Bonnbönan

Jag har precis vant mig vid tanken av att bara ha sju grisar i hagen inför kvällen när det är matning på gång. Det blev alltså inte fyra, vi tog fem "när vi ändå höll på". Gissar att övriga sju är glada över att slippa trängas vid middagen ikväll...

Nu hänger fem prima grisar på avsvalning och mörning efter en väldigt snabb och smidig slakt med en mycket duktig slaktare! Allt har gått som på räls tack och lov. Både praktiskt och mentalt.

Det är egentligen lite konstigt det där hur pass bra man ställer in sig på saker och ting när det väl gäller. Jag hade bestämt mig för att inte vara med under det första stadiet av slakten men när pappa skrattande hojtade (visserligen på skämt) "Är du en bonnunge eller är du en mes?" blev jag ju nyfiken. När första grisen var färdig var jag iskall. Då hade jag släppt allt - då var det kött. Så fungerar min hjärna. Sedan kunde jag till och med hjälpa till lite med saker och ting och tycka att det var riktigt intressant.

Okej, jag är rå. Men hata mig inte. Tänk istället på det "fina" limousinköttet från Brasilien som ni äter till fredagsmiddag. Som färdats över halva jordklotet och är uppfött i mångfald, GMO. (Haha det där kan jag alltid ha som motargument.)

Några erfarenheter rikare och några grisar fattigare. Jag kan stolt säga att jag vuxit ett huvud idag.

Idag var jag ganska tacksam över att jag - innan jag var tillräckligt gammal för att få vara med där ute - stod i dörrhålet hos mormor och tjuvtittade ut när de tog reda på älgarna.