Hej Höstlov!
En hejvild bildbomb som får mig att vilja uppfinna en tidsmaskin
Tjock eller stor, det är frågan
Mamma och jag pratade i telefon i går:
Jag: ÅÅÅH vad jag längtar efter Mozart!
M: Ja han är så gosig, och jag tror ni kommer tycka att han har vuxit lite.
Jag: Jo dom brukar ju lägga på sig när kulorna är borta!
M: Ja han har blivit lite krallig. Grövre liksom. Inte så tjock. Snarare vuxit och blivit..grövre...
Så nu vet jag. "Nä jag har inte blivit tjock, jag har bara vuxit lite!".
Perfekt försvarstal inför kommande julmånad med allt tjockande vad det innebär.
3. Historien om när Gunnar kom till Pite.
Gunnar var en svårare filur men oj så skicklig. Han var inte en sån där titta-vad-duktig-jag-är-på-att-spela-konstmusik-på-orgel-organist utan mer en jag-spelar-det-jag-känner-för-att-spela-för-att-jag-älskar-det. Gunnar skulle jag vilja höra en orgelsolokonsert med. Vilken tajming! Vilken känsla! Jag är lite kär i hans orgelspel. Han är känd bl.a. för att spela folkmusik på orgel och han improviserade både över danser, folksång och ABBA-hits på ett helt magiskt vis.
Att vara med i ett sånt här projekt är sjukt bra för inspirationen till musiken (och livet, för all del), för vilka förebilder och fantastiska människor de är allihop.
Jag fattar nog fortfarande inte vad det är vi varit med om riktigt.
2. Historien om när Kalle kom till Pite.
Och så var det ju Orsingarna.
Kalle Moraeus. Ni minns väl att jag skrev förr att jag ville snickelisnacka med honom och kanske smygfota honom (patetisk paparazzi, my middle name..)? Jag behövde inte det. Smygfota alltså. Det gick helt perfekt att fråga honom på lördagsrepet om han inte ville ställa upp på att bli fotad, och det ville han ju trots all stress som var just då.
...helt och hållet kan jag inte ha gjort bort mig i alla fall för på söndagen kom han fram, boxade mig lite sådär tjena-hejsan på armen och sa på rungande dalmål frambringat ur världens kortaste strupe: "Ahmen hur går de' då? Går'e bra?". Och så pratade vi en stund och jag bestämde mig för att flytta till Dalarna och bo granne med honom (men det sa jag förstås inte till honom förstår ni ju).
1. Historien om när Benny kom till Pite.
Jag har nog lyckats samla ihop mina hjärnceller lite efter helgen. Spelmansfebern har sjunkit lite men Bennys rapsodi liksom ligger och gnager i huvudet hela tiden. En sån där låt som sätter sig stenhårt och inte ger sig (inte för att man vill att den ska ge sig..). Tur att den är sjukt vacker - det är ett nöje att gå och nynna på den.
Alltså helgen.. Den var surrealistisk på ganska många vis. Jag har en handfull med Once in a lifetime stories att berätta för mina barnbarn i framtiden.
Jag ska dela upp det här på tre inlägg så det inte blir så otroligt tungt och långt.
Benny Andersson... En rätt stor kille om man säger så. Stor i världen, stor i sinnet och med stoooooor musikalitet (jag ska bara sluta bitcha mig om att han inte kan noter). Jag känner mig RÄTT mallig över vad vi fick uppleva på så nära håll. Jag hade sån gåshud på armarna att det gjorde ont när Benny satt vid flygeln och körde ABBA-låtar bara några meter ifrån oss. Shit alltså.
Trots all storhet så är han så himla vanlig. Han gled runt backstage, var allmänt rolig och snäll, kom med någon kommentar och ett leende när han gick förbi en i korridoren: "sitter ni här och har det bra!". "jovars" sa vi och blev liksom stumma.
Han har ändå en stor skopa pondus och en, om möjligt, ännu större skopa respekt med sig. Han är bossen - och han får vara det.
Bild från pitea-tidningen.se
Slängpolska efter Byss-Calle
Nu ska jag sova så ofantligt gott (om jag kan sova för allt som snurrar i huvudet) och i morgon ska jag försöka ge mig på att förklara med ord allt vad vi fått vara med om i helgen.
Lyssna på detta och njut, även om det underbara i det här fallet är kort. Orsa spelmän, Benny Andersson och Gunnar Idenstam repar Slängpolska efter Byss-Calle. Alltså. Wow. Jag fick nästan en smärre störning av att sitta där med gåshuden på armarna och lyssna. Att dessa fantastiska musiker framförde någonting som var så starkt förknippat med ursprung och hemma - det gick nästan inte. Hej känsloanstormning.
Nu vill jag lära mig spela nyckelharpa. Så ÄR det bara.
Såhär kan det låta när storheterna genrepar
Det här med att vara snygg
Innan vi ska ut på scenen
Jag: Fredrik, ser allt (jag) okej ut?
Fredrik: Ja, men du har en cykelslang runt halsen!
Kalle & Kalle
Vi repar för fullt med Benny, Orsa Spelmän och Gunnar Idenstam. Det är KUUUL!
Och särskilt kul att jag hade en anledning att gå fram och snickesnacka med Kalle - och ta en bild!
Kalle & Kalle liksom!
Knivig humor som gett mig magvärk på annat vis.
HAHAHAHAHHAHAAHHAHAHAHHAHAHAHAH.
Den ultimata bloggen finns faktiskt. Den heter http://knivlisa.devote.se. Så fort jag inte sovit eller ojat mig över min arma mage idag så har jag i princip plöjt igenom hela hennes bloggarkiv. Trots att jag läst bloggen typ ett år (dock oregelbundet). Den är alltså så rolig att alla inlägg var värda att bli lästa igen. Och resten av alla inlägg i arkivet. Jag har skrattat, fnissat och skrattat. Högt.
Gud alltså, Knivlisa är seriöst min idol. Bara det att det finns en kategori som heter "Skämt folk inte skrattade tillräckligt åt" liksom.
Det råder torka
..både av inspiration till att skriva och i käften. Medicinen jag fått gör så att jag blir torr i munnen nåt så ända in i bomben.
Det är hur vackert väder som helst ute idag (än så länge). Frostigt och snöigt och allmänt fint. Här sitter jag, med värk i magen, rejält illamående och tycker lite synd om mig själv.
Det är liksom inte så kul det här.
Tack å hej
En trasig mage
Magen har kollapsat en smula av stress och hemlängtan och vad mer det nu kan vara. Jag var till sjukhuset igår för att få hjälp. Blev ordentligt undersökt och fick två mediciner utskrivna. Det som är grejen med den här rackarns magkatarren är att den gått så långt att den är på g att bli magsår så nu måste det här bli bra innan det går illa. Magen är spänd, värker och gör att jag inte vill äta något alls direkt.
Jag måste säga att jag blev glatt överraskad över att komma till sjukhuset i den här stan. Här tar de hand om en. Lyssnar. Ställer 1000 frågor. Och är framför allt inte nöjda med ett jakande svar utan vill veta hur man faktiskt mår. Orsaker, bakgrund. Både sjuksköterskan och läkaren som tog hand om mig igår var fantastiska. Inget macho-trams som jag mött hemma i Tierp de senaste 3 gångerna jag varit där med min mage och min andning. Det har varit halvstöriga utlåtanden av stressade läkare om att "ingenting är minsann fel, det finns andra som behöver vår hjälp bättre. Ta och lugna ner dig ska du se att det ordnar sig!!" och dömande sköterskor som inte tar en på allvar, samt samma medicinering som fortsatt i omgångar trots att det bara funkat för stunden.
Här fick jag hjälp och blev lyssnad på. Äntligen.
Det här med orgel.
Som jag tjatade om hela dagen igår så hade vi konsert med organisten Kevin Bowyer som en del av den 10(?) dagar långa orgelinvigningen här.
Låt mig spalta upp hur jag upplevde konserten:
Stycke 1 - Bachs toccata & fuga, det klassiska tunga orgelverket som alla som är nåt helt enkelt ska kunna.
Jag satt lite som en ängel och stirrade mig blind på både den galet snygga orgeln och alla ljuseffekter och på Bowyers supertekniska fingrar. Var också väldigt fascinerad hur denna lille tjocke man kunde ha sån grov kontroll på både fingrar och fötter. Gosh vilken teknik!
Stycke 2 - Minns inte alls vad det var. Något tekniskt svårt och konstnärligt. Och grötigt i harmoniken. Coolt ibland. Fortfarande STÖRT impad av fotarbetet. Började analysera vad han kan tänkas ha för liv som haft tid att bli så duktig. Nördar är kul! Och avundsvärda!
Stycke 3 - Minns om möjligt ännu mindre vad det var. Något ännu mer konstnärligt korrekt. Inte lika impad. Trött. I. Öronen.
Stycke 4 - Ja här var vi med, och det med besked! Superduktiga solister och ett hyfsat roligt verk som nog faktiskt blev rätt häftigt! ROLIGT! ENERGI!
Stycke 5 - Energin som var kvar från Kammarkörens stycke höll i sig...ca...30 sekunder. Sedan höll stycket på i 14,5 minut till.
Stycke 6 - ...
Stycke 7 - ...
EXTRANUMMER - Mission Impossible theme. Ohyeah, gissa om jag vaknade till liv igen! Det var coolt som tusan! Så coolt att jag nyss höll på att stava coolt med k. Oväntat och riktigt häftigt.
Sen gick vi hem med slutsatsen att orgel är det maffigaste instrument jag vet och ett av det instrument jag nog mest av allt avundas dess musiker (för det är sjukt svårt med allt man ska tänka på, tell me about it!). Men i 90 min är det inte så kul, särskilt inte när hela konserten genomsyras av samma komponeringsstil "badabadabada BOM BOM badabadabada BOM BOM".
Det är svårt det där alltså. Ett par stycken är liksom HUR bra som helst, maffigt, häftigt, magiskt, allt. Sen går det utför.
Det är svårt det där alltså. Ett par stycken är liksom HUR bra som helst, maffigt, häftigt, magiskt, allt. Sen går det utför.
Glöm inte att kolla på oss!
Vi har precis repat klart inför konserten - det kommer bli asbra! Lyssna lyssna lyssna!
19.00 börjar det - och vi kliver på efter några solostycken på orgeln.
Följ orgelinvigningen ikväll kl. 19!
Orgelfestivalen här uppe är igång med pompa och ståt. Aftonbladet hade till och med direktsändning i fredags när Electric Banana Band var först med att köra sin invigningskonsert på Acusticum, haha! Det var garanterat en succé...
Ikväll har Kevin Bowyer orgelkonsert kl. 19 och Kammarkören ska vara med och sjunga! Vi sjunger Rejoice in the lamb av Benjamin Britten någonstans i mitten av konserten om jag minns rätt.
Kolla in oss på http://digitallive.eu - de direktsänder oss!
Klockan 19.00 alltså. Yeah.
Egna hamburgerbröd - yummie!
Igår bakade jag som sagt egna hamburgerbröd till middagen eftersom det kändes lite bättre än att köpa - av ett par orsaker. Dels för att slippa proppa kroppen full med konserveringsmedel och dels för att använda upp jästen jag hade i kylskåpet!
Letade runt på nätet efter ett bra recept och hittade Hamburgare.org. Supersida med allt man behöver för att göra egna kanongoda burgare.
Jag plockade ett av recepten därifrån och det blev kanoon! Upptummar från både mig och Fredrik.
Receptet såg ut såhär (älska att angivelserna står i gram = går inte att misslyckas):
Receptet såg ut såhär (älska att angivelserna står i gram = går inte att misslyckas):
8 hamburgerbröd
240g vatten
50g mjölk
10g jäst
35g strösocker
1 ägg
38g (2,5msk) rumstempererat smör
525g vetemjöl special
7,5g salt
50g mjölk
10g jäst
35g strösocker
1 ägg
38g (2,5msk) rumstempererat smör
525g vetemjöl special
7,5g salt
1. Börja med att värma vatten och mjölk tills det är fingervarmt. Rör ut jästen i lite av vätskan och tillsätt sedan resten.
2. Blanda mjöl, salt och socker. Tillsätt smöret och pressa mellan fingrarna så det blir smuligt. Tillsätt vätskan och ett uppvispat ägg till mjölblandningen och blanda tills det blir degigt. Knåda alt. kör i assistent i ca 8 – 10 minuter. Tänk på att degen kommer att vara ganska kladdig – men frukta icke, det ska vara så! Om du knådade för hand, lägg tillbaka degen i bunken. Täck över bunken med plastfolie och låt jäsa till dubbel storlek (ca 1 – 2 timmar).
3. Stjälp upp degen på ett bord och dela den i 8 lika stora delar, ca 115 – 120g st. Forma varje del till en boll som du lägger på en bakplåtspapperförsedd plåt och plattar till lite. Om det är på tok för kladdigt kan du alltid blöta händerna innan du försöker rulla bollen. Det gör ingenting om bröden ser “fula” ut i det här läget – nästa gång de jäser blir de fina!
4. Låt jäsa till dubbel storlek igen.
5. Spraya bröden med vatten, en blomspruta fungerar finfint, och strö över sesamfrön (och ev lite flingsalt, mitt tillägg). Låt torka några minuter. Sätt in plåten i en 200 grader varm ugn i ca 15 minuter eller tills de är gyllenbruna. När du tagit ut bröden sprayar du dem med vatten igen och låter dem svalna på ett galler under en bakduk.
Jag vill också ha lite för tidig julstämning
Igår var jag exakt sådär effektiv som jag skrev att jag skulle vara och därför försvann liksom bloggandet i mängden. Tvätt, städ, hamburgerbrödsbak och vokalensemble hann jag med igår plus en mysmiddag på sena kvällen när jag och Fredrik var klara på varsitt håll med diverse inspelningar och rep.
Idag är det exakt sådär regnigt och ruskigt som det var sagt att det skulle vara och jag längtar exakt lika mycket hem till Österby julmarknad (Svenska slottsmässor) som jag trodde att jag skulle göra.
GUD vad jag skulle vilja bara sätta mig på nästa plan hem och botanisera bland slottsglögg, pepparkakor, lutfisk, marmelader, gotlandslimpor, handstöpta ljus, tovade mössor, silversmycken och tomtar hela dagen i morgon...
Buhu.
Om jag ändå hade lite kalvdans med hjortronsylt åtminstone.
MVH /www.bitterpitebo.se
Inlägget från förra året:
Uppe med tuppen, förvånad själv
Hepp Hepp!
Gissa vem som var så knäpp så hon bokade tvättstugan 07.00-10.00 på sin lediga dag?
Jo den här donnan ni är inne och hälsar på just nu.
Gissa också hur mycket jag kommer få gjort idag som gick upp så tidigt! Yeah!
Jag och min snygga (stora) lillebror
Abbe och jag har alltid varit lite som hund och katt på varandra men det är väl så när man är syskon. Särskilt när syskonparet består av en dominerande storasyster som gillar att bestämma och höras och en lillfis till lillebror som är lite slö och helst gör allt annat än det som storasyster säger, hehe.
Men vi har alltid liksom beskyddat varandra. Jämt. Och vi är bäst på att gadda ihop oss. Och så har vi världens bästa humor såklart. Och nu när vi börjat bli vuxna har vi roligare ihop - nu planerar vi festivalbesök, pratar musikproduktion och musikprylar och upptäcker att vi har en del (många) lika intressen.
Det sämsta är att jag flyttat nu när vi upptäckt det där. Flyttat 80 jäkla mil.
Jag saknar dig bro!
En bild säger mer än tusen ord
Lycka och lättnad som i en liten ask, eller vad tror ni? Gud vad studenten känns avlägset på nåt sätt...
9 timmar sömn = bra
SOM jag har sovit inatt! Somnade strax efter elva och gick inte upp förrän tjugo över åtta. Så himla skönt. Bra också efter gårdagen när jag i princip kunde somna stående och till och med tog en powernap på eftermiddagen för att palla.
Förmiddagen har jag ägnat åt att städa lite och öva gehör och nu är jag på väg till skolan för gehörslektion. Piggare än igår, lika snorig som igår och lite mer Mozart-längtig än igår. 15 dagar kvar till höstlovet!
Första dagen utan regn på typ en vecka:
Förkylningen ska dö
Nu är jag inne på vad jag tror är min 4:e vecka med förkylning. Det är inte riktigt okej. I början hade jag feber, sen blev jag snorig, sen blev jag hostig och nu sitter jag här med snornäsa och torrhosta och blir vansinnig på denna trötthet som följer med också. Vad som är ännu drygare är att jag inte vågar sätta igång på allvar med att träna igen. Jag som är hur pepp som helst att börja gå på Öjebyn Simhall och Actic men jag kommer ju aldrig dit nån gång!
Jag har preppat med citrusfrukter för det här är sjukt drygt. Som tur är påverkar inte torrhostan sångrösten men den påverkar talrösten så ibland låter jag som en gammal röktant när jag öppnar munnen.
Låt förkylningen dö!
Häcken full av körsång, precis som det ska vara
Om jag tyckt hittills att jag haft lite för mycket dötid häruppe så är inte fallet riktigt så längre och det är förhoppningsvis bra!
Jag är litegrann "hon-som-inte-kan-säga-nej" för det GÅR inte att säga nej när det är roliga saker som erbjuds. Faktiskt.
Här om dagen ringde Årets körledare 2012 och frågade om jag inte skulle ta och gå med i TG ändå... Det var ju bara två timmar övning i veckan plus två konserter på hela höstterminen juuuu. Jag som redan bestämt mig för att inte gå med hör mig själv säga i telefonluren "ja men då kommer jag nästa vecka".
Och igår så fick jag ett samtal igen - fast från ordföranden för Piteå Vokalensemble. Tydligen så håller en helt sprillans ny vokalensemble på att startas upp här i stan. En ensemble med 12 sångare som ska sjunga en lite blandad repertoar. Klassisk musik som grund men även lite utstickare med typ barbershop o.dyl. Hon erbjöd mig helt enkelt en plats i altstämman och jag tackade ja utan minsta tvekan, för det här...det kan bli riktigt riktigt bra..! På fredag ska vi ses och sjunga ihop oss och prata om ensemblens framtid.
Psst! Snart drar ämnet körsång igång i skolan också. Ett ämne vi ska ha på Musikhögskolan och som kommer göra att jag har ca 8-9 timmar körsång i veckan. Fast det gör ju inget - för det är det här jag tycker är kul på riktigt och kan lägga ner hela min själ i. Dessutom är det det ultimata sättet att träffa människor och få ett kontaktnät!
Bara TRE?!
Idag har jag och Fredrik varit förlovade i 3 månader! Grattis till oss!
Vi är dock smått chockade över det faktum att det bara är just tre månader. Det känns mer liksom, men det gör ju inget :-)
Jag älskar min skrutt mest av allt, så är det!
Hej hej på dig du Benny!
Nu har vi repat med självaste Benny på Musikhögskolan! Det var tänkt att vi skulle repa lite själva med Erik innan han kom men precis när vi hade satt igång så trillade han in med ett helt crew i form av sin arrangör/"notskrivare" (karln kan inte noter som sagt - vilket framgick ganska tydligt då den här not-Göran senare fick svara på alla frågor som var not-besläktade), samt journalister och fotografer.
Vi repade igenom stycket vi ska uruppföra och Benny satt vid pianot och spelade och kommenterade. Stycket är riktigt riktigt vackert och är som en visa i polska-stil. Benny själv, ja han var sådär lugn och trevlig som man tror att han ska vara. Så där satt vi och sjöng och tittade mer på honom än i noterna (okej, jag ska tala för mig själv *starstruck*) och undrade om det verkligen var på sanning att han var där. Eh.
Nu längtar jag nästan ÄNNU mer till nästa helg (20-21) när den här grejen faktiskt ska spelas upp på riktigt för då är Orsa Spelmän med och självaste Kalle! Hurra! Undrar om jag är den enda i kören som tänker smygfota honom också...
En facebookbild
Och en instagram-bild
Vi repade igenom stycket vi ska uruppföra och Benny satt vid pianot och spelade och kommenterade. Stycket är riktigt riktigt vackert och är som en visa i polska-stil. Benny själv, ja han var sådär lugn och trevlig som man tror att han ska vara. Så där satt vi och sjöng och tittade mer på honom än i noterna (okej, jag ska tala för mig själv *starstruck*) och undrade om det verkligen var på sanning att han var där. Eh.
Nu längtar jag nästan ÄNNU mer till nästa helg (20-21) när den här grejen faktiskt ska spelas upp på riktigt för då är Orsa Spelmän med och självaste Kalle! Hurra! Undrar om jag är den enda i kören som tänker smygfota honom också...
En facebookbild
Och en instagram-bild
Inte utan mina färgpennor!
Egoina skrev häromdagen att hon, fritt citerat: "inte klarar sig utan sina färgpennor". Hon skrev inte exakt så men kontentan var det ungefär. Det är roligare med färgpennor än med dator helt enkelt.
Jag håller så himla mycket med om det.
Jag skulle aldrig kunna sitta på lektion och anteckna på dator. Det skulle inte funka. Det blir för enformigt och jag skulle sluta lyssna samt fastna på sidospår HELA tiden.
Däremot när jag öppnar upp mitt pennfodral och har färgpennor i alla de slag att välja mellan, och dessutom blanka papper att anteckna/rita på, då blir det genast mycket enklare.
Ända sedan terminen började har jag haft ett helvete rent ut sagt med 90-minuterslektionerna i repertoarkännedom och musikhistoria. Två bauta-pass utan paus. BAH. Det kryper i kroppen på mig, jag slutar lyssna, vickar med benen, tänker på annat och blir vansinnig över alla dessa myror. Men idag på repertoarkännedomen lyssnade jag. Och varför? Jo, för att jag satt med typ 10 färgpennor och antecknade i form av tankekartor, bubblor och annat fjant. Fantastiskt.
Nu är det banne mig dags att sluta helt med blyerts.
Från gårdagens teori-plugg:
Nu drar jag och repar med Benny!
Herrå!
See ya later - nu ska jag iväg och repa med mannen som inte kan noter men som lyckats rätt bra i musikbranschen ändå.
See ya later - nu ska jag iväg och repa med mannen som inte kan noter men som lyckats rätt bra i musikbranschen ändå.
hehehehehehehhehehehe
Donkens chokladsås
Den godaste chokladsåsen finns på McDonalds som topping på deras mjukglass, så är det bara. Ingen annan smakar lika. Den är varm, lite kolaaktig och sådär gott seeeg. Mmmmm.
Igår kväll kokade jag egen chokladsås och GISSA VAD? Den smakade EXAKT som på donken! Gissa om det pågick ett halleluja-moment här eller! Inte finns det ett endaste litet bildbevis heller för den gick åt fortare än vi hann reagera.
Slurp.
Ett par stycken har redan hunnit efterfråga ett recept på Facebook eftersom jag var rätt snabb med ett uttrycka min glädje i en statusuppdatering. Mitt i det saliga choklad-ruset liksom.
Typ såhär gjorde jag:
1 dl grädde
0.75 dl sirap
0.75 dl socker
Kako
Sväng ihop allt i en vid kastrull med tjock botten. Kakomängden är efter smak (OBS ha inte i den i efterhand dock, då blir det klumpar. Låt den koka med från början). Låt koka på svag värme i 5-10 min tills smeten börjar tjockna. Låt svalna lagom mycket så den fortfarande är varm men inte brännhet - då är den också perfekt seg.
En enklare förklaring är kanske såhär: Tänk dig att du ska koka chokladkola eller chokladknäck till jul men du tar av den för tidigt från plattan, innan den hunnit tjockna till alldeles för mycket. DÅ har du din perfekta donken-sås.
Såsen tog slut som sagt, men här är iaf gårdagens "middag". Vi åt rejält på eftermiddagen så då fick det bli toast till Solsidan.
Snart kommer snön!
Söndagskost = husmanskost = höstig fläskgryta.
Le Creuset-grytan står på spisen igen på ett halv-långt kok. Höstgryta vankas det idag eftersom ICA lyckligt nog hade fläskgrytbitar för 49:-/kg. Reeeeeally good.
Det börjar lukta gott nu så det blir nog bra det här!
1 kg grytbitar av fläsk
2 morötter
1 stor gul lök
1 röd paprika
vatten
salt
peppar
kryddor (lagerblad, torkade enbär osv)
soya
grädde
Grönsakerna och fläsket har puttrat med lite vatten och kryddorna i ca en timme och nu har jag precis toppat med soja och en skvätt grädde. Självklart ska det ätas med kokt potatis. Gott gott!
Skogspromenader och trädgårdsfix känns långt borta
Det regnar. Och regnar. Och regnar. Och regnar lite till. GUD så less jag är på regn nu! Hemma i Uppland verkar det vara strålande sol, klarblå himmel, fina höstdagar och stora skördar kantareller HELA tiden.
Jag vill gå i skogen.
Kratta löv (ja faktiskt, mamma!)
Koka äppelmos.
Plocka kantareller.
Koka kantarellsoppa.
Plocka lingon.
Jag behöver energiiiii.
Bagare Bengtsson
Idag har det bakats kryddflätor! Jag fick ett ryck efter frukost och satte en vete+rågdeg med kryddor, en variant av mammas kanonrecept på formfranskor. Så nu luktar det alldeles hemtrevligt och mysigt här hemma.
Det är riktigt skitväder i Piteå idag så i övrigt är vi liksom inte så sugna alls på att göra något. Kallt och ruggigt och ösregn. Lockar inte att gå utanför dörren ens.
Förresten så har vi gäster här i helgen! Fredriks och min sånglärare från gymnasiet är på konventet så han, frun och yngsta sonen huserar på vår luftmadrass i helgen när de inte är på konserter och seminarier.
Rolls Royce i köket:
Plugg i badet i ruskvädret:
Satsumas, mandarin, clementin eller vad sjutton det heter.
Säsongens första! Hurra! Sur var den, men ack så vintrigt och mysigt det kändes. Mums. Nu skulle jag gärna hoppa fram 1,5 månad i tiden. Det här mitt-emellan-tjafset går att vara utan. Hej vinter!
20 dagar
Ja, de var precis lika bra som det sägs att de är
Körledarkonventet är invigt och i full gång - såg ni oss på nätet kanske?
Eftersom vi är elever på Framnäs och Musikhögskolan får vi gå in gratis på alla seminarier, workshops och konserter under helgen, hurra! Så vi utnyttjade det genom att gå på konsert i Studio Acusticum ikväll. Det var Erik Westbergs vokalensemble och Norrbotten NEO som musicerade under ledning av Westberg. De hade dessutom två gästartister i form av en accordeon-solist (dragspel) och en organist.
Vokalensemblen har liksom ett rykte om sig. Om att vara sjukt bra och att vara Erik Westbergs stora stolthet. Jag kan säga: det är med rätta de är hans stolthet för SATAN I GATAN VAD BRA DE VAR!!
Det var så snyggt, så rent, så samsjunget, så tajt, så otroligt vackert sjunget alltihop. Wow! Och självklart var det enda jag satt och tänkte på hela konserten: "Jag vill också vara med!". Jag är sjukt impad av en kille som är med, som faktiskt gick på Framnäs så sent som förra läsåret... I princip hela ensemblen består av duktiga korister som jobbar som körledare, kantorer, musiklärare o.dyl. och han kommer in där som förstaårselev på Musikhögskolan och bara platsar så himla himla bra.
GOSH vilken inspirationskick konserten var! En riktig pepp-kväll! Det här med kör- och ensemblesång är ju ändå väldigt fantastiskt. Det är något jag aldrig kommer vilja lägga av med, det kan jag svära på.
Ännu roligare blev kvällen direkt efter konserten. Jan Sandström, som UAK uruppförde ett sjuuukt fint stycke av nu under turnén jobbar som professor i komposition här uppe på Musikhögskolan. Det spelades och sjöngs ett stycke av honom i dag på konserten dessutom och han var där och lyssnade, i egen hög person. Fredrik och jag tog därför chansen att snickesnacka med honom en liten sväng när konserten var slut och vi fick syn på honom. Gud så nervös jag blev innan men OJ så nöjd och glad jag var efteråt! Vi berättade att vi varit med och uruppfört det, att det varit uppskattat osv. och hade en liten kort och trevlig pratstund. Han tackade väldigt mycket för att vi kommit fram och pratat och verkade uppriktigt vara tacksam över det. Kul!
Inte nog med att han är begåvad karln - han är trevlig, och ödmjuk också!
Direktsändning av invingningskonserten
Jag springer snart iväg till Musikhögskolan och Studio Acusticum för förberedelser inför invigningen av körledarkonventet och ska snabbt bara tipsa er om en grej innan jag hoppar in i duschen!
Konserten som inviger konventet kommer att sändas live på nätet - KLICKA HÄR för att komma till den sidan. Det startar 13.30 så - be there!
Puss och hej så länge!
Kvällens middag
...blev en freestylad broccoli-gratäng kan man väl säga. Kokt, lättsaltad broccoli som jag hällde över en blandning av creme fraiche, keso, ägg, riven ost, kryddor och vitlök (och självklart slängde in i ugnen på 200° några min. Mumma! Till det hade vi knaperstekt bacon och sallad.
Men till frukost minsann, då blev det blåbärsbullar. Hehehe.
Snabba ryck - invigning av Körledarkonventet imorgon!
Vi har precis kommit hem efter rep med Kammarkören. Det repades inför invigningskonserten som inleder hela Sveriges Körledarkonvent i morgon eftermiddag. Det står bland annat uruppförande på agendan - ett läckert stycke som en f.d. elev på skolan har skrivit för kör och elektronik!
Mitt under repet av det nya stycket så säger maestro: "Jamen altsolisten då? Det var ju Matilda! Var är hon?". Alla såg förvirrade ut och tycktes liksom kika mot mig och säga att hon visst var där ju. "Ehh det måste finnas en annan Matilda i kören..." tänkte jag. Men det fanns det inte. Det var mig han menade! Den informationen hade inte riktigt gått fram tidigare om man säger så, för det hade blivit bestämt förra veckan när jag var i Zürich. Så nu är det ÄNNU mer spännande med konsert imorgon. Det är inte någon solist-värsta-grej utan en solist-stämma i stycket. Stycket går ut på att ha kvartett+kör, med andra ord. Önska mig lycka till, det ska bli hur kul som helst! Och ärofyllt såklart att efter 4 veckor (samt som enda Framnäs-elev) i kören få en sån grej. :)
Nu ska det lagas mat i Karlsson von der Pahlen-hemmet. Hungern hägrar!
Igår åts det köttbullar, potatismos, brunsås och lingonsylt. Allt hemgjort förstås - förutom sylten som farmor gjort. SÅ gott.
1000 saker att komma ikapp
Igår var vi utomordentligt effektiva jag och Fredrik. Trots att jag inte var hemma förrän halv fyra hann vi ändå storhandla, tvätta, städa lägenheten, laga rejäl middag och baka bullar. Så himla skönt att få bort allt det på en och samma gång. Det är mer än man tror att pyssla med efter drygt en vecka borta...
Nu är det skolsaker kvar att komma ikapp med, förutom det som jag förutseende nog gjorde redan veckan innan jag åkte.
Ikväll är det musikafton, alltså, klassiska linjen har en liten konsert i aulan. Jag är inte med eftersom jag varit borta nu men jag ska dit och lyssna en sväng är det tänkt!
Torsdag - Konstanz & Mainau
Resedagboken:
Torsdag morgon åkte vi iväg, trötta som få, till Arlanda och flyget som skulle lyfta 06.20. Okristligt tidigt om ni frågar mig. Jag var övertrött och alldeles för speedad, fram tills jag stupade och somnade som en sten på planet. Likadant hade det varit kvällen innan. När Fredrik försökte sova låg jag och sjöng "En elefant balanserade" och kunde inte alls sova.
Vi anlände till Zürich flygplats men åkte raskt över med tåg till den tyska sidan och den ursöta staden Konstanz. Det visade sig att vi skulle bo på ett kloster-hotell utanför stan där vi skulle lämna av våra grejer innan vi tog oss ut till Mainau där konsert vankades.
Sagt och gjort. Klosterhotellet tog emot oss, dock utan rum färdiga, så i samlad trupp stod vi alla i lobbyn och bytte om och sminkade oss inför eftermiddagens äventyr som fortsatte ute på Mainau.
Det omtalade Mainu var vackert så det var synd att jag var alldeles för trött och ointresserad för att inse det vid tillfället. Hela kören var lite knollriga och trötta när vi letade oss igenom den enorma parken fram till slottet och slottskyrkan där vi skulle ha konsert för turisterna. Vi gjorde en fin konsert med blandad repertoar som bestod bl.a. av svensk körlyrik och en del kyrkomusik.
Kvällen spenderade vi några stycken inne i Konstanz på en restaurang där vi åt det man ska äta. Schnitzel med pommes och en öl. Trots den hägrande tröttheten var "party-på-rummet" ett faktum efter middagen. Det blev en del prat men ändå en tidig kväll efter en låååång dag.
