Pyttipanna i vårfärger
När jag var i Robertsfors förra helgen hade jag med mig den lilla projektpåsen och i den låg min pyttipannastickning. Jag stickade färdigt de få varv som var kvar på pyttipannan och när jag kom hem i tisdags var jag himla ivrig att fästa trådar och blocka sjalen som pyttipannan blivit.
Sjalen i fråga heter alltså Pyttipanna och varför den heter så kan du kika in och läsa om hos mönsterskaparen Garnomera. På hennes blogg finns också mönstret, alldeles gratis och lättförståeligt.
Jag har stickat min pyttipanna på stickor 3,5mm i garnet Drops Fabel Print (75 % ull och 25 % polyamid). Färgen heter "310 Sunset" och för att vara ett självrandande garn tycker jag det är helt fantastiskt fint. Precis mina färger! Totalt gick det åt 71 gram garn så sjalen väger nästan ingenting. Den fungerar alltså helt utmärkt att sticka när en har lite restgarner eller ett överblivet nystan som jag hade här. Det blev nämligen ett nystan över när jag stickade sockor till svärmor, så det nystanet plus en annan liten snutt som också hade blivit över räckte precis. Helt perfekt!
Jag och min pytt kommer trivas finfint i vår känner jag. Till ett par ljusa jeans och mina knallrosa Converse kommer den här sjalen hänga fint kring halsen!
En beställning på väg
En till stickbeställning ligger på lådan och är på väg till sin nya ägare! Nu ska jag fokusera på mina egna projekt tills Emelie är klar åtminstone, längtar efter att börja använda "henne" nu lagom till våren. Tänker mig min nya mörkblåa, hellånga trikåkjol med hög midja, ett vitt linne, ett brunt smalt skärp i midjan, ett par klackade träskor och Emelie som pricken över i:et. Ni hör ju hur snygg jag kommer vara i vår alltså. Och en brun läderväska till det förstås.
För övrigt gillar jag att lägga ett par minuter extra på att göra lite roligare paket när jag ska skicka iväg något med posten. Det blir både roligare att skicka och ta emot då tycker jag! Scrapbooking-ark, tapet, eller att slå in i silkespapper och sedan dra en genomskinlig plastpåse över kan bli hur festligt som helst
Emelie in progress
Kanske har jag nämnt att jag ägnar mig åt ett lite större projekt på sidan av små femtimmarskoftor och raggsockar? En kofta till mig själv nämligen, och hon heter Emelie! Mönstret heter alltså så, jag har annars inte för vana att döpa mina alster. Heh.
Jag tog upp stickandet igen så sent som i somras efter att inte ha stickat en enda liten lapp sedan högstadiet där jag (nästan) gjorde ett par vantar. Innan sommaren hade jag aldrig stickat ett plagg, en mössa, inte ens ett par små raggsockor i mitt liv. Jag har ju varit en virkare och tänkt att stickning inte alls är nåt för mig.
Sen började jag sticka, i augusti faktiskt. Lovikkavantar. En sjal. Sockpar efter sockpar. Och sen har det rullat på. Jag började lyssna på Stickpodden och blev så himla inspirerad till att sticka en tröja och i sann Matilda-anda tänkte jag att då kan jag ju lika gärna sticka den där himla superfina koftan som verkar så poppis - Emelie!
Nu sitter jag här med min Emelie på stickorna. En kofta som innehåller spetsstickning (som jag aldrig gjort förut),mönster skrivet på engelska (nej jag har aldrig stickat på engelska förr, min hjärna blir snurrig av alla förkortningar), och stickas på stickor 3,25 mm. Helskotta vad litet det är när en hel kofta ska bli till, jämfört med ett par Lovikkavantar på stickor 8.
Hela Emelieprojektet är en typisk Matilda-grej för såhär har jag alltid betett mig när jag ska prova nya saker som jag gett mig tusan på. Testar det där som verkar svårt och lär mig allteftersom. Nog för att det kan vara en bra egenskap att vara såhär men SÅ himla trött jag blir på mig själv stundtals när jag sitter och svär över att det blir fel och jag repar upp en decimeter stickning för andra gången.
Nu ska Emelie bli färdig, såhär ser hon ut hittills (dock mer knallig på bilderna än i verkligheten. Tänk smutsig, mörk orange):
Femtimmarskoftan
I veckan satt jag och bläddrade runt bland mönster på Ravelry (världens bästa nätcommunity för stick- och virkmänniskor. ALLT finns där) och fick ett akut sug efter att sticka en babykofta. Allt som stickas och virkas till bebisar går ju relativt fort och blir så himla himla puttenuttgulligt och fint så det går verkligen att göra för rent nöjes skull.
Jag har förut på mina stickbloggarrundor läst om en kofta som kallas femtimmarskoftan. En kofta som kan stickas i nästan vilket garn som helst och rätt grova stickor. Inga sömmar har den heller och du behöver bara fästa två trådar när projektet är klart - ändarna i början och i slutet. Koftan är uuurgullig och den tog faktiskt nästan bara fem timmar att sticka, för självklart kunde jag inte motstå mitt sticksug utan letade upp ett passande garn i mina gömmor och satte igång.
Koftan stickade jag i ett helt fantastiskt babymjukt garn från Louisa Harding som jag haft i min ullgarnskoffert flera månader. Garnet är en ull- och silkeblandning och uppfyller alltså alla mina kriterier om att plagg till småttingar bör vara i naturmaterial (varmt och skönt) och inte ha en tillstymmelse till stickighet i sig. Färgen heter "Dolphin" och bara det gör ju att en blir kär.
Pass opp för här kommer koftan och den kommer gå iväg med posten i veckan för jag har ju faktiskt glädjen att ha en liten bebbe i släkten nu att skämma bort med söta saker!
Knapparna kommer från Scrap it up och med andra ord kan ni alltså beställa dem av mig! De är 15 mm i diameter och kostar 22:- för 12 blandade knappar.
Jag älskar dragspelsmössor, så är det bara
Dragspel i sig är inte min favvo men de s.k. dragspelsmössorna är verkligen storfavoriter hos mig. Det var flera år sen jag köpte min första när jag och mormor var nere vid Kinnekulle och bodde på vandrarhem i en hantverksby. Jag och mormor undersökte hantverksbodarna väldigt grundligt och hittade en hög med tokroliga mössor. Jag provade såklart allihop, mössgalen som jag är, och kärleken var ett faktum. Grön var den, och "dalarna" i regnbågens alla färger. Rent prismässigt låg den *host* en bit över normal möss-budget men så var den ju i ren ull och stickad av tanten som satt i boden. Inför den lilla resan hade jag fått en slant i fickpengar och mormor höll med om att nu minsann var det dags att använda den. Jag köpte mössan och använder den hela tiden fortfarande.
Sen att både Abbe & Fredrik tycker jag ser ut som en "reggaepundare"/svamp/karljohansvamp i min kära mössa skiter jag fullständigt i och älskar den ännu lite mer enbart därför. När jag var hemma över jul fick jag tag i mönstret till exakt MIN mössa och var såklart tvungen att göra en själv också.
Härmed har jag nu två uppsättningar av min favoritmössa - den senare blev en inte lika reggae-ig utan snarare en mer kulturtantig version i färgvalet. Älskar't.
Handarbetade julklappar som redan använts flitigt
Mammsen fick enbart handarbetade julklappar av mig i år. Olika små projekt som jag pysslat med under hösten. Julkulor, tubhalsduk, virkad mössa och ett par små gulliga raggsockor. Vantarna som syns på bild fick hon i födelsedagspresent redan i höstas och därför passade det utmärkt att till julklapp virka en mysig ullmössa i garnet som blev över.
Se så glad och fin hon är!
Mysigaste julpyntet att hänga i granen
Stickade julkulor. Alltså mysigaste någonsin. De finns överallt nu att köpa - på Åhléns och i princip alla andra ställen där de säljer pynt. Dock har jag hamnat i ett läge att när jag ser nåt handarbetat tänker jag "najs med inspiration, det där kan jag göra hemma". Jag testade alltså att göra ett par stycken själv efter ett mönster jag hittade på nätet. Istället för att sticka in hjärtan i mönstret körde jag enfärgat paljettgarn till mina kulor. Det blev sjukt fint och blingigt!
Det bästa med att ha ett grundmönster som jag hittade HÄR är att utifrån det går det att improvisera precis hur mycket som helst. Sy på pärlor, paljetter, använda flera färger och göra randiga julkulor kanske? Eller leta upp ett litet mönsterdiagram på snöflingor, snögubbar, tomteluvor, ja inte vet jag, att helt enkelt använda när du stickar dina kulor.
SÅ sätt igång och sticka julkulor vettja, det går supersnabbt (45 min-en timme per kula ungefär)! Stoppa med vadd och sy fast supersnygga upphängningsband.
Jag har använt stickor 2,75, Stella Paljettgarn och mönstret hittade jag som sagt här.
Rena rama tomtemor
Ja hade det varit vit kant på mössan hade jag banne mig känt mig som en tomte-mora'!
Nu är trådarna fästa och mössan är användningsklar såhär lagom till december tar sin början. Jag har använt Raggi-garn från Järbo och deras mönster 11-08.
Nej nu ska jag ta mig i kragen och göra ett ryck i lägenheten som ser ut som ett bombnedslag, för att kunna börja adventsfixa sedan, mys!
En juligt knallröd basker
Lagom till helgen fick jag hem mina rundstickor på posten (eBay i mitt hjärta!! 45 kronor totalt för typ alla storlekar som finns) så jag var tvungen att premiärsticka en mössa till mig själv. Den håller alldeles strax på att bli färdig, det är bara det där sista supertråket kvar: att fästa trådar. Mössan är en riktig Matilda-mössa - juligt knallröd, baskermodell, ganska grovstickad och supervarm i ullgarn blandat med lite lite akryl för att ta hänsyn till mitt kli-känsliga huvud.
Om det inte vore för att det är kolsvart ute och alltså sämsta möjliga förutsättningar för att fota, så skulle jag bums göra klar mössan och fota för att kunna visa er. Men nu är det ju så att vi inte har så mycket dagsljus här den här årstiden så jag får satsa på att försöka fota den någon gång mellan 11 och 13 i morgon när solen står hyfsat högt åtminstone.
Fluff och glitter = kärlek
Abbe & Evve är här och vi myser och har det bra. Det är vitt på marken. Advent om en vecka. Skyltsöndag i morgon. Jag har magen full med pulled pork. Bra tid med andra ord!
Idag har vi bakat pepparkakor allihop - jag fick alltså både Fredrik och Abbe att baka, en inte helt vanlig syn. Evve och jag har sedan pysslat med finfina saker som ska bli julklapp(ar?), en riktig mysdag alltså! Så fort pepparkakorna var klara fick en skinkstek som marinerats över natten åka in i ugnen och götta ihop sig till en smarrig pulled pork. Efter drygt sex timmar i ugnen blev det middag och alltså jisses vad gott det blev! Vi åt det möra, kryddiga fläskköttet i tortillabröd tillsammans med coleslaw och sallad.
Förutom julklappspyssel har jag påbörjat ett egoprojekt i form av en stickad sjal i ett supermjukt fluffgarn i en mohair/akryl-blandning. Dessutom är det PALJETTER i garnet! Jag blev fullständigt tok-kär i garnet när jag sprang på det och kände att det var läge för en Matildasjal mitt i alltihop. Den blir så jädrans snygg. Och mjuk.
Högt på önskelistan!
Högt upp på min önskelista just nu står dessa stick- och virkböcker. Alltså dregelfaktorn är HÖG och det bara spritter i mig när jag ser dem. GAAAH. Tänk att sticka de röd-vit-mönstrade tumvantarna nedan? Jag har dessutom sett bilder ur koft-boken och sett ett antal snyggingar som jag vill sätta tänderna i.
Finns HÄR och HÄR
Finns HÄR och HÄR
Leverans på väg lagom till vintern anländer
En beställning är färdigställd, avslutad, förpackad och lagd på lådan. Ett par stickade svarta ullvantar som sedan valkats och prytts med oblekt eko-ull i ett korsbroderi, samt ett par supersköna raggsockor i Drops Fabel Print Texmex.
Har en känsla av att Emil kommer bli rätt nöjd!
Ägnar mig åt att valka vantar
Åh vad jag pysslar med härliga saker idag! Jag har färdigställt två par ullvantar - ett par beställda och ett par till mig själv. De är i Lovikka-stuk och stickade i ett ospunnet ullgarn. Ett perfekt tovningsgarn. När garnet är ospunnet är det "fluffigt" och jag tyckte de färdiga vantarna blev rätt glesa. Det kändes som att det skulle blåsa rakt igenom dem så jag började kolla efter tips på hur man kan tova stickade vantar för att få dem lite mer kompakta och varma.
Efter googling och facebookande hade jag en instruktion från Tant Kofta och en tvättbräda lånad av grannen. Så.
Detta var alltså igårkväll och självklart kunde jag inte hålla mig ifrån att valka de första vantarna trots att klockan var halv elva. Det blev SÅ bra.
Idag fortsätter jag med de andra vantarna och just nu ligger de på tork. Jag kommer då inte behöva frysa om händerna i vinter!
Såhär gick det till:
Först blötte jag upp vantarna i fingervarmt vatten och fördelade såpa jämnt över hela vanten.
Sedan gnuggade jag in såpan i vanten så det började löddra, och rullade ihop vanten för att sedan börja knåda och gno mot tvättbrädan.
Jag gnodde på längden och bredden och lite extra på några småpunkter där det behövdes krympas tills formen var bra. Då och då skvätte jag på varmt vatten på vanten, när jag tyckte den började svalna (tovningen "avstannar" liksom om temperaturen sjunker för mycket).
Därefter sköljde jag ordentligt i varmt vatten och rullade in vanten hårt i en frottéhandduk för att pressa ur vattnet. Sist men inte minst formade jag vanten genom att dra i den på längden och bredden och göra den jämn och fin. Sedan var det dags för samma procedur med nästa vante och nu ligger de båda och torkar på ett väldigt välskrubbat ugnsgaller.
Jag och mitt turbanpannband
Som jag skrev i förrgår så har jag snabbstickat mig ett varmt och gosigt pannband i Järbo garns "Raggi" som är ett tjockt raggsocksgarn med 70% ull och 30% polyamid. Eftersom det inte bara är ull så blir det inte så stickigt för en stick-känslig mes som jag. Det är världens enklaste mönster som faktiskt vilken stick-nybörjare som helst klarar av då det bara består av en lång stickad korv av räta och aviga maskor. Korven viras sedan ihop så den blir som i två varv och så sys skarven ihop på baksidan.
Beskrivningen kommer också från Järbo garn och går till ungefär såhär:
Lägg med stickor 5,5 eller 6 upp 16 maskor.
Sticka varv 1: 6 rm, 4 am, 6 rm
Varv 2: 6 am, 4 rm, 6 am
Upprepa 1-2-1-2-1-2 osv tills "korven" mäter ca 120 cm (eller passar två varv runt ditt huvud). Pressa korven (exempelvis genom att ta strykjärnet på lägsta möjliga värme och pressa försiktigt på baksidan/avigsidan) så den rätar ut sig lite och sy sedan ihop ändarna. Sno ihop körven två varv runt huvudet och njut av värmen som infinner sig i lill-huv'e. KLART! Det tog mig en eftermiddag.
rm=räta maskor
am=aviga maskor
Beskrivningen kommer också från Järbo garn och går till ungefär såhär:
Lägg med stickor 5,5 eller 6 upp 16 maskor.
Sticka varv 1: 6 rm, 4 am, 6 rm
Varv 2: 6 am, 4 rm, 6 am
Upprepa 1-2-1-2-1-2 osv tills "korven" mäter ca 120 cm (eller passar två varv runt ditt huvud). Pressa korven (exempelvis genom att ta strykjärnet på lägsta möjliga värme och pressa försiktigt på baksidan/avigsidan) så den rätar ut sig lite och sy sedan ihop ändarna. Sno ihop körven två varv runt huvudet och njut av värmen som infinner sig i lill-huv'e. KLART! Det tog mig en eftermiddag.
rm=räta maskor
am=aviga maskor
