Bonnbönan

Egoina skrev häromdagen att hon, fritt citerat: "inte klarar sig utan sina färgpennor". Hon skrev inte exakt så men kontentan var det ungefär. Det är roligare med färgpennor än med dator helt enkelt.

 

Jag håller så himla mycket med om det.

 

Jag skulle aldrig kunna sitta på lektion och anteckna på dator. Det skulle inte funka. Det blir för enformigt och jag skulle sluta lyssna samt fastna på sidospår HELA tiden.

 

Däremot när jag öppnar upp mitt pennfodral och har färgpennor i alla de slag att välja mellan, och dessutom blanka papper att anteckna/rita på, då blir det genast mycket enklare.

 

Ända sedan terminen började har jag haft ett helvete rent ut sagt med 90-minuterslektionerna i repertoarkännedom och musikhistoria. Två bauta-pass utan paus. BAH. Det kryper i kroppen på mig, jag slutar lyssna, vickar med benen, tänker på annat och blir vansinnig över alla dessa myror. Men idag på repertoarkännedomen lyssnade jag. Och varför? Jo, för att jag satt med typ 10 färgpennor och antecknade i form av tankekartor, bubblor och annat fjant. Fantastiskt.

 

Nu är det banne mig dags att sluta helt med blyerts.