Bonnbönan

Hela mitt liv har farmor och mormor manglat. Manglat dukar, lakan, örngott, kökshanddukar... Allt möjligt. Hela mitt liv har mamma tjatat om att hon vill ha en mangel till att mangla just allt möjligt.

 

Jag har aldrig förstått tjusningen med detta manglande och hela saligheten kring mangeln och hur slätt och fint allting blir. Visst - dukar, lakan och handdukar har alltid varit oklanderligt släta hos ovan nämnda personer men ändå. Hallå strykjärn är väl nog?

 

Mm. Fram tills jag flyttade upp hit och hittade en mangel i den allmänna tvättstugan. Då var saligheten liksom gjord på en gång. "Jamen farmor brukar mangla lakan, det kan jag ju testa". Farmor var ju dessutom här i egen hög person när jag tvättade de första tvättarna så hon lärde upp mig och sen är jag också frälst i denna mangel-församling.

 

Nu manglar jag också allt möjligt. Lakan, påslakan, örngott, dukar och kökshanddukar, och linneskåpet ser ut som om det tillhör Hildur 60+. Och lycklig är jag!

 

Hurra!