Punkterad gårdag
Gårdagens lycka: Ruset som satt i från fredagen då betydelsefulla människor som jag respekterar otroligt lovordade mig så till den milda grad att jag blev svarslös och rodnade.
Gårdagens tårar: Efter föreställningen. Sentimental som få när spänningen lagt sig. Aldrig mer ska jag få vara med i Bolands musikal. Uähh.
Gårdagens frisyr: Upptouperat som aldrig förr. Sista föreställningen = go crazy. En rejäl lejonman pryder fortfarande mitt huvud.
Gårdagens smink: En knallblå make som gjorde självaste himlen blek och matt i jämförelse.
Gårdagens mat: Alldeles för mycket kina-buffé till middag.
Gårdagens mys: På bryggan vid Stadsparken efter buffén. 45 härligt lyckliga människor, en gitarr och gott dricka.
Gårdagens låt: "I'm sexy and I know it" *duttuduttudududutt* med tillhörande märkliga danssteg.
Gårdagens citat: "Tjenare alla mina små purjolökar!" med tillhörande barnprogramsröst och kroppsspråk.
Gårdagens skratt: När Niklas på kinarestaurangen skulle ut och röka men blev rädd för att bli anklagad för att ta springnota varpå han frågar servitören: "Får man gå ut och röka? Jag LOVAR att jag kommer tillbaka!!". Vaddå skapa misstankar? Haha!
Överväldigande
Igår hade vi absolut sista föreställningen av Footloose och kanske var det sista gången jag stod på scenen på Regina. Min sista föreställning i roll hade jag i fredags och vilken föreställning det var! Både vi på scenen och publiken i salong - som var fylld till sista platsen - var på topphumör. Jag har aldrig varit med om en så peppande publik tror jag och till råga på allt klaffade vi allt på scenen så himla bra.
Applåderna efter min sång var de längsta jag fått efter ett soloframträdande vill jag påstå. Det var en sådan euforisk känsla att jag nästan inte visste var jag skulle göra av mig själv efteråt. WOW! I foajén efter föreställningen blev det en sån där "nu-har-mina-käkar-fastnat-jag-orkar-inte-le-mer-känsla" när jag stod och hoppade omkring som ett fån med världens största leende på läpparna efter alla lovord från fina, duktiga och begåvade människor.
Igår kom tårarna. För att vara ärlig var jag så sjukt avundsjuk på mina vänner i det andra laget igår som fick spela en kvällsföreställning till. Vi i det andra laget stod i logen mellan statistscenerna med tårar i ögonen och insåg att vi aldrig mer skulle få göra det som de där uppe på scenen gjorde just då. De fick en galet bra sista föreställning och det var dem så väl unt! Lysande två veckor har det varit och fantastiskt bra publicitet har vi fått, dessutom. När lamporna släcktes igår kom tårarna och sminket fick heta vad det heta ville. Strimmiga plockade vi undan kläder och rekvisita för att sedan fira kvällen och natten lång!
Aaaaaaah Footloosegänget vad jag är glad åt att vi har gjort det här! SHIT vad bra vi är!
Toppdag följt av mördardag
Som uppföljning på gårdagen kan jag tala om att skolpubliken skärpte till sig i andra akten och blev till en riktigt hygglig publik, det tackar vi för!
Kommentar från salong när ljuset gick ner för paus:
- Är det slut nu??
Kvällspubliken var rätt liten men oj så bra! De var så peppandr att man kunnat tro det var fullt i salong!
Idag är det en kämpig dag. Nu är jag på väg till skolan för att göra skriftliga delen av nationella provet i svenska, vilket innebär uppsatsskrivande hela förmiddagen och lite till. Därefter snabbare än blixten iväg till Regina för att ha våra två föreställningar. Självklart toppas det med en släng av magkatarr, alltid lika olägligt. Aj!
Ikväll har jag kvällsföreställningen och det finns biljetter kvar. Kl 19.00 - kom kom kom! :-)
Skolföreställning
De buar, dricker läsk och kommenterar. Ändå är de inte så hemska som de kan vara. Tack högstadiepubliken för att ni ändå är (o)drägliga idag. Ni var i alla fall tysta när jag sjöng och jag bör tycka om er. Det är trots allt för er vi spelar - er som vi ska locka till Boland.
Okej, jag älskar er.
MEN ÖPPNA FÖR FAN INTE LÄSKBURKAR NÄR DET ÄR TYST PÅ SCEN!
Bullmama
Vi får väl se hur länge korgen med bullar räcker. Förra året räckte motsvarande ungefär en kvart.
Volym utan gräns
Dessutom är det första dagen på väldigt väldigt länge jag är helt utan smink. Befriande på nåt vis. Här sitter jag nu alltså i mitt förkläde och har runt 80 nybakta bullar på mitt ansvar. Undrar om dom räcker till i morgon..
Vi syns. Och hörs.
http://www.unt.se/24unt/#category=0&date=Friday
(Klicka på länken, klicka sedan på "Idag" och välj fredag. Scrolla sedan ner i listan till "Bolandgymnasiet")
Sveriges Radio P4 Uppland i fredags:
UNT i söndags:
http://www.unt.se/kultur/premiar-med-feststamning-1727486.aspx
Liten (stor) bildbomb
Nästkommande två bilder visar samma människa. Inte troligt.
Pastorsfru x2!
Allt toppas med ett inte alltför klädsamt blåmärke som tursamt nog sitter på ett ställe man inte visar upp i första taget..
Loose, footloose, kick off your sunday shoes
Som sagt så är första veckan redan över. Det fungerar ju så att vi är på Regina på heltid en vecka, sön-fre, för att ha premiär på lördagen och sedan veckan därpå ha föreställningsvecka. Totalt spelar vi 13 föreställningar (inkl 2 genrep för publik).
Det är inte för intet som våran inflyttnings- och repvecka på teatern heter intensivveckan för tusan vad intensivt det ÄR. På några dagar har vi dessutom både synts och hörts i TV (UNT 24), radio (P4 Uppland) och tidning (UNT) och det Karlssonska namnet har flikat in sig lite här och där.
Häftigast var när jag och Gloria fick sitta i direktsändning i P4 Uppland i fredags. Vi fattade knappt vad vi höll på med, knappt efteråt fattade vi att vi hade gjort det. Jag och Gloria spelar mor och dotter i det ena laget och när det andra laget i fredags hade sitt genrep för publik blev vi två ivägkommenderade till Bredgränd för intervju. Helt ovetandes om vad som väntade. Inte förrän vi stod utanför studion där den sjukt stora "on air"-skylten blinkade rött emot oss förstod vi att vi skulle mötas av en direktsändning. Uääääh. Sjukt häftig upplevelse var det plus att vi fortfarande, alltså även två dagar efteråt, är nöjda med vad vi sa under intervjun. Det är sjutton inte fyskam!
Tack snälla Boland för att vi får göra det här. [hjärta]
Direktsändning
Matilda Karlsson direkt från Upptåget mellan Uppsala och Tierp. Det är söndag och klockan är 21.39.
- I scensmink och krusat hår, totalt utpumpad efter en otrolig premiärhelg på Regina.
- Ja en fantastisk vecka har det varit och gårdagen bjöd på en grym publik på en fullsatt teater!
Morgondagen är ledig och härlig vilket föranleder ett rejält bullbak samt fika hos samtliga förfäder. Plus en sanering av flickrummet i sekelskifteshuset i Stav som använts ytterst sporadiskt senaste tiden.
För en timme sedan vinkade hon av pojkvännen som varit och skådat premiärerna för att bu återvända till Piteå. På tisdag återvänder pastorsfrun till staden för de nio föreställningar som återstår.
Slut på rapport.
Pirripirr
Idag är det dags att möta publiken - dessutom den viktigaste publiken går det nästan att påstå. Våra egna Bolandselever och lärare.
Genrep står på tur alltså. Om 3 timmar och tjugo minuter. Och jag blev just galet nervös. Det ska bli så kul!!
Annat kul är att det är extra kul just idag att vara Brynäsare. WOHOOOOO!
Inflyttning
Nu är det på riktigt igen och det är så himla roligt att vara på plats - äntligen! Det är trots allt de här två skitjobbiga, svettiga och alldeles underbara veckorna vi slitit som djur i flera månader för att slutligen få vara med om.
Footloosefamiljen har intagit Regina, nu kör vi!
PREMIÄR LÖRDAGEN DEN 21 KL. 16.00
Upp som en sol, ned som en pannkaka
Det finns ett mönster kan man säga. Låt se:
Några (ca 3) dagar före: Taggad men fortfarande lite likgiltig. Det är ju flleeeerrrra daaaagarrrr kvaaaaaaaar.
En dag före: Klädångest (tydligt återkommande faktum) och lite trött. "hela-morgondagen-kommer-gå-åt-och-jag-som-har-så-mycket-jag-också-behöver-göra". Tröttheten går över till kvällen, då börjar peppen.
Samma dag: Tagga tagga tagga! Stadig frukost enligt principen: "Jag vet aldrig när jag får se mat nästa gång". Ett genrep som oftast går bra men är lite trögt - liksom själva meningen med genrep. Det är oftast då det går kanon på konserten. Inget mellanmål, en flaska vatten, ett snabbt klädbyte och en liten make.
Under konserten: ADRENALIN OCH ENDORFINER fyller mig till brädden sprutar ut ur öronen samtidigt som jag ger allt, för full hals (fulla armar, fulla pianofingrar...ja det beror ju på vad jag gör på konserten i fråga....). Jag har kul som attan och älskar faktiskt det jag gör. Jämt.
Direkt efter konserten: Ett rus surrar genom kroppen och GUD vad jag älskar mitt liv! Jag har hittat livets mening: konserter.
Ett par timmar efter konserten: Tjurskallig och trött. Och hungrig. Mat hanns ju aldrig med, som vanligt. "Att jag aldrig lär mig, grrrrrrrrrrrr". Morrar loss och blir allt som oftast på riktigt svinigt humör. Får i mig mat, blir snäll igen. Somnar som en sten.
/Matilda, som kämpar som en igel med att hålla ögonen öppna efter dagens urladdning
Gårdagskvällen
Robert Sund
Jeanette Köhn (sopran, exempelvis sjungit på Daniel o Victorias bröllop)
Jesper Taube (baryton)
Kungliga akdemiska kapellet
UAK
OD
Fyris kammarkör
La Capella
Allmänna sången
Idag är det dags för konsert! Festkonsert för Robert Sund i Universitetsaulan kl 16. Tyvärr kan jag inte säga åt er att komma dit då alla biljetter är slut.
Såja
Jag är en tävlingsmänniska av rang om ni inte visste det.
Nu har jag sprungit (joggat) 4,5 km. På ren och skär vilja.
Googlade som av en händelse
Hittade den här bilden och blev varm i hjärtat. (Gammel)morfar Gösta till vänster och Spel-Oskar Larsson till höger, på Nyckelharpans dag 1975 på Disagården i Uppsala. Man önskar det hade funnits lite ljud till bilden. Tänk ändå om han varit född några år senare så han inte blitt så gammal redan under tiden jag var en liten skrutt... Vad med roligt vi skulle kunnat ha.
Tidsmaskin? Någon?
Källa HÄR.
En onödig fakta du inte visste
I skrivande stund sitter jag på en stadsbuss i Uppsala och tuggar tuggummi och tänker att jag nog är sjuk eller störd på nåt sätt. Jag tuggar nämligen alltid i olika rytmer. Jämt.
Prova får ni se att det går att tugga på olika sätt så man får olika ljud i huvudet. Sjukt, jag vet. Tacka mig sen när ni hela familjen i tysthet vid matbordet sitter och gör rytmer i käften som ingen annan hör. Ni kommer bli tokiga.
[hjärta]
Idag är en fin dag.
6 veckor är nämligen äntligen över och jag ska få träffa min kärlek igen <3
En sak att erkänna
Igår vid den här tiden när jag skulle sova fick jag ett spännande samtal. En ihärdig "okänt nummer"-ringare ringde tre gånger på rad och jag ville inte svara eftersom det kostar satan här borta. Den tredje gången gav jag med mig och tur var väl det.
"Hej, jag ringer för att meddela att du vunnit landstingets kulturstipendium i musik!"
Hoppsan hejsan! TACK sa jag lite halvförvirrad och otroligt överväldigad när en motivering full av blomstrande ord lästes upp, för ett stipendium jag inte ens själv sökt utan som jag visst gått och blivit nominerad till. Världens bästa överraskning!
Helt otroligt! Wohooo!! Glad och stolt tjej :-) Nu väntar stipendieutdelning och ceremoni i maj. Idag ringde tidningen och ställde några frågor (korta sådana. Kina = dyrt) så håll utkik i Arbetarbladet som jag vill minnas att journalisten var ifrån.
Ni kanske kan gissa hur lätt det var att somna igårkväll. Rörd till tårarna och hispig och lycklig som en liten knasboll.
Tack käraste musiklärarlaget på Boland för att ni nominerade mig.
Ståtligt
Foto: Lars Wallin
