Bonnbönan

...blev en freestylad broccoli-gratäng kan man väl säga. Kokt, lättsaltad broccoli som jag hällde över en blandning av creme fraiche, keso, ägg, riven ost, kryddor och vitlök (och självklart slängde in i ugnen på 200° några min. Mumma! Till det hade vi knaperstekt bacon och sallad.

 

Men till frukost minsann, då blev det blåbärsbullar. Hehehe.

 

Idag kalasade vi till det lite med kyckling - en råvara som blivit lyxvara sedan vi flyttade hit och det slog mig hur dyrt det faktiskt är med bra kyckling. Visst, det går att köpa ICA basic-kyckling för 5 kr/filé men näe. Jag vill förmodligen inte ens veta varifrån den kycklingen kommer. Därför lyxar vi hellre få gånger med bra kyckling. Mycket bättre!

 

Sanna & Christer (Fs mamma med respektive) är här över helgen så därav en anledning att kalasa!

 

Kycklingen jag lagade blev en improvisation grundad på en standard som mamma och pappa brukade köra hemma mycket för några år sedan.

 

 

- Drygt 1 kg färska kycklingfiléer

- Olivolja

- 2 vitlöksklyftor

- 75 g fetaost

- 10-12 gröna oliver

- 4-6 soltorkade tomater i olja

- 1/2 tärning grönsaksbuljong

- 500 g finkrossade tomater

- Basilika

- Oregano

- Salt & peppar

- 4 portioner Tagliatellepasta

 

1. Börja med att förbereda fyllningen till filéerna: Finhacka oliver och soltorkade tomater och mosa ihop det med fetaosten så att det blir krämigt.

2. Snitta filéerna på längden och lägg fyllning i snittet. "Sy" sedan ihop filéerna med tandpetare så att fyllningen inte rinner ur vid stekningen. Stick i tandpetarna snett igenom de båda sidorna så sitter de bäst.

3. Hetta upp stekpannan ordentligt. Dela vitlöksklyftorna på mitten och låt dem stekas i rikligt med olivolja i pannan under tiden pannan blir het.

4. När pannan är tillräckligt varm, plocka upp vitlöksklyftorna och släng dem. Bryn filéerna ordentligt på båda sidor och salta & peppra.

5. Slå på 1-2 dl vatten i pannan och smält ned buljongtärningen.

6. Häll över de finkrossade tomaterna och rör om. Tillsätt rikligt med basilika och lite oregano efter smak.

7. Sätt ett lock på pannan och låt puttra på låg värme ca 15 min.

8. Koka pastan med salt och olivolja.

9. KLART!

 

Servera med sallad, gärna med fetaost, kryddad olivolja som dressing och lite saltrostade pinjenötter på toppen!

 

 

 

 

 

 

Hur bra vi än har det här uppe osv osv osv osv och hur mycket jag än ville komma iväg osv osv osv osv så LÄNGTAR JAG HEM ibland.

 

Som nu när jag är sjuk. Shit, jag skulle kunna döda för att komma hem till Västland och bli ompysslad med Rabarber-grädd i favoritmuggarna i mammas kök (kanske en av världens godaste mamma-blåbärsbullar också...?), få lite hemkokt mannagrynsgröt med sylt hos mormor som när jag var liten, en tallrik ljummen löpskaka med jordgubbsröra hos farmor, eller en bit perfekt tiramisú hos pappa.

Nu handlade det där mest om ätliga saker, visst, men något som skapar minnen och upplevelser för livet är just smaker och lukter. Ofta här uppe lagar och gör jag saker som påminner mig om hemma. Det hjälper. Rätter som jag alltid fått hemma hos mamma, pappa, mormor, farmor... Och så känns det genast lite närmare.

 

Men det går inte att komma ifrån att de där 75 milen ibland känns väldigt väldigt långa och jag bara önskar att jag satt där hemma i de lantliga köken med den familj och släktingar jag längtar så efter att träffa...

 

...för mina pannbiffar smakar ju inte som mormors (även om jag tänker på morfar så fort jag skalar en potatis)

 

Waff waff. Jag tycker man låter som en hund när man ska säga våfflor på engelska. Waff waff. Grrr.

 

Idag som sånt där "mitt-emellan-mål" gjorde vi jag våfflor. Jag fick något infall, sådär som jag får ibland, letade upp ett recept och rotade fram våffeljärnet vi fick med från pappa. På med lite lättvispad grädde och farmors hallonsylt och så var det klart!

 

Det blev eftermiddagsmys på balkongen med våfflorna eftersom solen behagade lysa idag. Mitt favoritväder tror jag faktiskt att det var idag: klar, hög höstluft, typ 10-12 grader och strålande sol. Det är perfekt. Då kan jag andas, jag får sol på näsan och kan dessutom mysa in mig i varma kläder och sitta i raggsockor på balkongen.

 

Självklart kom jag på när jag gräddade SISTA våfflan att jag skulle fota. Därav en o-hel.

 

I torsdags när jag fyllde år hade jag helt enkelt inte mycket tid till att blogga och igår var det en sån där magkatarr-dag där allt kändes värdelöst - men som slutade hur trevligt som helst. Det är en annan historia.

 

Now I'm BACK!

 

På självaste 19-årsdagen lyckades jag hux flux bli ledig tack vare att två lektioner ställdes in, så jag tillbringade dagen hemma och grejade. Senare blev det en liten tur på stan och rep med Kammarkören. Och vilken kör... Otroligt begåvade och klangen var fantastiskt fin. Så himla roligt! Att jag dessutom blev uppvaktad med den vackraste "Happy Birthday" jag någonsin hört (improviserad, mångstämmig!) gjorde inte saken sämre.

 

Efter repet gick vi hem och lagade till 3-rättersmiddagen som vi förberett på dagen.

 

Förrätt: Brietårta med honung och saltrostade pinjenötter

Varmrätt: Helstekt nötfilé från Robertsfors, klyftpotatis, sås och sallad.

 

Efterrätt: Chokladmousse med grädde och banan.

Namnamnam.

Det kändes lite konstigt att inte vara "hemma" på födelsedagen, och dessutom så långt borta men fördelen var att jag fick mycket härlig och rolig post i flera dagar! Brev, kort och paket. Så himla roligt! Tack! Fredrik är också världens bästa som gjorde min dag mysig och bra. <3

 

Alltså den här prylen = bäst. Med den här och min Kitchen Aid är jag oslagbar i köket, typ så känns det. Den här turbomaskinen vispar 2 deciliter grädde på 20-30 sekunder. SEKUNDER! Crazy.

 

Apropå mat så har den här matutmaningen visat sig vara lika rolig som jag tänkte att den skulle bli - åtminstone än så länge när det finns tid och ork. Att ta reda på rester till exempel blir mycket roligare om man gör det med lite tanke istället för att bara "värma upp" maten.

 

I fredags helstekte vi en kyckling och åt med ris och sås och självklart var det omöjligt för oss att sätta i oss ett kilo kyckling på en middag...

 

...så igår kväll tärnade jag upp det sista av kycklingen, hackade en halv gul lök, en halv röd paprika och fräste allt tillsammans med kryddor och olja, till sist slängde jag i riset med och lät det stekas ihop med det andra, samt en matsked soja. Vips så hade vi en ny rätt - och såsen jag kokat kvällen innan på crème fraîche, grädde, vitlök och kycklingbuljong blev exakt lika god kall på vår "wok". Mums filibabba!

 

Söndagar passar det lagom att vara sådär husmoderlig så imorse gräddades det frukostbullar som stått på kalljäsning över natten. Nygräddat bröd till frukost = billig och enkel superlyx.

 

Hittade ett enkelt recept HÄR och det blev hur gott som helst!

 

För att fortsätta mina husmodertakter hade jag också tinat upp en högrev från Robertsfors under natten som for in i ugnen på förmiddagen och ska stå i grytan fram till eftermiddagen tillsammans med kryddor, lite olja, lök, morötter och annat snask. Till det blir det hederlig potatis och brunsås så småningom.

 

Nu har vi varit här uppe i fem dagar och det är snart fyra dagar sedan farmor och farfar åkte hemåt igen efter att ha skjutsat upp oss och hjälpt oss komma i ordning. Vi börjar känna oss hemmastadda, det är härligt, och nu lagom när det börjat kännas "normalt" ska ÄNNU fler nya rutiner inrutas för i morgon börjar skolan!

 

Det ska bli riktigt roligt att komma igång! Det har ju varit lite dåligt med musicerande under sommaren. Lite har vi ju hållit igång förstås, men allt känns visserligen lite mot de 12-15 timmar i veckan som under våren lades enbart på sång.

 

Först och främst ska jag nu i veckan alltså börja skolan och veckan därpå är det dags för provsjungning till Musikhögskolans Kammarkör där vi Framnäsare också är välkomna, så jag är fast besluten om att norpa en plats där (peppar, peppar..)! Det vore så himla skoj! Det skulle kännas lite rumphugget att bara tvärsluta med körsång nu när det har kommit att bli lite utav en sån där livsviktig grej för mig.

 

Nu är det snart dags att sova. Vi är rätt sega båda två efter en rätt tuff studentområdesnatt. Vi gick och lade oss vid midnatt och skulle sova men några andra hade roligare än vi och spelade 90-talshits på högsta volym fram till fem i morse. Lätt att skratta åt nu i efterhand men kanske inte kl. 04.55 när jag övervägde att gå ut med förskäraren och hota någon för att slippa höra Ricky Martins stämma en gång till, hahaha...

 

God natt med er, i morgon bär det av ut till Öjebyn och Framnäs!

 

 

Det som jag längtat mest efter med att få flytta hemifrån är att få skrota runt i ett eget kök (eller ja, mitt och Fredriks kök), med egna saker (ja, ni fattar). Pyssla och dona, slamra, experimentera och rentav laga alldeles fantastisk mat på en väldigt ekonomisk och snål kassa. Just det sista är mitt "mission" från och med nu. Att laga god, bra och nyttig mat som till 99% är lagad frångrunden men som sagt med en rätt tajt budget som grundplåt. Det ska bli kul att pussla och jag är glad att hela livet ha haft ett gäng riktiga matmödrar runtom mig som vet hur man tar reda på ALLT i matväg Här i köket finns (nästan) allt det som jag samlat på mig under åren för är det något jag länge gillat att samla på så är det köksprylar. Det är jag mäkta glad över nu när Fredrik och jag kunde pussla ihop i princip allt vi behövde av vad vi hade. TACK till er som samlat på mig - ni känner säkert igen massa saker även om inte allt syns på bilderna utan är instoppat i alla skåpen. Jag älskar vårt kök. Det är som jag gillar det: fyllt med olika färger, värme och vackra och roliga saker som är noga utvalda. Billigt och dyrt, nytt och väldigt gammalt i en enda härlig röra.