Bonnbönan

Sommaren 2007, på gammelmormor Astas 93-årsdag närmare bestämt, skulle farmor & farfar bege sig till Norrland på släktträff. De skulle fara upp till Robertsfors med en husbil de hade hyrt och göra en riktig tripp. Typ två timmar innan de skulle åka bestämde jag och Abbe mig för att vi minsann ville följa med! Hallå äntligen hade vi ju chansen att se den där gården vi sett rulla på videobandet i många år. Plus att jag skulle få träffa brevkompisen Evelina!

 

Det slutade med att mamma & pappa också spontanåkte upp och vi alla blev välkomnade i Robertsfors hos "farfars kusin med mustaschen" med grillstuga och badtunna in på sena natten. Efter en helg med släktträff och mys på gården så ville jag dit mer, så var det bara. Jag återupptäckte mitt bonniga jag, trivdes med mina avlägsna släktingar som jag nyss lärt känna och ville veta allt allt allt om allt. Att träffa de gamla blev en häftig upplevelse, särskilt att träffa farfars moster. Hon var som en kopia av farfars mamma, min gammelfarmor och plötsligt kunde jag minnas bortglömda saker med min gammelfarmor som gått bort när jag var liten. Lyckan blev total när jag på hösten det året, i åttan, kunde komma upp och praoa en vecka på gården. Jag fick göra allt - gå upp kl 6 och mjölka, fixa med kalvar, vara med om både liv och död, göra ost med Ewa och dricka litervis med iskall mjölk direkt ur tanken.

 

Några månader senare åkte jag tillbaka igen, mitt i smällkalla vintern på sportlovet i 25 minusgrader. På sommaren var det dags åter igen och det var lite ett sätt att fly vardagen att få komma upp till gården. Särskilt det sommarlovet var speciellt på det viset att mamma och pappa precis flyttat ifrån varandra och just då var den bästa medicinen att få komma upp till släktingarna som blivit mer som en nära familj. Drygt tre veckor stannade jag och mådde gott - jobbade i ladugården varje dag, umgicks, tog hand om nyfödda kattungar och njöt på ett sätt jag inte gjort på flera månader.

 

<3