Bonnbönan

Nu är jag och Mozart inflyttade i det lilla huset på landet och oj vad fint det känns. Längtar tills Fredrik kommer nästa vecka! Just nu är det smått kaos med alla flyttkartonger och det gäller att systematiskt bara försöka få undan allt och strukturera alla prylar - sen börjar det roliga: fixet! Igår kunde jag inte låta bli att mitt i kaoset börja småfixa lite. Jag satte upp den lilla stringhyllan i köket och plockade fram några kära gamla grejer. Sakta men säkert blir det ett hem och det märks allra mest tydligt när köksradion och tvättmaskinen är igång.

 

Mozart har idag fått bekanta sig med katterna på gården och jisses vad det frästes och morrades, men med lite tid ska det nog bli bra det där. På eftermiddagen åkte jag iväg på en anställningsintervju  för ett jobb som passar mig som handen i handsken och sedan jag åkte har den lille katten sovit på samma plats, i samma fönster, helt slut efter att ha socialiserat med sina blivande kompisar.

 

Jag trivs verkligen bra här ute på landet och jag hoppas mina killar finner sig till rätta minst lika bra! <3

 

 

 

 

I postlådan var det nämligen rena rama julafton idag! Åh vad jag älskar att få hem paket, särskilt när det som nu kom leverans av svinbilliga saker från eBay. Så billigt att till och med en gammal arbetslös grisbonde kan handla liksom. Ett paket med pärlor som ska få pryda en gammal tråkig tröja (kostade typ 10 kronor inkl. frakt) och ett paket med strumpstickor av bambu, alla storlekar som finns (kostade 42 kr inkl. frakt). Jag kommer inte någonsin mer i mitt liv behöva köpa strumpstickor, det kan jag lova!

 

Det tredje lilla paketet hade jag nästan gett upp hoppet om för den beställningen lade vi någon gång i september. Ett tag trodde jag inte vi skulle få hem något alls, men det visade sig att vägen bara var vääääldigt lång från USA. Hur som helst fanns bl.a. världens bästa kattborste däri. En FURminator! Därför har det varit VAK här hemma idag - Vård Av Katt. Mozart har legat och kurrat och njutit när jag exalterat tagit bort mer överflödig päls än ni någonsin kan ana.

 

Med risk för att låta sponsrad är FURminator något utöver det vanliga. Den tar liksom bort det där jobbiga "underhåret" på katten. Det som tovar sig och som katten själv alltid måste spy upp för att det är så mycket. De där borstarna är asdyra i Sverige, ord. 499:- på webshoppar, så vi har verkligen dragit oss för att köpa en. Men så rätt vad det var sprang jag på en äkta FURminator, sprillans ny, på en amerikansk sida. Vi slog till! Vad jag betalade? 65 kr plus en billig slant frakt.

 

För övrigt pågår julklappsverkstaden för fullt här hemma och det enda tråkiga med det är att jag inte kan visa vad jag sysslar med. Däremot kan jag lova er att när advent kommer lär det dyka upp väldigt mycket annat julrelaterat här inne!

 

 

Nu kommer jag ju vara borta från vår lilla kolsvarta lurvtuss några dagar och självklart har jag separationsångest som den cat mama jag är, trots att jag vet att han kommer ha det suveränt bra med sin cat papa under tiden.

 

 

- Att höra spinnspinn *kurrkurr* när han ligger och gosar i sängen

 

- Att bara titta på den där lilla söta gose-saken gör att en smälter och dör söthetsdöden

 

- Att ha det sedvanliga morgon- och kvällsmyset när vi vaknar/somnar

 

- Hans små utbrott när han springer av sig energi här i lägenheten och ser ut som en galning med örona' rakt bakåt, sötstackarn

 

Men annars ska det väl gå rätt bra, det finns ju en hel del cats att mysa med nere på nordupplandsslätten också. Bland annat en bamsig norsking som ska sitta vakthundkatt åt mig och Abbe i morgon natt.

 

Alltså ni ser ju, vem vill inte bara trycka ner sin näsa på den där suuuuuperlena pälsen mellan öronen på den här krabaten och bara nosa loss? Va va va? Lite samma hypnotiserande myskänsla som infinner sig när en får sticka ner näsan bland huvudfjunen på en liten bebis.

 

På eftermiddagen ropade Fredrik från köket: "MATILDA KOM HIT!"

"Men tja Mozart, där sitter du på cykelgaragetaket och fiffilurar" sa jag. Inte.

Så var vi tillbaka! Fredrik pluggar på och jag söker arbeten som en tok. Just nu är jag alltså arbetslös. Jag är liksom inte STUDERANDE längre eftersom jag bestämt mig för att inte fortsätta på Framnäs. Fattar ni hur sjukt det känns? För första gången på nästan 15 år är jag inte studerande, utan arbetssökande. Puh.

 

Förresten fyllde jag ju 20 år förra veckan! Mycket som känns sjukt nu för tiden alltså. I mitt huvud är jag fortfarande 18 år. Det är som att det tog sån tid att vänja sig vid att säga "jag är 18!" att när jag väl vande mig så skulle det vara så resten av livet. Konstigt det där med ålder egentligen, för till sättet känner jag mig mer som en pensionär än en 18-åring. Nåväl.

 

Mozart och jag får dagarna att gå genom att pyssla på här hemma samt söka jobb när Fredrik är borta. Plus att vi kämpar på med det där jädrans körkortet. Nu är i alla fall halkbanan bokad! Någon promenad och fika blir också av. Mozart har hittat nya kompisar att hänga med så nu är "morsan" inte så mycket värd längre. Hans kompisar "Igge" och "Pigge" är det som gäller nu:

Nästan varje dag tänker jag: "GÅR det att tycka om en liten varelse såhär mycket??" när jag tittar på lilla fis-Mozart. Han är ju bara en katt liksom. Ett djur med extremt stora gula ögon och extremt svart och mjuk päls.

 

...men så är han världens bästa sällskap när man är ensam. Han orsakar både många gapskratt varje dag (lika många suckar). Kommer lite sömning och spinner och ska ligga nära. Sover vid mina fötter varenda natt och så skänker han så extremt mycket kärlek.

 

Jag som alltid mobbat mamma för hennes fjanterier med Alladin. Nu är jag likadan, om inte värre. Alltså den där listan med saker (ni vet den där med egenskaper man inte vill ta efter från sina "föregångare" men ändå tar efter) bara fylls på. Puh.

 

Tursamt att vi båda, jag och Fredrik, är lika "fjantiga" med vår lilla tuss.

Den där Mozart alltså... <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mozart har en fåtölj.

 

Eller VI har en fåtölj som vi gärna sitter i för den är väldigt skön och så, men saken är att vi får inte. Mozart blir vansinnig. Han har fullständigt tagit över den.

 

När han någon gång är utom synhåll kan någon av oss försöka att obemärkt sätta oss där en stund men vips säger det och så är han där inom 10 sekunder och sätter sig nedanför fåtöljen med tillhörande kränkt uppsyn.

 

Så blev det idag. Jag hade satt mig i fåtöljen i godan ro med min dator i knäet och mönstret följde precis som ovan. Men jag gav mig inte utan satt kvar. Då gick han och lade sig på det mest obekväma ställe han kunde hitta och låg där i ungefär 2,5 timme utan att röra sig. Demonstrativt låg han där och trängdes med sladdar och kablar i ett hörn och när han vaknade såg han allmänt ledsen ut. Nu har han fläkt ut sig likt den diva han är och har åter tagit över fåtöljen.

 

Mozart vi fattar piken, okej?