Bonnbönan

Vissa antyder att det är lite konstigt "annorlunda" att jag sörjer min gammelfarmors syster (eller farfars moster, om det låter närmre), att jag prioriterar mina fyrmänningars dop framför konsert, eller att jag förra sommaren sjöng på pappas tremännings bröllop när jag även då skulle kunnat vara på konsert. När jag var i Robertsfors i helgen så påmindes jag om hur det det hela faktiskt började - alltså hur min relation till Holmbergs och gården blev så nära, så jag tänkte att vi tar det från början, för det är faktiskt en trevlig liten historia som vi kan dela upp i ett par-tre delar.

 

Hos farmor och farfar fanns det ett VHS-band som särskilt gick varmt när jag var liten. Det hette just "Ett bondeår i norr" och jag och lillebror Abbe föredrog det bandet framför väldigt mycket annat som gick att titta på. Det var en skildring, i tre delar, av ett bondeår som var inspelad på 80-talet och det var sååå kul eftersom farfar berättade att det där var minsann på hans släktingars gård i Norrland! Han i mustasch var farfars kusin och tanten som körde postbil och målade vackert, ja det var farfars moster. Hej och hå. Abbe tittade på de delar där traktorerna var i fokus medan jag alltid spolade fram till: 3. Djuren. Kalvningen var lika spännande varje gång och oj vad kul det var att se när fåren blev klippta! Det blev tragedi i huset när det här bandet i fråga gick sönder (troligen gick bandet av någonstans där kring kalvningen) och farfar blev tvungen att ringa till sin kusin långt borti Norrland för att be om ett nytt.

 

Ungefär i samma veva som farfar ringde och bad om ett nytt videoband slog det någon att jag var på pricken lika gammal som yngsta dottern i familjen och vi började brevväxla, jag och Evelina. Vi avhandlade intressen, skolgång, namn på kattungar, och gud vet allt, i breven som var skrivna med spretiga mellanstadiehandstilar på sockersött brevpapper....