Bonnbönan

Min gamla pianopall som jag fick upp hit nu till hösten har verkligen sett helt förskräcklig ut. Skruttig och ful och med en dyna klädd i ett bedrövligt tyg som Mozart dessutom kloat sönder. Den fina pianopallen står nämligen kvar hemma hos mamma vid finpianot.

 

Jag har gått och stört mig på den rackarns fula pallen men idag fick det vara nog. Ner i mina tyg-gömmor for jag och gick igenom kartonger och IKEA-kassar för att hitta något som skulle passa i vårt vardagsrum som går i vitt, svart, trä & grönt.

 

I gömmorna råkade det bli så att jag förutom ett pall-tyg hittade ett snyggt tyg som jag inte riktigt lagt märke till förut egentligen. Ett tyg som jag fick i en kartong med "gamla tyger" från Ebbas farmor i somras. "Hm, fint" tänkte jag och plockade upp tyget som visade sig vara en gardinlängd. I en annan kasse hittade jag den andra gardinlängden och började fnula på om dessa fantastiskt tantiga gardiner skulle kunna passa någonstans och ja, nu sitter de och hänger och slänger i vårt sovrum minsann.

 

Vi hade lite svårt att bestämma oss för om vi gillade gardinerna på plats men nu får de allt hänga där. Ju mer jag tittar på dem, desto mer älskar jag dem. Dessutom är det inte alls helt fel med de rosa rosorna mot de andra rosa detaljerna i rummet. Helt plötsligt känns rummet inte så kallt utan mer ombonat inför vintern och jag gillar tanken på att de är "återvunna" och inte något jag köpt på IKEA för 19 kr/m.
Fredrik: Hm, ja men de är lite tantiga kanske?

Matilda: Men jag är ju en tant!

 

/Matilda, med en fästman som eventuellt inte lärt sig att ord som "tantigt", "tant" och "gammaldags" klingar positivt och kärleksfullt i hennes öron.