Socialbakis

Den här veckan har varit en sån där vecka när jag måste tänka mig för så att jag inte trillar tillbaka i gamla spår igen. Snart är det ett år sedan jag blev sjukskriven för utmattningsdepression och jäklar vad jag har gjort framsteg under den här tiden. Från botten och 9 månader helt utan musik, till att leva ett normalt liv igen där jag hittat en balans där jag har precis så mycket (lite?) musik i mitt liv som behövs för att jag ska må bra.
 
Men så kommer de här veckorna när det kör ihop sig. Nu i veckan har det varit helt vansinnigt med långa dagar, mycket kaos och mycket praktiska problem. Och ja, jag älskar ju det där fixet. Bökandet. Stökandet. Organiserandet. MEN det är också det som kan få mig att trilla över kanten om det blir för mycket av det. Tack och lov har jag ändå klarat att lyssna någorlunda på kroppen och hållit mig på banan, även om det krävdes att jag fick stanna hemma från ett kvällsrep i sista sekunden. Jag hade ett dåligt samvete som hette duga men jisses vad jag behövde de där två timmarna att sova i soffan innan vi resten av kvällen band tärnkransar här hemma.
 
Luciaveckan är ändå något särskilt. Jag var luciaansvarig för Kammarkören i år, för eftersom jag ännu inte har ett jobb att gå till såg jag det som lite av ett jobb. Mycket kaos, mycket kul och mycket mys. I onsdags hade jag alla körens damer här hemma och drack te och band kransar, hur mysigt som helst. Folk kom och gick i kranspysslet och killarna som inte ägde strykjärn droppade in för varv och strök sina lusselinnen inför torsdagskonserten.
 
Nu är jag socialbakis som bara den. Efter veckans alla rep och fix, torsdagens kvällskonsert med efterföljande mingel och gårdagens förmiddagskonsert samt födelsedagsfest på kvällen är det med största tillfredsställelse jag lägger upp fötterna idag. Tidigare idag gjorde vi ett städ-ryck här hemma men efter det tillåter vi oss att vara precis hur slöa vi vill. Jag sitter och dricker kaffe, har ätit nån bit rocky road för mycket, lyssnar på poddar och stickar. Fredrik spelar dator så tangenterna och datormusen glöder.
 
Konserten igår, som var Musikhögskolan i Piteås julkonsert, sändes live på nätet men finns också att kika på i efterhand. Kolla får ni se! http://digitallive.eu/program/julkonsert-2013/
 
 

Så mycket utomhusfix som går att uppbringa i en lägenhet

För en som är van att bli utskickad varenda ledig stund på höstarna för att rafsa (räfsa) ihop löv i en trädgård som består av cirkus 5000 kvm gräsmatta (varav hälften är lövtäckt) kan det tyckas vara skönt att bo i lägenhet.
 
Men.
 
Jag vet att jag sa det förra hösten också och jag säger det igen - jag skulle så himla gärna kliva i ett par gummistövlar och ta på mig fulkläder för att räfsa löv. Det hör ju till, liksom! Särskilt efter sommaren som grisbonde där jag var utomhus 90% av min vakna tid känns det konstigt att inte kunna kliva utanför dörren och på en gång ha saker att ta tag i. Såklart känns det otroligt skönt att inte ha de måsten som t.ex. en trädgård för med sig, men jeeezez vad ska jag göra när höstsolen lyser?
 
Jag vill räfsa, plocka bort gamla torra blommor ur rabatterna, klippa ner växter och täcka dem med granris och mossa för att skydda dem mot den kommande snön, ställa undan trädgårdsmöbler, göra vackra höstarrangemang, kun....MEN vänta nu? En sak av dessa kan jag faktiskt göra. Fixa lite höstblommor på balkongen. Hepp!
 
 
... Sagt och gjort, mycket glad i höst-själen! <3 För sakens skull hade jag på mig gummistövlar, en varm stickad tröja och en rykande kopp kaffe med mig ut på balkongen. Osså katten förstås.

Tittar in genom ett nyckelhål på mitt gamla musikliv.

Sen vi kom upp till Piteå har jag faktiskt varit på två stycken körrepetitioner. Förra veckan ett med Piteå Vokalensemble och idag med Musikhögskolans Kammarkör.
 
Och SÅ KUL DET ÄR!
 

Ja, det är det verkligen. Det är mer än 9 månader sedan jag blev sjukskriven och sedan dess har jag bara sjungit på ett bröllop och ett dop, och övat inför dessa kanske en timme. Sammanlagt. Mer än så har jag inte sjungit (förutom i traktorn, med lurarna på högsta volym och allmänt buller runtomkring. Lät säkert jääääättebra). Jag har varit livrädd för att ta mig an musiken igen. Livrädd för att det ska vara ångestframkallande. Livrädd för att komma tillbaka till gamla, destruktiva(!) vanor.
 
Så var jag på ett rep förra veckan och det var så in i bomben roligt. Jag sjöng bra, läste bra (á vista = direkt från noten) och kände att "ja, nu är det dags att börja igen". Därför bestämde jag mig också för att fortsätta i Kammarkören nu medan jag ändå inte har något jobb och därmed har väääldigt mycket freetime.
 
När jag satt där på repet idag, framför en av sveriges främsta kördirigenter, i en av sveriges musikhögskolors körer, kände jag att: det räcker såhär. Jag måste inte göra mer än såhär. Jag behöver inte öva min operaröst två-tre timmar om dagen och fokusera 100% på var tungroten håller hus varje gång jag sjunger en aouåeiyäö. Jag måste inte satsa på att gå en musiker-/oganist-/musiklärarutbildning på KMH i Stockholm. Jag måste ingenting. Det RÄCKER för mig att sjunga i en kör och en vokalgrupp för att få mitt liksom.
 
Genom att sjunga i kör känns det som att jag kan stå utanför och kika in genom ett nyckelhål på mitt gamla musikliv. Kika in men stanna utanför och ändå vara nöjd. Jag har fortfarande nyckeln men har insett att det går jädrigt bra att stoppa ner den i fickan och nöja sig med det lilla hälsosamma.

Back in PTO som en 18-årig pensionär

Så var vi tillbaka! Fredrik pluggar på och jag söker arbeten som en tok. Just nu är jag alltså arbetslös. Jag är liksom inte STUDERANDE längre eftersom jag bestämt mig för att inte fortsätta på Framnäs. Fattar ni hur sjukt det känns? För första gången på nästan 15 år är jag inte studerande, utan arbetssökande. Puh.
 
Förresten fyllde jag ju 20 år förra veckan! Mycket som känns sjukt nu för tiden alltså. I mitt huvud är jag fortfarande 18 år. Det är som att det tog sån tid att vänja sig vid att säga "jag är 18!" att när jag väl vande mig så skulle det vara så resten av livet. Konstigt det där med ålder egentligen, för till sättet känner jag mig mer som en pensionär än en 18-åring. Nåväl.
 
Mozart och jag får dagarna att gå genom att pyssla på här hemma samt söka jobb när Fredrik är borta. Plus att vi kämpar på med det där jädrans körkortet. Nu är i alla fall halkbanan bokad! Någon promenad och fika blir också av. Mozart har hittat nya kompisar att hänga med så nu är "morsan" inte så mycket värd längre. Hans kompisar "Igge" och "Pigge" är det som gäller nu:

Hej mitt vinterland!

Alltså vilken vinter, knarr under kängorna och frostiga träd i norr! Jag kom alldeles nyss upp till Piteå igen efter en lång förmiddag i bil, flyg, bussar och taxi. Det tar sin lilla tid att förflytta sig men det har i det stora hela ändå gått bra. Det drygaste momentet var när jag vid incheckningen fick lov att packa om alltihop för nej visst, jag får inte ha handbagage när jag flyger med katten.. Det löste sig ändå bra med lite omflyttningar. I med kameran djupt ner bland kläderna i resväskan, datorn under armen, hårddisken i den lilla lilla handväskan och sen lite andra förflyttningar. Min värsta mardröm när jag reser är alltid att väskan ska komma bort och särskilt nu när jag även fick checka in mitt tänkta handbagage och tror ni inte mina väskor kom SIST av alla. När alla hade gått stod jag kvar där och hade några svettiga sekunder innan väskorna dök upp, haha!

Nu ska jag packa upp, Mozart ska komma till rätta och ta ikapp mat och sömn och så blir det plugg hela dagen. Det bästa med plugget i fråga är att det går utmärkt att göra det oavsett om jag ligger i badet, går med soporna, diskar, virkar osv osv. Vi har prov i repertoarkännedom på måndag så hela pluggandet går egentligen ut på att lyssna och lära sig känna igen de 150 låtar som ligger i en Spotify-lista. Inte det lättaste men det ska banne mig gå. Jag är nöjd om jag klarar provet, så det så! Men det är lite att hålla reda på med kompositörer, symfoninummer, namn och tonarter.

Mozartgos på bussen:


Snart kommer snön!


Bagare Bengtsson

Idag har det bakats kryddflätor! Jag fick ett ryck efter frukost och satte en vete+rågdeg med kryddor, en variant av mammas kanonrecept på formfranskor. Så nu luktar det alldeles hemtrevligt och mysigt här hemma.
 
Det är riktigt skitväder i Piteå idag så i övrigt är vi liksom inte så sugna alls på att göra något. Kallt och ruggigt och ösregn. Lockar inte att gå utanför dörren ens.
 
Förresten så har vi gäster här i helgen! Fredriks och min sånglärare från gymnasiet är på konventet så han, frun och yngsta sonen huserar på vår luftmadrass i helgen när de inte är på konserter och seminarier.

Rolls Royce i köket:
Plugg i badet i ruskvädret:

Hurtbulle

Jag har minsann varit så hurtig att jag varit ute och joggat idag efter skolan - skönt! Mina knän gör blandade prestationer kan jag säga. Rätt länge har jag haft det trassligt med knäna och med största sannolikhet är det mina missanpassade fötter som ställer till det och därför har jag ibland problem med att springa. Sist jag var ut gick det skitdåligt och idag gick det kanonbra. Skönt! 
 
Det är perfekt att sångläraren antytt att löpning/jogging hjälper sångandningen för då får jag äntligen arslet ur vagnen. Plus att jag självklart också gör mina dagliga situps och armhävningar, for notice!
 
Säg hej till Matilda-med-fett-dålig-kondis-och-ett-jätte-fejk-smajl (egentligen värkte benen illa när jag kom hem men shit the same, jag var stolt så då kunde jag väl plira dit ett litet leende och ett par crazy ögon också):

 
 

Sovrummet är färdigt!

Hurra vi har en säng! Hurra! Hurra! För ett par timmar sedan kom bilen från Ikea med våra sängar så nu har vi meckat och donat, sytt gardiner och pysslat till ett riktigt myspys-rum åt oss!

Åh vad vi ska sova gott i natt!

Njut härmed av mobilbilderna jag tog i all hast för att jag var så ivrig att visa. (Mobilen i kombo med lamporna gör också att väggarna ser knallgula ut, men de är gråa...)


Duracellkanin

Efter att ha kört på i 200% med sjutton tusen saker känner jag mig i vanlig ordning nästan understimulerad efter en lugn dag. Vilsamt och mysigt, javisst. Men nu är jag rastlös.

Dagens bus utomhus:


Stadsvandring

Sedan vi kom hit i onsdags har vi enbart varit i lägenheten (och tvättstugan) förutom när farmor och farfar var runt med oss till Willys, Jysk och lite andra bra-att-ha-ställen. Och till ICA och Clas Ohlsson har Fredrik varit, det är så långt vi sträckt oss.
 
Nu när lägenheten börjar kännas trivsam och färdig sånär som på sängarna som kommer på tisdag (därav avsaknaden av sovrumsbilder på rundvandringen igår) så ska vi ta oss ett par timmar på stan. Fixa några småsaker vi saknar och strosa runt lite.
 
See ya later!
 
 
Liten kille som börjar bli stor!

En liten rundvandring - Badrummet

Vi har BADKAR! Underbart! Igår premiärbadade vi, hur mysigt som helst och perfekt i vinter när temperaturen kryper neråt -30...
 
 
 

En liten rundvandring - Köket

Varje hems hjärta, köket.
 
 
Det som jag längtat mest efter med att få flytta hemifrån är att få skrota runt i ett eget kök (eller ja, mitt och Fredriks kök), med egna saker (ja, ni fattar). Pyssla och dona, slamra, experimentera och rentav laga alldeles fantastisk mat på en väldigt ekonomisk och snål kassa. Just det sista är mitt "mission" från och med nu. Att laga god, bra och nyttig mat som till 99% är lagad frångrunden men som sagt med en rätt tajt budget som grundplåt. Det ska bli kul att pussla och jag är glad att hela livet ha haft ett gäng riktiga matmödrar runtom mig som vet hur man tar reda på ALLT i matväg
 
Här i köket finns (nästan) allt det som jag samlat på mig under åren för är det något jag länge gillat att samla på så är det köksprylar. Det är jag mäkta glad över nu när Fredrik och jag kunde pussla ihop i princip allt vi behövde av vad vi hade. TACK till er som samlat på mig - ni känner säkert igen massa saker även om inte allt syns på bilderna utan är instoppat i alla skåpen. Jag älskar vårt kök. Det är som jag gillar det: fyllt med olika färger, värme och vackra och roliga saker som är noga utvalda. Billigt och dyrt, nytt och väldigt gammalt i en enda härlig röra.
 
 
 

En liten rundvandring - Balkongen

Något jag är otroligt glad över är att vi till och med har balkong. Det är SÅ skönt att kunna gå ut och lufta näsan lite ibland, sitta och vippa lite på tårna på en av stolarna i kittet som mamma skickade med som födelsedagspresent, tack! Det kan bli rätt instängt i en lägenhet efter ett tag tycker en bonntjej. Till och med en liten liten liten träddunge har vi som utsikt -nästan som att vara hemma i skogen minsann.
 
 

En liten rundvandring - Vardagsrummet

Nästa del kommer här och precis som förut med helt och hållet oredigerade och ogenomtänkta bilder. Bara ren och skär uppvisning av verkligheten, så att säga.
 
Den som gissar rätt vilken sida av skrivbordet som är vems vinner enbart äran. En riktigt lågoddsare med andra ord.
Två små ögon som kikar fram!
Syns det att jag gillar mat? Kokböcker är de enda böcker förutom noter jag har med mig upp. Ändå står hälften av dem kvar hemma och några syns inte på bilden..
 

Puss och hej!

En liten rundvandring - Hallen

Eftersom det är lite svårt att komma och hälsa på kan jag bjuda er på en liten rundvandring och har därför fotat runt i lägenheten idag för er skull! Allt är inte klart ännu och vi behöver "bo in oss" lite men det förstår ni ju.
 
Så, here we go:
 
Liten hörna med plats för skrammel och fin spegel
Kinesiska loppisprylar på spegelbyrån
Spegelbyrån anno någon gång kring 1930-1940 som jag kämpat med renovering av i sommar.

Utsikt från hallen mot vardagsrummet och en glimt av köket
En liten helhetsbild
Trasmattan som för tankarna hemåt. Farmors hantverk.
 
Mer kommer!

Bonnbönan flyttar hemifrån

Nu i dagarna har jag flyttat hemifrån - flyttat ihop med min pojkvän uppe i Piteå där vi båda ska plugga! Därför ska den här bloggen sparkas igång igen så ni där hemma (och alla andra) får lite bättre koll och kan hänga med i vardagen trots att ni är många mil härifrån.
 
Så, hej igen och hej bloggpepp!