Bonnbönan

Åh vad jag pysslar med härliga saker idag! Jag har färdigställt två par ullvantar - ett par beställda och ett par till mig själv. De är i Lovikka-stuk och stickade i ett ospunnet ullgarn. Ett perfekt tovningsgarn. När garnet är ospunnet är det "fluffigt" och jag tyckte de färdiga vantarna blev rätt glesa. Det kändes som att det skulle blåsa rakt igenom dem så jag började kolla efter tips på hur man kan tova stickade vantar för att få dem lite mer kompakta och varma.

 

Efter googling och facebookande hade jag en instruktion från Tant Kofta och en tvättbräda lånad av grannen. Så.

 

Detta var alltså igårkväll och självklart kunde jag inte hålla mig ifrån att valka de första vantarna trots att klockan var halv elva. Det blev SÅ bra.

 

Idag fortsätter jag med de andra vantarna och just nu ligger de på tork. Jag kommer då inte behöva frysa om händerna i vinter!

 

Först blötte jag upp vantarna i fingervarmt vatten och fördelade såpa jämnt över hela vanten.

Sedan gnuggade jag in såpan i vanten så det började löddra, och rullade ihop vanten för att sedan börja knåda och gno mot tvättbrädan.

 

Jag gnodde på längden och bredden och lite extra på några småpunkter där det behövdes krympas tills formen var bra. Då och då skvätte jag på varmt vatten på vanten, när jag tyckte den började svalna (tovningen "avstannar" liksom om temperaturen sjunker för mycket).

 

Därefter sköljde jag ordentligt i varmt vatten och rullade in vanten hårt i en frottéhandduk för att pressa ur vattnet. Sist men inte minst formade jag vanten genom att dra i den på längden och bredden och göra den jämn och fin. Sedan var det dags för samma procedur med nästa vante och nu ligger de båda och torkar på ett väldigt välskrubbat ugnsgaller.