Idag tänker jag lite extra på alla starka, härliga kvinnor jag vuxit upp med

Ni har väl inte missat att det är internationella kvinnodagen idag? En viktig dag för att uppmärksamma kvinnors situationer över hela världen och för att uppmärksamma kampen för jämställdhet.
 
Hur mycket eller lite feministiskt lagda ni än är, gamla eller unga, män eller kvinnor, så kan ni fira internationella kvinnodagen på ert eget vis. Visa kvinnorna du har omkring dig lite extra respekt och uppskattning som de förtjänar. Gör det inte bara idag utan visa varandra den respekten och uppskattningen varje dag oavsett kvinnodag, mansdag eller annan dag.
 
Jag tänker idag lite extra på alla starka, fina kvinnor jag haft omkring mig under hela min uppväxt och som präglat mig. De som visat mig att det är okej att ta plats, okej att säga ifrån och som dessutom lärt mig praktiska saker och lärt mig vara en kreativ och öppen människa. Jag har så mycket fin kvinnostyrka i min omgivning att jag nästan storknar när jag tänker på det <3
 
Grattis på internationella kvinnodagen!
 

Jag vill inte klä mina framtida ungar i bruna overaller, jag vill öppna upp hela världen för dem

Himla ofta upplever jag ett förakt mot genusmedvetenhet och att vara PK och jag kan verkligen inte för mitt liv förstå varför det skulle vara så hemskt och förfärligt att vara just detta. Att vara genusmedveten och ingå i den s.k. "PK-maffian" är något jag snarare är himla stolt över att vara eftersom det är inkluderande och innebär att jag i min vardag verkligen jobbar med att låta människor vara just människor. Jag tänkte förklara lite hur jag tänker kring genus och allt det där som folk tycker verkar så obehagligt och läskigt.
 
När du är genusmedveten:
 
- vill du ge dina barn och barnen omkring dig 100 möjligheter istället för 2.
 
- ser du inget problem i att låta dina barn välja kläder från både flick- och pojkavdelningen.
 
- är du medveten om att barn värderas av samhället utifrån hur de klär sig.
 
- vet du att du inte alls måste ta på barnen bruna overaller för att göra dem könlösa och neutrala för det är inte det som är tanken och lösningen på könsrollsproblemet. 
 
- ger du barnen tillgång till hela regnbågen och lägger ingen värdering i vad olika färger "står för".
 
- hjälper du barnen att välja rätt kläder genom att skapa en garderob där de har tillgång till lekvänliga kläder som tillåter dem att utöva hela sitt lekregister.
 
Det låter väl rätt logiskt ändå?
 
Ett argument mot att klä sina barn genusmedvetet är att "om en lär sina barn att vara självständiga, tänkande varelser med goda värderingar och bra självkänsla samt självförtroende, är kläderna inte viktiga i sammanhanget ang. hur barnen mår i framtiden". I den bästa av världar är det såklart sant och det hade såklart funkat om vi aldrig gick utanför dörren, för problemet är bemötandet utifrån.
 
Hur mycket ett barn än uppfostras gott hemma och får goda, sunda värderingar med sig i ryggsäcken så kan hen inte hävda sig mot att samhället påverkar henom. Oavsett om föräldrar lär sina barn att vara fina människor och medmänniskor, så spelar det ingen som helst roll om du fortfarande klär ditt barn könsstereotypt. Kläderna har större inverkan än vad vi kan tro eftersom vi bemöts utifrån våra kläder och vårt utseende idag.
 
Jag vet själv att jag blir bemött på ett annorlunda sätt när jag går ut "kvinnligt och propert" klädd än när jag går ut bekvämt och mer neutralt klädd. Plockar jag fram och framhäver mina kvinnliga former, fixar håret, gör mig snygg, så kommer kommentarerna därefter. Jag ser "fräsch ut", "snygg, härlig, välmående, fin, vacker, blabla" ut. De kommentarerna kommer inte när jag går runt i leggings, håret i slarvtofs, en stor myströja och osminkad. Även om jag i grunden har samma utrstrålning och är exakt samma person innanför så uppfattas jag inte som det. Enkel logik utifrån det blir alltså - hur tusan blir det när ett lättpåverkat barn utsätts för detta?
 
Om en pojke enbart kläs i tuffa, coola kläder med lös passform och läskiga tröjtryck så får han ofta höra just att han är "tuff, cool, sportig, snabb, häftig" och andra typiskt pojkiga egenskaper och utifrån det skapas såklart en tro hos pojken att dessa egenskaper är de enda eftersträvnadsvärda för honom. Likadant blir det för flickan som enbart kläs typiskt flickigt i ljusa snälla färger, tajta byxor, kjolar som är svåra att leka, klänningar de måste vara rädda om osv osv. De får höra hur "fina, söta, gulliga" de är och andra typiskt tjejiga saker. Hon lär sig på samma sätt som pojken att det är det som ger komplimanger. Och komplimanger vill väl alla ha?
 
Istället för att bara ge barnen tillgång till det typiskt flickiga och pojkiga vill jag, och andra genusmedvetna med mig, ge barnen hela registret och genom att välja bort vissa kläder och attribut ta bort förväntningarna som kommer med ett kön och de inlärda könsrollerna. Genom att ge barnen de fina värderingarna, självförtroendet och rätten att uttrycka sig själva och samtidigt ge dem chansen att få vara BARN så är jag övertygad om att vi skapar fina människor.
 
Och nej, det är inte fel om en flicka vill ha på sig rosa och en pojke vill ha på sig blått - men visa att ALLA möjligheter är rätt istället för att det bara finns ett rätt, och säg för guds skull aldrig "nej, det där är för pojkar/flickor" för det sätter såna jäkla djupa spår att det knappt är sant och det minskar barns möjligheter att i framtiden skapa sitt sociala kön, vilket kanske inte alls stämmer överens med det biologiska.
 
 

Varför jag behöver feminismen

Det har varit mycket feministdiskussion på nätet den här veckan efter Blondinbellas utspel där hon raljerade om att feminister är ett gäng vita, kränkta kvinnor som över ett glas vin sitter och kommer på saker att vara arga över. De hatar män osv osv osv.
 
Hur många gånger som helst har jag hört detta, men det var nytt att höra en tjej i min egen ålder säga det. Vanligtvis är det nämligen medelålders vita heteromän (de privilegierade, normen) som säger dessa saker om feminismen. De säger att Sverige är ett av världens mest jämställda länder, att feminismen är ett rabiat påhitt från bittra kvinnor, att löneskillnader BARA har att göra med arbetsinsats för "på miiiiiiiitt jobb får minsann aaaaaaaalla lika mycket lön oavsett kööööön". Jag har även fått höra att jag hittar på att det finns normer, strukturer och en könsmaktsordning i Sverige idag 2014. Det är tamejfan inte klokt.
 
Det är inget jag, vi, hittar på. Det är fakta.
 
Det är fakta att kvinnor får lägre ingångslöner än män inom vissa yrken trots samma utbildning och förutsättningar.
Det är fakta att kvinnor blir misstrodda i rätten vid våldtäktsfall efter våldtäktsfall där våldtäktsmannen får gå fri.
Det är fakta att kvinnors kroppar blir objektifierade hela tiden, varje dag, överallt.
Det är fakta att majoriteten av människor som har ätstörningar är kvinnor
 
Det är inte precis så att jag har hittat på allt det där och sitter hemma och kommer på saker jag kan vara arg på "för att det är kul". För det är så himla ruttet att vara arg ska ni veta, men tyvärr är det så att varje varje varje dag som jag bär med mig den feministiska kampen innebär det också att jag blir förbannad över hur inskränkt vårt land är. Sverige som ska vara "sååå stolta över att vi är såååå jämställda" har hamnat i någon form av bekvämlighetsposition. Bara för att vi är mer jämställda i Sverige än i många andra länder har Sverige lutat sig tillbaka som i någon form av självbelåtenhet och slutat jobba för jämställdhet för "NU HAR DET JU GÅTT FÖR LÅNGT! HEN OCH HEN OCH HELA HELVETE!?!" Som UnderbaraClara skrev här om dagen:
 
"Om jämställdheten i Sverige gått för långt skulle det betyda att kvinnor nu plötsligt besitter all den makt och det ekonomiska inflytande som män haft i tusentals år. Fast då skulle det ju inte vara jämställdheten som gått för långt. Utan då skulle det ju ha blivit ojämställt. Men än så länge dröjer det tills pendeln är ens i närheten att slå över åt det hållet. Kikar man  på SCBs färska statistik i frågan så blir det snart uppenbart att jämställdheten inte gått för långt. Inte ens nästan."
 

Vi är inte färdiga än i Sverige. Feminismen behövs, nu, varje dag, hela tiden. Om ni inte förstod det ovan kan jag ge er några exempel ur min vardag varför jag behöver feminism:

- för att jag fortfarande, trots att jag anser mig vara relativt obrydd, tänker en extra gång innan jag i ett socialt medie publicerar en bild på mitt osminkade ansikte.
 
- för att jag har dagar när jag tänker att "någon gång ska jag också bli sådär härligt smal och snygg som 'valfritt namn på kvinnlig mediaprofil'".
 
- för att mina armbågar varenda sketen flygresa blir nerputtade från armstöden av mannen/männen som sitter bredvid. *vuXnA mäN NeEd ThEiR SpAcE så maka på dig din lilla flicksnärta*
 
- för att äldre män gör mig till "lilla gumman", nonchalerar och exkluderar mig ur samtal där jag förväntas vara novis bara pga mitt kön.
 
- för att jag på somrarna rakar mig under armarna trots att jag egentligen tycker det är skönast att låta bli.
 
- för att jag hela min skolgång uppmuntrats som "duktig flicka" vilket förföljt mig hela livet och fått mig att gå in i väggen.
 
- för att män som inte har inflytande i mitt liv anser sig ha rätten att säga åt mig vad jag bör göra med mitt liv och min framtid.
 
- för att jag är rädd när jag går ensam i mörkret, rädd för att bli för full på ett uteställe, rädd för att möta killgäng på stan. PGA allt skit som händer när killar uppfostras till att kunna göra vad de vill utan konsekvenser. PGA att våldtäktsmän frias och jag som tjej skulle få gå skamfylld resten av mitt liv om någon skulle ge sig på mig.
Till och med om jag låg däckad i en buske skulle en kille kunna ge sig på mig och jag skulle (om jag vågade anmäla) få frågor som "vad hade du på dig? Var du full? Sa du verkligen ifrån?" och kunna bli misstrodd. Kunna tas för att jag "bara anmäler för att sätta dit" eller "killen förstod inte att du verkligen inte ville, du sa inte ifrån?". NÄ FÖR JAG LÅG DÄCKAD I OCH KUNDE INTE PRATA PGA SPYA I HELA HALSEN.?!?!
 
 
Mvh arg, orakad feminist (osminkad också!)

Patriarkatet kan skada din hälsa

Dagens och gårdagens handarbetesbonanza resulterade i en supersnygg tavla som ska pryda hemmet. Inte alls pjåkig om jag får säga det själv!


Foundationhy, samtalsämnen och frizoner

Något jag har så jäkla svårt för är när både smink-, hud- och nagelfix (och viktprat!) leder till en sorts mani och ett självklart verktyg för att utseendet ska "duga". Ett tag (länge) gick jag aldrig till skolan utan smink, tvättade håret varje dag osv osv för tänk om håret skulle se liiite fett ut i hårbotten. Jesus alltså, då kunde ju någon tycka att jag var äcklig. Och herregud om jag inte hade täckt över en finne, då kände jag mig liksom exponerad och tänkte enbart på det resten av dagen. 
 
Det började någon kampanj på Aftonbladet förra veckan som går ut på att kvinnor (media-folk såklart) lägger upp bilder på Instagram med hashtagen #osminkad för att visa att "HEY vi är också vanliga, fula människor när vi inte har TV-smink!!". Bra tanke, men jag gillar't inte. Att lägga fokus på osminkade fejs tar inte bort fokuset på kvinnors utseende utan uppmärksammar på något sätt kvinnors utseende ÄNNU mer. Lek med tanken att vi bara slutar prata om varandras och vårat egna utseende istället. Vad skulle hända då?
 
Sminket i sig tycker jag inte är problemet, det är HUR en användander det. När sminket blir lika viktigt som att ta på sig skorna för att kunna gå ut genom dörren, när de välmanikyrerade naglarna är ett måste för att känna sig trovärdig på jobbet, när lite flottigt hår får en att tappa självförtroendet totalt, eller kanske framför allt när mat-, vikt- och träning är det enda vi kan prata om (förutom vädret då). Då har vi ett problem och det är ju så vanligt att alla ser det som "naturligt".
 

Medvetenhet är det viktigaste i allt det här tycker jag. En medvetenhet om att "nu sminkar jag mig för att jag ska gå på fest och vill förstärka min outfit/mitt uttryck" istället för att sminka sig för att "jag är ful utan". En medvetenhet om att den jag pratar träning och mat med faktiskt vill lyssna istället för att väcka ångest hos mottagaren. Även en medvetenhet om att folk på TV har TV-smink, vi kan aldrig se ut så i verkligheten. Jag söker frizoner där det är exakt NOLL fokus på yta och då snackar jag inte om en hashtag på Instagram som heter #osminkad, utan frizoner i verkligheten. Frizoner där vi kan skita helt i vår egna och varandras yta och fokusera mer på innehållet. Jag snackar också yta en del, som när jag skrev om Glossybox och nagellack men jag hoppas och tror att jag väljer en sund sida av det. Framförallt väljer jag vem eller vilka jag pratar yta med och jobbar varje dag på att inte ge ytliga komplimanger när jag träffar folk (och framför allt barn).
 
Hej och hå vilket luddigt inlägg det blev men ni kanske fick något att fundera över i alla fall? Mer ytliga frizoner till folket!
 
 
 

"Jamen killar äääääär ju sådäääär du veeet, han tycker bara oooom dig!" *klapp på huvudet*

Men för i helvete.
 
Jag blir så förbannad varje gång jag läser om våldtäkter, barnporr och annat skit. Varför tror ni det begås våldtäkter? Varför tror ni män tar sig sexuella friheter? Varför tror ni tjejers sexualitet skambeläggs?
 
Jo, dels för att just såna här idiotkommentarer kläcks så himla ofta när t.ex. småkillar är nyfikna oförskämda och tafsar på småtjejerna. Killars beteende viftas bort med att "de är sådär", "han tycker bara om dig", "kärlek börjar alltid med bråk!". Vad är det för sorts människosyn att fördumma halva jordens befolkning egentligen? Vem blir hjälpt av det?
 
- Inte tjejen, för hon får lära sig att det inte är lönt att ha en åsikt om vad som händer med hennes egen kropp.
- Inte killen, för han får lära sig att han kan göra vad han vill och vaggas in i att han kan vara en macho-typ resten av sitt liv och leva upp till att vara häftiga, coola killen.
- Den enda personen som blir hjälpt av detta är personen som uttalar idiotkommentaren (oftast en kvinna!), som helt enkelt inte orkar uppfostra. Hon slipper undan med en liten ursäkt och ett smajl och kan gå vidare obekymrad.
 
Alltså jag orkar inte. När jag tänker på det så är det precis så här det var hela skoltiden. Förskolan till nian. Killarna brötade på och det var minsann så jäääävla kul att trycka ner tjejerna som inte var med på gympan pga mensvärk. Det var även kommentarer som "kolla, nu har HON börjat få glasstrutar under tröjan, HÖHÖ". Det skröts på skolgården om att den och den hade lyckats få göra tung-rullare i parken med HENNE och HON har ju störst bröst av alla! Score! Det viskades och pekades och killar grinade på pussjagan när tjejerna de ville pussa sprang ifrån dem efter otaliga fasthållningsförsök i mörkret bland svartvindbärsbuskarna. Och efter tjat och åter tjat gav sig tjejerna och pussades med killarna som nyss hållt fast dem och nu inte alls ville pussas med.
 
Vi blev fastbundna med hopprep, blev retade för vår mens och våra bröst, gick med på att pussas med killar vi inte ville pussa. Ändå var det vi som var fåniga. Löjliga. Skulle ta det som komplimanger.
 
Jag minns särskilt en lärare som alltid sa med läppstiftsröda läppar: "ääääsch det är inget att bry sig om, de är bara lite flörtiga *blink*".
 
Fan, tänk om vi kunde ta och börja uppfostra alla killar till att NEJ ÄR ALLTID NEJ istället för att lära tjejer att underkasta sig. Lära killarna att vara öppensinniga, känsliga och lojala istället för att lära tjejerna att aldrig gå ensamma i mörkret eller att, gud bevare mig väl, inte klä sig horigt och "BE OM DET".
 
Vad kan vi mer göra för att få stopp på skiten?
 
 

Min favoritbok...

... är helt klart "Supertanten" av Elin Ek.
Supertanten : för dig som redan är en och för dig som vill bli : sylt, småkakor, syjuntor och civilkurage
 
Ett porträtt som hyllar den äkta tanten och alla egenskaper som hon för med sig. En ärlig betraktelse av hur den generella tanten är, vad hon gör och vad hon tycker. Tanten kan vara barsk, ifrågasättande och kanske lite irriterande, men alltid väldigt rättvis, omtänksam och omhändertagande. Dessutom älskar jag det faktum att tanterna, trots att de om några är uppvuxna och itutade de gamla könsstereotypa normerna och har levt efter dem, ser sitt eget värde. De uttalar det inte alltid men det finns i botten i deras civilkurage, pondus och rättframhet. De tar sin plats och låter ingen trampa på dem.
 
Jag gillar tanter.
 
Bilderna nedan är lånade rakt från boken och är några riktiga guldkorn.
 
 

Internationella abortdagen

Hörni idag är det en viktig dag: Internationella abortdagen
 

Text lånad från rfsu.se:
 
"Den 28 september uppmärksammar vi den internationella dagen för kvinnors tillgång till säkra och legala aborter. Denna dag har sitt ursprung i Latinamerika där det sedan drygt 20 år tillbaka finns en rörelse som arbetar för att legalisera abort och minska stigma och diskriminering av kvinnor som har utfört en abort. Runtom i världen utsätts kvinnor dagligen för förtryck och diskriminering av sina reproduktiva rättigheter. Varje år dör cirka 50 000 kvinnor i sviterna av osäkra aborter. Miljontals andra lider av komplikationer i samband med ingreppen."

Jag tycker det är otroligt viktigt att uppmärksamma de privilegier vi har i Sverige för att inte ta dem för givet. Som texten ovan beskriver är det 50 000 kvinnor runtom i världen som dör varje år pga osäkra aborter. Här har vi kommit längre än så, tack och lov, och har rätt att kostnadsfritt gå till sjukhuset och göra abort på ett säkert sätt. Det är varje kvinnas rättighet att inte behöva känna skam och skuld över sin kropp och sexualitet och där ingår även att inte behöva känna skuld över att avbryta en graviditet. Inte heller ska vi behöva känna skuld över det där ligget som "orsakade" graviditeten. Shit happens för även "den bästa", liksom.
 
Tyvärr finns det även i Sverige förlegade, konservativa människor som menar att det är oansvarigt att göra abort, att det är mord, att tjejer bör vara "klokare än så" och veta hur säkert sex funkar osv osv. Allt för många lägger den här skammen just på tjejer precis som att det enbart är tjejers ansvar att undvika misstag.
 
Hur som helst är det fantastiskt att vi har möjligheten här i Sverige att bestämma över våra kroppar på det här sättet för det borde vara en självklarhet världen över. Men ännu har vi långt kvar innan skambeläggningen är borta och det är också mycket därför en dag som Abortdagen behövs - som ett led i att avdramatisera det hela.
 
Bilderna nedan är lånade från rfsu.se/abortdagen.



33 anledningar till att feminismen är viktig och behövs

Igår var vi många som postade en länk på Facebook som ledde till en lista på 33 anledningar till att feminism behövs. Facebook plockade bort den (och genast har vi en 34:e anledning). Kanske tog de bort den för att de själva kritiserades i listan som är en viktig ögonöppnare för alla som tror att Sverige är ett jämställt land och att feminismen finns för att "skapa problem som inte finns". Jag gör ett försök att posta listan härigenom istället så får vi se om det fungerar och skapar härmed en ny kategori i bloggen: Feminism, genus och normkritik.
 
Det finns feminister och det finns idioter - för ja, de som fortfarande tycker att kvinnor bör förtryckas och inte vara likvärdiga männen, de är faktiskt idioter. Feminism handlar inte om manshatande eller mansförtryck för att "ge igen" eller något sådant dumt. Det handlar om att kvinnor och män ska leva på lika villkor utan att könet sitter i vägen och hindrar oss både från att tjäna lika mycket pengar, få ha på oss vilka kläder vi vill osv osv. Det handlar om att slippa begränsas på grund av könet - oavsett om man är kvinna eller man, skulle vi kunna säga kortfattat. 
 
Hur som helst: läs de 33 anledningarna nedan. Bilderna är rakt av plockade från https://trettiotreanledningar.squarespace.com