Fråga: Vad hände sen? Svar: Koma.
Först försvann grisarna. Sen försvann smutsgrisen Matilda och lät musiker-Matilda komma fram. Därefter försvann allt utom fokus och sångröst. Sen försvann håret hos Ebba. Slutligen. Försvann. Något. Annat. Energi tror jag det kallas.
Vilken dag det har varit. Puh. Numer är morgnar och kvällar med grismatning, säd-malande och gjyttjebrottning ett minne blott. Nu är det bara sluttampen kvar. Det mesta har gått snabbt och smidigt idag också trots att tidsschemat var tajt. Jag har nog kunnat likna mig med ett skållat troll idag tror jag. Bytt både forum och kläder x antal gånger. Vad-Snatra-hem-kyrkan-hem-Snatra-Vad-Hem-Ebba-hem. Öhm. Min mamma alltså. Hon är bäst, även fast hon förståeligt nog är lite less på skjutsning nu... Och jag är less på klädbyten. Haha.
Lite mänsklighet är det väl bäst att jag visar också. Egentligen hatar jag att ge med mig men JA jag vet vad ni vill höra: Jag kommer sakna grisarna. Klart det känns i hjärtat att helt plötsligt inte ha några att ta hand om varenda dag, det fattar väl vem som helst. Man vänjer sig liksom på 120 dagar att ha nåt att gå ute och pilla med och kärlek har de verkligen fått! Men just själva grejen att ta bort dem är inte jobbig. Det är en del av processen och så är det bara.
Den grisiga sommaren är över. (På torsdag)
I morgon ska ni få se hur bra Ebba och jag haft det ikväll. En riktig myskväll med klippning, tapas och rabarber-grädd har vi haft.
Vilken dag det har varit. Puh. Numer är morgnar och kvällar med grismatning, säd-malande och gjyttjebrottning ett minne blott. Nu är det bara sluttampen kvar. Det mesta har gått snabbt och smidigt idag också trots att tidsschemat var tajt. Jag har nog kunnat likna mig med ett skållat troll idag tror jag. Bytt både forum och kläder x antal gånger. Vad-Snatra-hem-kyrkan-hem-Snatra-Vad-Hem-Ebba-hem. Öhm. Min mamma alltså. Hon är bäst, även fast hon förståeligt nog är lite less på skjutsning nu... Och jag är less på klädbyten. Haha.
Lite mänsklighet är det väl bäst att jag visar också. Egentligen hatar jag att ge med mig men JA jag vet vad ni vill höra: Jag kommer sakna grisarna. Klart det känns i hjärtat att helt plötsligt inte ha några att ta hand om varenda dag, det fattar väl vem som helst. Man vänjer sig liksom på 120 dagar att ha nåt att gå ute och pilla med och kärlek har de verkligen fått! Men just själva grejen att ta bort dem är inte jobbig. Det är en del av processen och så är det bara.
Den grisiga sommaren är över. (På torsdag)
I morgon ska ni få se hur bra Ebba och jag haft det ikväll. En riktig myskväll med klippning, tapas och rabarber-grädd har vi haft.
Kommentarer
Trackback
