förutsättningar för att fota, så skulle jag bums göra klar mössan och fota för att kunna visa er. Men nu är det ju så att vi inte har så mycket dagsljus här den här årstiden så jag får satsa på att försöka fota den någon gång mellan 11 och 13 i morgon när solen står hyfsat högt åtminstone.

Abbe & Evve är här och vi myser och har det bra. Det är vitt på marken. Advent om en vecka. Skyltsöndag i morgon. Jag har magen full med pulled pork. Bra tid med andra ord!

 

Idag har vi bakat pepparkakor allihop - jag fick alltså både Fredrik och Abbe att baka, en inte helt vanlig syn. Evve och jag har sedan pysslat med finfina saker som ska bli julklapp(ar?), en riktig mysdag alltså! Så fort pepparkakorna var klara fick en skinkstek som marinerats över natten åka in i ugnen och götta ihop sig till en smarrig pulled pork. Efter drygt sex timmar i ugnen blev det middag och alltså jisses vad gott det blev! Vi åt det möra, kryddiga fläskköttet i tortillabröd tillsammans med coleslaw och sallad.

 

Förutom julklappspyssel har jag påbörjat ett egoprojekt i form av en stickad sjal i ett supermjukt fluffgarn i en mohair/akryl-blandning. Dessutom är det PALJETTER i garnet! Jag blev fullständigt tok-kär i garnet när jag sprang på det och kände att det var läge för en Matildasjal mitt i alltihop. Den blir så jädrans snygg. Och mjuk.

 

* Att jag fått hem mitt demo-paket och nu kan kalla mig för återförsäljare av Scrap It Up pysselsaker! Jag kommer berätta mer om det i ett eget inlägg men i fortsättningen kommer ni kunna köpa massor av härliga pysseltillbehör av mig, så himla kul!

 

* Att Abbe & Evve kommer upp hit med flyg ikväll, lillebror och kusse alltså. Som jag har längtat efter di där två tonåringarna <3 Vi kommer garanterat hitta på massor av härligt mys i helgen.

 

* Att jag nyss fick beröm av en tant när jag var i tvättstugan. Jag "manglar fint och gör henne glad över att det finns ungdomar som vet hur man gör!". Jomenvisst, så jag fick dra den där farmor-och-mormor-har-lärt-mig-allt-dom-kan-grejen och hon började, smått rörd, prata om att hon brukar ta med sig sina barnbarn till tvättstugan när de hälsar på och visa hur man gör. Haha, jag säger då det..

 

* Att det är rep med kammarkören om ett par timmar och jag är supertaggad. Kammarkören känns riktigt härlig och harmonisk i år, både i klangen och i personkemin sångarna emellan. Tummen upp!

 

 

 

...så har jag precis pratat nån timme med bästis, ska ta mig en liten sipp glögg, lyssna på årets Spotifylista (som för övrigt kommer fyllas på) och pilla lite i julklappslistan. Idag kan jag bocka av ett par saker, dels som färdigställts i julklappsverkstaden och dels några som än så länge är i idéstadiet och kommer att inhandlas.

 

För övrigt lagade jag fläskkotletter igår som kom från storgrisen jag hade i somras. Helt vansinniga kotletter fick jag ut av den grisen alltså. Två får precis plats i pannan - som faktiskt är rätt rymlig. Galet. Men är man uppfödd på kärlek, mjölk och bullar så blir man å andra sidan ganska awesome. Hehe. Allvarligt talat så känns det faktiskt helt fantastiskt att vi till stor del har kunnat äta oss mätta på egenuppfött fläsk hela hösten, och många veckor till framöver.

 

Saftigt, gott och rejält. På slutet av stekningen (som skedde i smör, allkrydda, salt & peppar) rörde jag ner lite soya och grädde som fick puttra med under tiden som jag mixade ihop blomkålsmos.

 

I postlådan var det nämligen rena rama julafton idag! Åh vad jag älskar att få hem paket, särskilt när det som nu kom leverans av svinbilliga saker från eBay. Så billigt att till och med en gammal arbetslös grisbonde kan handla liksom. Ett paket med pärlor som ska få pryda en gammal tråkig tröja (kostade typ 10 kronor inkl. frakt) och ett paket med strumpstickor av bambu, alla storlekar som finns (kostade 42 kr inkl. frakt). Jag kommer inte någonsin mer i mitt liv behöva köpa strumpstickor, det kan jag lova!

 

Det tredje lilla paketet hade jag nästan gett upp hoppet om för den beställningen lade vi någon gång i september. Ett tag trodde jag inte vi skulle få hem något alls, men det visade sig att vägen bara var vääääldigt lång från USA. Hur som helst fanns bl.a. världens bästa kattborste däri. En FURminator! Därför har det varit VAK här hemma idag - Vård Av Katt. Mozart har legat och kurrat och njutit när jag exalterat tagit bort mer överflödig päls än ni någonsin kan ana.

 

Med risk för att låta sponsrad är FURminator något utöver det vanliga. Den tar liksom bort det där jobbiga "underhåret" på katten. Det som tovar sig och som katten själv alltid måste spy upp för att det är så mycket. De där borstarna är asdyra i Sverige, ord. 499:- på webshoppar, så vi har verkligen dragit oss för att köpa en. Men så rätt vad det var sprang jag på en äkta FURminator, sprillans ny, på en amerikansk sida. Vi slog till! Vad jag betalade? 65 kr plus en billig slant frakt.

 

För övrigt pågår julklappsverkstaden för fullt här hemma och det enda tråkiga med det är att jag inte kan visa vad jag sysslar med. Däremot kan jag lova er att när advent kommer lär det dyka upp väldigt mycket annat julrelaterat här inne!

 

 

Högt upp på min önskelista just nu står dessa stick- och virkböcker. Alltså dregelfaktorn är HÖG och det bara spritter i mig när jag ser dem. GAAAH. Tänk att sticka de röd-vit-mönstrade tumvantarna nedan? Jag har dessutom sett bilder ur koft-boken och sett ett antal snyggingar som jag vill sätta tänderna i. 

Finns HÄR och HÄR

Hej och hå, jag sitter urtrött i soffan med en stickning i händerna efter en kör-ig vecka (haha). Minuspoäng till mig för så dåliga ordvitsar.. En kan väl säga att veckan gått i körens tecken. Tisdag, onsdag, torsdag, lördag och söndag har det varit repetitioner med både Master-studenter, Kammarkör och vår egen Vokalensemble. Och konsert ikväll, icke att förglömma. Rösten är rätt seg efter att jag under gårdagens tretimmarsrepetition var ensam i min stämma och efter dagens två timmars rep och en timmes konsert. Bra vecka på sångfronten!

 

Innan konserten idag kände jag mig på ett otäckt vis som en våt fläck på marken. I flera dagar har jag upp och ner haft tillbaka min återkommande ångest och mått ruttet stundtals = bergochdalbana deluxe. Jag var rejält seg idag på förmiddagen men tänkte att det inte var något konstigt med tanke på att vi hade knytis-mys här hemma med Piteå Vokalensemble igårkväll. Vi åt frukost, lunch och jag tog en kopp kaffe. Precis som vanligt alltså.

 

Men på repet inför konserten kom den där helvetesångesten som en blixt från klar himmel, och det har ALDRIG hänt i ett sådant sammanhang förut. Jag var inte nervös, hade koll på grejerna, men hade minst av allt kontroll på mig själv kändes det som. Pulsen gick upp, hjärtat klappade igång som en trumvirvel, hjärnan rullade och jag blev yr som attans. Fy tusan! Repet gick hur som helst att genomföra och konserten likaså men gissa om jag är trött som ett as nu såhär efteråt. Det blir som en spänning i hela kroppen när helvetesångesten knackar på och när en dessutom är bland folk och ska prestera mitt i alltihop blir det en ännu större kraftansträngning.

Jag gissar att det är dags att vila några dagar. Den bittra sanningen av att vara i en lång tillfriskningsfas efter utmattning.

 

Bajsångest.

Min gamla pianopall som jag fick upp hit nu till hösten har verkligen sett helt förskräcklig ut. Skruttig och ful och med en dyna klädd i ett bedrövligt tyg som Mozart dessutom kloat sönder. Den fina pianopallen står nämligen kvar hemma hos mamma vid finpianot.

 

Jag har gått och stört mig på den rackarns fula pallen men idag fick det vara nog. Ner i mina tyg-gömmor for jag och gick igenom kartonger och IKEA-kassar för att hitta något som skulle passa i vårt vardagsrum som går i vitt, svart, trä & grönt.

 

I gömmorna råkade det bli så att jag förutom ett pall-tyg hittade ett snyggt tyg som jag inte riktigt lagt märke till förut egentligen. Ett tyg som jag fick i en kartong med "gamla tyger" från Ebbas farmor i somras. "Hm, fint" tänkte jag och plockade upp tyget som visade sig vara en gardinlängd. I en annan kasse hittade jag den andra gardinlängden och började fnula på om dessa fantastiskt tantiga gardiner skulle kunna passa någonstans och ja, nu sitter de och hänger och slänger i vårt sovrum minsann.

 

Vi hade lite svårt att bestämma oss för om vi gillade gardinerna på plats men nu får de allt hänga där. Ju mer jag tittar på dem, desto mer älskar jag dem. Dessutom är det inte alls helt fel med de rosa rosorna mot de andra rosa detaljerna i rummet. Helt plötsligt känns rummet inte så kallt utan mer ombonat inför vintern och jag gillar tanken på att de är "återvunna" och inte något jag köpt på IKEA för 19 kr/m.
Fredrik: Hm, ja men de är lite tantiga kanske?

Matilda: Men jag är ju en tant!

 

/Matilda, med en fästman som eventuellt inte lärt sig att ord som "tantigt", "tant" och "gammaldags" klingar positivt och kärleksfullt i hennes öron.

 

Ibland blir jag alltså helt vansinnig på mig själv. Igår till exempel.

 

Jag är med i en virk-grupp på Facebook och i min feed kom det upp att en tjej delat en länk med massor av mönster på snökristaller/snöflingor i den gruppen. "Hmm snöflingor kan man ju virka, har jag aldrig tänkt på. Fint att hänga i fönstren till jul kanske..".

 

JAMEN vad händer? Jo jag släpper stickningen för att två minuter senare vara i full gång med att producera virkade snöflingor och håller på ända inpå natten för att snöflingan i fråga måste ju stärkas med limvattenblandning, sträckas ut och bli snöad med silverglitter.

 

Man kan väl säga att jag har lite problem med att hantera impulser när det gäller pyssel/hantverk/handarbete.

 

Snöflingorna fick mig att bli knollrig i tanken på advent och nu måste jag absolut testa några fler mönster på dessa så jag kan ha en liten armé av fina snöflingor i olika storlekar hänga i vardagsrumsfönstret och dingla.

 

Efter att ha tillbringat tre veckor hos Gösta och Ewa, låtit Elin klippa av mig min hår-man, jobbat, myst och varit på utflykter, åkte jag hem och mådde riktigt bra. De där sommarveckorna hittade jag på något sätt en plats i Holmbergsfamiljen och det lade liksom grunden för den där naturliga hemmakänslan som jag ända sedan dess har haft hos dem när jag återkommande har varit där så mycket jag kunnat och hunnit.

 

Just därför är det för mig inget märkligt att gå på farfars mosters begravning, för jag kan verkligt säga att jag kommer sakna att hälsa på henne när jag är i Robertsfors. Sammanlagt är det många timmar jag suttit i hennes kök och druckit kaffe. Och inte minst tog hon sig faktiskt hela vägen ner till Uppsala för att kolla på Grease för 2,5 år sedan. Det är minsann inte illa!

 

Det är även därför jag självklart tackar ja till att gå på fyrmänningarnas dop och sjunger på bröllop, för det känns som att släkten typ har hoppat över två led. Det borde liksom vara närmre för det är ju så det känns!

 

Och i Evelina, brevkompisen som inte ens var född när "Ett bondeår i norr" spelades in, har jag kommit att hitta en riktig vän i - för vi är faktiskt rejält lika på väldigt många sätt.

 

Det var faktiskt rätt läckert förra helgen när vi faktiskt kollade igenom "Ett bondeår i norr" av ren nostalgi, att tänka på att det bara är drygt tio år sedan som jag nötte det där bandet om och om igen utan att känna människorna. Nu satt jag där i just det köket och tittade på just den filmen och kände mig alldeles hemma. Underbart!

 

 

 

Jag producerar julklappar på löpande band här hemma nu men det finns ju faktiskt andra sätt att fixa julklappar. Ett ypperligt tips på julklapp finner du nedan, och det är mina släktingar som jobbar med organisationen Yennenga Progress som bett mig sprida ordet om denna fantastiska idé. Lyssna här:

 

Om du...

 

... vill hjälpa till att göra skillnad i en utsatt världsdel,

... inte vet vad du ska köpa till din mormor/faster/bror/etc. i julklapp,

... inte vill bidra till konsumtionshets och julkommers,

... VILL ge barn i Costa Rica bättre möjligheter att få den utbildning som bör vara en självklarhet för alla barn,

 

Ja då tycker jag du ska klicka dig in på Yennenga Progress hemsida för att köpa årets julklapp som innebär att du genom att köpa ett gåvokort för 100 kronor trycker upp 4 skolböcker för indianska barn i grundskolan. Då korten är designade och printade av Yennengas partners går HELA beloppet till att trycka upp böcker och du kan känna dig säker på att pengarna inte hamnar på villovägar. Bra va? 

 

Saxat direkt från Yennenga Progress:

Gå in på DEN HÄR länken för att komma direkt till informationen om julklappsprojektet och för att köpa dina julklappar. Gör skillnad!

 

Sommaren 2007, på gammelmormor Astas 93-årsdag närmare bestämt, skulle farmor & farfar bege sig till Norrland på släktträff. De skulle fara upp till Robertsfors med en husbil de hade hyrt och göra en riktig tripp. Typ två timmar innan de skulle åka bestämde jag och Abbe mig för att vi minsann ville följa med! Hallå äntligen hade vi ju chansen att se den där gården vi sett rulla på videobandet i många år. Plus att jag skulle få träffa brevkompisen Evelina!

 

Det slutade med att mamma & pappa också spontanåkte upp och vi alla blev välkomnade i Robertsfors hos "farfars kusin med mustaschen" med grillstuga och badtunna in på sena natten. Efter en helg med släktträff och mys på gården så ville jag dit mer, så var det bara. Jag återupptäckte mitt bonniga jag, trivdes med mina avlägsna släktingar som jag nyss lärt känna och ville veta allt allt allt om allt. Att träffa de gamla blev en häftig upplevelse, särskilt att träffa farfars moster. Hon var som en kopia av farfars mamma, min gammelfarmor och plötsligt kunde jag minnas bortglömda saker med min gammelfarmor som gått bort när jag var liten. Lyckan blev total när jag på hösten det året, i åttan, kunde komma upp och praoa en vecka på gården. Jag fick göra allt - gå upp kl 6 och mjölka, fixa med kalvar, vara med om både liv och död, göra ost med Ewa och dricka litervis med iskall mjölk direkt ur tanken.

 

Några månader senare åkte jag tillbaka igen, mitt i smällkalla vintern på sportlovet i 25 minusgrader. På sommaren var det dags åter igen och det var lite ett sätt att fly vardagen att få komma upp till gården. Särskilt det sommarlovet var speciellt på det viset att mamma och pappa precis flyttat ifrån varandra och just då var den bästa medicinen att få komma upp till släktingarna som blivit mer som en nära familj. Drygt tre veckor stannade jag och mådde gott - jobbade i ladugården varje dag, umgicks, tog hand om nyfödda kattungar och njöt på ett sätt jag inte gjort på flera månader.

 

<3

 

 

Vissa antyder att det är lite konstigt "annorlunda" att jag sörjer min gammelfarmors syster (eller farfars moster, om det låter närmre), att jag prioriterar mina fyrmänningars dop framför konsert, eller att jag förra sommaren sjöng på pappas tremännings bröllop när jag även då skulle kunnat vara på konsert. När jag var i Robertsfors i helgen så påmindes jag om hur det det hela faktiskt började - alltså hur min relation till Holmbergs och gården blev så nära, så jag tänkte att vi tar det från början, för det är faktiskt en trevlig liten historia som vi kan dela upp i ett par-tre delar.

 

Hos farmor och farfar fanns det ett VHS-band som särskilt gick varmt när jag var liten. Det hette just "Ett bondeår i norr" och jag och lillebror Abbe föredrog det bandet framför väldigt mycket annat som gick att titta på. Det var en skildring, i tre delar, av ett bondeår som var inspelad på 80-talet och det var sååå kul eftersom farfar berättade att det där var minsann på hans släktingars gård i Norrland! Han i mustasch var farfars kusin och tanten som körde postbil och målade vackert, ja det var farfars moster. Hej och hå. Abbe tittade på de delar där traktorerna var i fokus medan jag alltid spolade fram till: 3. Djuren. Kalvningen var lika spännande varje gång och oj vad kul det var att se när fåren blev klippta! Det blev tragedi i huset när det här bandet i fråga gick sönder (troligen gick bandet av någonstans där kring kalvningen) och farfar blev tvungen att ringa till sin kusin långt borti Norrland för att be om ett nytt.

 

Ungefär i samma veva som farfar ringde och bad om ett nytt videoband slog det någon att jag var på pricken lika gammal som yngsta dottern i familjen och vi började brevväxla, jag och Evelina. Vi avhandlade intressen, skolgång, namn på kattungar, och gud vet allt, i breven som var skrivna med spretiga mellanstadiehandstilar på sockersött brevpapper....

En beställning är färdigställd, avslutad, förpackad och lagd på lådan. Ett par stickade svarta ullvantar som sedan valkats och prytts med oblekt eko-ull i ett korsbroderi, samt ett par supersköna raggsockor i Drops Fabel Print Texmex.

 

Har en känsla av att Emil kommer bli rätt nöjd!

 

Jag har återkommit från Robertsfors till min lilla familj och sitter och tittar ut på snön som tydligen tyckte det passade bra att komma i natt. Mozart och jag tog oss en skön sovmorgon och funderar nu på vad dagens projekt ska bli.

 

Igår alltså for jag upp 2,5 timme med buss efter att ha tillbringat helgen hos Holmbergs. Det har varit en riktig toppenhelg måste jag säga trots att den inleddes med begravning - som var väldigt fin. Världens mys! Det är något speciellt med den där går'n och familjen. Jag blir som en geleklump av avslappning och mår så himla gott av att vara där. Vi har pratat i massor, jag har varit i kalvstallet och fått gosa med en hel massa nappflaskebebisar, arbetat med kroppen och däremellan har vi ätit gott, suttit i grillstugan, stickat och bara myst. Dessutom avslutades helgen med ett tokfint dubbeldop i söndags.

 

Jag känner mig alltid väldigt rik när jag varit nere i Robban. Vilken släkt! Och trots att jag egentligen är släkt på så pass långt håll så har det kommit att bli så nära, hur blev det så då? Jo det började med ett nött VHS-band när jag och Abbe var små men den historien kan vi ta lite senare!