Shop-stop
Jag och Julia sitter i Lobbyn på hotellet med varsin chipspåse och pustar ut efter en lång dag på sidenmarknaden. Vi kände att vi inte riktigt var klara där... Eller pustar ut och pustar ut, vi gör så gott vi kan här i cigarettröken som ligger som en dimma över lobbyn. Undrar när Kina ska komma så långt att de förbjuder rökning inomhus. Ofta är det smogg överallt. På restauranger, toaletter, hotell, bussen, taxin. Överallt. Äckligt!
I morgon går planet hemåt vid tvåtiden. Landar i Sverige 17.20. Nu börjar verkligheten göra sig påmind i skallen. Vilka läxor var det nu igen vi hade.. Går jag verkligen i skolan? Ska jag jobba? Va? Vad hade vi för rutiner? Ska jag få annan mat än RIS? Trots ynka två veckor hemifrån känns det så himla avlägset. Jag tror det beror mycket på att allt här är så annorlunda. Det är på något sätt inte verklighet att vara här, det är som att vara i en annan värld.
Det är rätt nyttigt att komma bort på det här viset och få distans till allt. Stänga av, eller se saker från ett annat perspektiv och samtidigt vara så fullt upptagen med att göra spännande och annorlunda saker.
Hur som helst känns det bra att åka hem nu. Kineser i all ära men det är ett himla konstigt land - som jag dock uppskattar vissa delar av väldigt mycket - och jag vill kunna gå på gatan utan att 15 kineser tar upp kamerorna och zoomar in mig för att jag inte ser ut som de. Jag är klar med Kina för den här gången. Jag vill ha kött, potatis och brunsås, äta fil till frukost, andas frisk luft och träffa alla människor jag börjar sakna.
En grymt häftig resa har det varit och jag är så tacksam att jag fått göra det här. Det coolaste jag någonsin gjort! Jag hoppas att kan åka hit igen någon gång. Kina har nog en hel del kvar att ge.
Hej då Kina. Hej kära Sverige.
