Bonnbönan

Och så var det ju Orsingarna.

 

Kalle Moraeus. Ni minns väl att jag skrev förr att jag ville snickelisnacka med honom och kanske smygfota honom (patetisk paparazzi, my middle name..)? Jag behövde inte det. Smygfota alltså. Det gick helt perfekt att fråga honom på lördagsrepet om han inte ville ställa upp på att bli fotad, och det ville han ju trots all stress som var just då.

 

...helt och hållet kan jag inte ha gjort bort mig i alla fall för på söndagen kom han fram, boxade mig lite sådär tjena-hejsan på armen och sa på rungande dalmål frambringat ur världens kortaste strupe: "Ahmen hur går de' då? Går'e bra?". Och så pratade vi en stund och jag bestämde mig för att flytta till Dalarna och bo granne med honom (men det sa jag förstås inte till honom förstår ni ju).